43   FRÅN HEBREISKSPRÅKIGA TIDNINGAR I ISRAEL SHAHAK AVSLÖJAR *** Professor Israel Shahak säger att den judiska propagandan ljuger bara på icke-hebreiska språk. ('Shamir ljuger bara på engelska', hävdar han.) I följande artiklar - från israeliska tidningar på hebreiska, som han översatt till engelska - avslöjar han Israels rätta ansikte. Shahak är dissident jude i Israel. Att han kan uttala sig fritt i Israel, som han gör, beror på ett han tillhör det judiska etablissemanget. En muslimsk eller en kristen palestinier skulle aldrig kunna ha en sådan frihet. Den israeliska 'demokratin' (som i Sydafrika för de vita) gäller bara judar. Den judiska rasistiska apartheiden är dessutom 'religiöst' legitimerad. (Shahaks antologi publicerades i Jerusalem i september 1977 i en bok på engelska med titeln 'Begin and Company') *** FÖRORD Nazifiering av det judiska samhället Begin vann valet den 17 maj 1977, på grund av att det judisk-israeliska samhället utvecklats åt hans håll sedan oktober 1973. Denna process - som kan och bör kallas "nazifiering" på grund av sin nära likhet med utvecklingen i Tyskland - var i stort sett avslutad vid utgången av år 1975. Följaktligen kommer dessa artiklar som översatts från högst aktade och allmänt lästa hebreiska tidningar från tiden oktober 1973 till juni 1975. Många fler artiklar skulle kunna väljas; de till Begin vänskapligt inställda, blodtörstiga rabbinerna förblir minst av alla overksamma, utan fortsätter att mana till mord och förtryck mot araber. Men någonstans ska man sätta gränsen och eftersom jag har betraktat den nämnda - perioden som kritisk, har jag begränsat mig till den. Jag måste understryka att detta urval enligt min åsikt är typiskt. Jag har inte tagit med artiklar från små eller obskyra publikationer, fast jag känner till många sådana. Det har inte heller varit någon betydande opposition inom det israelisk-judiska samhället mot någon av dessa uppfattningar, inte ens mot de mest skräckinjagande. Det fanns och det finns Israel-judar som mo(sätter sig de flesta eller samtliga av de uppfattningar som återges nedan. Men dessa människor står utanför det berömda nationella "samförstånd" som herr Begin, med rätta, skryter om. Den viktigaste punkten är att det är nödvändigt att göra motstånd och bryta det beryktade judiska "samförståndet" den fanatiska sidan av den judiska religionen. Det är ett faktum att när mord och förtryck föreslås av en rabbin och "rättfärdigas" av "religiösa" eller t o m bibliska "argument", vågar nästan ingen motsätta sig morden och förtrycket! (Jag antar att det är av rädsla för att den som motsätter sådana mord skulle stämplas som "antisemit".) Ett sådant beteende gör endast saken värre. De som motsatte sig Hitler var inte "antityska" - de var mycket mer tyskvänliga i ordets bästa och mest humana betydelse än de som teg! Att motsätta sig rabbiner (och politiker som utnyttjar dem eller utnyttjas av dem), när rabbinerna föreslår utplåning av hela folk eller kallblodigt mord på civilbefolkning, är enligt min uppfattning nu, lika lovvärt som det var att motsätta sig de nazistiska ideologerna på 20- och 30-talen.   "Utplåna de bästa av egyptierna" Artiklarna översätts fullständigt utom när annat anmärks. Samtliga författare (eller de som intervjuas eller beskrivs när det rör sig om intervjuer eller beskrivande artiklar) står antingen politiskt eller ideologiskt nära de partier som idag bildar den israeliska regeringen eller också är huvudsyftet med artikeln att fördöma sådana människor. När det gäller artikeln i veckotidningen Haol'am Hazeh, hade jag inte, trots ansträngningar i den vägen, tillgång till den ursprungliga skriften utgiven av israeliska armen IDF som manade till att döda "fientliga civila"; därför lade jag in två angrepp på denna skrift. I alla andra fall har jag bemödat mig om att översätta dessa artiklar så fullständigt jag kunnat. Jag har ordnat det på följande sätt: För mig var det avgörande vad som stod i dessa artiklar och det faktum att de uppfattningar som fördes fram där inte stötte på ett omfattande motstånd, vilket också var vad jag sade då. Efter mer än tre år kan jag bara säga samma sak igen. Israel Shahak   Vem är Rabbi Kook? Följande uttalande undertecknad av rabbi Zwi Hacohen Kook publicerades samma dag som valen till det israeliska parlamentet. Rabbi Kook anses som en av de mest framträdande och inflytelserika rabbinerna, inte endast i Israel utan i hela världen. Han är son till rabbi Abraham Hacohen Kook, chefsrabbin i Palestina (1920-1935), en av den moderna tidens mest framträdande rabbiner, författare till många böcker om judisk lag och mystik. Den ställning som innehas av sonen, rabbi Zwi Yehuda Hacohen Kook är till stor del en återspegling av faderns auktoritet. Han bor i Jerusalem där han leder "Merkaz Harav" Yeshiva (religiös judisk akademi för högre studier), en av de största i Israel, förutom att han är en av de mest inflytelserika ledarna för det nationella religiösa partiet, dvs Israels tredje största parti och en del av den styrande regeringskoalitionen. Dessutom har rabbi Zwi Yehuda Hacohen kook ett ansenligt inflytande på vissa av de högre officerarna i den israeliska armen och på säkerhetsapparaten i allmänhet. Hans beundran för Moshe Dayan och Golda Meir tros vara ömsesidig. En sak måste understrykas. Många personer i Israel (och ännu fler i den judiska Diasporan) både omhuldar labbi Kook som person och delar helt och hållet hans övertygelse. En mängd andra motsätter sig honom aldrig. Visserligen är det han säger fullständigt struntprat, oavsett om han citerar första Mosebok. Men hans stora politiska inflytande är ett historiskt faktum. Många av just de judar som (för utlandskonsumtion) upprepar sitt engagemang för freden, delar i själva verket hans övertygelse ord för ord. *** "Åt din säd skall jag giva alla dessa länder" (1 Mos. 26:7, 4)  Offentligt uttalande av rabbi Z Y Kook son till framlidne chefsrabbinen av Eretz Yiarael, Avraham Yitahat Kook: "På det att alla folk på jorden må förnimma" (Josua 4:24) A. "Allt detta land är vårt, absolut, tillhör oss alla; det kan inte överföras till andra ens till någon del. 'Det är ett arv till oss från våra förfäder." (Talmud, traktat Avoda Zara 53b) Garanterat av ord från Gud vars högsta makt sträcker sig över alla generationer: Till vår fader Abraham: 'Åt din säd skall jag giva detta land.' (1 Mosebok 12:7),'...skall jag giva åt dig och din säd för evärderlig tid' (1 Mosebok 13:15). 'Stå upp och drag igenom landet ... ty åt dig skall jag giva det.' (I Mosebok 13:17). 'Åt din säd skall jag giva detta land.' (1 Mosebok 15:18). 'Jag skall giva dig och din säd ... hela Kanaans land' (1 Mosebok 17:8); Till vår fader Isak: 'Och åt din säd skall jag giva alla dessa länder' (1 Mosebok 26:3, 4); till vår fader Jakob: 'Det land, som jag givit åt Abraham och Isak, skall jag giva åt dig; åt din säd efter dig skall jag ock giva det landet'; till Israels barn: 'det skall jag giva eder till besittning' (2 Mosebok 6:8); 'skall jag giva åt eder säd och de skola få det till evärderlig arvedel' (2 Mosebok 32:13). Därför år det en gång för alla klart och absolut att det inte finns något arabiskt territorium eller någon "arabisk mark" här, utan endast Israels mark. Det evärderliga arvet efter våra förfäder till vilket andra har kommit och på vilket de byggt utan vårt tillstånd och i vår frånvaro; men vi har aldrig övergivit våra fäders arv, ej heller har vi sönderslitit våra band till det. Vi har oavbrutet upprätthållit alla vårt medvetandes band med det och styrkan i vår häftiga protest mot att det grymt och godtyckligt ockuperats av andra. I enlighet därmed har vi fått befallning att befria det; dårför skall vi aldrig vare sig övergiva det eller sönderslita våra förbindelser med det. Detta har ytterligare bekräftats i Nationernas Förbunds beslut vid Första världskrigets avslutande och i ett uttalande av Lloyd Georg vilket jag har i min besittning, att allt detta land, till sin fulla utbredning av sina bibliska gränser, hör under Israels folks överhöghet.   "Herren Sebaot är med oss"! B: När vi i vår tid på gudomligt bud återvänder till våra förfäders mark, vårt livs och vår helighets mark, 'ja, stunden har kommit' (Psaltaren 102:14) och 'slutet är uppenbarat' (Talmud, traktat Sanhedrin 98: Kuzari 5:27, eller Hahayim om Leviticus 25:25); Yeshuot Malko Yore Daya, nr:66), har vi inte fråntvingat araberna som bebodde marken i dess övergivenhet någon överhöghet över den, ty de hade ingen: vi har snarare återuppbyggt vårt land efter sammanbrottet för den främmande styrelse som tillfålligt regerat det, med samtycke och beslut från världens nationer åt vilka detta land anförtrotts i detta syfte. Inspirerade av sin kulturella upplysthet, erkände de offentligen rättmätigheten i vår överhöghet över landet. De araber som år infödda i landet känner till och erkänner också det obestridliga faktum att vi inte tilldelat oss någon regeringskontroll ur deras händer, såsom erkännes i ett dokument i min besittning. Det är allmänt känt att vi inte drev araberna från deras boplatser här i vårt fäderneärvda hemland, vår profetias och våra profeters land, vårt konungadömes och våra konungars land, vårt heliga tempels spira och brännpunkt för vårt inflytande på hela mänskligheten, utan att snarare de av egen vilja, antingen av överdriven fruktan och självframkallad förvirring eller efter en politisk plan i avsikt att sprida en förvrängd bild, i det att de skapade "flyktingläger" för att spela på världens sympatier i när och fjärran, flydde från och övergav sina lokala bosättningar. Vi å andra sidan har fortsatt och fortsätter att bygga och uppbyggas genom Herrens skräckinjagande under- Han som från Sitt Tempel ger styrka och mod till Sitt Folk, välsignad vare Herren, i det heliga arbetet att bygga upp vår nation och vårt hemland, vår Torah och vår moraliska kultur, i rättfärdighet och rättvisa, för återställande av de eviga värden som finns i vår nationella identitet och för återupprättande av Guds närvaro och av Israel i Sion-'Herren Sebaot är med oss. lakobs Gud är vår borg: (Psaltaren 46:12). 'Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn, Herre Gud, Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.'(Psaltaren 80:19, 20)." Undertecknat: Rabbi Zwi Yehuda Hacoben Kook, son till framlidne rabbi Avraham Yitshak Hacohen Kook, förste överrabbin i det Heliga landet, Jerusalem, Jerusalem Post 5.1.1974 översatt från tidningen Ha'aretz 31.12.1973. *** EN ARMÉRABBIN UPPMANAR TILL ATT DÖDA CIVILA Översättning från hebreiska av utdrag från en artikel i tidningen Haol'am Hazeh 15.5.1974. *** En officiell publikation utgiven av IDF (den israeliska arméstaben) manar IDF:s soldater att döda inte endast fientliga soldater, utan också fientliga civila; i strid mot Genève-konventionen som uttryckligen förbjuder att civila skadas ens mitt under ett krig.   "Lita inte på en arab"! Maningen formuleras i de mest rättframma termer. "Civila som våra styrkor stöter på under kriget eller under loppet av en spaning eller en råd, får dödas och skall efter Halachi-reglerna dödas, närhelst det inte kan säkerställas att de år ur stånd att slå tillbaka mot oss. Under inga omständigheter bör man lita på en arab, även om han gör intryck av att vara civiliserad." Detta är den uttryckliga formuleringen i broschyren utgivet av armérabbinens expedition vid Centralkommandots högkvarter. Broschyren har titeln "I efterverkningarna av Yom Kippur-kriget. Några reflexioner, halaka och forskningen". Inte endast broschyrens titelblad bevisar att det är en officiell publikation. Det finns även ett förord i broschyren skrivet av general Yona Efrati vid Centralkommandot. I förordet heter det att " dessa studier år dedicerade minnet av de soldater som gav sina liv så att vi kan fortsätta att existera. Låt dessa studier få vara ljus som tänds till minnet av våra söner som nyligen dött martyrdöden." Halaka-artikeln som instruerar om plikten att döda civila skrevs av överstelöjtnant rabbi Abraham Avidan (Zemel), överrabbin vid centralkommandot.   Vapnens renhet i ljuset av halaka Ett sådant förordnande pågår nu under IDF:s beskydd med resultat att varje soldat ges rätten att döda civila araber. Den citerade åsikten i broschyren kan inte betraktas som tillfållig. Den framförs i en omfattande och grundligt genomarbetad essä med rubriken "Vapnens renhet i ljuset av halaka" och med tunga hänvisningar till den judiska trons halakiska bud. Högsta militärledningens tabbin överstelöjtnant Avidan inleder sin artikel på följande sätt: "Syftet med denna artikel år att undersöka olika aspekter av denna komplexa och känsliga fråga från halakas ståndpunkt." Efter det kastar sig rabbi Avidan in i en utläggning om källoma med många citat och rikliga bevis för sedvänjan att döda civila i krig.   "Måste döda civila" Bland annat säger han: "Det visar sig vidare enligt Tosafot (en tolkningsmetod och ett tillägg till den babyloniska Talmud som i judisk ortodox tradition åtnjuter nästan samma auktoritet som den senare - I Shahak) att israeliska trupper när de i krigstid anfaller fienden fåt och efter halakiska regler även måste döda civila som fogar sig, eller med andra ord civila som uppträder tillbörligt. Det har redan sagts, Du skall döda de bästa av Hedningarna' och ingen bör hysa tilltro till att en hedning inte förorsakar våra trupper skada, ty misstanken kvarstår att han i någon fas av striderna likafullt kan orsaka skada, antingen genom att lämna underhåll eller genom att förse fienden med informationer. Det inträffade exempelvis i missödet som iscensattes för judarna av dem i Egypten som fruktade Herren. ( 2 Mos. 9:20; 14:7;) (enligt Talmuds tolkning var Egyptens vagnar, som förföljde Israels barn under uttåget, spända till hästar som tillhörde egyptier "vilka fruktade Herren". Av detta sluter sig Talmud till att även de Hedningar "som fruktar Herren" hellre borde dödas. Det är denna omständighet rabbinen syftar på.) Eller den berömda berättelsen om de 35 i Oavhängighetskriget vilka på väg till Etzion Bloc mötte en gammal arab som väckte deras medlidande och som därefter överlämnade information till fienden - en handling som till slut fick följden att de 35 mördades i fiendens händer .. " (hela denna berättelse saknar stöd av bevis - I Shahak).   "Lita inte på en hedning"! Rabbi Avidan sammanfattar: "Våra källor visar klart att man inte kan lita på en hedning, hur progressiv och civiliserad ban ån är. Och för övrigt måste man alltid se upp så att inte samma hedning som på ytan verkar vara en god hedning bistår fienden. Därför kommer man otvetydigt fram till att de som bistår fienden måste behandlas som om de vore fienden själv. Med andra ord är det själva biståndet som förvandlar dem till ett fientligt mål och som definierar dem som fiende som kan dödas." Den redan citerade slutsatsen är att "civila som våra styrkor stöter på under kriget ... får dödas och ... till och med skall dödas, närhelst det inte kan säkerställas att de är ur stånd att slå tillbaka mot oss." Men eftersom man i alla händelser aldrig bör lita på en arab, kan man aldrig vara säker på att en arab är ur stånd att slå tillbaka. Härav följer att det bara finns ett sätt att behandla en arab. att döda honom. Rabbi Avidan ställer upp endast en nödvändig förutsättning: slutsatsen är inte tillämplig när det på grund av speciella politiska omständigheter blir absolut nödvändigt att inte skada civila. "Ty ibland beror den militära framgången mer av politisk propaganda och politiska effekter än av militära operationer. Och om då civila skadas, kan de avsedda politiska propagandamässiga effekterna gå om intet ..."   ETT KAPITEL AV MEDITATION (Artikel översatt från tidningen AI-Hamishmar, bilaga till Chotam 28.3.1975, av David Shacham:) En broschyr i ett väntrum "För någon tid sedan råkade jag befinna mig i ett väntrum. Eftersom jag saknade något att läsa, tog jag upp en broschyr som låg där och började skumma igenom sidorna, utan att ägna den några uppmärksamhet. Jag måste medge att det normalt inte skulle ha fallit mig in att öppna, än mindre läsa, en broschyr med titeln 'I efterverkningarna av Yom Kippur-kriget. Några meditationer, halaka och forskningen.', utgiven av armérabbinens expedition vid Centralkommandots högkvarter. Men eftersom jag var tvungen att vänta längre än jag hade trott och eftersom de andra broschyrerna i högen verkade ännu mindreintressanta, började jag att läsa. Jag må säga att jag inte alls ångrade mig. Jag lärde mig mycket av den broschyren. Den hade ett mycket trevligt drag: i slutet av varje tröttsamt kapitel, fullt av noter och hänvisningar, fanns en kort sammanfattning med varje mening numrerad med en bokstav i alfabetet. Varje sammanfattning rekapitulerade väsentliga punkter och slutsatser i respektive kapitel. "... inte ens när han gör intryck av att vara civiliserad." Jag kastade ett öga på artikeln av rabbinen och överstelöjtnanten Abraham Avidan (Zemel) vid central kommandot (i den israeliska armen) och hittade följande sats i sammanfattningen: 'Man bör under inga omständigheter lita på en arab, inte ens när han gör intryck av att vara civiliserad.' Når jag tänkte över den exakta betydelsen av denna dunkla sats (antingen betyder den att man inte i något fall ska lita på en arab, ens när han gör intryck av att vara civiliserad, vilket år en strikt tolkning. Eller också betyder det att roan inte i samtliga fall då en arab gör intryck av att vara civiliserad ska lita på honom utan att undersöka andra omständigheter som hör till saken, vilket är en generösaste tolkning) - kom en annan fråga över mig. Hur gör en människa (och särskilt en arab) 'intryck av att vara civiliserad' och vad är detta intryck i allmänhet och vilka är dess yttringar? Jag antog att om jag läste hela artikeln skulle jag kanhända hitta ett svar på min fråga. Men jag måste tillstå att ju mer jag låste, desto fler svårigheter fann jag och desto mer förbluffad blev jag! Rabbinen vid Centralkommandot hävdar att det i krig inte finns någon skyldighet att skilja på fientliga soldater och fientliga civila. Och han skriver följande: 'Även när det är tekniskt möjligt att skilja civila från militärer, sanktionerar krigsförhållandena att civila dödas; och från den judiska religiösa lagens synpunkt bör man istället för att lita på en hedning misstånka denne som en potentiell medhjälpare till fienden, även när han tycks vara en fridsam civil.'   Jag har sett bjälken Och för den händelse det inte skulle stå helt klart, tillägger rabbi Zemel:' ... att israeliska trupper, nät de i krigstid anfaller fienden, får, och efter halakiska regler även måste, döda civila som fogar sig, eller med andra ord civila som uppträder tillbörligt. Det har redan sagts, ' Du skall döda de bästa av Hedningarna', och ingen bör hysa tilltro till att en hedning inte förorsakar våra trupper skada.' Inte ens den värste antisemit skulle kunna tala om judisk religion på ett mer nedsättande sätt än rabbi Zemel, enligt vilken denna religion tillåter att den israeliska armen dödar goda civila (eftersom 'du skall döda de bästa av Hedningarna') även om det år tekniskt möjligt att skilja dem från soldater. Men hår är den som talar nedsättande inte antisemit utan innehavare av en officiell befattning inom IDF en 'andlig ledare' för våra soldater, en rabbin, författare till en broschyr utgiven av armen! Jag kommer inte att bli förvånad om å andra sidan dessa ord citeras som bevis på att Israels religion befaller oss att döda och utplåna alla hedningar och att vi följaktligen är emot fred. Det har sagts förut: 'Du ser grandet i din broders öga, men inte bjälken i ditt eget.' Själv har jag sett bjälken." *** "PALESTINIERNA - ETT PLÅGORIS SOM BESKREVS REDAN I BIBELN"! *** (artikel översatt från tidningen Yediot Aharonoth 20.12 1974, skriven av Menachem Barash) *** "Hur ska vi besegra detta plågoris?" "Om inte uttryckligen så åtminstone antydningsvis -plågoriset såväl som botemedlet". Moshe Ben-Zion Ushpizai, den unge rabbinen i Ramat-Gan, undervisar om nutiden genom analogi med de budord som band våta förfäder när de en gång kom för att ärva detta land. "Man måste ta våra förfäders land* i besittning och slå ned fienden som vill förgöra oss." I en broschyr full av talmudiska hänvisningar och citat från de största visemännen, tvekar rabbinen inte att kräva dödsstraff för terrorister. Vad ska ske med de arabiska terroristerna? Med vilka metoder kan vi besegra och utplåna dem? Och palestinierna - hur ska vi kunna besegra detta plågoris som inte omnämns i Bibeln? De bland oss som förtvivlar rycker på axlarna och har inget svar. De saknar hopp. Men enligt dem som studerar den judiska lagen "finns ingenting som inte omtalas i Bibeln". * Även, enligt den judiska bibeln (Gamla Testamentet), så är inte Palestina "judarnas förfäders land". Judarna hårstammar, enligt deras egen bibel och tro, från Abraham. Men Abraham hårstammar inte, enligt GT, från Palestina. Han är från Babylonien . dagens Irak. Till honom och "hans säd" utlovades av den judiske guden palestiniernas land, precis som när Storbritannien 1917 utlovade palestiniernas land till judarna som "hemland"! Alltså den sataniske judiske guden gav rätten till judarna att med våld erövra Palestina (Kanaans land) och fördriva och mörda folket som bor där. Ett plågoris som inte omnämns i Bibeln? Det är definitivt omnämnt, blir deras svar. Om inte uttryckligen, så åtminstone antydningsvis. Genom en klar antydan som var och en kan märka. Plågoriset såväl som botemedlet. Om vi bara hade tillämpat den judiska lagen, --- säger rabbinen Moshe B Z Ushpizai till oss. Om vi bara hade lånat vårt öra till dess ord som är värdefullare än guld och pärlor! Om vi blott hade följt Moses och Josua Ben-Nun, erövrarna av vårt fädernearv, skulle vi ha blivit av med våta bekymmer får länge sedan. Det är jag helt säker på!   "Lagen (Torah) och Israel är ett" Rabbi Moshe Ben-Zion Ushpizai, en av de yngsta rabbinema i Ramat-Gan, äldste sonen till stadsrabbinen, tillhör en generation av unga som växt upp i sitt oberoende hemland, som varit mycket djupt engagerade i statens affärer och som inte är villiga att tolerera någon klyfta mellan teoretisk religiös lag och den dagliga praktiken. "Gud, den Helige, välsignad vare Han, Lagen och Israel är ett." De tror på den helhjärtat, deras tro är orubbad. Med ett ökat antal mord begångna av terrorister och med "palestiniernas" (citationstecken i originalet) framträdande på den internationella scenen, tog rabbi Ushpizai itu med att uppenbara och utforska de läror i bibeln som hänför sig till dessa två problem. I en broschyr fylld av hänvisningar till Talmud och av citat från sktiftet av de största vise männen, analyserar den unge rabbinen med tvingande logik både de budord som band våra förfäder när de kom för att ärva det land som utlovats till dem i "Förbundet med Abraham" (I Mosebok 15:18-21) och sätten att behandla de folk de stötte på där. Och han undervisar om nutiden genom analogier med forna tider. Mose lag gällde för sin tid och för alla efterföljande generationer. Den främsta slutsatsen: död åt terroristerna som dödar oskyldiga kvinnor och barn och utsår förstörelse och ödeläggelse bland oss. Deportation av palestinier som inte nöjer sig med Israels efterlevande och som sammansvärjer sig för att förgöra oss. Det Gud förbjude! Broschyren innehåller fyra avdelningar: A: Bibelns inställning till de folk som bebor Kanaans land; B: De sju folkens krig och erövringen av landet Israel; C: Maningen till fred och de sju folkens krig; D: Amaleks krig; E: Striden för landets befrielse och för dess försvar i vår tid "Du skall utplåna dem"! De första fyra kapitlen ger bakgrunden och en analys av befallningen som för all tid binder oss i alla Israels strider. I det sista kapitlet framförs en slutsats genom tillämpning av dessa budord för vår generation som är Kanaans nya erövrares generation: de som banar väg för befrielsen av Israel och för återvändandet till dess land, "Och du skall utplåna dem och ta landet i din besittning." Israels lag har en klar inställning till de folk som bebor Kanaans land, vilket är menat för Israel. De skall vara Israels ägodelar. Vidare uppställer lagen beteendenormer för Israels soldater såväl som varje annan som kommer för att åter göra sig till herre över landet. I fjärde Mosebok hittar man följande passus: "När I haven gått över Jordan in i Kanaans land, skolen I fördriva landets alla inbyggare för eder ... och bosätta eder där, ty åt eder har jag givit landet till besittning ... Men om I icke fördriven landets inbyggare för eder, så skolen de som I låten vara kvar av dem bliva törnen i edra ögon och taggar i edra sidor och skola tränga eder i landet där I bon. Och då skall jag göra med eder så, som jag hade tänkt göra med dem." (4 Mosebok 33:51-56, med utelämnade passager)   "Ingen plats för andra folk"! Den "moderna" tolkningen av ovanstående verser är: Bibeln befaller oss att erövra landet Israel inom angivna gränser, att utplåna dess inbyggare och bosätta sig i det. Israel kan inte komma ifrån denna befallning och det är absolut förbjudet att lämna landet och överge det till hedningarna. I det landet finns ingen plats för andra folk att leva tillsammans med Israels folk. Återtagandet av landet betyder faktiskt fördrivande av alla folk som är bosatta i det, som öppet förklarar att de inte kommer att tillåta världens judar att få tillgång till vårt land och som hindrar oss från att befolka vårt land genom alla. möjliga terroristhandlingar.   TVÅ GRUNDLÄGGANDE BUDORD Inför en sådan situation, vilken förutsätts av de israeliska lagstiftarna inte endast för den tid då Kanaans land erövrades utan också för alla efterföljande generationer, är vi anbefallda att fdlja två grundläggande budord: Att ta fädernearvet i besittning och slå ned fienden på vår väg A: Att ta vårt fädernearv i besittning. B: Att slå ned den fiende på vår väg som är inställd på att förgöra oss till det bittra slutet. Närhelst hedningarna, vare sig de är palestinier eller jordanier eller syrier eller egyptier eller något annat folk i världen, reser sig mot oss för att sabotera Israels återuppståndelse i dess tand, måste vi förfölja dem och slå ned dem intill att de utplånats. Detta är ett heligt krig som Bibeln befallt - "Och du skall förgöra och intaga". Och föremål för utdrivningen skall vara "alla" folk som någonsin gjort motstånd mot återuppståndelsen av Israel och inte endats de sju folken vid tiden för Kanaans erövring. Herrens bud måste åtlydas utan några kompromisser. Av det följer att det inte finns något utrymme för förhandlingar eller för fredsavtal med andra folk som befolkar landet. "Ni skall förgöra dem, ni skall inte sluta förbund med dem, ni skall inte känna medömkan med dem och ni skall inte gifta er med dem. Ni skall inte skona dem och ni skall inte dyrka deras gud, eftersom det år en fälla för er. Var inte förskräckta, var icke heller förfärade." Deras enda alternativ är att fördra Israel och ge upp.   Israel gav sina fiender tre valmöjligheter Israels ledare gav sina fiender tre valmöjligheter: den som vill fly, han flyr;den som vill kapitulera, han kommer och sluter fred; han som vill kämpa, han kämpar. Visserligen skulle Israel enligt ett budord bjuda fred till fienden innan fientligheterna inleddes (och enligt vissa visemän tillämpades också denna regel för de sju folk som befolkade Kanaans land), men fredsanbud var en sak och fredsavtal en annan. Ett fördrag skapar vida möjligheter till inflytande på de samhälleliga, kulturella och andliga områdena, och det skapar en fara för assimilation och för skadligt inflytande från de mest moraliskt fördärvade folken på Israels kultur; medan fredsanbud inte innebär något annat än en överenskommelse, ett slags samexistens med underkastelse under judiskt välde och erkännande av dess auktoritet. Rabbi Ushpizai understryker: Det är ingen tillfållighet att Bibeln fann det lämpligt att utfärda sin varning om återtagandet av landet i termer av motsatta alternativ. Om du utplånar folken - kommer du att besitta landet. Och om du inte utplånar dem - kommer de att bli taggar i edra sidor och törnen i edra ögon. Bibeln lär oss att om vi inte renar landet från dem som förorenar det, kommer de att beblanda sig med oss. Vi kommer då att inbjuda till oro och orsaka oss själva skada, dag som natt; till dess att vi blir hatade i det land vi bosätter oss. Som de judiska kommentatorerna säger: först skall de leda oss till mörkrets vägar, därefter skall de orsaka oss lidande på alla möjliga sätt och slutligen skall de föra krig mot oss och fördriva oss från landet.   DET SLUTGILTIGA MISSTAGET Och ser vi inte idag det som Bibeln varnade oss för; de fientliga handlingar av terror, mord och förstörelse från de palestinska terroristerna och deras grannfolk? Ser vi inte att vi betalar detta hemska pris för det slutgiltiga misstaget att inte ta lärdom av de ord som står skrivna i Bibeln och som inristats i Israels historia? I broschyren citeras långa avsnitt från Nahmanides (rabbi Moshe Ben Nahman), en av de mest betydande bibelkommentatorerna och en av grundarna av det återupplivade judiska samfundet i Jerusalem för 800 år sedan, som säger att utplånandet av de sju folken i Kanaan och deras fördrivande inte är ett reguljärt utan snarare ett hjälpande bud för erövringen av landet Israel och för judarnas kolonisering av landet. Dess syfte är inte mord på hela andra folk, eftersom de kan lämnas att leva kvar om de kapitulerar för judarna och underkastar sig vårmyndighet i landet.   Att fullständigt utrota andra folk ... och förinta dem ... Dess uttryckliga syfte är erövringen av landet och dess kolonisering, men eftersom de andra folken varken ger upp eller underkastar sig vår myndighet, finns det ingen annan lösning än att driva ut dem eller att fullständigt utrota dem. Nahmanides säger: Du skall utplåna alla invånare i landet och du skall bosätta dig i det; när du oskadliggör befolkningen i landet, kommer du att skaffa dig besittningen av landet och efterlämna det till dina söner; men om du inte förintar dem, trots att du erövrar landet, då kommer du inte att lyckas efterlämna det till dina söner. Sålunda är budet att utrota de sju folken en härledning av det högsta budordet att övertaga landet. Detta senare kommer inte att fullföljas om vi inte först rensar landet från de folk som bor i det, ty endast då kan vi behålla det i flera släktled. När folken i landet gör motstånd mot oss och hindrar judarna från att bosätta sig i det, bör vi bekämpa dem och förinta dem, eftersom budet att övertaga landet väger mer än alla andra föreskrifter i bibeln; och det binder oss inte mindre idag än det gjorde vid tiden för landets erövring genom Josua Ben-Nun. Det är en religiös judes skyldighet att deltaga i kriget för att erövra landet, att bosätta sig i det och att omintetgöra att det övergives till hedningarna.   DÖDSSTRAFF ... utan några rättsliga processer Folk som förhindrar att Israel återuppstår i sitt land bör förintas. Detta budord bör genomföras inte enbart av (den judiska) nationen, inte enbart av IDF (den israeliska armen) utan av envar, inbegripet kvinnor. Det innefattar ingenting rättsligt. Det finns inget behov av några rättsliga processer för att oskadliggöra dem som använder våld för att förhindra att Israel slår sig ned i sitt land. På grundval av talmudiska källor och judisk lag, sluter sig författaren till att reglerna vid tiden för Josua Ben-Nuns erövring av landet är lika giltiga idag, när vi återvänder till fäderneslandet. Precis som vid tiden för Josua Ben-Nuns erövring är vi underkastade plikten att erövra landet och att bekämpa varje folk som motsätter sig att vi kommer in i landet, att vi bosätter oss där och att vi återupprättar vårt ärorika välde: Och det är inte alls viktigt huruvida ett folk med vilket vi råkar vara i strid är eller inte är ett av de sju folk som nämns i Bibeln. Vi har kanske inte exakta kunskaper om deras ursprung och ras och vi kanske inte ens vet huruvida de tillhör de sju folken som nämns i Bibeln. Och nu kommer vi till terroristerna. De terrorister som vi infångat på bar gärning, likaväl som de föraktliga individer som skickat ut dem, samma personer som från den ena dagen till den andra förklarar förintelsekrig mot oss, bör varken få några rättigheter eller något juridiskt biträde. Dessa förbrytare bör förintas så fort som möjligt och på effektivaste sätt i avskräckande syfte. Det behövs ingen rättslig procedur. Terrorister som reser sig mot oss för att förgöra oss med sina sabotage - och mordhandlingar, som är ett hot mot vår säkerhet och själva existensen av vår stat, bör man ta itu med så som de förtjänar; så att de som går i deras fotspår avskräcks från sådana avskyvärda handlingar. Inget av detta är föremål för några som helst tvivel.   ISRAELS LAG HADE VARNAT Mot känsliga "humanitärer" bland oss som kan uppröras av så "grymma förslag", drar rabbi Ushpizai fram ord som skrivits av Abarbanel (judisk skriftlärd från slutet av t300-talet i Spanien. Samtida med Torquemada. - I Shahak) i hans bibelkommentarer. Denna förklarar att Bibeln förbjuder att man visar barmhärtighet not grymma och gudlösa individer som syftar till att döda oss; på det att de inte må plåga oss; på det att vi må kunna leva i vårt fädernesland i enlighet med vår lags och vår kulturs anda och på det att vi må slippa veta av deras förbrytelser. Israels lag visste att det judiska folket inte har och aldrig kommer att ha någon att tala med, här i detta land, om ett fredligt liv tillsammans. I enlighet med detta varnade den oss och utvisade för oss de medel med vilka judarna skall kunna leva i sitt fädernesland i trygghet, utan att införskaffa samtycke från Yassir Aiafat och mördare av hans sort."     Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: