Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

55 JUDENDOMEN: En religion? En politik? En affärsrörelse? Eller en maffia? VAD ÄR B'NAI B'RITHs ADL? Strategi för provokationer och terrorism   Jag återger här ett utdrag från en väldokumenterad och mycket intressant enkät och studie (om ADL i USA) publicerad i tidskriften Solidarité (30.5.1990, 15.6.1990) och i tidningen Jerusalem Post (20.4.1990). Anledningen till att jag här tar upp detta ämne är att åklagaren Per-Håkan Bondestam (för att avvisa mina vittnen i rättegången mot mig i Svea Hovrätt), för att stödja sina yrkanden, till hovrätten lämnat en skrivelse ("Fakta om David Irving"), fårfattad av en ADL-aktivist i Sverige, Herrik Bachner, som i sina uppgifter om Irving hänvisade bl a till ADL:s källor. Dessutom har en representant för ADL i Sverige uppvaktat Justitiekanslern med krav på att stoppa Radio Islam och väcka åtal mot mig. *** Det var den 16 februari 1979. En 19-årig yngling, som uppger sig heta James Guttmann, går till myndigheterna i Philadelphia och ansöker om tillstånd för "Amerikanska nazistpartiet" att hålla ett "appellmöte för vit makt". Han talar också om vad man ska ha med sig på mötet: "naziuniformer, Ku Klux Klan-grejor, bränna kors, plakat med hakkors och 'Hitler hade rätt - gasa kommunistjudarna!"' Ett perfekt tillfälle för Judiska "försvarsförbundets" avdelning i Philadelphia att hålla en stor motdemonstration, understödd av olika organisationer knutna till Anti-Defamation League. Det visar sig emellertid att ynglingen som ansökt om tillståndet för nazistmötet själv är medlem i Judiska försvars-förbundet (Jewish Defense League, JDL) och heter Mordechai Levy. Skandalen kommer ut, JDL "tar avstånd från Levy" och rubrikerna skriker ut: "Jude ansökte om tillståndet för nazistmötet" (Philadelphia Journal), "Är den nazistiske mötesledaren verkligen judisk?" (Philadelphia Bulletin), och Bill Taylor frågade i Black E White Column: "Är alla i nazist-svängen knasiga?" Detta är den första kända episoden i Mordechai Levys karriär som ADL-provokatör, och sedermera terroristisk mördare. Hans samröre med inte bara rabbi Meir Kahanes JDL, utan också med ADL, gick flera år tillbaka i tiden: I ett skriftligt vittnesmål den 18 juli 1984 erkände Irwin Suall, chefen för ADL:s dokumentationsavdelning, alltså en av de högsta ledarna i ADL, att han hade träffat och talat i telefon med Levy "då och då under ganska lång tid". Levy är inte det enda fallet. Enligt tidningen Headlines And What's Behind Them den 5 april 1955 hjälpte ADL redan vid den tiden till med att grunda ett nyfascistiskt parti i USA National Renaissance Party (NRP), som leddes av en Robert Madole. ADL-infiltratörer gjorde sitt bästa för att mala upp faran för ett nytt "fascisthot" i USA. Enligt Headlines lockade gruppen till sig en liten kärna av anhängare främst tack vare att ADL försåg NRP:s "grundare" Madole med ett stall av prostituerade från en kopplare som hette Mickey Jelke (jude). De uppgifter som lämnades av den sov-jetiske agenten Vladimir Stepankowsky, som ADL hade skickat in i NRP, användes sedan av Ben Epstein och Arnold Foster i ADL för att sprida skrämselhistorier om att NRP hade mellan 200 och 700 medlemmar enbart i New York. Även senare utgör ADL som organisation en viktig agent provocateur-faktor, som underblåser spänningar och bråk mellan olika raser och folkgrupper i USA. Tidigare hemliga handlingar som just nu håller på att offentliggöras visar att ADL direkt medverkat i FBI-operationer under beteckning-en Cointelpro (kontraspionage) rörande "rasfrågor" och "vita hatgrupper", riktade mot både den svarta medborgarrätts-rörelsen och dess motståndare.   Mordkomplott ihop med Ku Klux Klan Följande fall avslöjades av den undersökande reportern Jack Nelson i Los Angeles Times den 13 februari 1970: 1968 betalade ADL de båda Ku Klux Klan-mördarna Alton Wayne Roberts och Raymond Roberts för att iscensätta ett sprängattentat mot en ADL-funktionär, där polisen skulle ligga i bakhåll. En KKK-kvinna dödades i den skottväxling som uppstod. Detta är vad som hände enligt Los Angeles Times. 1964 hade Alton Wayne Roberts och sex andra KKK:are dödat tre medborgarrättsaktivister i Mississippi, varav två var judar. De dömdes för brott mot den federala medborgarrätts-lagen i samband med dessa mord. Bröderna Roberts hade överklagat sina domar till högre instans när de enligt polisens rapporter, i juni 1968 kontaktades av sändebud från Adolph "Sam" Botnick, som fortfarande är ordförande för ADL i New Orleans, och erbjöds 69 000 dollar om de ville agera agents provocateurs och arrangera ett bombdåd mot ADL-funktionären Meyer Davidsons hus i Meridan, Mississippi, där polisen skulle ligga i bakhåll. En icke namngiven f d FBI-agent berättade för reportern Jack Nelson att FBI-agenten Frank Watts och kriminalpolisen Like Scarborough hade sytt ihop en överenskommelse mellan FBI, ADL och KKK. Den gick ut på att ADL skulle betala 10 000 dollar till en mellanhand, och sammanlagt 69 000 dollar till bröderna Roberts om dessa kunde locka in två av sina polare i KKK, Thomas A. Tarrants 111 och Joe Danny Hawkins, i en fälla där de skulle kunna bli dödade. "Uppgörelsen träffades den 10 juni och nästa dag ordnade Botnick sa att 25 000 dollar i 20-dollarsedlar flögs fran New Orleans till Meridian, där FBI skulle möta de båda bröderna den 11 juni", skrev Jack Nelson i Los Angeles Times. Den 20 juni meddelade bröderna Roberts till FBI att bombdådet mot Meyer Davidsons hus skulle bli av. Den 29 juni gav Alton Wayne Roberts klartecken för det ADL-betalda skottdramat att gå av stapeln. Den enda förändringen i planen var att Hawkins hade hoppat av och ersatts av KKK-kvinnan Cathy Ainsworth. Strax efter midnatt den 30 juni parkerade Tarrants och Ainsworth på gatan utanför Meyer Davidsons hus. Ainsworth satt kvar i bilen medan Tarrants gick mot huset med flera dynamitgubbar i den enda handen och en pistol i den andra. Det är fortfarande oklart om det var de tio FBI-agenterna och de tolv Meridian-poliserna, eller Tarrants, som först öppnade eld. Ainsworth avled omedelbart efter att ha fått en kula i ryggraden, och Tarrants träffades av 70 skott, men överlevde. Tre dagar senare, den 2 juli, betalade ADL 10 000 dollar till bröderna Roberts, står det i polisrapporten. Den 10 juli utbetalades ytterligare 10 000 dollar. Och den 27 augusti "körde tre judiska affärsmän från Jackson till Meridian och gav bröderna Roberts 17 500 dollar som en sista betalning", skrev Los Angeles Times. Kanske var det detta samarbete mellan ADL och FBI som fick de federala myndigheterna att "gå försiktigt fram" när Alton Wayne Roberts skulle få sin slutgiltiga dom för sin medverkan i mordet på de tre medborgarrättsaktivisterna. Den 17 mars 1970 dömdes han till bara tio år, varav tre med skyddstillsyn. Bröderna Roberts lär sedermera ha fått status som "federalt skyddade vittnen" och kvarstår än i dag som tjallare åt FBI och ADL. Beträffande de inblandade ADL:arna är Sam Botnick fortfarande ordförande för ADL i New Orleans, och hans närmast underordnade vid den tiden, Richard Lobenthal, leder numera ADL i Detroit. Justin J. Finger, som ledde ADLa juridiska avdelning i Atlanta under medborgarrätts-rörelsens och KKK-mordens glanstid, är numera biträdande nationell chef för ADL. Bara några månader före det arrangerade skottdramat i Meridian sköts dr Martin Luther King ner i Memphis. I det sammanhanget är det intressant att veta att Botnick hade jobbat nära ihop med den numera avlidne chefen för FBIa Avdelning fem (kontraspionage) i New Orleans, Guy Bannister. Bannister hade ett nätverk av agents provocateur i terroristgruppen Minutemen som, enligt åtminstone en välinformerad källa inom det amerikanska underrättelse-väsendet, hjälpte James Earl Ray att rymma från fängelset, sa att han kunde användas som en liknande syndabock i mordet den 4 april 1968 på dr King. Med andra ord: Ray spelade bara rollen som mördare, medan Kings verkliga mördare förblev hemliga.   Gjuter olja på det politiska våldets eld Tidigare hemliga FBI-handlingar som har offentliggjorts (rubricerade "Svarta pantrarna/Rasfrågor") tyder på att ADL och FBI har samarbetat även mot Svarta pantrarna. Det aktuella dokumentet är en ADL-rapport om Svarta pantrarna fran 22 oktober 1968, skriven av Carl Gershman och Jerome Bakst, som hävdar: "Åtminstone för tillfället är allt tätare och allt mer våldsamma sammanstötningar att vänta mellan Pantrarna och polisen." Upptäckten av denna eldfängda rapport i FBI:s arkiv bestyrker riktigheten av en passus i en ny bok, "Racial Matters", i ett kapitel med rubriken "Den enda bra pantern", där det står: "Avdelning fem försökte störa Pantrarna genom att manipulera rabbi Meir Kahane och det terroristliknande Judiska "försvarsförbundet" (JDL), läcka information till universitetsförvaltningarna och källor inom Anti-Defamation League, och jobba ihop med tidningsskribenter. I JDL:s fall inskränkte sig FBI inte till att 'skaffa fram faktauppgifter' eftersom Kahanes grupp inte kunde 'motiveras till handling' om inte 'uppgifterna... rörande antisemitism och andra frågor försågs med...ett visst mått av utsmyckningar'." ADL har fortsatt sin medverkan i sådana Cointelpro-operationer till denna dag. Välinformerade källor i det amerikanska underrättelseväsendet hävdar faktiskt att när det kom fram i vilken utsträckning FBI ägnat sig åt sådant "kontraspionage" och kongressen hade fördömt det, "lade" FBI "ut" alla sådana agent provocateur-operationer på ADL. Fallet James R. Rosenberg (alias Jimmy Mitchell, Jimmy Anderson) är ett exempel på det. Rosenberg (jude) är agent på heltid åt ADL:s dokumenta-tionsavdelning. Polisrapporter bestyrker att Rosenberg infilt-rerade Ku Klux Klan-gruppen i Trenton, New Jersey, för ADLa räkning och försökte provocera dem till att spränga den färgade organisationen NAACPa kontor i Trenton i luften. Kvitton på ADLa betalningar till Rosenberg vid den här tiden har påträffats. 1981 berättade en kvinnlig JDL-medlem, som använde kodnamnet "Ricky", för en undersökande journalist från EIR: "Jag träffade Jimmy i Israel omkring 1978 när jag var på Kfar Saba-kibbutzen nära Västbanken ... Han skröt alltid med att han jobbade för Anti-Defamation League med att infiltrera Ku Klux Klan ... Jimmy blev alldeles förstörd av valium. Han fick till och med läggas in för behandling... Jimmy ville egentligen gå in i den israeliska armén, och han lyckades - han skickade ett foto till mig ... Men han är en byråkrat, en pappersskyfflare; de kunde inte lita på honom i strid." Rosenberg åkte tillbaka till USA 1979 för att fortsätta jobba åt ADLa dokumentationsavdelning under Irwin Suall, som lät honom infiltrera den paramilitära högern; som hade blivit en viktig måltavla för ADL. Den 7 december 1981 uppträdde Rosenberg under sin nya identitet i en TV-dokumentär i Minneapolis, Minnesota, som hette "Högerns arméer", där han fällde de hätskaste antisemitiska yttrandena av alla medlemmarna i Krista patrioters försvarsförbund, som programmet handlade om.   Terroristen Mordechai Levy Precis som Rosenberg var också Mordechai Levy - ynglingen som 1979 under namnet James Guttmann ansökte om tillstånd för ett hakkorsmöte i Philadelphia - en agent provocateur för inte bara ADL, utan också för FBI och andra polismyndig-heter. Andra namn som han uppträdde under var James Frank, Mark Levine, Mark Levy och Morty. Två av Levys FBI-kontrol-lörer hette Joseph Valiquette och Paul Locke, båda på FBI:s fältkontor i New York. Tidigare hemliga handlingar som offentligjorts visar att FBI:s fältkontor i New York hade upprätthallit officiella förbindelser med ADLa huvudkontor ' sedan åtminstone 60-talet. Men det är inte allt. Levy misstänks också ha varit inblan-dad i flera av de värsta terrordåden i USA de senaste åren. Den 7 september 1985 avled Tscherim Soobzokov, ledare för en muslimsk församling i Paterson, New Jersey, efter ett bombattentat mot hans hem den 15 augusti. Bara några dagar före explosionen hade Levy varit i Paterson och i en synagoga där riktat anklagelser mot Soobzokov som det amerikanska justitiedepartementets Office of Special Investi-gations utan framgång hade försökt använda för att bevisa att Soobzokov var en "nazistisk krigsförbrytare". Några dagar efer bombdådet höll Levy presskonferens i Paterson och applåderade attentatet. En vecka före bombdådet hade Levy ringt in ett mordhot till Soobzokovs advokat, Michael Dennis, varvid han också hade lovat att döda Soobzokov. Den 11 oktober 1985 dödades Alex Odeh, ledaren för Arabisk-amerikanska anti-diskrimineringskommittén i Santa Anna Kalifornien, av en bomb som var apterad på dörren till hans kontor. Kvällen innan Odeh mördades hade han intervjuats i två nationella TV-program. Inom tolv timmar efter dessa intervjuer var han död. Mycket tillförlitlig a källor uppger att Odeh hade fått många mordhot frän Mordechai Levy och JDL. ' Även om FBI-chefen William Webster, sedan gammalt "vän" till ADL, tvingades erkänna att den "judiska undre världen" var den mest aktiva terroristorganisationen i USA under 1985, gjordes inga arresteringar i varken Soobzokov- eller Odehfallet. FBI sade rent ut till Alex Odehs anhöriga att det inte skulle bli några arresteringar på grund av mördar-nas kopplingar till den israeliska underrättelsetjänsten. De fick också veta att Levy inte skulle åtalas trots tecknen på hans inblandning före terrordådet. Den 10 augusti 1989 greps emellertid Mordechai Levy av New Yorkpolisen sedan han klättrat upp på taket till sitt sexvåningshus på Bleecker Street i Greenwich Village och skadat en oskyldig förbipasserande när han sköt vilt omkring sig. Skjutandet inträffade efter att Irv Rubin från JDL försökt delge Levy, som nu leder den rivaliserande Judiska försvarsorganisationen (JDO), en stämning för förtal. Den numera 30-årige terroristen anklagades för mordförsök, övervåld av första graden och för att vårdslöst ha utsatt allmänheten för fara, men släpptes snart på fri fot igen.   Maffian och Israel Många amerikaner blev chockerade när ADL 1985 gav sin utmärkelse "Frihetsfacklan" till gangstern Morris "Moe" Dalitz, grundaren av den ökända brottsligan Purple Gang och långvarig kumpan till Meyer Lansky. Det var som om någon italiensk-amerikansk organisation skulle ha gett en utmärkelse till AI Capone. Purple Gang opererade i Detroit och Cleveland och var, den gren av den amerikanska maffian som stod för det mesta av spritsmugglingen i USA under förbudstiden på 20-talet, och som sedan gick in i narkotikahandeln. Meyer Lansky var en av de största maffiabossarna; det var han som skötte mordbyrån, kallad "AB Mord". Varför skulle ADL ge en ökänd judisk gangster en utmärkel-se? En artikel i Weekend, The Jerusalem Post Magazine kan kanske förklara hur de resonerar. Under rubriken "Sionistiska maffiamän" hade man den 20 april 1990 en lång expos skriven av Robert A. Rockaway på Avdelningen för judisk historia i Tel Aviv, om hur Meyer Lansky, Dalitz och andra "judiska gangstrar i det tysta hjälpte till i kampen för att skapa staten Israel". Dessa kretsar, under 40-talet, skickade pengar och olagliga vapen till Israel. Om artikeln hade tryckts i någon annan publikation än Jerusalem Post Magazine skulle det ha hetat att dess tendens var antisemitisk. Håren måste resa sig på var och en som läser där: "På samma sätt som de lyckades på många andra områden, erövra-de judar också en framskjuten ställning inom brottsligheten". Efter denna inledande mening följer en uppräkning av för-grundsgestalterna i den amerikanska organiserade brottslig-heten: "Charlie 'King' Solomon ledde den undre världen i Boston och narkotikahandeln i New England. Moe Dalitz (som fick utmärkelsen från ADL), Sam Tucker, Morris Kleinman och Louis Rothkopf skötte spritsmugglingen i Cleveland... Jake 'Greasy Thumb' var kassör och bokförare i Capones organisa-tion. En heljudisk maffia med namnet Purple Gang dominerade det mesta av spritsmugglingen i Detroit och sysslade med spelhalor, försäkringsbedrägerier, narkotika, kidnappningar och beställningsmord ...Abner 'Longy' Zwillmann, en av sprit-smugglarna under förbudstiden, var maffiabossen i New Jersey." "I New York", fortsätter Jerusalem Post, "som 1920 var den största judiska staden i världen, leddes brottsverksam-heten av (juden) Arnold Rothstein, av historiker betraktad som den förste storföretagaren inom amerikansk brottslighet. Rothstein, mest känd som den som fixade World Series 1919, byggde upp världens största spelimperium. Genom sina obegränsade penningtillgångar finansierade han spritsmuggling och knarkaffärer, köpte domare och politiker och lånade ut pengar till legitim affärsverksamhet. Rothsteins vidsträckta inflytande gav honom titeln 'undre världens tsar'. Till Roth-stein mer läraktiga elever hörde (juden) Meyer Lansky, som senare blev en förgrundsgestalt inom den organiserade brotts-ligheten och den som införde hasardspel på Kuba och Bahamas; (juden) Bugsy Siegel, som organiserade utpressarverksamheten i Los Angeles och öppnade Las Vegas för maffian; (juden) Louis 'Lepke' Buchhalter, som förde befäl över en armé på mer än 200 gangstrar och genom terror och hotelser kontrollerade beklädnadsindustrin i New York; och (juden) Arthur 'Dutch Shultz' Flegenheimer, en grym mördare som var den oomstridde ölbaronen i Bronx." Att räkna upp sådana dokumenterade fakta kanske kan vara av värde, men att ta i försvar och pseudo-objektivt förhärliga dessa gangstrar är det inte. "Många judar hyste en motvillig beundran för gangstern", skriver Rockaway, som uppenbarligen delar denna beundran, eftersom gangstern "gick emot det konventionella samhällets normer utan att bekymra sig om vad gojim (icke-judar) tyckte:' Artikeln slutar med den otroliga slutsatsen: "Även om de judiska gangstrarnas verksamhet var generande, kunde de ge det som de respektabla judarna inte kunde ge: fysiskt beskydd för judarna och snabba pengar Få ett Israel som kämpade för sin överlevnad. Dessa män var irga efterföljare till Robin Hood och ska inte förhärligas. Men på sin tid hjälpte de sitt folk att överleva:'   Maffians förflutna ADL:s utmärkelse till Moe Dalitz kan förstås som ett underligt sätt för många av ADL:s nuvarande ledare att "göra upp med det förflutna", enligt mottot: Låt oss inte längre gömma undan vårt smutsiga förflutna, låt oss förhärliga det! Ett namn saknas i artikeln i Jerusalem Post Magazine, trots att det är allmänt känt att (den judiska) familjen Bronfman skapade sig sin otroliga förmögenhet, Seagram's Corporation m m, genom att smuggla sprit under förbudstiden, först i Kanada, och sedan i USA. När alkohol var förbjudet i Kanada 1915-19 importerade Bronfmanfamiljen olagligt sprit till Kanada. När förbudet i Kanada hävdes 1919, och förbudstiden i USA började, gick de helt enkelt över från import till export av whisky. Deras kompanjoner på den amerikanska sidan, som organi-serade och "beskyddade" spritförsäljningen, var den amerikanska maffian. De fyra bröderna Bronfman - Allan, Sam (far till Edgar, som nu är hedersordförande i ADL), Abe och Harry-hade aktiemajoritet i det s k "Reinfeldsyndika-tet", som köpte whisky från brittiska spritfabrikanter och anlitade maffian för att sälja den i USA. De som skötte distri-butionen var spritsmugglaren och den misstänkte mördaren (juden) Joseph Reinfeld i New Jersey, Abner "Longy" Zwill-mann och Gudfadern Arnold Rothsteins ligor i New York. Under överinseende av Al Capones onkel John Torrio centraliserades maffian under 20-talet till ett enda landsomfattande brottssyndikat. Det var under de åren som de stora maffiakrigen ägde rum, i vilka en massa italienska mafiosi dödades, och den fraktion som leddes av John Torrio, Meyer Lansky och Lucky Luciano vann. I början av 30-talet bildade Meyer Lansky och Benjamin "Bugsy" Siegel den nu kartelliserade maffians mordbyrå, för att undanröja alla som vågade hota syndikatet. Den kallades "AB Mord'. Politiken var samtidigt att investera i laglig affärsverksamhet, med följden att när förbudstiden var slut 1936 var det många maffiamän som förblev förmögna och inflytelserika i det amerikanska samhället. Den kanadensiska Bronfmanfamiljen gick i maj 1936 med på att betala 1,5 miljoner dollar för att bli kvitt med den amerikanska staten. Beloppet var ett erkännande av att hälften av all sprit som smugglades till USA under förbuds-tiden kom från dem. Efter detta hade Bronfmanfamiljen extra stora framgångar i att bli "respektabel", vilket kan ha haft en hel del att göra med den engelska högadeln, som ägde Distillery Company of London (DCL), det bränneri från vilket Bronfmanfamiljen hade köpt det mesta av spriten till USA under förbudstiden. (Judiska) inflytelserika personer såg till att Sam Bronfman 1934 fick den respektabla posten som ordförande för National Jewish People's Relief Committee (Judiska folkets nationella hjälpkommitté) i Kanada. 1939 utsågs han till ordförande för Jewish Colonisation Association, och många fler poster följde. Ancta amerikanska maffiamän blev också judiska filantroper. De judisk-amerikanska organisationer som de skänkte pengar till hjälpte judar som kom som flyktingar från Nazityskland. Kunde man inte säga mot den bakgrunden: Det var många som blev rika under förbudstiden - 20-talet och 30-talet var ett mörkt kapitel, låt oss äntligen lämna det bakom oss! Det vore fel, av flera skäl. Edgar Bronfman använde sin familjs orättfärdigt förvärvade förmögenhet till att bli ordförande för Judiska världskongressen. Delar av Bronfmanfamiljen är dessutom fortfarande öppet lierade med den organiserade brottsligheten på rännstensplanet. Edgars brorson Mitchell Bronfman utpekades i en rapport 1972 fran en brottskommission i Montreal som kompis med den lokale förbrytarbasen Willy Obront: "Deras förhållande sträcker sig till olaglig verksamhet som de ägnat sig åt till-sammans ... de särskilda tjänster som de gjorde varandra och de därav följande fördelarna för båda på områdena procen-teri, hasardspel, olaglig vadslagning, värdepapper, skatteflykt och korruption." (Ur "The Bronfman Dynasty" av Peter C. Newman, sid. 231) Obront och en annan av Mitchell Bronfmans brottskumpaner, Sidney Rosen, dömdes båda till fängelsestraff i mitten av 70-talet för "tvättning" av svarta pengar och andra brott. Det klaraste skälet till att vi inte kan lämna maffiakapitlet bakom oss är dock att ADLa egen nuvarande ledning inte har lämnat det bakom sig.   Kissinger, det ockuperade Palestina och ADL! ADL:s nuvarande ledning domineras faktiskt av personer med långvariga förbindelser till den organiserade brottslig-heten, framför allt till den internationella apparat som tvättar knarkpengar. Den främste bland dessa korrumperade ADL-funktionärer är (juden) Kenneth Bialkin, tidigare ordförande för ADL och nu hedersordförande samt ledamot av ADL-stiftelsens styrelse. När Bialkin arbetade på advokatfirman Willkie Farr E Gallagher i New York under 70-talet var han hjärnan bakom Robert Vescos plundring av Investors Overseas Service (IOS) på drygt 60 miljoner dollar. Finansmannen Vesco, nu på flykt från rättvisan och bosatt i Havanna på Kuba, jobbade tidigt ihop med den colombianske knarkkungen Carlos Lehder, och hjälpte Lehder att bygga upp rutterna för sin marijuana- och kokainsmuggling genom Bahamas. Den 17 april 1989 åtalades Robert Vesco igen i Jacksonville, Florida, för inbland-ning i en colombiansk kokainsmugglingskonspiration under tiden 1974-89. I januari 1980 dömdes Willkie Farr E Gallagher av en domstol i New York att betala 35 miljoner dollar till offren ` för plundringen av IOS. Man upptäckte då att Bialkin hade medverkat i genomförandet av plundringen på alla nivåer. Källor inom polisen tror att IOS tog emot miljardtals dollar i knarkpengar, och att det var där som Meyer Lansky hade placerat sina pengar. Bialkin flyttade nyligen över till Skadden Arps, den största advokatfirman i USA. På ungefär samma sätt som Willkie Farr E Gallagher var pionjärer i de intrikata penningtvätt-operationer som i dag är pulsådern i den internationella narkotikahandeln, var Skadden Arps pionjärer i användningen av skräpobligationer och lånefinansierade företagsköp för att återbörda miljardtals dollar med tvivelaktigt ursprung till USA genom "hostile takeovers" och "asset stripping" av den amerikanska industrin. Några av Skadden Arps mest beryktade klienter: Michael Milken och Ivan Boesky - som bada inte av en tillfällighet varit bidragsgivare till ADL. En annan f d ADL-ordförande, Burton Joseph, spelade en nyckelroll i Robert Vescos övertagande och plundring av I0S, genom att sätta Vesco i förbindelse med sin skyddsling, finansmannen Meshulan Riklis på Rapid America Corp. Enligt rättegångshandlingarna köpte Riklis en kontrollerande aktie-post i IOS som ombud för Vesco. Riklis skulle senare knytas till Bialkin, Edgar Bronfman, Herry Kissinger och andra ADL-personer i en fastighetsskandal som gällde olagliga inköp av stora markområden på de av Israel ockuperade territorierna och i de kristna och muslimska delarna av Jerusalem. Medan Bialkin var på Willkie Farr & Gallagher fungerade firman också som juridiskt ombud åt ADL och företrädde sådana stora donatorer till ADL och misstänkta förbrytare som bankiren Edmond Safra. Bialkin företrädde själv Safra i rättegången om hans köp av American Express, en transak-tion som slutade med fiasko några år senare. Talesmän för American Express beskyllde Safra för penningtvätt. Den 3 januari 1989 utpekades Safra av den amerikanska tullen och av den amerikanska narkotikapolisens folk i Bern i Schweiz som en huvudperson i en internationell penningtvätt-operation i vilken också Shakarchi Trading Company figurera-de. Safras Republic National Bank i New York hade använts som genomgångskonton för knarkpengar från libanesiska, bulgariska och colombianska ligor.   Att utforma USA:s federala lagar!! Samtidigt som dessa "transaktioner" pågick satt Bialkin (som då var ordförande för ADL) också med i en kommission med uppdrag att göra en översyn av USAa federala lagar. I samma kommission satt också C. Boyden Gray, advokat åt vicepresidenten George Bush, som ledde administrationens Special Situation Group och Crisis Pre-Planning Group, de två organ som hade inrättats för att uppsikt över ReganIBush-regeringens centralamerikapolitik. Brevlådeföretaget Lake Resources i Geneve i Schweiz, som Oliver Norths kumpaner general Secord och Albert Hakim använde, kontrollerades ända från början av advokaten Willard Zucker. Zucker hade jobbat ihop med Bialkin på Willkie Farr & Gallagher. 1972 utsågs han av ADL:s ordförande till chef för IOS juridiska avdelning, och blev därmed en viktig aktör i Vescos plundring av detta företag. Bortsett från det ägde Edmond Safra, en av de största bidragsgivarna till ADL, tillsammans med Willard Zucker den flotta av privata flygglan som användes för att flyga den davarande säkerhetsradgrvaren Robert McFarlane och överstelöjtnant Oliver North till hemliga möten om illegala vapenförsäljningar. Enligt medhjälpare till Safra skänkte finansmannen Safra 1 miljon dollar till ADL sedan han vunnit ett civilmål 1989.   "Forskning i Israel": Penningtvätt & knark Om det finns någon bank som är närmare knuten till ADL än någon annan, så är det Sterling National Bank i New York. Den 29 januari 1982 inlämnade italienska myndigheter en stämningsansökan mot Sterling National Bank och andra amerikanska banker som beskylldes för att ha snuvat Banca Privata Italiana å 27 miljoner dollar. Styrelseordförande i Sterling, både dä och nu, är Theodore H. Silbert, även han hedersordförande i ADL och tidigare chef för ADL Appeal, som raggar pengar till ADL. Källor inom den amerikanska polisen hävdar att Sterling varit en front för maffian ända sedan den grundades 1919 av Meyer Lanskys kompanjon Frank Erickson. Sterling figurerade också i en skatteflykt-skandal i början på 80-talet där huvudpersonen var en annan styrelseledamot i banken med kopplingar till ADL, Arnold Burns, som var vice justitieminister under Reagan. Burns advokatfirma, Burns E Summit, påstods ha erbjudit sina klienter en rad skattefria placeringsobjekt i den karibiska övärlden som gjorde att miljontals dollar kunde undanhållas från skatt genom luftplaceringar i "forskning och utveckling" i Israel. En annan högt uppsatt person i Reaganadministrationen, Italienambassadören Maxvell Raab, har också länge varit styrelseledamot i Sterling. Raab var tidigare affärskompanjon till Meyer Lansky i International Airport Hotel Corporation. En annan bankir med maffiakopplingar som sitter i ADL:s nationella kommission och i ADLa senast utgivna "Purpose and Program" omnämns som hedersordförande, är Leonard Abess på City National Bank i Miami. 1981 tog Abess in en av den colombianska Medellinkartellens penningtvättare, Alberto Duque, i bankens styrelse (där han satt kvar tills han åkte fast för penningtvätt och sattes i fängelse 1986). Ett år senare, 1982, utsågs Donald Beasley till styrelseord-förande i City National. Beasley kom från Nugen Hand Bank, som tros ha tvättat pengarna från den sydostasiatiska heroin-handeln, och även de svarta pengarna från den olagliga vapen-handel som bedrevs av Theodore Schakley och andra f d höjdare i CIA som senare figurerade i contras-skandalen. Listan på dem som skänkt Pengar till och mottagit utmärkelser från ADL de senaste artiondena är som en med-lemsfööteckning i Meyer Lanskys internationella brottssyndi-kat. Langvariga Lanskykumpaner som Victor Posner, Holly-woodadvokaten Sidney Korchak och Moe Dalitz är alla med som ADL-mecenater. På regionplanet är mönstret detsamma. Phil Baskin, en advokat och fixare åt det demokratiska partiet i Pittsburgh och ADL:s främste operatör i västra Pennsylvania, tvingades avga som delägare i sin egen advokatfirma sedan det visat sig att han medverkat i ett försök att ge ett stort byggkon-trakt till "Nicky" Sands, en av topparna i Gambinofamiljen i New York. Och Paul Lipkin, ordförande för ADL:s regionstyrelse i Virginia, var i tiotals år advokat åt (juden) Arthur "Bootsy" Goldstein, den störste porrförsäljaren i Norfolk. Goldstein arresterades 85 gånger och dömdes tre gånger till fängelse för att bl a ha sålt lim tili minderåriga. ADL har aldrig visat något intresse av att göra sig kvitt dessa förbrytarelement. De ger tvärtom utmärkelser till gangstrar som Dalitz, samtidigt som de förtalar alla som angriper ADL:s förbindelser till den organiserade brottslig-heten som "antisemitiska".     Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: