HOME

Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

76  DE VÅGAR TALA UT: KONGRESSMAN AVSLÖJAR JUDISKA LOBBYN   Som numera torde vara väl bekant även i Sverige finns i USA en mycket stark judisk lobby, som har mycket stort inflytande på kongressen, senaten och till och med på presidentvalet. Denna lobby arbetar för staten Israel genom en organisation som kallas AIPAC efter initialbokstäverna i organisationens namn, som är The American-Israeli Public Affairs Committee. Nyligen har i USA utgivits en bok, som beskriver denna mäktiga lobby och hur den arbetar. Boken bestyrker förhållandena med åberopade dokument och vitsordade fakta och händelser. Boken har sammanställts av en f d kongressman Paul Findley. Denne hade i 22 år varit kongressman för staten Illinois då han blev utslagen i ett val, där motkandidaten stöddes av den judiska lobbyn.  Han redogör för hur lobbyn direkt påverkar arbetet i kongressen och senaten och i bl a utrikesdepartementet. Det har gått så långt att han citerar hur lobbyns ledare, en viss Thomas Dine efter sista valet uttalat, att "nu kan vi diktera vår egen utrikespolitik." Han beskriver hur lobbyn infiltrerar amerikanska universitet och motarbetar professorer och lärare som visar förståelse för arabiska och islamiska länder, hur den söker tysta och kritisera judiska talesmän som Nahum Goldmann, I.F. Stone, Philip Klutznick m fl när de vågar ifrågasätta Israels politik, och hur lobbyn utövar press på massmedias journalister, tidningar och bokförläggare för att hindra kritik av Israel.  Han påvisar även hur Israel och dess underrättelseorganisation Mossad har direkt insyn i USAs departement, militära myndigheter och CIA.  314  Boken har titeln "They dare to speak out", d v s på svenska "De vågar tala ut". Den har publicerats av förlaget Lawrence Hill E Company, Westport, Connecticut.  Vi skall återge ett par avsnitt ur boken, som visar vilken makt Israel har på utrikespolitiken när det gäller militärt stöd till Israel.  Under Yom Kippur-kriget 1973 mot Egypten och Syrien hade Israel stora förluster i vapen, bl a stridsvagnar. Landet vände sig till USA för att få snabbast möjliga ersättning. Kissinger blev deras hjälpare. Nixon var då inblandad i Watergateskandalen och skulle snart lämna presidentskapet men med hans bemyndigande beslöts att sända ett betydande antal stridsvagnar till Israel. Dessa togs från alla hål1, såväl från aktiva förband som från reservlager och till och med direkt från tillverkningsleden. Inget fick stå i vägen för att så snabbt som möjligt stärka de israeliska truppstyrkorna.  Israel önskade de modernaste stridsvagnarna som var utrustade med 105 millimeters kanoner. Men sådana kanoner fanns endast i begränsad mängd och USA fyllde då på med 90 millimeters kanoner. Då upptäcktes att det inte fanns tillräcklig mängd ammunition till dessa kanoner. Pentagon sökte överallt efter reservförråd men hittade ingen ammunition.  En officer vid namn Thomas Pianka, som då tjänstgjorde vid Pentagon, berättar följande: "Vi gjorde alla ansträngningar för att finna ammunition och sökte överallt, armén, marinen och flottan, men hittade ingen 90 millimeters ammunition." Pentagon sände meddelande härom till Israel med beklagande. Några dagar senare kom ett svarsmeddelande från Israel med ett överraskande besked: "Jo, Ni har 15 000 granater i marinkårens förråd på Hawaii " Pianka berättar att man då sökte i förrådet och mycket riktigt hittade ammunitionen där. De israeliska myndigheterna hade alltså bättre reda på de amerikanska förråden än de amerikanska myndigheterna.  315  Richard Helms, som var styresman i CIA under 1967 års arab-israeliska krig erinrar sig en händelse då viss felaktigt material hade sänts till israeliska armén. Från Israel kom då en förnyad begäran om den önskade materielen tillika med dess hemliga militära kodbeteckning och ett meddelande med förfrågan huruvida Pentagon kanske inte riktigt begripit vad de ville ha. Det var, säger Helms, ett sätt för dem att visa oss att de visste vad de ville ha. Han anser att under denna period fick Israel tillgång till alla viktiga hemligheter.  Den amerikanske amiralen Thomas Moorer berättar ett annat drastiskt exempel på den israeliska lobbyns makt från sin tid som chef för generalstaben under 1973 års krig. Mordecai Gur var då militärattaché vid israeliska ambassaden, han blev för övrigt sedermera chef för den israeliska krigsmakten. Han uppsökte amiral Moorer och begärde att USA skulle förse Israel med flygplan som var utrustade med ett modernt anti-stridsvagnsvapen som kallades Maverick.  Moorer förklarade för Gur att USA hade bara en skvadron sådana flygplan och att han inte trodde att kongressen skulle godkänna att denna enda skvadron överlämnades till Israel. Gur hade bara tittat Moorer stint i ögonen och sagt: "Ni ger oss flygplanen. Jag tar hand om kongressen." Och det gjorde han. USAs enda flygskvadron med Maverick-vapen gick till Israel.  Moorer hade motsatt sig leveransen men order kom från presidentnivå. President var då Nixon.  Moorer berättar: "Jag har aldrig sett någon president vägra israelerna något. De får allt de önskar. Och de vet hela tiden om allt som pågår. Till slut blev det så att jag inte vågade skriva ned någonting. Om amerikanska folket förstod vilken makt dessa människor har över vår regering skulle det göra väpnat uppror. Våra medborgare har ingen aning om vad som pågår "  316  Författaren visar hur de, som kritiserar Israels politik, utsättes för pinsam och obeveklig vedergällning, ja till och med förlust av sitt levebröd genom den israeliska lobbyns aktioner. Presidenter fruktar den. Kongressen lyder dess befallningar. Mass-media och militära chefer vacklar under dess tryck. Hur kritikerna än modererar sin kritik karaktäriseras de som offer för oljelobbyn, försvarare av arabiska terrorister och även antisemiter.  Särskilt anklagelsen för antisemitism är besvärande. Termen antisemitism har numera förlorat sin betydelse av etnisk eller religiös förföljelse utan betecknar i stället varje vägran att stödja staten Israels politiska beslut.  Varhelst anti-israelisk eller proarabisk åsikt visas kommer den israeliska lobbyns angrepp omedelbart och kraftfullt. Målet är att skydda Israel för varje kritik, men metoderna går utöver de legitima gränserna för argumentation. De varierar men är ofta mycket fula: smutskastning och ärekränkning, anklagelser hos överordnade chefer, angivelse i offentliga "fiendelistor", hatbrev, anonyma telefonsamtal, hot mot den personliga säkerheten och ibland direkt fysiskt våld.  Nästa sida

Index över Vad är Israel? :