Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

35  ETT JUSTITIEMORD EN POLITISK RÄTTEGÅNG! DOMEN ÄR ETT POLITISKT UTTALANDE FRÅN DOMSTOLEN! JURYN OCH DOMARNA HADE POLITISKA FÖRUTFATTADE MENINGAR OM SAKEN! EN POLITISK DOMSTOL SOM ÄR JÄVIG!   (Bilaga 1, från Ahmed Rami till Svea hovrätt. Talan mot Stockholms Tingsrätts dom av den 14 november 1989, nr DB 15, mål nr B 8-4-89).   Radio Islam har i sina program vid flera tillfällen klart deklarerat sitt avståndstagande till alla former av rasism och grupphat, inklusive antisemitism i dess hävdvunna betydelse av generellt judehat och judeförakt. Men alla former och sorters rasism, även den judiska, måste bekämpas med debatt. Därför har Radio Islam klart kritiserat sionismen som är en form av judisk rasism enligt 1975 års FN:resolution om sionismen och Israel. Trots detta har Radio Islam åtalats av JK och i en process fällts av Stockholms Tingsrätt och stängas för just "antisemitism" i strid mot lagen om hets mot folkgrupp. Rasism och antisemitism är inte uttryckligen förbjudna i lag. De utgör ideologier. Ingen ideologi är hittills förbjuden i Sverige. Annars skulle sionismen vara förbjuden. Ett uttalande - enligt lagen - kan uttrycka hets - och missaktning även om det inte uttrycker antisemitism eller rasism. Ordet antisemitism används idag i den politiska debatten som ett polemiskt politiskt trick mot sionismens och Israels motståndare. Det är uppenbart att Tingsrättens dom inte är av juridisk karaktär men politisk. Orsaken härtill är uteslutande politisk och har sin grund i att Radio Islam dels sökt klarlägga världssionismens maktstruktur och inflytande till stöd för den judiska staten Israel, dels ingående dokumenterat och analyserat i en serie kritiska granskningar Israels övergripande ideologi, den på biblisk judendom grundade sionismen. Detta har väckt oro och misshag bland sionistiska Israelvänner och deras anhängare, varför de, istället för att öppet debattera med Radio Islam, valt att med lagens hjälp ha sökt bestraffa och nedtysta en för dem obekväm och uppenbarligen "farlig" meningsmotståndare. I palestina-konflikten vet alla vilken part som utövar rasism, missaktning, hets mot folkgrupp och även folkmord, och vilken part som utgör offret för rasismen och förtrycket. Det synes inte råda minsta tvivel om att processen och domen mot Radio Islam var politisk. Även processens utformning och domskälen bekräftar detta. Vidare bör noteras att under pågående process har åklagaren haft direkta överläggningar med från staten Israel utsänd representant Chadata Ben Itto och med flera ledande representanter för det sionistiska etablissemanget i Sverige som ständigt var närvarande under förhandlingarna. Det bör tilläggas att i juryn fanns endast företrädare för de politiska partier som offentligt deklarerat sitt stöd och sin solidaritet till staten Israel och att domarna själva i en sådan laddad politisk fråga säkerligen har sina sympatier utformade av den rådande stämningen i den allmänna opinionen, alltså som redan har förutfattade meningar om frågorna som behandlats i Radio Islams program som blev åtalade. Beträffande domen bör observeras att trots försvarets juridiskt mycket omfattande plädering har denna så gott som helt negligerats i domsmotiveringen. Ur försvarets synpunkt visade det sig vara helt gagnlöst att söka bemöta åtalet med juridisk expertis. Och detta är förklarligt, då domen grundats på en politisk bedömning, inte på en saklig juridisk bedömning.   OM DOMSKÄLEN Även de i domskälen framförda redovisningarna ger otvetydiga bevis på domens politiska karaktär. Här må anföras föjande, beträffande de olika domskälen: 1. Som ett domskäl åberopas att "flera traditionellt antisemitiska teman är klart urskiljbara". Till stöd härför åberopas vittnet J Weibull, som i sitt vittnesmål uttalat att "flera av uttalandena i Radio Islam, till innebörd och syfte överensstämmer med vissa avsnitt ur Hitlers Mein Kampf och artiklar i den nazityska tidsriften Der Stürmer." Ur juridisk synpunkt är det anmärkningsvärt att domstolen, utan vidare, godtar denna vittnesutsaga som ett bevisat faktum. Det kan här inskjutas, att Radio Islam inte haft tillgång till vare sig Mein Kampf (i original eller översättning) eller Der Stürmer. Oavsett detta är det ur juridisk synpunkt ohållbart att vissa överensstämmelser mellan olika skrifter och återgivningar i Radio Islams sändningar skulle kunna utgöra domskäl. Det är ju - juridiskt sett - radioprogrammen som skall bedömas självständigt (är det som säges falskt, är det lagligt eller ej? Och vad är Radio Islams syfte?) inte genom någon guilt by association.(Jesus, Marx, Mohamed och Luther är också - som Hitler - kritiska mot judendomen utan att dessa är nazister! Hitler tycker också att dygnet består av 24 timmar. Hitler är också - som Reagan, Bush och de flesta svenska stora politiska partierna - mot kommunismen utan att vara nazister!) Hitler utövade samtidigt samma erövringskrigiska och rasistiska politik som t ex Frankrike, England, Holland, Belgien, Spanien, USA utövade under 30- och 40-talen i Asien, Afrika och i Amerika utan att England eller Frankrike t ex skulle vara nazistiska. Hitlers speciella brott är att han utövade detta i Europa och mot andra rasistiska "supermakter" medan dessa supermakter koloniserade och förtryckte andra folk i Tredje världen. Hitler ockuperade Frankrike, Frankrike ockuperade - samtidigt - Marocko. Och kriget i västvärlden kallas "världskrig" enbart när det är i Europa eller drabbar direkt västvärlden. Det "tredje världskrig" som den prosionistiska västvärlden driver just nu i Palestina och i olika delar av Tredje världen drabbar enbart de fattiga och de svaga som av nazisterna och västvärlden anses mindre "värdiga". För oss muslimer är nazismen och den prosionistiska västvärlden två sidor av samma mynt: av rasismen och dominanspolitik och ideologi. Inte av "Guilt by association" men av total ideologisk överensstämmelse. Frankrikes kolonialism i Marocko och i Algeriet t ex är inte mindre barbarisk än den tyska i Europa! Om domen mot mig bedömes ur politisk synvinkel, så är det förklarligt med hänvisningarna till de angivna nationalsocialistiska skrifterna, eftersom det då är ägnat att framkalla de för åklagarsidan önskade idéassociationerna till "nazistiska judeförföljelser" och "Förintelsen av sex miljoner judar" under 2:dra världskriget och inte till dagens läge i Palestina som Radio Islam behandlar. 2. Som särskilt domskäl åberopar domstolen att "Sions Vises Protokoll" har tagits upp och i långa avsnitt återgivits "trots att en enig vetenskap fastställt protokollet som ett falsarium". Då domstolen inte åberopar några vetenskapliga eller juridiska källor för sitt påstående, måste det antagas att domstolen här helt stöder sig på vittne Weibulls politiskt propagandistiska vittnesmål. Men även han underlät att framlägga några som helst bevis för att "en enig vetenskap fastställt" protokollens ursprung som "ett falsarium". Sions Vises Protokoll är inte - enligt lagen - förbjuden i Sverige. Den finns i svenska bibliotek och är i sig, sann eller falsk, en intressant politisk skrift som innehåller en viss politisk filosofi besläktad med Machiavellis - som Radio Islam försökt jämföra med Israels och sionismens politiska filosofi. Den har inte använts i Radio Islam som "underlag för olika slutsatser om judarna" som sägs i domskälen. Radio Islam har jämfört Sions Vises Protokolls teser med dagens sionistiska politiska strategi för att se om Israels politik är lika machiavellisk som denna skrifts filosofi. Ur "vetenskaplig synpunkt" - och vittnet Weibull förklarade sig framträda inför rätten som uteslutande "vetenskaplig historiker" - torde det vara helt ogörligt att fastställa protokollens ursprung så här långt efter deras offentliggörande. Det kan endast bli mer eller mindre plausibla gissningar, vilket framgår av den utförliga introduktion som Radio Islam presenterade och som är återgiven i min bok Israels makt i Sverige (s, 96 - 108). Med hänsyn till att protokollens innehåll på ett slående sätt överensstämmer med dagens Israels politiska taktik och strategi och med vad som faktiskt inträffat i Västvärlden under de decennier som förflutit efter det att de först publicerades omkring 1908, bör det inte vara förbjudet att offentligt omnämna detta. Därtill kommer att protokollen är allmänt spridda - och lästa - i den muslimska världen som ett äkta sionistiskt dokument. Dessutom utger sig inte Sions Vises Protokoll för att vara författade av alla judar, men enbart i en sionistisk kongress av några ledande "visa sionister". Och även ett förfalskat dokument kan påverka vissa sionistiska aktivisters politik. Ur politisk synvinkel är det naturligtvis en stor framgång för den internationella sionismen (WZO - World Zionist Organisation), världsjudiska kongressen (WJC - World Jewish Congress) och den judiska staten Israel att få auktoritativt fastslaget av en svensk domstol att "en enig vetenskap fastställt protokollet som som ett falsarium". Det är första gången i historien som en officiell (icke-judisk) statlig myndighet vågat göra ett sådant - för den sionistiska politiska propagandan önskvärt - utlåtande om protokollets ursprung utan någon som helst juridisk eller vetenskaplig granskning! Vid rättegången i Bern 1935, om protokollet, vägrade därvarande domstol ge något utlåtande om dess autenticitet utan inskränkte sig till att döma det som "smutslitteratur" i strid mot dåtida schweizisk lag, efter noggrann granskning i en rättegång. Från juridisk synpunkt torde detta den svenska domstolens uttalande vara sakligt ogrundat, men ur politisk synvinkel är det ett klart politiskt ställningstagande. Det är mycket anmärkningsvärt att en svensk domstol kan låta ett sådant politiskt omdöme ligga till grund för ett straffutdömande, eftersom det innebär att vi i Sverige - i strid mot grundlagen - utdömer rent politiska "brott" straffrättsligt. 3. Som domskäl anför domstolen vidare att "Rami i Radio Islam citerat texter, författade av BG Montgomery, Arthur Engberg och Richard Hejll. Om Montgomery, anför domstolen att han, enligt Weibull, var en känd svensk nazistskribent. Arthur Engbergs artikel sägs ha "rasistiskt" innehåll och citatet av Hejll sägs vara hämtat ur en artikel publicerad i en svensk tidskrift ("Den Enskilde" publicerad 1960) av nazistisk karaktär." Dessa böcker och denna tidskrift finns att läsa i svenska bibliotek och hos svenska antikvariat. De är inte förbjudna. det är åsikterna som där framförs och inte författarna. Det skall alltså vara förbjudet att i svensk närradio citera ur lagligt tryckta skrifter, som utgivits i Sverige (och som finns att tillgå i handeln antikvariskt eller på åtminstone vetenskapliga bibliotek som KB). Frågan är då huruvida det är förbjudet att citera vad som tryckts och utgivits för längre eller kortare tid sedan, som inte är i lag förbjudna idag. I de åberopade lagrummens förarbete finns intet nämnt om förbud mot citat av vare sig äldre eller nyare litteratur och inte heller om den citerade författaren anses ha viss politisk åsikt. Det finns inte i Sverige någon laglig svartlista av författare som inte får citeras! Även detta domskäl får anses vara ett utslag av uteslutande politisk bedömning. Domen kriminaliserar godtyckligt handlingar, åsikter, skrifter och författare som inte är kriminaliserade av lagen. Tingsrättens agerande är en ren politisk diktatur och fanatism som man tillskriver nazismen och nazisterna som domarna vill politiskt bekämpa! 4. Eftersom domstolen särskilt omnämnt "Förintelsen" bör framhållas att "nazisternas förintelse av sex miljoner ihjälgasade judar" har varit et av de huvudargument som sionisterna, efter andra världskriget, åberopat för att utverka segermakternas tillstånd att bemäktiga sig Palestina. Krav som bl a ställts i Tyskland om en offentlig vetenskaplig utredning om "Förintelsen" har avvisats av regeringarna bland segermakterna liksom i den tyska förbundsrepubliken. Flera forskare, bl a i Frankrike, England och USA, har emellertid efter ingående studier uttalat starka tvivel om den sionistiska versionen av "Förintelsen" och betecknat den som "propagandamyt" och "århundradets stora svindel". The Hoax of the Twentieth Century lyder titeln på en bok om detta ämne i kritisk belysning av USA-professorn Arthur R Butz.) Det finna många skolor inom historieforskningen. Man kan inte kriminalisera historieforskning. Den svenska lagstiftaren har inte förbjudit att ifrågasätta den gängse historieskrivningen. Hur en kritisk redovisning och bedömning av en historisk tvistefråga, som "Förintelsen", kan utgöra "missaktning" och "hets", mot den judiska folkgruppen, är politiskt och juridiskt svårt att förstå. Om "Förintelsen" är en historiskt verifierbar realitet, så borde alla de kritiska invändningar och argument som anförs, till stöd för tesen om "propagandistisk förintelsemyt", bemötas och därmed avvisas med obestridliga fakta i en öppen och fri debatt, varefter "förintelsekritikerna" eventuellt kan bli utskämda och rimligtvis måste erkänna sina grava misstag. Så har emellertid inte skett. Om å andra sidan "Förintelsen av sex miljoner judar, huvudsakligen i de nazityska förintelselägrens gaskammare", enligt den sionistiska propagandans version, skulle vara en "propagandamyt", så drabbas ju denna propagandamyts upphovsmän, (de sionistiska "historikerna" och propagandisterna) men inte den judiska folkgruppen, som ju är dess offer lika mycket som andra folkgrupper som intalats ta "propagandamyten" för verklighet. 5. Helt allmänt anser sig domstolen kunna fastslå att "samtliga" yttranden, som domstolen specificerat i varje enskilt fall, är klart "nedsättande" och "i många fall djupt kränkande för judar och där Rami genomgående generaliserar och avser judar i allmänhet." Detta gäller även avsnitt som talar om sionister eller sionistiska judar, t ex i program om "Förintelsen", enligt domstolen. Det heter att "samtliga dessa yttranden överskrider gränsen för en saklig och vederhäftig diskussion och uttrycker "missaktning" för "den judiska folkgruppen" som sådan." Detta är emellertid endast en politiskt grundad bedömning av domstolen, inte någon väl överlagd juridisk slutsats grundad på en semantiskt opartisk vetenskaplig analys av olika sända program tagna i deras helhet i deras politiska och ideologiska syfte och sammanhang och med vederbörlig hänsyn tagen till de av Radio Islam utfärdade deklarationerna om denna närradiosändares intentioner och programpolicy (som återgivits i min - av domstolen helt frikända - bok Vad är Israel? på sidorna 165 - 183 i de 20 första punkterna under rubriken Vad Radio Islam anser om sionismen, judendomen, Israel, antisemitismen och Palestinafrågan) och som sändes i Radio Islam i flera repriser. För mig är judendomen en ideologi och att säga "jude" eller "judar" är som att säga kommunist, anarkist, muslim eller kristen. Judendomen och judar är politiska aktörer som bör tåla att kritiskt granskas och bli emotsagda i debatten. Här står alltså en politisk och ideologisk uppfattning mot en annan politisk och ideologisk uppfattning. Kan en "rättegång" i ett demokratiskt land ha befogenhet att kriminalisera den ena och hylla den andra och avgöra i en politisk och ideologisk tvistefråga? Är det en ideologisk rättegång? Svensk-islamiska Förbundets (som står bakom Radio Islam) avsikt och min avsikt som Radio Islams ansvarige utgivare, har varit att, för svensk publik, förmedla den islamiska synen på den över 40-åriga Palestinakonflikten och orientera om dess djupare liggande orsaker för att därmed skapa bättre förutsättningar hos en svensk opinion att finna utvägar till en konstruktiv lösning av denna konflikt istället för att blint stödja den israeliska sionistiska erövringspolitiken p g a den dominerande sionistiska propagandaversionen om sionismen och Palestinafrågan. Radio Islams syfte är en demokratisk stat i Palestina där judar, kristna och muslimer ska vara jämlika. Vi anser inte att judarna är mindervärdiga. Det är sionisterna och judendomen som ser ned på andra folk. Palstinakonflikten är inte bara en konflikt lokaliserad till vissa territorier i Mellanöstern, mellan Israel och palestinier under den judiska statens herravälde, utan den är även en storpolitisk och ideologisk konflikt (som hotar världsfreden och även Sverige) mellan å en asidan Israel och dess allierade i supermakten USA och övriga västvärlden och å andra sidan den arabiska och muslimska världen. Alla hittillsvarande diplomatiska försök att lösa denna inflammerade konflikt med ömsesidiga kompromisser har alltid strandat på Israels omedgörliga hållning att vägra förhandla med palestinierna (PLO) och på Israels fortsatta rasistiska expansionistiska "bosättnings"- och förtryckarpolitik. Det är ett systematiskt och välplanerat sionistiskt folkmord och förintelsepolitik mot det palestinska folket som pågår idag i Palestina. Mot denna bakgrund har det synts mig välmotiverat att informera om hela orsakskomplexet (till Israel och dess arroganta maktpolitik) i en bredare och mer djupgående kritisk granskning av den judiska staten Israels övergripande ideologi (den på judendomen grundade sionismen) och dess verktyg bland "diasporajudarna" i västvärlden ( de från Världssionistiska Organisationen och Världsjudiska Kongressen utgående nationella sionistiska organisationerna och judiska församlingarna) för att påverka och styra regeringarna och opinionen i västvärlden att stödja Israel ekonomiskt, militärt, politiskt och "moraliskt". Sionismen och judendomen som den utövas idag mot palestinierna är ren hets mot folkgrupp, palestinierna, och ren missaktning mot det palestinska folket och mot alla kristna och muslimer. Att kritisera denna sionism och rasism kallas i domen "antisemitism". Mitt engagemang är solidaritet med de fördrivna och förtryckta palestinierna (vilka är både kristna och muslimer) i deras rättfärdiga kamp för att återvinna sitt (av sionisterna berövade) hemland i demokrati där judar, kristna och muslimer ska kunna leva i jämlikhet. Samtidigt blir mitt engagemang för frihet, rättvisa och demokrati en protest mot förtryck, orättvisa och diktatur (också när den kamoufleras som formell och selektiv demokrati enbart judar emellan.) Mitt engagemang för palestiniernas och rättvisans sak blir naturligtvis också samtidigt en protest mot den judiska inkräktar- och ockupationsstaten Israel, dess ideologi och politik med sionistiska och prosionistiska uppbackare i bl a Sverige. Om den rasistiska nazismen fördöms överallt (och inte enbart i Tyskland i 2:dra världskriget) så bör sionismen också fördömas och bekämpas överallt åtminstone med debatt - verbalt - som i Radio Islam. FN har, 1975, förklarat sionismen som en form av rasism. Israels våldspolitik mot palestinierna, som är ideologiskt motiverad ( i den judiska gammaltestamentliga läran om judarna som "Herrens utvalda egendomsfolk" med rätt till "det utlovade landet") tar sig uttryck i dödande, lemlästande, fängslande och tortyr av tusen och åter tusen palestinska människor, män, kvinnor, barn och åldringar, i ständiga konfiskeringar av mark, egendom och hus, husrannsakningar, i sprängningar av palestiniernas hus, i skövlingar av deras trädgårdar, olivplanteringar och fruktodlingar liksom i andra terroraktioner som de ständigt återkommande israeliska flygbombardemangen av palestinska flyktingläger i grannlandet Libanon. Det är mitt engagemang och min protest (som delas, inte av Hitler och de rasistiska nazisterna, men av så gott som hela den muslimska världen och av alla rättsinnade människor i Sverige och i hela världen). Det är min uppfattning. Mot den står sionisternas och åklagarsidans uppfattning. Judendomen, sionismen och deras Israel är mycket besläktade med nazismen och apartheid-regimen i Sydafrika: de har som gemensam nämnare rasismen och apartheid. Trots att Tingsrätten frikände hela min bok och fällde enbart 18 åtalspunkter av 64 så kräver åklagaren straffskärpning mot mig - i sin vadeinlaga - p g a "brottets" stora omfattning och eftersom rättegången och domsmotiveringarna i den av Stockholms Tingsrätt fällande domen mot mig, är av rent politisk innebörd och en ren modern häxprocess, anser jag mig intet ha att vinna med juridiska argument utan får därför föra mitt försvar själv inför domstolen i rättegången vid Svea Hovrätt ensam med politiska argument. Därför anser jag mig inte i behov av juridiskt biträde och anser mig själv i stånd att kunna driva mitt försvar i Hovrätten. Jag anhåller därför att Hovrätten må entlediga advokat Ingemar Folke från förordnandet att vara mitt offentliga biträde. Eftersom Tingsrättens dom mot mig stödjer sig huvudsakligen på professor Weibulls vittnesmål ska jag i följande bifogade bilaga nr 2 skriftligt granska detta vittnesmål. Stockholm 22 december 1989 Ahmed Rami     Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: