Vapensystem från
USA - Kärnvapenuran från
Sydafrika
Det kan tyckas paradoxalt att en
stat med så liten territoriell yta och så litet
antal invånare kan spela en sådan stor roll i
världspolitiken. För att förstå
varför så är fallet, räcker det inte
att hänvisa till landets strategiska läge,
även om detta är mycket viktigt, som den
föreningspunkt för tre kontinenter som landet
är. Israel är centrum för det
världsomfattande judiska sionistiska frimureriet -
liknande en maffia - som mobiliserar judarna i hela
världen för att utöva den judiska makten
över alla länder. Men den kamouflerande taktiken
kan vara varierande från stat till stat för att
få stöd. Chaim Weizman hade rätt, när
han sade till sina brittiska kontakter följande "ett
judiskt Palestina skulle komma att bli en livvakt för
England speciellt med tanke på Suezkanalen".21
Israel påstår sig inneha verkligen "nycklarna"
till de viktigaste handels- och militära vägarna
mellan Öst och Väst - och även om Israel p g
a överflyttade stormaktsroller i dag inte längre
agerar i Storbritanniens intresse, så låtsas
Israel istället agera i USA:s intressen... Israels
"roll" som gendarme i Mellanöstern har blivit ännu
mer oumbärlig för USA nu då de efter shahens
fall inte längre kan räkna med sina baser i Iran.
Endast Israel kan vaka inte bara över Suez utan
också över de oljeproducerande länderna och
kan dessutom erbjuda säkra baser i östra
Medelhavet. Sådana utskrifter om sådana galna
planer kan Amerika inte själva utföra:
erfarenheterna från Vietnam har avskräckt dem
från direkt intervenering i Tredje Världen. De
opererar därför med det fräcka Israel som
agent och ger istället Israel villkorslös och
obegränsad hjälp. Denna position är betydligt
bekvämare för dem. De kan då och då
delta i ett verbalt fördömande av Israel medan de
på samma gång genom att använda sitt veto,
skyddar staten från alla påtagliga sanktioner,
vilka skulle kunna hindra Israel att fritt agera och
framför allt genom att understödja med alla pengar
och vapen som behövs för att genomföra dessa
viktiga uppgifter och bibehålla USA:s position inom
maktbalansen i världen. Det är värt att
påpeka t ex, att USA förser den israeliska
armén med den mest sofistikerade vapenutrustning man
kan tänka sig. International Herald Tribune informerade
den 22 juli 1982 om att "israeliska regeringen kommer att
lägga ned fem och en halv (USA) miljard dollar
detta år på sina militära styrkor. Var
tredje dollar kommer från USA:s
skattkista".
Så gott som hela
israeliska arméns utrustning har erhållits
genom USA:s militära hjälpprogram för
utlandet, från vilket Israel fick 15 miljarder dollar
av de 28 miljarder som distribuerats över världen
sedan 1951.
Av de 567 flygplan som Israel
ägde strax före invasionen i Libanon hade 457
köpts från USA med hjälp av gåvor och
lån från Washington.
Det har inte förekommit
något avbrott i Amerikas vapenhjälp till Israel.
Enligt officiella källor i Pentagon och enligt
israelerna själva kommer den planerade
försäljningen av elva F- 15 flygplan att
genomföras i normal ordning tillsammans med en annan
redan förberedd leverans av självstyrda missiler,
truckar och andra militärfordon försedda med
vapen.
Det nära samarbetet mellan
de militära styrkorna och vapenindustrin i de
båda länderna gör varje förslag, om att
Amerika bör vidta åtgärder mot Israel,
synnerligen impopulärt i det lägret. Pentagon
får detaljerad information från Israel om
prestanda på de vapenslag man erhåller
från USA och som "prövas" på palestinierna
och de arabiska grannarna. Vissa av dessa vapen har
nämligen inte ännu provats ut av USA:s
armé. Detta var uppenbarligen fallet med Hawkeye
E-2C, ett spaningsplan som användes mot längre
bort liggande "mål" i Syrien under första fasen i
kriget i Libanon.
Amerikanska armén kan
på detta sätt utföra långtgående
experiment med sina mest moderna vapen, då de för
detta ändamål använder en israelisk
armé som är betydligt mer effektiv än
någon amerikansk militärkår någonsin
skulle vara och mer fräck och fri från att
utsättas för all världens kritik som i
så fall skulle avfärdas som "antisemitism" och
"hets mot judarna"!!.
Apartheidtidens Sydafrika hade
en likande roll; den rasistiska staten "övervakade" den
andra vägen till Asien (runt Goda Hoppsudden) och
utövade press på de omkringliggande afrikanska
länderna, som är också var i position att ge
USA jämförbara tjänster, fast på ett
mycket lägre plan rent betydelsemässigt. Men
när det gäller Sydafrika så fanns det en
världsomfattande kritisk hållning mot dess
apartheid.
Denna kompletterande
ställning tillsammans med en tydlig likhet i regim
(apartheid) och situation (permanent konflikt i ena fallet
med den svarta befolkningen, i den andra med
arabvärlden), var väl införstådd mellan
Israel och rasisternas Sydafrika och tog sig i uttryck i
nära solidaritet mellan dessa länder. Men
Sydafrikas agenter i olika länder kamouflerades inte
som "folkgrupp" med "präster" och
synagogor!
Jewish Affairs (Johannesburg)
definierade perfekt detta strategiska "komplement" mellan
Israel och Sydafrika i november 1970:
"För Sydafrika ligger
Mellanöstern - med vakthållaren Israel som den
lilla men oersättliga vaktposten för den fria
världen - stationerad i första ledet ur
säkerhetssynpunkt. Eller för att formulera det
på ett annat sätt: Israel vaktar den korridor som
måste försvaras så länge som
möjligt för att den inte ska bli ett
huvudstråk för potentiell aggression från
en gemensam fiende. Framtiden för passagen mellan
Medelhavet och Indiska Oceanen, som är av
avgörande betydelse för Israel, är inte
mindre viktig för Sydafrika än sjövägen
runt Cape. Skulle passagen falla i fiendehänder,
fiender till både Israel och Sydafrika, skulle
sjövägen runt Cape bli praktiskt taget
överflyglad och problemen beträffande Sydafrikas
säkerhet skulle bli vida mer allvarliga. För
Israel kan en vänligt sinnad, väl beväpnad
och ekonomiskt stark nation i södra Afrika endast vara
en värdefull strategisk tillgång vid
bakdörren."
Denna relation tog sig inte bara
uttryck i sådana spektakulära drag som Vorsters
besök i Israel 1976 - vilket var desto mer
avslöjande eftersom Vorster (premiärminister i ett
land där den tydligaste form av rasism - apartheid var
förhärskande), under andra världskriget
uppehöll rangen som general i den nazistiska
sydafrikanska organisationen Ossewabrandwag22 - utan denna
relation tog sig uttryck också i nära samarbete
mellan Israel och Sydafrika i militära, ekonomiska och
kulturella frågor. Den israeliska tidningen Ha'aretz
skrev vid tiden för Vorsters visit, den 26 april 1976,
apropos ett besök Vorster gjorde i Yad-Vashem,
propagandaminnesplatsen för de "judar som dödats
av nazisterna":
"Vi försöker att
närmare granska mycket mindre viktiga personers
förflutna under andra världskriget. Var Yad-Vashem
inte medvetet om Vorsters förflutna?... Eller är
kanske de "nationella intressena" viktigare än
helgandet av minnet av de sex miljoner offren för
nazimassakern?"
Efter de första samtalen
1970 mellan den "socialdemokratiske" Shimon Peres och
Sydafrikas försvarsminister Botha23, växte
relationerna sig starkare och starkare. Sydafrikanska
företag utnyttjade Israel som ett medel att komma runt
sanktioner som pålagts resten av världen och
överenskommelsen mellan Israel och EG-länderna
gjorde det möjligt för Sydafrika att introducera
sina bojkottade produkter till alla de europeiska
länderna.
"Men det finns, förutom
allt annat, betydande militär
förståelse" mellan dessa två
länder.24 London Times bekräftar ytterligare
detta, den 3 april 1976, i ett meddelande från sin
korrespondent i Kapstaden:
"P g a bojkott i
försäljningen av vapen från många
länder, har Sydafrika svårt att få tag i
moderna vapen...Israel, med vilket Sydafrika har ökande
hjärtliga förbindelser, är ett av de få
länder som skulle kunna förse republiken med
moderna vapen och också dela med sig av erfarenheter
de fått genom krigen med araberna. Under några
av de sista åren har Sydafrika kommit att i ökad
grad identifiera sig med Israel. Tidningar här drar
allt oftare paralleller mellan utvecklingen av sionismen och
afrikaner-politikens utveckling."
Presidenten för American
Jewish Congress konstaterade 1976 i ett brev till FN:s
generalsekreterare att han "med sorg noterade att Israel
figurerar bland de nationer som förser Sydafrika med
vapen".25
Sydafrikas viktigaste
handelsvara är uran. Detta är speciellt
eftersökt av Israel, som i november 1976 redan hade en
arsenal av över 100 atombomber av den sort som
släpptes över Hiroshima.26
Den 29 juni 1975 publicerade den
israeliska tidningen Ha'aretz en artikel av Shlomo Aharonson
med titeln: "behovet att på nytt analysera Israels
strategiskt-politiska läge". Han skrev:
"Kärnvapnen är ett
medel som kan ikullkasta arabernas hopp om eventuell seger
över Israel... Ett tillräckligt antal atombomber
skulle orsaka enorm skada på samtliga arabiska
huvudstäder och medföra sammanbrott för
Assuandammen. med ytterligare en uppsättning av dessa
bomber skulle vi kunna ta även de medelstora
städerna och oljeraffinaderierna... I arabvärlden
finns ett hundratal mål vilka, om de
förstördes, skulle orsaka araberna förlust av
alla fördelar de vann under Yom
Kippur-kriget..."
Idag besitter den judiska staten
över 200 atom- neutron- och vätebomber, samt
missil- och flygsystem för att möjligöra
attacker mot mål tusentals kilometer från
Israels gränser.
Hur kunde detta ske, att den
exklusivt judiska staten Israel kunde få en
sådan viktig ställning i världsmakternas
globala strategi, att den i dag är i stånd att
bringa världsfreden i fara? Sanningen är att det
inte är t ex USA som styr Israel - i deras allians -
utan det är Israel genom den judiska lobbyn som styr
USA både internt och externt! Denna judiska makt
över USA och genom USA över världspolitiken
bygger på makten över USA:s massmedier och USA:s
ekonomiska administration. Men denna makt presenteras som om
det är i USA:s intresse.
Redan i boken "Der Judenstaat"
sade Herzl helt frankt: "Vi skulle där (i
Palestina) utgöra ett slags skyddsvärn för
Europa mot Asien, en civilisationens utpost i motsats till
barbari." Sedan dess har emellertid staten Israel inte
bara blivit agent för samlad västerländsk
kolonialism i Mellanöstern utan också - speciellt
då för USA - en avgörande pjäs i
maktkampen på det planetariska
schackbrädet.
Sionisterna utnyttjar detta
argument fullt ut. (Förresten det är samma
argument som sionisterna i Sverige använder för
att stödja Israel. Ahlmark t ex upprepar som en
papegoja att "Israel är den enda demokratin i
Mellanöstern"!) I den artikel vi redan tidigare citerat
från tidningen Kivunim i februari 1982, tar man
på nytt upp de stora teman som alltid förekommit
i det "kalla kriget":
"Ett av de största
målen för Sovjet är att besegra Väst
genom att få kontroll över de gigantiska
resurserna i Persiska Viken och i södra delarna av
Afrika, där den största tillgången på
mineraler i världen finns. Vi kan föreställa
oss vidden av den globala konfrontationen vi kommer att
stå ansikte med i framtiden. Gorshkov-doktrinen
förordar sovjetisk kontroll över oceanerna och de
mineralrika områdena i Tredje Världen. Detta
tillsammans med den nuvarande sovjetdoktrinen om
kärnvapenkrig vilken anser att det kommer att bli
möjligt att starta, vinna och överleva ett
sådant krig, i vilket Västs militärmakt
skall krossas och dess innevånare reduceras till
slaveri i marxism- leninismens tjänst, utgör det
största hotet för världsfreden och vår
egen existens."
Denna judiska exploatering av
anti-kommunism, på en nivå lik en man av Begins
sort, är typisk för metoderna inom politisk
sionism, vilken också utan att ändra sin genuina
natur kan uttrycka sig mer elegant genom Shimon Peres, i
avsikt att presentera "barbari med ett mänskligt
ansikte". För den judiska lobbyn i USA och övriga
västländer var det önskvärt att
tillfälligt ersätta Shamir och hans hejdukar med
Peres men enbart för att kunna fullfölja samma
politik under mindre motbjudande yttre former. Skillnaden
mellan Peres och Shamir är nämligen som skillnaden
mellan tankar och baktankar.
Efter annekteringen av de
syriska ockuperade Golanhöjderna besvarade Begin vars
politik Shamir fortsatte Reaganadministrationens endast
verbala protester genom att överlämna en not till
USA:s ambassadör, vilken löd: "Vad är
detta för ett tal om att bestraffa Israel?... Är
vi en vasallstat till er? Är vi en bananrepublik... Ni
kan inte skrämma oss med straff. Den som hotar oss ska
finna våra öron döva." Han tillade att
Israels folk hade överlevt i 3 700 år utan en
överenskommelse om strategiskt samarbete med Amerika
och att de skulle fortsätta att överleva utan
någon sådan överenskommelse i ytterligare 3
700 år. Det är helt sant att i verkligheten
så är det USA som är en israelisk vasallstat
och en judisk sionistisk "bananrepublik" genom den makten
som den judiska lobbyn utövar i USA.
Detta fräcka
skrävlande från Begin är inte skadligt
för Israel, eftersom israelisk sionisms politik
så nära överensstämmer med USA:s
världspolitik och spelar en så oersättlig
roll i denna politik att Israels regering säker
på strafflöshet kan säga vad den vill.
Begin, Netanyahu, Shamir och Peres har alltid vetat vem det
är som planerar och bestämmer i USA!
21. Weizmann, "Trial and Error", sid. 243.
22. Vorster skrev 1942: "Vi
står för kristen nationalism som är en
avnämare till nationalsocialismen... I Italien kallas
det fascism, i Tyskland nationalsocialism och i Sydafrika
kristen nationalism." (citerat av A. Hepple i "South
Africa: Workers under Apartheid", 1969, sid.
3).
23. Se Sechaba (organ för
Afrikanska Nationalkongressen) april 1970, sid.
19.
24. C. L. Sulzberger i New York
Times, 30 april 1971.
25. Ha'aretz, 14 november
1976.
26. Brian Beckett, "Israels
Nuclear Options", i Middle East International, november
1976.
|