HOME

Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

69  DEN JUDISKA LOBBYN I USA   För att förstå hur det sionistiska Israel kan bestå som det palestinska folkets förtryckare måste man förstå USAs stöd till detta Israel. Kraftfull USA-lobby för Israel styr politiker och generaler - så lyder rubriken på en synnerligen intressant artikel i Herald Tribune av den 7 juli 1987. Där avslöjas hur ofantligt mäktiga sionisterna är i USA. Svenska massmedia klarlägger sällan eller aldrig detta. Så här skriver Herald Tribune i svensk översättning: Den proisraeliska lobbyn i Washington har år för år bara blivit allt större, alltmer utstuderad och allt mäktigare. Det är den starka kraft som skapar och dirigerar USAs politik i Mellanöstern. Denna proisraeliska lobby går under den formella benämningen American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) eller Amerikansk-Israeliska kommitten för offentliga frågor. Den bedriver sin verksamhet i ytterst välbevakade kontor strax norr om Capitolium, den amerikanska kongressbyggnaden. Organisationen har tillskansat sig makt att påverka varje presidentkandidats val av sina närmaste medarbetare och att stoppa så gott som varje amerikansk vapenförsäljning till arabiska länder. Dessutom förmedlar AIPAC de flitiga kontakterna mellan Pentagon, det amerikanska försvarshög-kvarteret, och den israeliska armén. AIPAC konsulteras kontinuerligt av USAs utrikesdepartement och av den amerikanske presidentens rådgivare i Vita huset. Också senatorer, kongressledamöter och generaler konsulterar ständigt AIPAC - så att Israels intressen inte åsidosätts i viktiga frågor. Det bör observeras att AIPAC är en amerikansk lobby, inte en israelisk - och det uppges från AIPAC att dess betydande ekonomiska resurser kommer från enskilda amerikanska bidragsgivare. Att denna organisation som helt verkar för Israels sak kan påräkna ett så omfattande politiskt stöd i USA beror på det reservationslösa stödet för Israel 281 inom Reagan-administrationen, kongressen och den allmänna opinionen i USA. Därav den avund som konkurrerande lobby-grupper känner, främst de experter på Mellanösternfrågor som skulle vilja stärka banden mellan USA och provästliga araber. "AIPAC förvränger så gott som geramgående sakfrågorna", säger en talesman för USAs utrikesdepartement. "Folk besvärar sig inte med att vilja förstå att det kan föreligga olika ståndpunkter och valmöjligheter. Har de en gång fastnat i föreställningen att Israels sak är rättfärdig, överger de inte denna ståndpunkt, även om det finns aldrig så välgrundade skäl att ifrågasätta denna inställning." En f d högre tjänsteman i Reagans rådgivarstab i Vita huset har kommit till en annan slutsats. "Även om AIPAC var en faktor att ta hänsyn till, uteslöt man inte att ta andra hänsyn innan man fattade sina beslut", menar denne. "Jag känner inte till något fall, när AIPAC fällde avgörandet, åtminstone inte i den analytiska fasen. Det större inflytandet tycks vara på högre nivå." Den israeliska lobbyn AIPAC laddar upp för fullt inför 1988 års presidentval. Redan 16 månader före 1988 års val hade nästan alla presidentkandidater redan sammanträffat med representanter för AIPAC och blivit vederbörligen intervjuade om sin inställning till Mellanösternfrågan och försetts med en röd, vit och blå märkning, enligt denna organisations verkställande direktör Thomas A Dine: - Det är något som vi tar mycket allvarligt, säger Mr Dine i en intervju. Det är en del av det politiska mandatet, tillfogar han. Innan en presidentkandidat håller ett offentligt tal, tillfrågar han oss hur detta kan uppfattas bland judarna, som man under inga omständigheter vill stöta sig med. Några kontrollerar hur AIPAC reagerar på folk som kandiderar på befattningar inom utrikesdepartementet. Dine vill inte uppge några namn men säger att en av presidentkandidaterna ringde upp AIPAC och sade: "Jag ska snart hålla ett offentligt tal och jag är intresserad av att anställa en viss person som ledande man i min presidentkampanj, men vill först veta vad ni anser om honom, innan jag bestämmer mig för att anställa honom." "Ger ni honom klartecken?" "Ja", svarade AIPAC-chefen Dine. 282 Några tidigare högre regeringstjänstemän anklagar AIPAC för att föra en alltför hårdhänt taktik. En av dem (som bad att inte bli identifierad) berättade om en brevkampanj till ett universitet som inbjudit honom som talare, där AIPAC och andra judiska organisationer i USA anklagat honom som fientlig till Israel. Universitetsledningen utsattes för starka påtryckningar att förhindra honom att tala men motstod dessa censurförsök. Några personer blev illa berörda och fruktade för sina karriärmöjligheter. Och därpå fann han det vara lämpligast att avstå från att hålla sitt tal, eftersom "man ogärna vill ställa till med obehag för människor som siktar på sin framtida karriär". Kanske överskattas AIPACs styrka och betydelse - det menar i varje fall en högre tjänsteman i Vita huset som har nära förbindelser med olika judiska organisationer.  Många politiker har fått det bestämda intrycket att denna lobby för Israel avgör vilka presidentkandidater som är passande och vilka utrikespolitiska medarbetare de skall ha i utbyte mot de pengar som kan ställas till deras förfogande. AIPAC-direktören Dine säger att alla lobbyns medlemmar - underrättas om de olika presidentkandidaternas inställning till Israel efter en graderad skala och att de på grundval därav vet vilka presidentkandidater som är värda att ekonomiskt understödja, varvid även med AIPAC samverkande proisraeliska lobbygrupper underrättas. AIPAC har länge haft ett rykte om att stå bakom den organiserade arbetarrörelsen och fackföreningarna i USA. Detta framhåller Bob Beckel, som var den demokratiske president-kandidaten Walter Mondales kampanjledare i 1984 års presidentval. Men samtidigt har AIPAC visat sig ha stor förmåga att få grepp om också arbetsgivarna och deras intresseorganisationer med påföljd att en majoritet av både senatens och kongressens medlemmar tar största hänsyn till AIPAC. I dag anses dess inflytande vara större än nagonsin. Under Reagans presidenttid har den amerikanska regeringsadministrationen helhjärtat stött Israel, vilket många betraktar som en stor triumf för AIPACs skickliga lobbyverksamhet: AIPACs medarbetarstab är ytterst skickliga och mycket hängivna Israels sak i välorganiserade PR-aktiviteter, 283 framhåller en högre tjänsteman på amerikanska utrikesdepartementet. Detta har bl a lett till att USA gått miste om en jätteorder till Saudi-Arabien av de avancerade Maverick-missilerna som Saudi-Arabien ville köpa. Samtidigt har USA begärt stöd från Saudi-Arabien om skydd för trafiken av oljetankers i Persiska viken, en begäran som Saudi-Arabien visat föga intresse att tillmötesgå, eftersom USA inte vill ge Saudi-Arabien nödvändigt eget militärt försvar. Följden har blivit att USA själv får svara för det militära skyddet i Persiska viken och utsätter sig för ökade risker att komma i direkt konflikt med Iran - allt p g a den effektiva israeliska centrallobbyn AIPAC. Israel får årligen omkring 30 miljarder kronor från USA i militär och ekonomisk hjälp, långt mer än någon annan stat - samtidigt som USA alltså går miste om stora miljardvinster genom att via främst AIPAC, rätta sig efter Israels krav och önskemål. Detta har vållat vissa bekymmer för den amerikanska administrationens Mellanösternstrateger. Sedan 1980, då Thomas Dine blev verkställande direktör, har AIPAC samlat en mängd experter på moderna vapen och strategiska analytiker som förändrat denna proisraeliska lobby till en ytterst sofistikerad vetenskaplig institution. AIPAC utger bl a monografier med titlar som "Israels strategiska värde" och "USAs förmedling av vapen och tjänster till Israels försvar". Enbart i Washington uppgår AIPACs expertgrupp till 58 högt kvalificerade akademiska forskare. Redan under tidigare presidenter alltifrån Harry Truman var USAs stöd till Israel starkt, nära nog reservationslöst. Under Reagan har detta amerikanska stöd till Israel ytterligare förstärkts och förbättrats dramatiskt. De proisraeliska lobbymakarna har sällsynt god tillgång till all officiell information genom sitt utbredda kontaktnät. AIPACs medarbetare var 1980 ungefär 9 000, i dag uppgår antalet till drygt 55 000. AIPACs årsbudget har växt från 1,4 miljoner dollar år 1980 till över 6 miljoner dollar för i år. Mellan 90 och 95% av medarbetarna är amerikanska judar och resten evangeliskt kristna fundamentalister som reservationslöst stöder Israel som det utvalda folkets land. 284 Till spelreglerna hör att AIPACs VD Dine bestrider att AIPAC är ett språkrör för Israels regering och att en israelisk diplomat klagar över att "de sällan rapporterar om vad de gör och att de inte bryr sig om vad vi anser".  Nästa sida

Index över Vad är Israel? :