HOME

Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

 

19

 DEN JUDISKA MAKTENS FRÄCKHET
och Universitetets självständighet

 

Att utmana den judiska intellektuella terrorismens makt och dess åsiktspolis kan inte ske utan "straff'. Professor Jan Bergman, som försökt tänka fritt, har fått erfara detta. Men Uppsala Universitets reaktion, mot rabbinernas fräckhet, hedrar Sverige och det svenska folket. Här återger jag en skrivelse från professor Ragnar Holte, teologiska fakultetens dekanus, angående rabbinernas aggression mot det svenska universitetets akademiska självständighet, samt ställningstaganden från Universitetets lärare och forskare. Denna hederliga reaktion är ett tecken på att det fortfarande finns "vissa motståndsfickor"' mot arrogansens och fräckhetens makt.

 

***

 

UPPSALA UNIVERSITET Avskrift

TEOLOGISKA FAKULTETEN

Professor RAGNAR HOLTE

Fakultetens dekanus

 

1990-04-18

 

Till Rektorsämbetet

Arg kritik mot professor Jan Bergmans irrläror- och forskargärning

Enligt Rektors uppdrag yttrar jag mig härmed över två till universitetet inkomna skrivelser med kritik mot professor Jan Bergmans lärar- och forskargärning. Den ena, daterad 1990-03-02, är undertecknad av överrabbin Morton H Narrowe, Stockholm, och rabbin Robert L Wolkoff, Göteborg. Den andra, daterad 1990-02-24, är undertecknad av Dr Evan M Zuesse, South Australian College of Advanced Education.

Med anledning av den uppmärksamhet en rad tidningar ägnat frågan har jag bedömt det som lämpligt att i entidnings-artikel "Religionsstudium idag" ge en till allmänheten riktad information om religionsstudiets uppläggning och allmänna innebörd vid vår fakultet, med särskild hänsyn till studiet av judendomen och Bergmans insats i detta sammanhang. Jag tillåter mig att här bilägga denna artikel och vill framhål-la, att jag betraktar de där förda resonemangen och bedöm-ningarna som en allmän bakgrund för de mer detaljerade kommentarerna i det följande.

De båda skrivelserna har gemensamt att den framförda kritiken primärt gäller Jan Bergmans vittnesmål på försvars-sidan i rättegången mot Ahmed Rami i september-oktober 1989. De båda rabbinerna begränsar sig till detta men drar negativa slutsatser rörande Bergmans kompetens och lämplig-het som lärare och forskare i judendom. Dr Zuesse förfar på likartat sätt men gör därutöver en rad påståenden om förhållanden och händelser i den religionshistoriska forskar-miljön vid vår fakultet.

Som jag framhållit och motiverat redan i min tidnings-artikel anser jag de slutsatser som dragits utifrån Bergmans vittnesmål ohållbara, och jag skall i det följande motivera denna min åsikt ytterligare. Vad gäller dr Zuesse's påståenden om förhållandena vid vår religionshistoriska avdelning så är de synnerligen ovederhäftiga och därtill djupt kränkande, vilket jag även har för avsikt att uppvisa.

 

Vittnesmålet saknar relevans för huvudfrågan

De flesta professorer har vid sidan av sina tjänsteåligganden en rad frivilla åtaganden. Frågan hur de sköter de sistnämnda saknar i princip relevans för frågan hur de sköter sin tjänst. Bergmans uppdrag som rättegångsvittne tillhör helt klart kategorin frivilliga åtaganden och utgör därmed ingen relevant saklig grund för ett klagomål mot hans insats som forskare och lärare i religionshistoria. Rättegången har heller inte behandlats i undervisningen i religionshistoria vare sig på grundutbildnings- eller forskarnivå, utom vid ett enda tillfälle, nämligen då dr Zuesse vid sitt besök i Bergmans forskar-seminarium öppnade häftig polemik i frågan i strid mot på förhand träffad överenskommelse, och så missbrukade sin ställning som inbjuden gäst. Därom mera nedan.

Jag skulle därmed kunna lämna hela rabbinernas skrivelse och delar av dr Zuesse's skrivelse utan ytterligare kommenta-rer. Emellertid är det uppenbart att påståendena om att vittnesmålet avslöjar en djup okunnighet om judendomen och därtill en fördomsfull och antisemitisk attityd inte bör stå oemotsagda, då de uppenbart får effekten - och det är ju också avsikten -att indirekt kasta en skugga över Berg-mans kompetens och lämplighet som forskare och lärare.

Det finns fyra fundamentala felaktigheter i de på vittnes-målet baserade resonemangen och slutsatserna.

1. Man förbiser de avgörande skillnaderna mellan dels akademisk undervisning och examination i judendom, dels vittnesmål i en rättegång där den anklagade riskerar fängelse-straff för en rad antijudiska uttalanden. Skillnaden är avgöran-de med hänsyn till såväl (a) Bergmans bedömning av Ramis uttalanden som (b) hans val av relevant material för sin framställning.

(a) En stor del av vittnesmålet handlar om Ramis bruk av citat ur den hebreiska bibeln. Bergman konstaterar att Rami förvisso icke är skolad som exeget och ej kan sägas bedriva någon vetenskaplig informativ verksamhet (Stockholms tingsrätts förhörsutskrift, bd 15:4, s 10). Rami har skrivit en stridsskrift, i vilken han bl a anför bokstavligt tolkade bibelverser som exempel på vad som enligt judisk uppfattning utgör gudomliga bud och förbud. Bedömd som en saklig veten-skaplig framställning av detta skulle den få "underkänt" av Bergman (15:6,13) som även anser att vissa av Ramis kommentarer kan karakteriseras som "hädelse" (15:12,40 f). Men uppgiften i en rättegång är inte att göra en vetenskaplig bedömning av den anklagades uttalanden utan att bedöma om han gjort sig skyldig till brottsligt förfarande, och försvars-sidans uppgift att se vad som kan tala mot fällande dom. Bergman väljer här linjen, inte att egentligen "f8rsvara" men att söka "förstå" och "förklara" Ramis polemik (15:13,3-4).

(b) Med hänsyn till denna uppgift är det också som Bergman väljer sitt material. Uppgiften är inte att som i den akademiska undervisningssituationen ge en allsidig framställ-ning av judendomens historia och skrifttolkningstradition utan att se efter om det finns något verklighetsunderlag alls för Ramis uttalanden. Bergman visar fram visst sådant material.

2. Man gör en falsk generalisering av huvudpoängen i Bergmans vittnesmål och får den därmed att framstå som orimlig. Så tydligast i dr Zuesse's skrivelse: "I was shocked to discover that Professor Bergman, a supposed expert in Judaica, asserted as fact that it is religious law in Judaism that Jews must kill 'even the best of the Gentiles' ... Professor Bergman exclaimed that this interpretation arose from Jewish Biblical Exegesis, in which he presented himself as especially sk i I led."

Bergman talar inte alls om någon sådan generell religiös förpliktelse. Vad han säger är att det i vissa kretsar i Israel idag förekommer att s k förintelsetexter ges en aktuell tillämpning trots att "hela skriftlärdomen under århundraden i judendomen" kan sägas ha gått ut på att ge tolkningar som hindrar en aktuell tillämpning av sådana texter (15:5 3 f). Rabbinen Wolkoff har i UNT 90-02-16 medgivit att sådant missbruk i dag kan förekomma. Den till rabbinernas skrivelse som bilaga fogade artikeln av den judiske bibelforskaren Uriel Simon ger klart stöd åt huvudpoängen i Bergmans vittnesmål. Den uttrycker oro inför och avståndstagande från det nämnda slaget av aktuell bibeltillämpning. Artikeln blir obegriplig om inte det kritiserade fenomenet faktiskt förekommer.

(Inom parentes sagt har Bergman inte framställt sig som "especially skilled" i judisk skrifttolkning utan angivit bestämda gränser: "Jag kan inte hur enkelt som helst handskas med Talmudtexter och sådant, det kan jag inte", 15:3,2)

3. Enligt rabbinerna är det Bergmans skyldighet som religionshistoriker att etikettera Rami som "antisemit", annars är han inte "objektiv". Men kärnan i historisk objektivi-tet är att rätt beskriva sakförhållanden, inte att sätta värde-laddade etiketter. Jag tycker i och för sig att termen "anti-semitism" är användbar i historisk beskrivning, om termen används med urskillning. Men det var extra befogat att vara återhållsam med termen i ett vittnesmål där anklagelsen gällde "hets mot folkgrupp". Bergman såg det med rätta som juryns uppgift att avgöra skuldfrågan och som sin egen att bidra med faktaunderlag för en sådan bedömning. Bergman tog i sitt vittnesmål klart avstånd från en rad orimliga anti-judiska uttalanden hos Rami. Dessa avståndstaganden var på intet sätt "undanglidande".

4. Som jag framhåller i min bifogade tidningsartikel ser rabbinerna felaktigt exakta minneskunskaper som kriterium på forskarkompetens. Mitt intryck är att Bergman inte riktigt hade förutsett svårigheten i en situation där han inte hade att som lärare undervisa över ett i detalj förberett material utan hade att besvara en hel rad direkta frå or och för att kunna svara ideligen måste falla tillbaka pä sina ej alltid exakta minneskunskaper. Vittnesmålet blev knappast något pedagogiskt mästarprov, men att från denna mycket speciella och för Bergman ovana situation dra negativa slutsatser om hur han fungerar i normal akademisk undervisning är helt felaktigt.

Jag vill understryka att jag inte gör anspråk på egen kompetens rörande judisk religion och historia eller den aktuella situationen i Mellanöstern. Men det har bara krävts vanlig förmåga att läsa och förstå texter för att inse att den på vittnesmålet byggda kritiken mot Bergman som forskare och pedagog inte håller.

Beskrivningen av den religionshistoriska forskarmiljön ovederhäftig och kränkande

Jag övergår till de delar av dr Zuesse's skrivelse som direkt uttalar sig om den religionshistoriska forskningsmiljön vid var fakultet. Man kan förundra sig över att han under några få dagars vistelse i Uppsala och ett enda besök i forskar-seminariet kunnat bilda sig en så tvärsäker uppfattning om hur Bergman "does harm to his students, to his Chair of Religion, and to the reputation of the University of Uppsala".

Beträffande besöket i forskarseminariet har jag fått följande upplysningar från andra deltagare. Berg man hade fåt information om att en australiensisk judisk forskare var på besök i Sverige, och enligt sin vanliga policy att gärna inbjuda judiska forskare - en något oväntad policy hos en föregiven extrem antisemit - ringde han upp dr Zuesse och inbjöd honom till forskarseminariet. Som tema bestämdes "tre moderna judiska tänkare". Vid seminariet besvarade dr Zuesse sin värds gästfrihet genom att rikta en häftig attack mot honom rörande hans vittnesmål vid Rami-rätte-gången. I stället för att under den anslagna seminarietiden en och en halv timme ge en inledning som sedan kunde följas av samtal, lät gästen sin i aggressiv ton framförda exposé pågå c:a 2 timmar, och först mot slutet kom han in på det överenskomna ämnet. Alla närvarande var oerhört illa berörda, däribland en polsk gästprofessor som flera gånger vädjade till Bergman att ingripa i egenskap av ordförande. Bergman ville dock under inga förhållanden få det att framstå som om han ville hindra en gästande judisk forskare från att fritt yttra sig. (Till saken hör att Bergman vid tidigare tele-fonkontakt hade erbjudit sig att privat diskutera vittnes-målet med sin gäst före eller efter seminariet.)

När gästen äntligen var färdig föreslog Bergman att man, trots att tiden var långt framskriden, skulle anslå en halvtimme åt att diskutera det överenskomna ämnet "tre moderna judiska tänkare". Självfallet ville han inte då gå i svaromål beträffande vittnesmålet och hade ej heller material till hands för något sådant. Dr Zuesse's tolkning av situationen är emellertid att Bergman "had no other possible response to make ... but to accept the points made, since they were irrefutable ..." (en märkligt kategorisk formu-lering i fråga om historiska tolkningar, knappast vittnande om en kritisk forskarinställning). BI a påstår dr Zuesse vidare att "a graduate student doing research on Gush Emunim and present at the seminar had to confirm" talarens uppfatt-ning gentemot Bergmans. Den åsyftade dementerar helt riktigheten i detta påstående. I stället har han själv ställt kritiska frågor till dr Zuesse utan att få några tillfredsställan-de svar.

Dr Zuesse påstår vidare att judiska och till judendomen sympatiskt inställda studenter varit "unable to continue their studies on Judaism under Bergman. They transfer to other teachers or even to other universities". Hela detta avsnitt saknar verklighetsunderlag. Dock kan "a doctoral student" som har kontakt både med Bergman och med prof Louise Bäckman i Stockholm identifieras. Men det är p g a sjukdom som denne avbrutit sina studier, och varken vid religionshistoriska institutionen i Stockholm eller vid vår religionshistoriska avdelning har någon hört vederbörande kritisera Bergmans undervisning.

Det heter också att "Professor Bergman persistently ` tries to involve his graduate students in his anti-Jewish activities, guiding groups of them in solicitous tours of Palestinian areas, and teaching his distorted view of Jewish history and religion in his classes". Inom det s k Västasien-projektet har studieresor företagits för att ge en ytterst allsidig bild av förhållandena i Mellanöstern. Visst har palestinska kontakter tagits, men många positiva kontakter med judiska universitet och andra institutioner har också tagits, och en särskild studiegrupp har ägnats det arameiska folkets öden.

Vad generellt gäller Bergmans undervisning erinras om att det oftast varit andra lärare än han som givit kurser om judendom (se tidningsartikeln). Vad gäller påståendet om byte av lärobok så är det obegripligt. Självfallet byter man ibland läroböcker, man prövar sig fram för att finna böcker som fungerar bra i undervisningen, men att byte gjorts av sådana motiv som antyds i skrivelsen känns inte igen. Det påpekas också att förslag o m byte av läroböcker ofta väcks av andra än Bergman och att beslut härom fattas i dekokratisk ordning.

Som helt fantastiskt framstår påståendet att "Professor Bergman has enrolled himself in the ranks of those denying the Holocaust". Saken behandlades explicit i Rami-rättegången där Bergman självfallet tog "helt avstånd" från denna s k revisionistiska ståndpunkt (15:72,22 f).

Som inte mindre fantastiskt, och som klart ärekränkande, framstår omdömet "probably a Nazi". Man bör då ha klart för sig att omdömet fälls om en akademisk lärare som form-ligen brinner av intresse och ambition att i sin undervisning sprida kunskap om och skapa förståelse för främmande religio-ner och kulturer och att därigenom också motverka alla former av rasism.

Solidaritetsförklaringar för Bergman har skriftligt fram-förts till mig från dels avdelningskollegiet, dels forskar-seminariet i religionshistoria, och muntligt dessutom från fakultetens professorskollegium.

 

I egenskap av fakultetens dekanus vädjar jag till Rektors-ämbetet att med fasthet avvisa den framförda kritiken mot min högt aktade kollega Jan Bergmans forskar- och lärar-gärning och inte minst att försvara hans heder mot de lögn-aktiga och kränkande beskyllningar som han blivit utsatt för.

Enligt uppdrag

Teologiska fakultetens dekanus

 

  Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige:

1 - Sions kommande härlighet

2 - Judendomen - en politisk ideologi

3 - Häxjakten mot Radio Islam

4 - Uttalande från Folket i Bild

5 - Den svåra toleransen (Schöier)

6 - Principfråga om yttrandefrihet (Cohn-Bendit)

7 - När ska yttrandefriheten försvaras? (Chomsky)

8 - Att säga sanningen (Grenz i Tehran i Times)

9 - Om tryckfrihetsförordningens principer (Myrdal)

10- Västerlandets möte med främmande kulturer (Myrdal)

11- De fällda åtalspunkterna

12- Brev från Sigbert Axelsson till JK

13- Brev från Sigbert Axelsson till JK

14- Professor Jan Hjärpe kommenterar Ramimålet

15- Jan Hjärpes vittnesmål

16- Professor Bergmans vittnesmål

17- Kampanj mot min person (Bergman)

18- Jan Bergmans metod korrekt (Axelsson mm)

19- Den judiska maktens fräckhet (prof Ragnar Holte)

20- Skrivelse från docent Berglie, prof Bäckman, lektor Droblin

21- Överrabbinen Morton Narrowes vittnesmål (granskning)

22- Plikten att vittna (adv Jan Axelsson)

23- Professor G Kleins vittnesmål (granskning)

24- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 1

- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 2

25- Biskop Krister Stendahls vittnesmål (granskning)

26- Lagen om hets mot folkgrupp (från Nils Beckman m fl)

27- Domen mot Ahmed Rami

28- När en svensk åklagare utbildar sig

29- Alliansen mot Radio Islam

30- "Kastrera flyktingar" (domen mot Herrmann för jämförelse)

31- Anmälan mot Satansverserna för hets mot folkgrupp

32 - JK friar Rushdies bok

33- "...araber förödmjukar kvinnor..." JK-beslut

34- Wiesenthals hets till folkmord

35- Ett justitiemord (talan mot domen)

36- Skrivelse till Svea Hovrätt (22-12-89)

37- En åklagare eller en sionistisk politisk kommissarie?

38- Historieskrivning (antal döda i Auschwitz och Holocaust)

39- Lögner som påbjudna sanningar

40- Ett falskt vittne: Elie Wiesel (R Faurisson)

41- Leuchterrapporten (historikern D Irving)

42- David Irving vittnar

43- Shahak avslöjar

44- "Kärleken till Israel förenar"

45- "Vem som är antisemit - det bestämmer vi"

46- "Varje jude är en representant för Israel"

47- Ockupanter som känner sig ockuperade!

48- "Nästa år Jerusalem"

49- "Ett enhetligt biologiskt underlag": en rasistisk religion

50- Sionistledare kräver alla judars lojalitet till Israel

51- Vad är Rothschilds makt?

52- Judisk finansmakt i Nordamerikansk inbördeskriget

53- Sionisterna drev USA i 1:a världskriget

54- B'nai B'rith och dess ADL

55- Vad är B'nai B'rith's ADL?

56- Brev till statsministern om B'nai B'rith i Sverige

57- Hårdporren i USA


HOME

© No Copyright - All articles in this Site may be republished as long as Radio Islam where they are located are mentioned.