|
16
RADIO
ISLAM:
INFORMATION ELLER "HETS"
- kommentarer till JKs beslut att fälla Radio
Islams program den 3 oktober 1987 som uttryck för
"missaktning" för den judiska folkgruppen"
Från Justitiekanslern (JK) meddelas i en
skrivelse den 10 februari 1988, att "en anmälan har
gjorts mot ett när radioprogram som har sänts
över Stockholm av Svensk-Arab-islamiska
förbundet den 3 oktober 1987 kl. 11.00-12.00. Enligt
anmälan innehåller programmet uttalanden som
innefattar yttrandefrihetsbrottet hets mot
folkgrupp".
Observera att det här är fråga om en
person som gjort denna anmälan till JK. I varje fall
är det fråga om endast en anmälan mot
detta program.
JK säger sig ha funnit att "programmet i dess
helhet syftar till att uttrycka missaktning för den
judiska befolkningsgruppen". Och JK tillfogar:
"Sålunda innefattar programmet enligt min mening en
sådan sammanställning av olika bibelcitat och
citat ur litteratur samt kommentarer som är avsedd
att vara nedsättande för den judiska
folkgruppens anseende".
Detta föranleder följande kommentarer och
explikationer: För det första: Är
verkligen en anmälan, även om flera personer
står bakom denna enda anmälan, representativ
för hela den judiska folkgruppen (som lär
omfatta bortåt 18 000 personer i Sverige)? Har JK
tillfrågat alla - eller flertalet av dessa - cirka
18 000 personer i den judiska folkgruppen i Sverige om de
samtycker till denna enda anmälan? Eller har JK
låtit företaga någon
opinionsundersökning inom den judiska folkgruppen
för att utröna om denna enda anmälan
är representativ för folkgruppen judar i dess
helhet? Om så icke är fallet, hur kan JK
då göra bedömningen att det anmälda
programmet i Radio Islam verkligen "syftar till att
uttrycka missaktning för den judiska
befolkningsgruppen" och inte uppfattas så enbart av
den - eller de - person som står bakom
ifrågavarande anmälan? Det gäller ju
ändå en hel folkgrupp på flera tusen
personer, inte en eller ett
118
fåtal personer inom denna folkgrupp. För
rätt bedömning torde i alla händelser
krävas ingående kännedom om
kunskapsmaterialet.
För det andra: Är den judiska folkgruppen i
Sverige enhetlig kulturellt, intellektuellt och
religiöst och reagerar enhetligt på viss
kritik som främst berör denna folkgrupp
för flera tusen år sedan (i biblisk tid) och i
ett annat avlägset land (i Palestina eller Kanaans
land) och i viss mån i vår tids Israel men
inte svenska judar? Är det inte tvärtom
så att den judiska folkgruppen alls inte är
enhetlig utan ganska splittrad? Kulturellt är den
judiska folkgruppen i dagens Sverige splittrad mellan
judiska traditionalister och välassimilerade judar,
för vilka judendomen och de judiska traditionerna
är helt betydelselösa. Intellektuellt finns det
inom den judiska folkgruppen lika - eller i det
närmaste lika - stora variationer som inom den
helsvenska befolkningen och återfinns inom alla
samhällsgrupper och intresseorganisationer liksom
inom - och utanför - alla de politiska partierna i
Sverige. Religiöst finns det ett fåtal s k
ortodoxa judar, men främst inom den reformistiska
och konservativa judendomen. Det övervägande
flertalet judar i Sverige torde vara antingen ateister
eller religiöst fullständigt likgiltiga. Hur
kan man skäligen ens spekulera om att denna så
splittrade judiska befolkningsgrupp upplever sig som
allmänt missaktad av ett antal citat ur Bibeln och
från en del litteratur om sionismen? Är det
inte fördomsfullt att bortse från individuella
olikheter?
För det tredje: Lagen om missaktning av och hets
mot folkgrupp och mot människor av viss
religiös tro har alldeles uppenbart tillkommit
för att motverka spridning av antisemitism eller
judehat och rasism eller rasfördomar samt
förföljelse av avvikande religiösa.
Antisemitism är ett allmänt förakt och hat
till judar. Antisemitismen säger: Lita aldrig
på en jude, juden är falsk och
opålitlig. Antisemitismen har alltså en
generaliserande nedsättande inställning till
alla judar, oavsett om de är ortodoxa eller liberala
i religiös mening, agnostiker eller ateister,
är välassimilerade och skötsamma eller
fanatiskt sionistiska. Antisemiten tycker, att inga judar
hör hemma i Sverige eller andra icke-judiska
119
länder, utan att de skall packa sig iväg
till den judiska staten Israel. Även om judar inte
är en ras i antropologisk mening, är
ändå antisemitismen nära besläktad
med rasismen. I Radio Islam har vi ständigt
vänt oss mot antisemitism och rasism, också i
det anmälda programmet från den 3 oktober
1987, varvid kan hänvisas till sid. 24 (andra
stycket) - sid. 30 i avskriften, där bl a sionismens
samverkan med antisemiter och ledande nazister i Hitlers
Tyskland berörs. Detta berör
förhållanden i Tyskland och i dåvarande
Palestina, främst på 1930-talet, inte
förhållanden i dag och inte i Sverige. Det
bör tilläggas att på 30-talet var
sionisterna en minoritet - dessutom en ganska liten
minoritet - av den judiska folkgruppen i Diasporan,
också i Sverige. Om dagens svenska judar
känner solidaritet med de ledande sionister som
Theodor Herzl i början av seklet som ansåg att
antisemitismen gynnade deras sak och med de sionister som
samverkade med Hitlers Tyskland och t o m erbjöd den
nazistiska staten vapenbrödraskap i början av
1941, då är det deras sak! I radioprogrammet
antyds inte ens något dylikt.
För det fjärde: När JK säger om
det anmälda programmet att det är
sammanställt med bl a bibelcitat så att
avsikten skulle vara "avsedd att vara nedsättande
för den judiska folkgruppens anseende", så
måste man fråga sig hur detta kan vara
möjligt. För de ortodoxa judarna är ju
allt som står i Gamla Testamentet (GT) Guds ord och
heligt, särskilt Torah eller de fem
Moseböckerna. För denna - i Sverige - mycket
lilla grupp kan självfallet inte några citat,
oavsett hur de är sammanställda, vara en
missaktning mot dem. För den något större
gruppen konservativa och reformistiska judar kan inte
några korrekt återgivna bibelcitat gärna
vara en missaktning mot dem, oavsett hur dessa bibelcitat
är sammanställda, eftersom dessa citat har sin
speciella tolkning för dem. Hur dessa bibelcitat
rätt skall tolkas är en renodlat teologisk
tvist mellan olika grupper inom judendomen, främst
mellan de ortodoxa och de reformistiska judarna,
alltså en tvist som de religiösa judarna
får göra upp inbördes, vilket också
fortlöpande förekommer - se t ex Judisk
Krönika, nr 5, 1987, sid. 2 (artikeln
"Shabat-kriget" av chefredaktören Jackie
Jakubowski), sid. 27 (arti-
120
keln "Judisk pluralism - en välsignelse" av
Manfred Speier) och sid. 21 ("Antecknat i Jerusalem" av
Arne Lapidus, där det rapporteras om de allt fler
ultraortodoxa judarna i Jerusalem)! Så länge
Gamla Testamentet, i synnerhet Torah, kvarstår som
judendomens Bibel eller heliga bok, så måste
det vara helt legitimt att bedöma judendomens
bärande element efter vad där står. Om
det stora flertalet av den judiska folkgruppen i Sverige,
som ställer sig likgiltig eller främmande till
Gamla Testamentets texter, skulle känna sig
missaktade av dessa bibelcitat, så borde de
vända sig mot sin bibel och de judar som sätter
den högt som Guds ord, inte mot den som korrekt
citerar därur. Man erinras osökt om historien
om den konung i Antiken som hade för vana att
låta avrätta budbäraren, när han
framförde dåliga nyheter. Det är att
missa själva saken.
För det femte: I det anmälda programmet
finns också citat från Nya Testamentet, som
ju är de kristnas heliga skrift. I citat från
evangelierna berättas om hur de samtida judarnas
högsta råd dömde Jesus till döden
för hädelse och hur sedan
översteprästerna och fariseerna förde
Jesus till den romerske ståthållaren Pilatus
för att få honom att låta
verkställa dödsdomen, hur motsträvig
Pilatus var, eftersom han inte kunde finna Jesus vara
skyldig till något brott, men att de judiska
översteprästerna och fariseerna då
utsatte Pilatus för utpressning: om han inte skulle
låta döda Jesus genom korsfästelse,
så skulle de anmäla honom för kejsaren i
Rom. Eftersom kejsar Claudius var känd för sin
nyckfullhet och för sin orubbliga vilja att
förhindra ett nytt jäsande missnöje i
Judéen som kunde leda till ett nytt judiskt
uppror, beslöt Pilatus att ge vika för
översteprästernas och fariseernas ivriga
övertalningsförsök sedan dessa hade
uppagiterat den judiska pöbeln. Allt detta är
mycket välkänt för varje kristen liksom
för var och en som läst den dramatiska
skildringen i evangelierna om dödsdomen och
verkställandet därav mot Jesus. Hur det kan
vara anstötligt för någon ett par tusen
år senare att återberätta denna
välkända episod, är fullständigt
ofattbart. Skulle den judiska folkgruppen i Sverige
solidarisera sig med de judar som dömde Jesus till
döden och så här långt
efteråt, i Sverige, känna sig "missaktade",
när detta återberättas? Om så
verkligen
121
skulle vara fallet, så får väl
någon deputation från den judiska
församlingen uppvakta Svenska kyrkans råd
eller regeringen att dessa ställen i evangelierna
stryks och förbjudes som uttryck för "hets mot
den judiska folkgruppen". Men så länge Nya
Testamentet är allmänt tillgängligt att
läsa för varje läskunnig person i Sverige,
kan det väl inte gärna vara brottsligt att
läsa upp valda ställen därur i ett
radioprogram? Notera vad som sägs i det anmälda
närradio-programmet, avskriften sid. 9, andra
stycket!
För det sjätte: Det bör kraftigt
framhållas, att ingenstans i detta anmälda
program talas det om judar i Sverige, utan om den
bibliska judendomen (genom flerfaldiga citat från
Gamla Testamentet, judendomens bibel). Citaten är
autentiska, kommentarerna är deduceringar och
förtydligande explikationer, inga fria omtolkningar.
Självfallet finns det en linje eller
målinriktad tendens i valet av dessa bibelcitat,
nämligen att åskådliggöra
brutaliteten, grymheterna och rovgirigheten liksom det
etnocentriska självförhärligandet i
GT-läran, som också råkar vara den
judiska bibeln och dessutom en relevant förlaga
för hur sionisterna i vårt århundrade
bemäktigat sig palestiniernas land, fördrivit
hundratusentals palestinier och sedan förtryckt och
förslavat de kvarvarande palestinierna, precis som
forntidens Israel erövrade samma Patestina, Kanaans
land, och grymt förfor med dess folk. (Se sid. 23 i
avskriften av det anmälda programmet!) Hur kan
svenska judar, vilka lever som fullvärdiga och
jämlika medborgare i Sverige, känna sig
"missaktade" av att dessa GT-citat återges och
förklaras med hänsyftning på hur
palestinierna berövats sitt land? De svenska judarna
bär väl inget ansvar för vare sig
GT-författarnas skriverier eller sionisternas
erövring av Palestina och förtryck av den
palestinska befolkningen? Om de ändå anser sig
vara delaktiga i eller medskyldiga till allt detta,
så får de väl göra upp den saken
med sig själva. I det anmälda radioprogrammet
omnämnes i varje fall aldrig de svenska judarna i
sammanhanget.
För det sjunde: Ett lika välkänt som
genomgående drag hos Gamla Testamentets Gud (JHV
eller Jahve) är hans fasansfulla hämndgirighet,
hans fruktansvärda straffdomar
122
mot sitt utvalda egendomsfolk. Däri ligger de
troende judarnas - liksom de kristna
bibelfundamentalisternas - stora och ångestfyllda
tragedi. I det anmälda radioprogrammet erinras om
detta och framförs ett exemplifierande citat
från Femte Moseboken, kapitel 28, verserna 47-48
och vers 59. (Se sista stycket på sid. 11 och
första stycket på sid.12 i avskriften!) Den
efterföljande kommentaren kan kanske verka
chockerande ("Med dessa ord från Jahve i
judendomens Torah är följaktligen Holocaust ett
verktyg, ett verk av Jahve.") Men om man läser
också vers 63 i detta 28 kapitlet i Femte
Moseboken, så förstår man kanske denna
kommentar bättre. Där står: "Och det
skall ske, att liksom Herren förut fröjdade sig
över eder, när Han fick göra eder gott och
föröka eder, så skall Herren nu
fröjda sig över eder, när han utrotar och
förgör eder ..." Man kan även tillfoga vad
som står i Femte Moseboken, 32 kapitlet, verserna
21-25: "De hava retat mig med gudar som icke äro
gudar, förtörnat mig med de
fåfängligheter de dyrka; därför
skall jag reta dem med ett folk som icke är ett
folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag
förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min
näsa och den brinner ända till dödsrikets
djup; den förtär jorden med dess gröda och
förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa
olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta
på dem. De skola utsugas av hunger och
förtäras av feberglöd, av farsoter och
bitter pina; jag skall sända över dem vilddjurs
tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall
svärdet förgöra deras barn och inomhus
skall förskräckelsen göra det; ynglingar
såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med
gråhårsmän." Är inte detta en
skildring av en fasansfull "förintelse", som
alltså redan har sin religiösa sanktion i
Torah?
För det åttonde: Det är välbekant
att troende judar vanligen starkt protesterar när
någon säger att den bibliska judendomen
är rasistisk liksom sionister och prosionister
livligt protesterar när någon framhåller
att det sionistiska Israel är rasistiskt.
Utvaldheten - eller utkorelsen - är inte en
fråga om judarnas företrädesrätt
framför andra folk sägs det från
(troende) judiskt håll. Därvid brukar man
citera Andra Moseboken, 22 kapitlet, vers 21: "En
främling skall
123
du icke förorätta eller förtrycka: I
haven ju själva varit främlingar i Egyptens
land." Liknande utsagor återkommer i Andra
Moseboken 23:9 och Femte Moseboken 27:19. Men då
måste man göra klart för sig att
främling är den som helt underkastar sig
Israels herravälde. Ty de som står Israels
oinskränkta herravälde emot, de skall
förgöras. Detta löper som en röd
tråd genom hela Torah liksom i större delen av
hela den judiska bibeln (GT). Så t ex i Femte
Moseboken, 11 kapitlet, verserna 24 och 25: "Var ort som
eder fot beträder skall bliva eder. Från
öknen till Libanon, ifrån floden - floden
Eufrat - ända till Västra havet skall edert
område sträcka sig. Ingen skall kunna
stå eder emot. Fruktan och förskräckelse
För eder skall Herren, eder Gud, låta komma
över hela det land i beträden, såsom han
har lovat eder." Här kan vidare hänvisas till
det anmälda radio-programmet, sid.22 och 23 i
avskriften. Att den bibliska judendomen inte bara
legitimerar imperialistisk erövring av andra folks
land utan också är klart rasistisk,
framgår bl a av Femte Moseboken, 7 kapitlet,
verserna 2-3, liksom Esra 9:12, 10:2-3, 10-12 och Nehemja
13:3, 25, 29-31. Det kanske kusligaste draget i denna
gammaltestamentliga tro är hämndgirigheten och
den besinningslösa oförsonligheten, att den som
en gång har varit Israels fiende för alltid
skall förbli det och utrotas. I Andra Moseboken
17:16 heter det: "Och Moses sade: - Ja, jag lyfter min
hand upp mot Herrens tron och betygar att Herren skall
strida mot Amalek (amalkiterna) från släkte
till släkte." I Femte Moseboken 25:17-19 heter det:
"Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på
vägen när I drogen ut ur Egypten, huru han,
utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen
och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit
efter, medan du var trött och utmattad.
Därför, när Herren, din Gud, har
låtit dig få ro för alla dina fiender
runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill giva
dig till besittning såsom arvedel, skall du
utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall
finnas under himmelen. Förgät icke detta!" Och
i Femte Moseboken 20:16-17 heter det: "När du kommer
till någon stad för att belägra den,
skall du först tillbjuda den fred. Om den då
giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar
för dig, så skall allt folket som finns
där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina
tjänare. Men om den
124
icke vill hava fred med dig, utan föra krig mot
dig, så må du belägra den. Och om
Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du
slå allt mankön där med svärdsegg.
Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som
finns i staden, allt rov du får där skall du
hava såsom byte: och du må då njuta av
det rov som Herren din Gud låter dig taga
ifrån dina fiender. Så skall du göra med
alla de städer som äro mer avlägsna
från dig och som icke höra till dessa folks
städer. Men i de städer som tillhöra dessa
folk, och som Herren, din Gud vill giva dig till arvsdel,
skall du icke låta något som andra har bliva
vid liv, utan du skall giva dem alla till
spillo…"
För det nionde: Notera att själva
upphovet till det anmälda närradioprogrammet
är den inledningsvis återgivna nyhetsnotisen i
den allkristna rikstidningen Hemmets vän av den 17
september1987, där det meddelas, att Nya Testamentet
inte längre får finnas med i
bibelutgåvor för israeliska skolor och att en
talesman för israeliska utbildningsministeriet
förklarat att Gamla Testamentet kommer från
Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av
människor! Alltså betraktas Gamla Testamentet
som heligt också av den israeliska regeringen!
Detta är resultat av en långtgående
process i Israel, där fundamentalistiska
(bokstavstroende) rabbiner som Tzvi Yehuda Macohen Kook
och Abraham Aidan intar ledande positioner inte bara inom
den israeliska skolundervisningen utan även inom den
israeliska krigsmakten och dess högre officerare
sedan slutet av 60-talet. (Se professor Israel Shahaks
Boken om den sionistiska terrorn, utgiven på
hebreiska i Jerusalem i oktober 1975 och i ett utdrag
på engelska i september 1977 under titeln Begin and
Co. as they really are! Se även Judisk Krönika,
november 1987 sid. 1!
För det tionde: Beträffande sionisternas
samverkan med det nazistiska Tyskland, som förtigits
i svenska massmedia och i den svensk-språkiga
litteraturen, så finns det en ganska omfattande
dokumentär litteratur i ämnet utomlands, bl a
följande:
* Dr Jörgen von Uthmann (Västtysklands
förste ambassadör i Israel): Doppelgänger,
du bleicher Geselle, Zur Pathologie
125
des deutsch-judischen Verhältnisses (Seewald,
Stuttgart 1976)
* Lenni Brenner: Zionism in the Age of the Dictators
(Croom Helm, London E Canberra och Lawrence Hill,
Westport, Connecticut, USA, 1983).
* Edwin Black: The Transfer Ageement - The Untold
Story of the Secret Pact between the Third Reich E Jewish
Palestine, New York/London 1984).
Nästa
sida
|