Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

57 DE SJU DÖDSSYNDERNA OCH JUDENDOMEN   I den katolska kyrkan talas sedan länge om "De sju dödssynderna": Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Vällust, Girighet och Frosseri. Från dessa "dödssynder" härrör sedan även andra - alltid närbesläktade - laster enligt högre kristen moral, så t ex Grymhet, Mordlystnad, Svekfullhet och Lögnaktighet. Den högmodige liksom den avundsjuke och den argsinte (vredgade) hemfaller lätt åt grymhet och även mordlystnad. Den vällustige (lättjefulle) och girige hemfaller lätt åt svekfullhet och lögnaktighet. 228 I judendomen - den mosaiske trosbekännelsen - talas inte om "de sju dödssynderna". I stället visar det sig att just dessa kristna "dödssynder" prisas som dygder, eftersom själve Jahve är hänfallen åt dem alla, utan möjligen Lättja (fastän även detta kan ifrågasättas). Och dessutom är det just i Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Vällust, Girighet och Frosseri, som Jahve prisar hos sitt utvalda egendomsfolk eller utlovar som belöning vid sträng lydnad för hans bud och stadgar.   I. HOS JAHVE HETER DET 1. Högmod - enbart i detta att han sägs ha skapat världen och anser sig ha full rätt att förfara som han vill med den, förinta allt liv i en syndaflod eller ständigt hota med att slutgiltigt förinta den ligger ju ett våldsamt Högmod. Dessutom redan i första Budet: "Du skall inga andra gudar hava jämte mig." (2 Mos. 20:3) Ty det är här ej tal om att Gud verkligen är den ende, andra folk har andra gudar, endast att hans utvalda folk enligt ett löfte till (kontrakt med) Abraham, härstammande från Ur i Kaldeen, skall hålla sig till honom (Jahve). Därav den gudsinspirerade och gudaingivna rasismen eller etnocentrismen, det kollektiva högmodet i den yttersta avskildhet från andra folk, och hat och förakt till andra folk. 2. Avund - Detta första bud vittnar även om Jahves avund: att han inte tål att hans folk kan föredra andra folks gudar, utan då straffar de avfälliga, också deras efterkommande, vilket tydligast framkommer i följande tillägg: "du skall icke tillbedja sådana (andra folks gudar), ej heller tjäna dem, ty jag, Herren din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningar på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig." (2 Mos. 20:5) 229 3. Vrede - Detta är det mest uttalade och utmärkande draget hos GT-guden Jahve. Och Jahves/Herrens vrede drabbar inte bara israeliternas fiender, utan även dem själva ideligen vid deras avfall eller ohörsamhet. I t ex Klagovisorna heter det: "Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen: Så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer." (Klag. 2:5) När Herrens utvalda folk drabbas av missöden eller nederlag av mäktiga fiender, så är detta ytterst Herrens vilja, ty han använder i sin vrede sitt utvalda folks fiender som sitt redskap: "Eftersom du icke tjänade Herren, din Gud, med glädje och hjärtans lust, medan du hade överflöd på allt, skall du få tjäna fiender som Herren skall sända mot dig under hunger och törst och nakenhet och brist på allt; och han skall lägga ett järnok på din hals, till dess att han har förgjort dig..., så skall Herren sända underliga plågor över dig och dina efterkommande, stora och långvariga plågor, svåra och långvariga krankhter." (5 Mos. 28: 47-48, 59) Med dessa ord från Jahve i judendomens Torah är följaktligen "Holocaust" ett verk av Jahve/Herren, ty så högmodig och så full av vrede är han, så sataniskt grym. 4. Lättja - "Och Gud fullbordade den sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk, som han hade gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade." (1 Mos. 2: 2-3) - Efter fullbordat verk utför alltså Gud inget arbete, den fullkomliga lättjan. 230 5. Vällust - Något mera vällustigt än Jahve är svårt att ens i sin vildaste fantasi föreställa sig, en vällust som paras med Frosseri, nämligen när han i Leviticus (3:e Moseboken) påbjuder "Lagen om brännoffer", "Lagen om spisoffer", "Lagen om tackoffer", "Lagen om syndaoffer" och tillägg till alla dessa lagar i 5:e, 6:e och 7:e kapitlet. "Men inälvorna och fötterna skola tvås i vatten. Och prästerna skall offra alltsammans och förbränna det på altaret: Det är ett brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig lukt för Herren." (3 Mos. 1:13) Detta om brännoffer av ungdjur i själva helgedomen såsom "välbehaglig lukt för Herren" återkommer ständigt, ja, redan i Exodus (2:a Moseboken 29 kapitlet "Föreskrifter om prästernas invigning och om det dagliga offret"). (Se även 1 Mos 17:16) 6. Girighet - Jahve/Herren utmärks av den fanatiska girighet som tar sig uttryck i dyrkan av guldet. Så t ex ges noggranna anvisningar om hur den heliga arken skall förses med guld: "Och du skall överdraga den med rent guld, innan och utan skall du överdraga den och du skall på den göra en rand av guld runt omkring. Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och sätta dem över de fyra fötterna... Och du skall göra stänger av akacieträd och överdraga dem med guld... Och du skall göra en nådastol av rent guld... Och du skall göra två keruber av guld... Du skall göra ett bord av akacieträd och du skall överdraga det med rent guld, och runt omkring listen skall du göra en rand av guld... Och lampstänger och brickor till den skall du göra av rent guld." (2 Mos 25: 11-13, 16-18, 23-25, 38) En sak är klar: De kristna dygderna fattigdom, kyskhet givmildhet, anspråkslöshet och medlidande - vad man än må säga om dem och hur frekvent de än brytes av svaga människor - utmärker sannerligen inte Jahve 231 och hans utvalda folk i dess lydnad för hans bud. Världen har heller aldrig sett en rabbin som den heliga Franciskus av Assisi, och om någon sådan ralr bin förekommit är han i alla händelser ej föremål för någon helgondyrkan.  Nästa sida

Index över Vad är Israel? :