Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

9   JAN MYRDAL Replik på Berit Hedebys artikel. Denna replik refuserades i DN, och publicerades i Folket i Bild nr 11-12-1990 *** OM TRYCKFRIHETS-FÖRORDNINGENS PRINCIPER   Berit Hedebys artikel "Pinsamt, Myrdal! Varför försvarar du skändningen av judar, Jan Myrdal?" i DN 21.5.90 var trams. Tryckfrihetsförordningen skyddar inte bara önskvärda avsikter, uppfattningar och ord. Dödshjälp är enligt min - och de flesta svenskars - uppfattning en vidrighet. Men enligt Tryckfrihetsförordningen har Berit Hedeby laglig rätt att i skrift förespraka den dödshjälp för vilken hon enligt lag dömts till fängelse da hon praktiserat den. Jag försvarar denna hennes rätt att skriftligen verka för dödshjälp när den ifrågasätts av de handikappade, samtidigt som jag förstår deras synpunkter och av personliga skäl känslomässigt upprörs av hennes propaganda för dödshjälp. Men om hon åter en gång övergår från teori till praktik måste hon återigen ställas inför rätta. Hade det bara rört mina ord hade jag dock inte svarat. Om dem publicerar Dagens Nyheter numera åter mest illa-sinnat tjafs. Nu är jag jude-skändare också. Det skulle inte falla mig in att ifrågasätta Dagens Nyheters tryckfrihets-förordningsmässiga rätt till detta och kräva någon form av korrekthet och saklighet. Det är bara så att den som undrar vad jag anser om de Mänskliga rättigheterna, i Dagens Nyheter varken kan få veta vad jag skrivit, eller ens att boken om franska revolutionen finns. Den utställning som nu vandrar runt i landet är i Dagens Nyheter en icke-utställ-ning. Den som intresserar sig för mitt arbete bör därför i stället gå till bibliotek och bokhandel samt läsa andra dags-tidningar än Dagens Nyheter. Men nu rör det betydligt mer än Jan Myrdal. Dels rör det Tryckfrihetsförordningens grunder. Efter att ha lyssnat till Berit Hedeby - det hon sade på stämman var ungefär vad hon publicerade i DN 21.5.90 - inser jag att jag oavsett obehagen har en medborgerlig skyldighet att vittna för försvaret i Rami-rättegången i höst. Så som jag skulle ha haft en medborgerlig skyldighet att vittna för Rushdie om det var hans ord som åtalats. Ty Rami fri-kändes när det gällde boken. Men målet går vidare i närradio-delen och det har förekommit argument vilka av principiella skäl måste gendrivas. Det ena rör gränsdragningen mellan tillåtet och otillåtet i politisk och historisk debatt; det franska så kallade historiker-uttalandet eller Stalins ingripande i den sovjetiska debatten om den tyska socialdemokratin. Det är o viktigt att mot sådant försvara principen att ingenting är sa heligt och axiomatiskt att det icke får ifrågasättas. Det andra rör det uttalande som förekom att "Mein Kampf" skulle varit en straffbar och otillåten skrift om den getts ut nu i Sverige. Det är ett farligt argument. Om det accepte-ras då skulle - med hänvisning till Berit Hedebys gärning -hennes tryckta ord om dödshjälp vara straffbara och otillåtna. Men principen - den må gälla Hitler eller Hedeby - är den-samma som den vilken gäller för Léon Degrelle; hans texter kan tryckas och läsas, själv har han, om han grips till Belgien, att svara för sina gärningar inför domstol. Dels rör det Dagens Nyheter och nyhetsförmedlingen. Tidningens lagliga rätt att välja sina nyheter är given. Tidning-ens allmänna rätt att behandla mig och mitt arbete som en död hund ifrågasätter jag som sagt inte ... men att Dagens Nyheter icke på nyhetsplats redovisat debatterna och besluten pa Sveriges Författareförbunds vårstämma och som enda information från en av de avgörande stämmorna i förbundet ger Hedebys artikel är allmän skandal. Om nu Dagens Nyheter inte strävar efter att vara tidningen som gör sina läsare dumma genom att ge dem blott styrd information. Här redogör jag inte för stämman och dess beslut. Jag vill inte att de allmänt viktiga nyheterna från den förbunds-stämman kommer som en liten privat kommentar till Berit Hedeby. Jag förutsätter att Christina Jutterström tar kontakt med Författareförbundets ordförande och informerar sig och därefter tar en allvarlig diskussion med tidningens nyhets-redaktion och ser till att Dagens Nyheter på normalt journa-listiskt sätt låter sina läsare veta vad som diskuterades och beslöts.   Jan Myrdal     Kommentar: Detta fick icke tryckas i Dagens Nyheter. När Dagens Nyheter tigit som graven i sju dagar efter det att jag skickat detta svar på Berit Hedebys sjuka angrepp ringde jag redaktör Beckérus. Jag fick då veta att jag i och för sig skulle få tillstånd att i Dagens Nyheter svara Berit Hedeby. Men enbart om jag tog bort vad jag skrivit om Dagens Nyheter och om Christina Jutterström. Jag påpekade att det vore en orimlig debatt. Ty visst kan jag tycka att det är trevligt att kunna tvätta av mig en loska från Berit Hedeby. Men jag brukar ju inte svara på det som Dagens Nyheter trycker om mig. Jag ids inte. Så självupptagen är jag inte att jag hojtar var gång någon skäller i spalterna. Denna gång rörde det dock inte bara Jan Myrdal. Det helt avgörande var att Dagens Nyheter vilselett sina läsare. Tidningen hade icke gett sina läsare möjlighet att få veta vad Författareförbundet beslutat på sin stämma. Kulturredak-tionen och nyhetsredaktionen hade undertryckt de viktiga nyheterna om vad förbundet beslutat. Såväl besluten om vad vi skall göra i den avtalslösa situationen med förläggarna (dit ju Dagens Nyheters ägare hör) som vad förbundet beslutat om biblioteksfrågan och vad förbundet beslutat när det gällde information om Tryckfrihetsförordningen. Tidningens ledning borde få möjligheten förklara att det var ett förbiseende. Beckérus skulle då be Jutterström och övriga chefredak-törer tänka igenom frågan än en gång. Jag skulle få svar 15.30 Klockan 16.00 fick jag veta att svaret var att frågan först kunde avgöras efter ytterligare tjugo timmars överläggning mellan cheferna. Det tog sedan tjugotvå timmar för Dagens Nyheters chefredaktörer att komma fram till sitt beslut: Kritik mot Dagens Nyheter fick icke framföras i Dagens Nyheter. Man bör hålla detta i minnet nästa gång Arne Ruth eller Christina Jutterström talar om pressetik. Jag återkommer med säkerhet till frågan. Här i Folket i Bild/Kulturfront och på annat lämpligt sätt. Jan Myrdal     Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: