38     HISTORIESKRIVNING: Genom forskning eller lagstiftning   .... Antal personer som har dött i Auschwitz: 8 000 000 enligt ett dokument från franska staten (Office des recherches des crimes de guerre) 5 000 000 enligt den franska dagstidningen Le Monde (20 april 1978) 4 000 000 enligt monumentet i Auschwitz-Birkenau 3 000 000 enligt förste Auschwitzkommendankn Höss' "bekännelser' 2 000 000 enligt Bonniers Lexikon, del 1 Sthhm 1964, sid 966 1 600 000 enligt Yehuda Bauer chef för Institutet för judisk nutidshistoria i Jerusalem 1 433 000 enligt den franska dagstidningen Le Monde (1 september 1989) 1 250 000 entigt R Hilberg (i sin bok The Destruction of the European Jews" - nyutgåva 1988) 1 100 000 enligt "uppskattningar" i Le Monde av den 19/7/1990 850 000 enligt Gerald Reitlinger (författare till boken "The Final Solution" - utgiven I953 74 000 enligt de nyligen av Gorbatjov frisläppta sovjetiska beslagtagna tyska arkiven.     * Vilken av de ovan angivna siffrorna ska officiellt lagstiftas och förbjudas att ifrågasättas och vilken ska förbjudas som missaktning och "hets mot folkgrupp"? * Om man skall forska om saken, vilken siffra bör man, juridiskt, komma fram till? * Vilken siffra är det som mest uttrycker högaktning och vilken som uttrycker "missaktning" mot den judiska folkgruppen? · Hur ska man forska för att komma fram till den lagliga heliga siffran? Sionisterna säger om revisionisterna att: De är provokatörer, sanningslösa, förfalskare, clowner (Simone Veil), historiens gangster (Brono Frappat), avfallsprodukter, träck (Pierre Vidal-Naquet), nazister (Klein).     Men revisionisterna är i verkligheten:   - personer som av egen petsonlig övertygelse är hängivna forskning efter strängt vetenskapliga kriterier som enda metod att uppnå sanning. De är kristna, judar, muslimer, ateister. - de finns idag överallt i världen: i Frankrike, Storbritannien, Tyskland, Italien, Spanien, Schweiz, Sverige, Belgieu, Ungern, Österrike, USA, Kanada, Australien, Japan, Marocko, Tunisien ... - den förste bland revisionisterna, Paul Rassinier, var pacifist och socialist. Han deporterades själv (som fransk motståndsman) till Buchenwald; han har varit deputerad för socialistpartiet (i den franska nationalförsamlingen). De officiella historikerna (som tycker att sista ordet har sagts om 2:dra världskriget och som motsätter sig all ny forskning som kan leda till nya avvikande slutsatser) tillbakavisar revisionismen med följande "argument": "Man får inte fråga sig hur, tekniskt sett, ett sådant massmord har varit möjligt. Det har varit tekniskt möjligt därför att det har ägt rum -.. Man får inte och kan inte debattera om gaskamrarnas existens-° (Uttalande av 34 franska historiker, publicerad i tidningen Le Monde den 21 februari 1979, s.23).     Sionisterna säger att revisionisterna förnekar existensen (under andra världskriget) av:   - rasförföljelserna, - deporteringarna, - koncentrationslägren, -krematorieugnarna, -vittnesmålen.     Detta är vad revisionisterna säger:   - Det har existerat: rasförföljelser, deporteringar, koncentrationsläger, krematorieugnar (som är oumbärliga för att bekämpa epidemier), gaskammare för desinfektion ( av hygieniska skäl för att hejda farlig smittospridning, varvid man använt desinfektionsmedlet Cyklon B, en ytterst farlig cyanvätegas); - det har inte existerat: gaskammare för massavlivning av människor (eftersom detta är omöjligt, fysiskt och kemiskt). - det har inte existerat: någon order eller plan om utrotning av människor; - revisionisterna tillägger: * de människolik som visades vid befrielsen av koncentrationslägren var offren för de epidemier som härjade i lägren i slutet av kriget (då inga förnödenheter kunde komma fram på grund av sammanbrott i kommunikationsväsendet genom främst flygbombardemang); * högarna med glasögon och hårlockar i lägren var, som f6r övrigt överallt i Europa, en effekt av hopsamling för återvinningsanvändning; * vittnesmål läcker inte, man måste ha bevis; * antalet döda har överdrivits kraftigt.     Ett nytt avslöjande: Leuchterrapporten   Fred Leuchter, ingenjör i Boston och specialist på gaskammare för avrättning av dödsdömda amerikanska förbrytare, har 1988 publicerat en rapport, på 193 sidor, med analys av fragment tagna på platsen i Auschwitz, Birkenau och Majdanek, varvid han har kunnat vetenskapligt bevisa att det är totalt uteslutet att de förevisade "gaskamrarna" där, använts för att döda människor. Före 1988 hade man aldrig tänkt på att låta expertis undersöka själva mordredskapen för de föregivna massmorden, det vill säga "gaskamrarna". Denna första expertisundersökning bekräftar - vad revisionisterna tidigare kommit fram till.     Vetenskaplig metod i historieforskning   Historikern bör vetenskapligt kritiskt efterforska noggrant sanningshalten i alla fakta. Denna metod har lett till berömda ifrågasättanden och revideringar: * under första världskriget försäkrade man att tyskarna högg händerna av små belgiska barn och i särskilda "likfabriker" gjorde tvål eller gödningsämnen av stupade franska och brittiska soldater. Några år senare övergav man dessa myter; * under åren 1945-46 försäkrades, under Nürnbergrättegången, att tyskarna var ansvariga för Katynmorden (på inalles I I 000 polska officerare); idag vet alla att det var Sovjet som hade begått dessa massakrer (sedan det officiellt erkänts även av Moskva; * de nyligen inträffade dramatiska händelserna i Rumänien och många avslöjanden visar att man måste kunna revidera sina tidigare informationer. Även när det gäller andra världskriget så har de flesta officiella historiker, på senare år, övergivit vissa trosföreställningar: De tror inte längre att det funnits gaskammare, tör avlivning av människor, i Buchenwald, Dachau, Bergen-Belsen och andra koncentrationsläger i Tredje Riket. De tror inte längre att det har funnits en ordet eller en plan för utrotning av människor (i den s k Wannseekonferensen om "den slutliga lösningen"). De tror inte längre på historier om "judetvål" eller om mänsklig hud förvandlad till lampskärmar. De tror inte längre på ett vidrigt vittne som Martin Gray (författaren till boken "Au nom de tous les miens", också utgiven i svensk översättning). De tror inte längre på många andra tidigare "sanningar" som "fastslogs" under Nürnbergrättgången och av många senare "krigsförbrytardomstolar" som "notoriska fakta". Tack vare revideringsmetoden (revisionismen) så vet de idag att dokument har förfalskats, att vittnen framfört lösa rykten utan sanningshalt och att bekännelser har framtvingats under utpressning och med tortyr.     Några ställningstaganden     Michel de Bouard f d deporterad till koncentrationslagret Mauthausen, hedersledamot av humanistiska fakulteten vid universitetet i Caen, medlem av Kommitt6n för andra världskrigets historia. Han jämförde de officiella historikernas skrifter med revisionisternas studier och sade: "Det finns å ena sidan oerhörda inbillningar och vaga uppgifter som envist upprepas, särskilt beträffande sifferuppgifter och allmänna generaliseringar och å andra sidan kritiska studier som mycket seriöst framförs för att bevisa osanningen i dessa överdrifter."     Arno J Mayer   Jude och professor vid Princeton University NSA). "Källorna för studium av gaskamrarna är både sällsynta och tvivelaktiga (... )I stort är allt vad man vet grundat på personliga berättelser, på de nazistiska bödlarnas bekännelser i rättegångar efter kriget, på överlevandes och åskådarnas minnen. Det gäller här vittnesmål som bör kritiskt och grundligt undersökas, eftersom de kan vara påverkade av subjektiva faktorer av stor komplexitet-"     Jean Tulard professor i historia vid Sorbonne-universitetet (Paris IV), framförde följande efter ett ha lyssnat på en intervju med professor Robert Faurisson: "Det år en mycket noggrann redovisning som han har framfört, mycket logisk - uppenbarligen är det här fråga om en person (prof Faurisson) som skolats vid universitet, det år en perfekt argumentation - som visar att det iate skulle ha kunnat finnas några gaskammare i koncentrationslägren, åtminstone efter vad han har sett."     Alain Decaux historiker, minister, talande om Henri Roques (revisionist) och hans avhandling (om SS-officeren Kurt Gersteins "bekännelser"): "Mannen är den mest välinformerade om affären Gerstein. Alla forskare bör ta hänsyn till hans forskning ... En enastående arbetsinsats."     Jan Hjärpe professor, teolog, Islamolog vid Lunds universitet, under hans vittnesmål i rättegången mot Radio Islam: "Om man inte får diskutera och ifrågasätta "förintelsen" så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och överförs till den mytologiska sfären."     Några ledande revisionister     PAUL RASSINIER (1906-1967) F d deporterad motståndsman, f d socialistisk deporterad, grundare av historierevisionismen, förföljd och dömd vid domstol, förtalad som nazist.     ROBERT FAURISSON Universitetsprofessor, Paul Rassiniers efterföljare i Frankrike, dömd vid domstol, offer för otaliga sionistiska aggressionshandlingar och ett mordförsök, berövad sitt arbete som lärare.     PIERRE GUILLAUME Journalist och publicist. F d maoist och numera vänsterliberal.     *** Då man inte på vetenskapliga grunder kan tillbakavisa de revisionistiska teserna, utfärdar man idag, under sionistiska påtryckningar, repressiva lagar som förbjuder den kritiska historieforskningen i ämnet och yttrandefrihet om detta.     Två vittnen - två versioner   Ett exempel på hur många f d koncentrationslägerfångar handskas med "sanningen" när de offentligt framträder som "vittnen till förintelsen" framgår av den franske katolske prästen abbe Renards uttalande till Paul Rassinier. De hade båda varit fångar samtidigt under kriget i det tyska koncentrationslägret Buchenwald. Efter kriget utgav abbe Renard en bok om sina upplevelser i Buchenwald, där han bl a skrev:" Jag har sett tusentals och åter tusentals människor gå in i duschrummen där gasen istället för vatten strömmade ned och kvävde dem till döds." Detta föranledde Rassinier att personligen uppsöka sin f d medfånge abbe Renard - det var i början av år 1947 - och erinra honom om att det ju var allmänt bekant bland fångarna i Buchenwald att där inte förekom några gaskammare för massavlivning av människor. "Visst", svarade abben, "men det är ju här dock fråga om en litterär vändning, en fras, ett gängse uttryckssätt, och då saknar det ju all betydelse att dessa saker inte har förekommit." (Från Rassiniers bok "Le mensonge d'Ulysse"). Mållös av häpnad (över hur denne andens gudsman, så fullständigt obekymrat, ansåg sig ha rätt att ljuga) kunde Rassinier inte göra annat än diskret ta avsked från abben. På sådana "vittnesmål" - som abbe Renards - har man byggt mycket av 2:dra världskrigets historieskrivning! Och då förstår man rädslan för den vetenskapliga forskningen! Att vittnesutsagor ofta är otillförlitliga har många erfarna jurister, poliskommissarier och psykologer länge kunnat konstatera. Den engelske parlamentsledamoten (för labour, arbetarpartiet) Arthur Pinsonby avslöjade (i sin t928 utkomna bok Falsehood in War Time) krigspropagandans lögner under första världskriget och gör därvid följande iakttagelse: "I bästa fall är mänskliga vittnesutsagor otillförlitliga, också vid alldagliga händelser utan nämnvärd betydelse. Men när fördomar, passioner, känslor och så kallad patriotism förvirrar det allmänna sinnestillståndet är varje personligt uttalande fullständigt värdelöst."     Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: