|
9
UTVALDHETEN
GUDS EGENDOMSFOLK
Palestinierna har berövats sitt land av judarna
därför att dessa anser sig vara Guds utvalda
folk, ett folk som utlovats Palestina av Gud. Hur kan det
förhålla sig på detta sätt? Enligt
Gamla Testamentet, judendomens bibel och heliga skrift,
är judarna Guds utvalda folk, "Herrens egendoms-
folk", som det står i Bibeln. I Andra Moseboken, 19
kapitlet, verserna 3-6 heter det: "Och Moses steg upp
till Gud; då ropade Herren till honom
uppifrån berget och sade: - Så skall du
säga till Jakobs hus, så skall du
förkunna för Israels barn: - I haven
själva sett vad jag har gjort med egyptierna och
huru jag har burit eder på örnvingar och
fört eder till mig. Om I nu hören min röst
och hållen mitt förbund, så skolen I
vara min egendom framför alla andra folk, ty hela
jorden är min och I skolen vara mig ett rike av
präster och ett heligt folk. Detta är vad du
skall tala till Israels barn."
Alltså, Gud har slutit ett förbund med
Israels barn eller folk, Gud har utvalt detta folk
framför alla andra folk. Det understryks också
i Femte Moseboken, 5 kapitlet, verserna 1-3: "Och
Moses sammankallade hela Israel och sade till dem: -
Hör Israel, de stadgar och rätter som jag i dag
framställer för eder, och lären eder dem
hållen dem och gören efter dem. Herren,
vår Gud, slöt ett förbund med oss
på berget Horeb. Icke med våra fäder
slöt Herren detta förbund utan med oss
själva som stå här i dag, oss alla som nu
leva."
Att denna utvaldhet, detta att tro sig vara Guds
egendomsfolk innebär en överlägsen
ställning, en härskarställning gentemot
andra folk, det framgår bl.a. av femte Moseboken,
26 kapitlet, verserna 19-19: "Och Herren har i dag
hört dig förklara att du vill vara hans
egendomsfolk, såsom han har sagt till dig, och att
du vill hålla alla hans bud, på det att han
över alla folk, som han har gjort, må
upphöja dig till lov, berömmelse och ära
och på det att du må vara ett folk som
är helgat åt Herren, din Gud, såsom han
har sagt."
Denna det utvalda egendomsfolkets
härskarställning över
46
andra folk understryks ytterliggare i Femte Moseboken,
28 kapitlet, vers 13: "Och Herren skall göra dig
till huvud och icke till svans, du skall alltid ligga
över och aldrig ligga under, om du hör Herrens,
din Guds bud..."
För alla fromt Gudstroende, som anser att alla
människor är Guds skapelser, är det
något oerhört anstötligt att Gud skulle
ha utvalt ett visst folk framför alla andra folk som
sitt "egendomsfolk" i ett särskilt "förbund".
Men så står det klart och tydligt i
judendomens bibel, i Gamla Testamentet, dessutom i
judendomens lag, Moseböckerna. Där står
också att Gud lovar sitt utvalda egendomsfolk andra
folks land, att röva andra folks land, och var mera
är: Gud lovar också sitt utvalda egendomsfolk
att utrota andra folk: gigantiska förintelser av
hela folk.
I Femte Moseboken, 6 kapitlet, verserna 10, 12 och 13
står det: "När nu Herren, din Gud,
låter dig komma in i det land som han med ed har
lovat dina fäder Abraham, Isak och Jakob, att giva
dig - stora och vackra städer, som du icke har
byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har
fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke huggit ut,
vingårdar och olivplanteringar, som du icke
planterat - och när du äter och bliver
mätt - så tag dig till vara för att
förgäta Herren, som har fört dig ut ur
Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud,
skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid
hans namn skall du svärja."
Och i följande kapitel, alltså i Femte
Moseboken, 7 kapitlet, verserna 16-24 heter det: "Och
alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall
du utrota, du skall icke visa dem någon skonsamhet.
Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta
kunde bliva en snara för dig. Om du ock säger
vid dig själv: - Dessa folk äro större
än jag, hur skulle jag då kunna fördriva
dem? - så må du icke frukta för dem; du
skall tänka på vad Herren, din Gud, gjorde med
Farao och med alla egyptierna, på de stora
hemsökelser som du med egna ögon såg, och
på de tecken och under och på den starka hand
och utsträckta arm varmed Herren, din Gud,
förde dig ut. På samma sätt skall Herren,
din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktat
för. Därtill
47
skall Herren, din Gud, sända getingar
över dem, till dess att de som äro kvar och
hålla sig gömda för dig hava blivit
utrotade. Du må icke förskräckas för
dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland dig, en stor
och fruktansvärd Gud. Och Herren, din Gud, skall
förjaga dessa hedningar (d.v.s. icke-judar)
för dig, men blott småningom. Du skall icke
med hast få förgöra dem, på det att
vildmarken icke må föröka sig till din
skada. Herren, din Gud, skall giva dem i ditt våld
och sända stor förvirring bland dem, till dess
att de förgöras. Och han skall giva deras
konungar i din hand, och du skall utrota till och med
deras namn, så att de icke mer finnas under
himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess
du har förgjort dem."
Att Gud lovar att utrota alla folk som står hans
utvalda egendomsfolk emot, det återkommer
ständigt i judendomens Torah, dess lag och
lära, alltså i Moseböckerna i Gamla
Testamentet. I Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna
22-25 heter det: "Ty om I hållen alla dessa bud
som jag giver eder och gören efter dem, så att
i älsken Herren, eder Gud, och alltid vandren
på Hans vägar och hållen eder till
Honom, då skall Herren fördriva alla dessa
folk för eder, och i skolen underlägga eder
folk som är större och mäktigare än
I. Var fot som eder fot beträder skall bliva eder.
Från öknen till Libanon, ifrån floden -
floden Frat (d.v.s. Eufrat i nuvarande Irak) -
ända till Västra havet skall edert område
sträcka sig. Ingen skall kunna stå eder emot.
Fruktan och förskräckelse för eder skall
Herren, eder Gud, låta komma över hela det
land I beträden, såsom han har lovat
eder."
Och i Femte Moseboken, 20 kapitlet, verserna 10-17,
manar Gud sitt utvalda egendomsfolk att förslava de
folk som anhåller om fred och döda alla som
bjuder motstånd: "När du kommer till
någon stad för att belägra den, skall du
först tillbjuda den fred. Om den då giver dig
ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
dig, så skall allt folket som finnes där bliva
arbetspliktig åt dig och vara dina slavar. Men om
den icke vill hava fred med dig, utan vill föra krig
mot dig, så skall du belägra den. Och om
Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du
slå allt mankön där med svärdsegg.
Men kvinnorna och barnen och boskapen och
48
allt annat du finner i staden, allt rov du
får där, skall du hava såsom ditt byte,
och du må njuta av det rov som Herren, din Gud,
låter dig taga från dina fiender. Så
skall du göra med alla de städer som äro
mer avlägsna från dig, och som icke höra
till dessa folks städer. Men i de städer som
tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill
giva dig till arvedel, skall du icke låta
något som anda har bliva vid liv, utan du skall
giva dem alla till spillo, döda dem alla: hettiterna
och amoréerna, kananéerna och
perisséerna, hivéerna och
jebuséerna, såsom Herren, din Gud, har
bjudit dig."
När våra dagars Israel kallar sig en
"judisk stat" och i sin religions- undervisning och
religionsutövning håller sig till denna Gud i
Torah, i Moseböckerna, och uppfattar sig själva
som ett utvalt folk med gudomlig rätt till
palestiniernas land, "det utlovade landet", då
påtar israelerna och alla sionister sig ett mycket
stort ansvar. Ty att tillbe denna gammaltestamentliga gud
kan inte vara förenligt med vare sig from gudstro i
högre religioner som kristendomen och islam eller
med demokrati och respekt för mänskliga fri-
och rättigheter. Den i västvärlden
så hyllade israeliska premiärministern
på 70-talet, Golda Meir, liksom före henne
David Ben-Gurion och efter henne Menachem Begin har
offentligt medgivit att sionismen och själva staten
Israels tillblivelse har sin grund i det bibliska
löfte Gud gav sitt utvalda egendomsfolk och att
judarna betraktar sig som detta utvalda gudsfolk.
Mot denna bakgrund får man hoppas på de
sansade och kritiska rösterna från Israel.
Jerusalems förre borgmästare Meron Benbenisti
har sagt följande: "Antingen förblir vi
(Israel) en judisk stat och blir alltmer odemokratiska,
eller blir vi en demokratisk stat, men inte en judisk...
Demokrati kan endast upprätthållas om vi ger
Israels araber fulla och lika medborgerliga
rättigheter." (Citatet är från den
amerikanska veckotidningen Newsweek den 20 april 1970 -
och sedan dess har Israel blivit alltmer "judiskt" i
betydelsen alltmer odemokratisk gentemot palestinierna,
ej minst på de ockuperade områdena på
Väst- banken och Gaza med växande judiska
bosättningar på palestiniernas bekostnad.)
49
Grundaren och chefen för Israels
medborgarrättsrörelse, professor Israel Shahak,
har vid flera tillfällen avfärdat Israel som en
"rasistisk stat, där man återgår till
förlegade religiösa grundsatser om att judarna
utgör en mänsklighetens elit som har rätt
att göra andra folk till sina slavar, eftersom en
jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna
sig själv åt Gud i kraft av sin så
kallade utvaldhet." (Citatet är från den
israeliska tidningen Ha'aretz den 27 november 1971.)
Egentligen är hela föreställningen om
Guds utvalda folk ett ogudaktigt förhärligande
av det egna folket på andra folks bekostnad
brottslig och kännetecknade också den
nazi-tyska nykristendomen under Hitlertiden, som den
kände svenske biskopen och religionskritikern Anders
Nygren skarpt fördömde med följande ord:
"Man skapar sig en gud efter eget beläte, efter
den tyska människans beläte.... den gud som
verkligen tillbedes är det egna folkets idol."
Så är det även med den bibliska
judendomen.
Nästa
sida
|