Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

18 ISRAELÄLSKARE ELLER JUDEHATARE   Israelerna blir allt desperatare, alltmer hysteriska inför den palestinska frihetskampen mot den arroganta israeliska ockupationsmakten. Nu har israelerna också blivit alltmer besinningslösa främlingshatare: journalister från Europa och USA skymfas och utsätts allt oftare för hatfulla glåpord och i vissa fall även misshandel av judiska bosättare och judiska soldater. I International Herald Tribune den 12 mars 1988 publicerades en stor sexspaltig artikel av New York Times medarbetare Alan Cowell med följande rubrik i svensk översättning: När den israeliska konflikten utvidgas, springer förolämpningarna och skymforden upp efter årtiondens plågor och förödmjukelser. Det är de skymfade och nesligt förtrampade palestinierna som vid varje närkontakt med de beväpnade israeliska soldaterna och judiska bosättargängen för denna verbala strid: de värnlösa palestinierna har rätten på sin sida och vreden mot förtryckarna som enda resurs i kampen, och med denna vrede kan de kasta sina stenar av avsky mot de avskydda förtryckarna och ockupanterna, men de kan också överösa dem med ord, vredgade ord varav deras sinnen är fulla, ord av vrede och förakt: "Judesvin, söner av suggor och hyndor", kallar de de israeliska soldaterna och de väpnade judiska bosättarna, och naturligtvis blir dessa än mer rasande och desperata, och som kulmen på detta ropar de mot de israeliska soldaterna: "Var är Hitler?" Och därefter - "Gud är stor! Gud skall segra! Vi skall segra!" Inför detta känner sig de väpnade israeliska soldaterna alltmer vanmäktiga trots sina skjutvapen, tårgas och batonger av glasfiber: de kan döda och misshandla palestinier, de kan bryta armar och ben av palestinier, de kan bryta sig in dag och natt i palestinska hem och bortföra palestinska ungdomar, män och kvinnor, de kan spränga sönder palestinska byar och hus - men israelerna kan inte knäcka palestiniernas motståndsvilja, palestiniernas rättfärdiga strävan efter en egen palestinsk stat. 133 I sin artikel i Herald Tribune berättar Alan Cowell om ett typiskt fall av israelisk desperation som tar sig uttryck i ursinnigt främlingshat, särskilt mot utländska journalister: "Judehatare", skrek israelen till journalisten som på sin bils vindruta hade fäst en skylt på arabiska och engelska om att det var en pressbil. Bilen stod parkerad i västra Jerusalem, den del som övervägande befolkas av judar. När journalisten - en amerikan - närmade sig skrek den upprörde israelen besinningslöst: "nazist". Nog är det sant som ofta sagts: när argumenten tryter återstår bara för de förtvivlade de meningslösa skymforden, invektiven. Ska man ställas framför enbart två alternativ, två val: antingen att vara Israels älskare (som den nyttiga idioten Ahlmark, och kärleken är blind) eller "judehatare" om man inte älskar Israel: dess rasism, dess ockupation och dess förtryck och, som journalist, kallar vitt vitt och svart svart? Sionisterna vill inte se sig som de är i spegeln. Det är spegelns fel. De försöker krossa spegeln som är en objektiv rapportering om grymma fakta! Skulle det vara "judehatiskt" och "nazistiskt" att enbart vara journalist och göra sin plikt att rapportera om de illdåd som begås av israelerna mot de värnlösa palestinierna som berövats sitt land och som på det mest skändliga sätt dödas och misshandlas och ständigt utsätts för det mest brutala förtryck? Ja, då har ju orden och begreppen fullständigt perverterats och mist all sin innebörd! Då har det blivit en hedersbevisning och ett moraliskt föredöme att kallas "nazist" och "judehatare"! Är det detta som Israel egentligen vill, frågar man sig?   Nästa sida

Index över Vad är Israel? :