HOME

Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

65  SAMARBETET MELLAN SIONISTER OCH NAZISTER    Följande är väldokumenterade fakta och hänvisningar sker till välrenommerade judiska forskare och författare. Det är sålunda inte fråga om några subjektiva tyckanden för att ogrundat söka misstänkliggöra sionismen för dess samröre med nazismen, utan det är här fråga om historiska fakta och saklig information - att dessa fakta om sionismen är okända för det stora flertalet, också bland opinionsbildare och debattörer i våra massmedia, detta visar bara hur framgångsrik den sionistiska propagandan har varit och fortfarande är att förfalska och förvanska verkligheten om sionismen och hur inflytelserika sionisterna är att kunna hemlighålla för dem synnerligen obekväma och komprometterande fakta: att dessa sionister styr både historieskrivningen och åsiktsbildningen i nyhetsförmedling och debatter om Israel och det världsomfattande stödet till det ockuperade Palestina, den sionistiska staten Israel.  Först måste man göra klart för sig att förutsättningen för samarbetet mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland under Hitler var en ideologisk gemenskap mellan sionismen och nazismen. Sionismen är helt enkelt judisk nazism - med två undantag som bör noteras: 1) Sionismen grundas på föreställningen att judarna är ett av Gud utvalt folk som fått Guds löfte att erövra ett annat folks land, Palestina, enligt Moseböckerna i Bibelns Gamla Testamentet, judendomens Torah (1 Mos. 15:18, 2 Mos. 19:5-6), 2 Mos. 23:31, 5 Mos. 34:4): "Ta bort föreställningen om det utvalda folket och det utlovade landet. och sionismens grundval faller samman", säger Nathan Weinstock i sin bok Le Sionisme contre Israel (förlaget Maspero, Paris 1969, s. 324). Någon motsvarighet till denna religiöst sanktionerade rasism med ett gudomligt löfte att erövra andra folks land fanns aldrig hos nazismen, vars rasism var mer renodlat nationalistisk och rasbiologisk. 258 2) Sionismen accepterar i sin stat Israel en parlamentarisk demokrati för sina judiska medborgare, medan nazismen i Hitlers Tyskland avvisade denna styrelseform och ersatte den med en "folkstat med ledarprincipen", i realiteten en diktatur. I övrigt är överensstämmelserna slående mellan sionismen och nazismen: den extrema nationalismen, rasismen med stränga förordningar mot ras eller folkblandning, herrefolkstänkandet och den oförsonliga kampinställningen till utpekade fiender liksom läran om Lebensraum, livsrum, och Eretz Israel är alla gemensamma drag hos sionismen och nazismen.  Man bör lägga märke till, att staten Israel aldrig har fastställt sitt lands gränser utan ständigt utvidgar sitt territorium på arabernas bekostnad och ser fram emot att förverkliga ett Storisrael - enligt det bibliska löftet av Jahve till Abraham om att hans ättlingar skall få "detta land, från Egyptens flod (d v s Nilen) ända till den stora floden Frat (Eufrat i Irak)". (1 Mos. 15:18, 2 Mos. 23:31, 5 Mos. 3:4 osv)  Att det inte bara är vissa enstaka judiska religiösa fanatiker och bibelfundamentalister utan också ledande sionister som israeliska toppolitiker alltifrån David Ben-Gurion och Golda Meir, Moshe Dayan och Menachem Begin till Israels nuvarande premiärminister Yitzhak Shamir som åberopar sig på Gamla Testamentet för att rättfärdiga både staten Israel och dess ständiga erövringar, det framgår av talrika uttalanden av dem. En framstående judisk filosof, Morris R. Cohen, professor vid flera välkända amerikanska universitet som Harvard, Stanford, Yale, Chicago, City College of the City of New York, har i sin bok The Faith of a Liberal, utgiven på förlaget Henry Holt & Co. i New York 1946, förklarat: "Sionisterna godtar i grunden antisemiternas rasideolgi men drar därur olika slutsatser. I stället för teutonerna eller germanerna är det judarna som är den rena överlägsna rasen." 259 Och en av vårt århundrades mest berömde och lovprisade historiker engelsmannen Arnold J. Toynbee, förklarade inför ett årsmöte som hölls av American Council for Judaism i maj 1961 i Philadelphia i USA: "Sionism och antisemitism är uttryck för identiskt samma åsikter, nämligen att det är omöjligt för judar och icke-judar att leva samman i ett och samma samhälle." Professor Toynbee hade den 31 januari samma år, alltså 1961, hållit ett tal till studenterna vid det kända McGill-universitetet i Montreal i Kanada, där han bl a sade:  "Behandlingen av de palestinska araberna åren 1947 och 1948, när sionisterna med terror erövrade större delen av Palestina, var moraliskt lika oförsvarligt som nazisternas slakt av miljoner judar under andra världskriget i Europa. Därtill kommer en ännu svårare belastning, nämligen att palestinierna blivit bestulna på sitt land." (Detta senare citat är hämtat från ett referat i New York Times den 1 februari 1961 ). Alltså, både ideologiskt och i maktpolitisk gärning finns det frappanta överensstämmelser mellan sionismen och nazismen! Vi skall senare återkomma till detta och belysa det ännu tydligare med dokumentära belägg.  Den i USA verksamma och ytterst välkända historikern Lucy Dawidowicz återger i sin bok A Holocaust Reader (s.150-153) följande resolution från Tysklands Sionistiska Federation den 21 juni 1933, alltså knappt fem månader efter Hitlers makttillträde: "Sionismen tror", heter det i denna sionistiska deklaration, "att en pånyttfödelse av det nationella livet, som sker i tyskt liv genom anslutning till kristna och nationella värden även måste äga rum i den judiska nationella gruppen. Också för juden måste ursprung, religion, ödesgemenskap och gruppmedvetandet vara av avgörande vikt för att forma hans liv ... Vårt erkännande av den judiska nationaliteten sörjer för ett klart och uppriktigt förhållande till det tyska 260 folket och dess nationella och rasmässiga realiteter. Vi önskar inte förfalska dessa grundläggande frågor, eftersom också vi är emot blandäktenskap och för bevarandet av den judiska folkgruppens renhet, och vi avvisar varje överträdelse på det kulturella området " Den ledande nazistiske ideologen Alfred Rosenberg, författaren till den i över 350 000 exemplar utgivna boken Der Mythus des 20. Jahrhunderts och som 1934 tillträdde befattningen som "världsåskådningsledare för nazistpartiet", förklarade följande i sin år 1937 utgivna bok Die Spur des Juden im Wandel der Zeiten, s. 153: "Sionismen måste understödjas kraftfullt, så att ett visst antal judar årligen transporteras till Palestina eller åtminstone kan förmås att lämna Tyskland." (Citatet är återgivet av den tyske historikern Karl Pokehn i dennes uppsats The Secret Contacts, Zionist-Nazi relations 1933-1941 i Journal of Palestina Studies, nr 19/20, 1976. Och Alfred Rosenberg hade fullt stöd av Hitler själv så sent som år 1938, vilket framgår av Jakob och David Kimches bok "Des Zornes und des Herzens Wegen", utgiven i Berlin 1956 (s. 26).  Professor Lucy Dawidowicz framhåller i sin tidigare omnämnda bok, att Tysklands Sionistiska Federation redan 1933 starkt motsatte sig en ekonomisk bojkott av det nazistiska Tyskland som "osionistiskt", och de tyska sionisternas huvudorganisation verkade aktivt för att upphäva handelsbojkotten av Tyskland. "I slutet av 1937 etablerade sig den sionistiska organisationen Mossad Alyrah Beth i Berlin för att leda utvandringen av tyska judar till Palestina. året därpå 1938, kom sionisten Bar-Gilead från Mossad överens med den sedermera så beryktande Adolf Eichmann om att upprätta särskilda utbildningsläger i bland annat modernt jordbruk, så att de judiska emigranterna skulle vara bättre förberedda, när de anlände till Palestina. Denna verksamhet övertog nazisterna själva 1939, efter krigsutbrottet den 1 september." (Kimche, ibid. s. 433-444). Nästa sida

Index över Vad är Israel? :