HOME

Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

 

11

Varför dömdes Ahmed Rami ?!

Istället för att bemöta kritiken - i sak - mot deras religion och politik, vänjer sig judarna vid att - istället - ropa efter polisen så snart de blir emotsagda i den offentliga politiska debatten.

• DOMEN MOT AHMED RAMI, 1989, UTGÖR ETT SKANDALÖST JUSTITIEMORD,
• EN POLITISK RÄTTEGÅNG, ETT POLITISKT UTTALANDE FRÅN DOMSTOLEN!
• JURYN OCH DOMARNA HADE POLITISKA FÖRUTFATTADE MENINGAR OM SAKEN!
• EN POLITISK DOMSTOL SOM ÄR JÄVIG: EN JUDISK HÄXPROCESS! 

Här återges bokstavligt ett offentligt dokument: utskrift från domen mot Ahmed Rami - från Sthlms Tingsrätt - Radio Islams program som innehåller de 18 fällda åtalade uttalandena (åtalspunkterna). I JK:s stämningsansökningar har de åtalade uttalandena återgivits lösryckta ur sina sammanhang. Stockholms tingsrätt har utfört utskrifter av alla dessa fällda radioprogram satta i sin sammanhang.

Lägg märke till hur godtyckligt de "kriminella" uttalandena har valts från ofta längre texter. Det är inte klart vilken "logik" eller vilka kriterier som har använts av JK eller av tingsrätten för att åtala och fälla ett visst uttalande och inte ett annat. Man vet inte t ex varför boken "Vad ar Israel? har frikänts trots att den innehåller exakt samma tankegångar och texter som finns i de fällda åtalspunkterna! Tingsrätten har t o m frikänt Karl Marx' citat när det sändes i ett program och fällt det när det sändes i ett annat program. Detta, medan uttalandet om "den judiska fräckheten" har åtalats och fällts vid båda de två tillfällen det har sänts!! Allt detta bevisar att det inte finns några klara objektiva gränser eller kriterier för en (judisk?) juridisk bedömning och att det är enbart politiska sionistiska subjektiva luddiga kriterier som gäller. Hur är det med rättssäkerheten i detta fall? Juryn behöver inte motivera sin dom. Man kan göra vilket uttalande som helst till "missaktning" och "hets" om det innehåller kritik mot judendomen, mot judar eller mot en viss historieskrivning. En oskriven judisk implicit lag - utanför den officiella lagstiftningen - råder när det gäller den tabubelagda judendomen. Istället för att bemöta kritiken - i sak - mot deras religion och politik, vänjer sig judarna vid att - istället - ropa efter polisen så snart de blir emotsagda i den offentliga debatten. Med detta "privilegium" gör man judarna en björntjänst. Det är just illegitima privilegier som väcker sådan kritik och motstånd som judarna kallar "antisemitism".

Domen mot Ahmed Rami utgör ett viktigt dokument: den illusrerar den verkliga situationen som råder idag i Sverige när det gäller yttrandefriheten, mänskliga rättigheter, kulturell, massmedial och politisk maktkoncentration i Sverige, samt om den intellektuella terrorismen som förs for att "försvara" den judiska makten makten i landet!

Det handlar om den judiska "rättvisan" vars princip tillämpades - redan i känd historia - när den krävde att dråparen och förbrytaren Barabbas skulle frigivas istället för Jesus!

Det handlar om en judisk häxprocess med:

Polisiära medeltidsförhör i en modern politisk Fäxprocess om "fisshagligas åsikter"!

En politisk, kulturell och ideologisk debatt (som ägde rum i en rättssal!) där juryn och domarna bestämmer vilka åsikter, idéer, forskning och historieskrivningar som är de "rätta"!

En kulturell debatt som borde ha sin plats i ett akademiskt seminarium eller på en kultursida!

En åklagare, som har anlitat den sionistiske aktivisten Per Ahlmark och den judiske överrabbinen som "sakkunniga". En jury från de judaiserade politiska partierna och domare, med färutfattade meningar i ämnet, för att avgöra i en politisk rättegång!

En "svensk" (?) åklagare som "informerar sig" hos en till Sverige speciellt utsänd israelisk "åklagare"!

Läs själv här domen, de fällda texterna och Ahmed Ramis kommentarer.

De fällda uttalandena i texten är skrivna med röt stil (med JK:s stämningsansökans referenser i början av varje citat och Tingsrättens utskriftsreferenser i slutet av varje fällt uttalande). Stockholms tingsrätt har frikänt 68 andra åtalade punkter (som inte åteges här) samt boken "Vad är Israel?" i alla punkter och fällde altså endast de följande 18 punkterna:

- MARX (själv jude) OM JUDENDOMEN!

- GRADIN OCH DEN JUDISKA STATEN.

- DEN JUDISKA FRÄCKHETEN!

- "JUDEA HOLIDAY INN"!

- "SVERIGE BÖR BE OM URSÄKT"!

- BEN-GURIONS LIVVAKT.

- ISRAEL OCH SIONS VISES PROTOKOLL.

- DETTA ÄR SIONS VISES "MORAL"!

- ISRAELS POLITISKA FILOSOFI.

- JUDEPROBLEMET.

- JUDENDOMEN ÄR RASISTISK OCH PERVERS

- JUDISKA FINANSENS MAKT

- JUDARNA FÖLJER SITT EGET VÄSEN - HÅLLER SVENSKEN PÅ SITT ?!

- JUDENDOMEN ÄR PERVERS

- TALMUD OM SEX: -"KVINNAN:ETT STYCKE KÖTT "!!!!

- EN JUDINNA SOM SKÄMS!

- ISRAEL: SYFTAR TILL ATT UTROTA PALESTINIERNA.

- SKA HISTORIEN VARA EN HELIG BIBEL?

- ANDRA VARELSER DRABBAS AV JUDENDOMEN

- JUDENDOMEN - VÄRRE ÄN NAZISMEN!

- JUDENDOMEN UTGÖR HETS MOT FOLKGRUPP!

- DEN RIKTIGA MAFFIAN!

MARX (själv jude)

När argumenten tryter hos sionisterna, i sakfrågorna, tillgriper de invektiv och slag under bältet i den politiska debatten, som ett debattrick. Genom att kalla sina motståndare för "antisemiter" så tror sionisterna att de kan sopa under mattan dagens verkliga problem. För de sionistiska judarna är Jesus, profeten Muhammed, Luther, Marx och alla som har haft kritiska åsikter, mot judendomen, "antisemiter". För de sionistiska judarna är kristendom, Islam, höger, vänster och alla andra ideologier och religioner, i sin kritik mot judarna, antisemitiska. Den judiska sionistiska tidskriften "Judisk Krönika" hade förra året publicerat ett temanummer som ville göra Karl Marx ansvarig för en påstådd förment antisemitisk tradition inom vänstern. Man ska också lägga märke till att sionisterna aldrig har försökt ta reda på om orsaken till judefientlighet inte har sin grund i själva den judiska läran och traditionen. Judemdomen, själv, är antikristen, antiislamisk, antipalestinsk och antimänskligheten. Den är rasistisk, chauvinistisk och intolerant. Ska inte toleransen vara ömsesidig mellan människor och grupper? För att avfärda Karl Marx, som själv var jude men kritisk mot den judiska traditionen, och det får man ju inte vara, så publicerade "Judisk Krönika" ett utdrag ur Karl Marx bok, som har titeln "Om judefrågan".
Judisk krönika (organ för de judiska församlingarna i Sverige i septembernumret 1987). Detta utdrag publicerades också i tidskriften Clarté nummer 4, 1987. Här följer Marx' åsikter om judendomen:

"Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld...
Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden.
[Aktb.2, p8, 9-9.88] Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan. Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna. Nåväl? Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar för att bli det kvitt, strävar han efter att komma från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar han mot det högsta praktiska uttrycket för människans alienation från sig själv.
Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt element, som genom den historiska utveckling, som judarna på detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet måste leda till detta elements undergång.
Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen...
Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det praktiska behovet, egoismen.
Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet, egoismen är det borgerliga samhällets princip och framträder i ren form så snart som det borgerliga samhället fullständigt avskilt den politiska staten från sig. Det praktiska behovets och egennyttans Gud är pengarna. Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar alla människors gudar - och förvandlar dem till handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen skull instiftade värdet på alla föremål. De har därför berövat hela världen, människornas värld såväl som naturen, deras egenvärde. Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan främmande för sig själv och andra. Men detta främmande väsen behärskar människan, och hon tillber det.
Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud är bara ett nödmynt.
Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso i den judiska religionen, men där får den inga praktiska konsekvenser... Vad som är abstrakt i den judiska religionen, föraktet för teori, konst, historia, för människan som självändamål, det har blivit penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna, mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan schackras bort. Judens chimära nationalitet är köpmannens, överhuvud penningmänniskans nationalitet...
Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter upplöst sig i judendomen.
Den kristne var från början den teoretiserande juden, juden är därför den praktiske kristne och den praktiske kristne har åter blivit jude.
Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den verkliga judendomen. Den var för förnäm, för spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets råhet, och den dunstade bort i den blå rymden. Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är den gemena nyttoanvändningen av kristendomen. Men denna nyttoanvändning kunde bli allmän först sedan kristendomen som den färdiga religionen teoretiskt hade fulländat människans alienation från sig själv och naturen... Den kristna salighetsegoismen slår i sin utvecklade praxis med nödvändighet över i den judiska kroppsegoismen, det himmelska behovet i det jordiska, subjektivismen i egennyttan. Vi förklarar inte judarnas seghet ur deras religion utan tvärtom ur deras religions mänskliga grund, ur det praktiska behovet, egoismen.
Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats och förvärldsligats i det borgerliga samhället, så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet. Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska inskränkthet.
Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet, förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens upphävts."

Det var Karl Marx' syn, på judendomen, som det publicerades i Judisk Krönika och i Clarté 1987. Det gäller nu att diskutera om Marx har rätt eller fel, och inte bara att avfärda honom som en "antisemit". Ordet "antisemit" har blivit bara ett sionistiskt vulgärt skällsord eller ett judiskt listigt debattrick. I boken, "Vad är Israel?", avslöjas bl a hela den judiska bluffen och debattricket. Boken avslöjas också hela den sionistiska komplotten mot Palestina, mot det palestinska folket och mot världsfreden. [Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktbil. 77].

JUDINNAN GRADIN

Jag ska här ta upp den sionistiska propagandans grepp om den svenska opinionen för att stödja banditstaten Israel, denna judiska rasiststat som är en inkräktar- och ockupationsmakt. De flesta svenskar är nog inte medvetna om att Israel har ett starkt grepp om de stora svenska partierna. Hur sionisterna - efter förebild i USA - söker helt binda upp de politiska partierna i Sverige att stödja den judiska ockupationsstaten Israel det framgår bl a av en artikel i pingströrelsens prosionistiska organ, tidningen Dagen av den 13 september 1988, alltså strax innan svenskarna skulle gå till val. Där rapporteras att något, som kallas "Solidaritetskommittén för Israel" och "Samfundet Sverige-Israel", anordnat en så kallad "debatt" i Stockholm med företrädare för alla riksdagspartierna utom VPK och miljöpartiet, eftersom dessa båda partier anses vara propalestinska eller i varje fall inte prosionistiska.
Samtliga företrädare, för socialdemokraterna, folkpartiet, moderaterna, centern och förstås KDS, var rörande överens om, som det fräckt heter, att "en ensidig kritik mot Israel inte gynnar en fredlig utveckling i området".
Företrädarna för de proisraeliska partierna, i den av sionisterna arrangerade bekännelseträffen, var följande:

utrikeshandelsministern Anita Gradin, socialdemokraterna
Hadar Cars, folkpartiet
Lennart Daléus, centern
Dan Ericsson, KDS
Och som samtalsledare fungerade en av sionismens många nyttiga idioter, den före detta folkpartistiska riksdagsledamoten Bonnie Bernström.
Det mest anmärkningsvärda är väl ändå vad socialdemokraternas Anita Gradin hade att säga. Det hör till saken att hon har utnämnts till årets Kvinna av Världssionistiska kvinnoorganisationen. Hon är en dubbelsionist - och återfinns mitt i den svenska regeringen där hon har en statsrådspost som utrikeshandelsminister. Något som måste betraktas som en skandal och en skamfläck för det socialdemokratiska partiet för att inte säga en direkt säkerhetsrisk. Anita Gradin företräder nämligen inte Sveriges intressen utan Israels - och detta framgår av hennes utlåtanden i Dagen där hon säger bl.a. följande:"Vi har själva mycket att lära av Israel, till exempel i fråga om omhändertagande av invandrare, för att inte tala om vårt gemensamma kulturarv."!

Sverige, skulle alltså ta hand om invandrare som Israel gör! Vad menar Anita Gradin med detta? Att Sverige bara skall ta emot judar som invandrare? För det är ju vad Israel gör! Eller menar hon att Sverige också skall köra ut landets egna invånare, svenskarna, på samma sätt som Israel kört ut landets ursprungliga invånare palestinierna? Menar hon att Sverige skall ockupera ett grannland, till exempel Norge, liksom Israel har ockuperat Västbanken och Gaza och beskjuta och tortera fredliga vapenlösa demonstranter? Menar Anita Gradin att Sverige - som Israel gör - skall bomba flyktingläger i grannländerna och med cyniskt hyckleri kalla detta för kamp mot internationell terrorism?
Israel som föredöme för Sveriges invandrings- och flyktingpolitik, det vore i praktiken en återgång till den mest barbariska erövringspolitik från stenåldern fast med toppmoderna förintelsevapen, såsom gasgranater och höghastighetsvapen mot värnlösa civila, en krigisk roffar-, rövar- och mördarpolitik!

Och detta är alltså vad en socialdemokratisk före detta invandrarminister och nuvarande utrikeshandelsminister - denna sionismens årets Kvinna, Anita Gradin, - rekommenderar! Kan den judiska fräckheten och gemena verklighetsförfalskningen gå längre?
Sedan, i en gemensam deklaration, förklarar denna sionismens Anita Gradin tillsammans med folkpartiets Hadar Cars följande:
"I många länder finns en tilltagande antisemitism. Därför är det extra viktigt att det finns en judisk stat (Israel). Det är en omistlig tillgång på jorden."!!!
En veritabel banditstat som erövrat ett annat folks land och som suger ut och förtrycker kvarvarande palestinier, en stat som konsekvent bryter mot alla FN-deklarationer och alla FN-resolutioner om en fredlig uppgörelse med palestinierna, en stat som hart när varje vecka bombar värnlösa palestinier i flyktingläger i grannlandet Libanon, en stat som i hemlighet och i samverkan med Sydafrika tillverkar kärnvapen. En stat som genom sina judiska lobbygrupper (i alla länder) tilltvingar sig miljarder dollar årligen och mängder av sofistikerade förintelsevapen. En stat som utbildar dödsskvadroner åt centralamerikanska våldsdiktaturer - denna exempellösa banditstat förklaras av Anita Gradin och Hadar Cars vara: "en omistlig tillgång på jorden"! Man tar sig för pannan och frågar om man hamnat på ett dårhus! Det är dåraktigt, det är lögnaktigt. Det är typiskt sionistiskt och ingår som ett led i den fullständigt förvända sionistiska lögnpropagandan! Man kan bara sucka och tycka att det ändå är bedrövligt att denna sionistiska propagandist, Anita Gradin, skall ingå i den socialdemokratiska regeringen! Hon är Israels agent i Sverige!

DEN JUDISKA FRÄCKHETEN

Jag ska nu tala om den judiska fräckheten som judarna själva - på hebreiska och sinsemellan - kallar chutzpeh, en sådan fräckhet som överstiger gojims (icke-judarnas) fattningsförmåga, eftersom gojim har uppfostrats med en viss anständighet som t ex att det är fult att ljuga och att självberöm är skryt som luktar illa mm. Innan jag kommer in på två exempel på judisk fräckhet hos två rabbiner, den i USA verksamme judiske rabbinen Avi Weiss och den från USA till Stockholm importerade överrabbinen Morton Narrowe, så måste jag erinra om att judisk fräckhet är själva livsvillkoret för sionismen: utan oerhörd fräckhet ingen sionism.

1. Att judarna enligt sin egen tro och heligaste bok, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, anser sig vara och ha stöd för att de är Guds eller Herrens utvalda egendomsfolk, förmer än alla andra folk med rätt att härska över andra folk genom att döda eller bedra dem. Detta är ju en gränslös fräckhet, chutzpeh, en judisk fräckhet! Jag hänvisar här till andra Mosebok kap.19 vers 5!

2. Att judarna anser sig ha rätt att stjäla andra folks land, mörda och fördriva detta lands inbyggare, som ju fallet var - enligt judendomens Torah och heliga Bibel - när Israels folk rövade till sig Kanaans land, det nuvarande Palestina, och till på köpet på sin Guds och Herres befallning och med hans välsignelse och stöd. Detta är ju en sagolik fräckhet, i synnerhet när detta röveri och dessa folkmord maskeras som religion med ett prästvälde, rabbinerna, och särskilt heliga kultplatser, synagogorna, som judarna begär särskild respekt och aktning för i namn av religionsfrihet. Sådan fräckhet överstiger vanliga och anständiga människors fattningsförmåga. Detta är bara inte möjligt tror folk. Men för judarna finns det inget bedrägeri och ingen svindel som inte är möjlig. Ändamålet helgar judarnas medel, också bedrägeri mot gojim.

3. Att judarna faktiskt tror och verkar för att erövra hela världen och döda alla som motstår ett judiskt världsherravälde och förslava alla de andra folken samtidigt som judarna talar om rättvisa och fred. Detta är ju en fullkomligt makalös fräckhet som inga anständiga människor tror är möjlig. Men detta är judendom och detta är sionism. Läs vad judarnas störste profet i deras heliga Bibel, profeten Jesaja, säger i kapitel 60 med rubriken Sions kommande härlighet vers 12:"Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras." Här framgår ju klart vad de är ute efter med sin sionism, Sions kommande härlighet, ett judiskt världsherravälde med andra folk dödade eller förslavade!

4. Att judar som i ett par tusen år levt i olika länder, huvudsakligen Europa, med ett medborgarskap i dessa olika länder och som talar dessa olika länders språk och - åtminstone i stort sett - anpassat sig till dessa olika länders kultur och sedvänjor förklarar att de är ett folk med Palestina - bibelns Kanaans land - som sitt så kallade hemland och förklarar självsvåldigt att de har rätt till detta land, rätt att invadera detta land Palestina och rätt att döda eller fördriva landets invånare, palestinierna! Enbart detta är ju en fullkomligt otrolig fräckhet, judisk fräckhet, som övergår vanligt anständigt folks fattningsförmåga. Detta är sionismen! Tänk om andra folk skulle förklara något motsvarande: Nord - och Sydamerikas indianer skulle utplåna USA, Kanada och alla de många latinamerikanska staterna och driva iväg alla vita och andra invandrade folk eller döda dem och säga att de har gudomlig och mänsklig rätt till detta! Och om man går ännu längre tillbaka i historien - judarna gör ju anspråk på ett land som deras förfäder skulle ha haft för över två tusen år sedan - ja, då skulle italienarna återupprätta Romarriket och förklara alla medelhavsländer och dessutom Frankrike, Belgien, Holland, England, södra Tyskland, Schweiz, Österrike, Bulgarien, Rumänien och så vidare som romerska provinser med romerska ståthållare. Hela tanken om att vrida historien tillbaka två tusen år eller ännu längre - ty redan på Jesu tid levde flertalet judar utanför Palestina som ju då var en romersk provins - är så absurd och så alltigenom orimlig. Men judisk fräckhet förnekar sig inte. Sionisterna har med list, våld och terror tilltvingat sig palestiniernas land och fått mängder av andra stater, däribland snälla Sverige, att försvara judarnas rätt till det ockuperade Palestina, den judiska staten Israel! Ty kom ihåg, hela Israel är det ockuperade Palestina!

5. Och inte nog med att de judiska sionisterna faktiskt har lagt beslag på Palestina och med hjälp av utländskt kapital byggt upp sin judiska stat Israel till en veritabel vapenarsenal med bland annat hemliga kärnvapen och missiler, i nära samarbete med en annan rasiststat, apartheidens Sydafrika, sionisterna bygger även målmedvetet upp femtekolonnstyrkor och agenturer åt detta Israel i alla länder där det bor judar - flertalet judar bor ju inte alls i denna judiska inkräktar- och ockupationsstat Israel utan huvudsakligen i USA, i Sovjet och i Västeuropas stater liksom i många andra stater i världen - och alla dessa judar - i diasporan som de själva säger - organiseras av Israel som Israels agenter och utan att dettaens får påtalas i opinionsmedia, eftersom judarna då med ett unisont galltjut skriker om "antisemitism" och annalkande judeförföljelser och judemord,vilket är ett effektivt sätt att styra opinionen och sätta munkav- le på alla oppositionella.

Därför har sionisterna också sett till att skaffa sig makt och inflytande över alla opinionsmedia i västvärlden, pressen, radion, televisionen, filmindustrin, teatern, bokproduktionen och så vidare som går sionismens, alltså Israels, ärenden eller i varje fall inte protesterar mot sionismen och dess förehavanden! Vad är väl detta om inte judisk fräckhet, en chutzpeh så oerhörd att vanligt anständigt folk bara inte fattar att sådan fräckhet är möjlig.

Eftersom flertalet människor i Sverige liksom i andra västländer har blivit så totalt indoktrinerade och hjärntvättade av den sionistiska propagandan, så är det nödvändigt att upprepa dessa grundläggande fall av judisk fräckhet: att judarna anser sig vara ett herrefolk, ett utvalt Gudsfolk, att judarna anser sig ha rätt till palestiniernas land där de "tror" att de bodde för två tusen år sedan och aldrig då som enda folk, att judarna faktiskt - enligt deras egen tro - är ute efter ett världsherravälde där alla andra folk är deras slavar, och att judarna med sin sionism erövrat inte bara Palestina utan där byggt upp en väldig krigsmaskin med utländskt kapital och dessutom håller sig med femtekolonnare och agenter för Israel i andra länder. Fräckheten ligger inte minst däri att Sverige och många andra västländer, särskilt USA, har fallit till föga för denna judiska fräckhet.

De sionistiska judarna - som vill tvinga omvärlden att stödja den sionistiska ockupationen av Palestina - är klart och avsiktligt ute efter att upprätta "ett Stort Israel" !

"JUDEA HOLIDAY INN"

Låt mig så nämna några konkreta exempel på typisk judisk fräckhet! Det första fallet: rabbinen Avi Weiss. Denne rabbin Avi Weiss verksam i USA begav sig till New Orleans i den sydliga delstaten Louisiana i mitten av augusti för att närvara vid det republikanska partiets nationalkonvent där man skulle utse vice presidenten George Bush till republikanernas presidentkandidat inför 1988 års presidentval i USA. Rabbinen Weiss är anhängare av Gush Emunim, en sionistisk organisation, som mycket energiskt , mycket påstridigt och mycket öppet förklarar att Västbanken är Guds löfte till judarna som på inga villkor får bli - vad det är - det vill säga palestinskt utan måste vara rent judiskt. Denne rabbin Weiss blev mäkta upprörd i sin innersta judiska känslor, när han tog in på ett motell strax utanför New Orleans och fann att detta motell hade namnet West Bank Holiday Inn. Detta betyder helt enkelt att det är ett värdshus för semesterfirare beläget på västra stranden av den stora floden Missisippi, och har alltså inget i sak att göra med Västbanken, det vill säga västra Jordanstranden i Palestina. Men rabbinen Weiss, som den fanatiske jude han är, blev mycket förtörnad och tog våldsam anstöt. Rabbinen Weiss sökte därför upp ägaren till detta motell och begärde att man snarast skulle byta ut detta, som han sade, skändliga namn till Judea and Samaria Holiday Inn. För judarna finns nämligen inte Västbanken eller västra Jordanstranden, eftersom denna benämning döljer att detta är helig judisk mark som med biblisk benämning heter Samarien och Judéen. Rabbinen Weiss har med sin judiska lobbygrupp redan arbetat hårt för att tvinga ägarna till detta motell att byta namn till Judea and Samaria Holiday Inn.

Från arabiskt - amerikanskt håll har man gjort följande kommentar:

Om denne rabbin Weiss lyckas i sitt uppsåt, blir det med all sannolikhet ett prejudikat och vi kommer att få se energiska judar överallt som i alla länder där det finns en flod yrkar på att varje krog och varje firma uppkallad efter vänstra flodstranden byter namn till Judea och Samaria, och Rive Gauche, Vänstra stranden i Paris måste då naturligtvis heta Judéen och Samarien, alltså hela området med studentkvarteren Quartier Latin måste då också byta namn till judiska kvarteren! Och om de arabiska studenterna i Paris skulle protestera och säga att de inte vill finna sig i detta, skulle de förstås bemötas med hetsiga demonstrationer av de judiska som anklagar dem för antisemitism och att vilja driva judarna ner i floden Seine!

"SVERIGE BÖR BE OM URSÄKT"!

Låt mig så övergå till det andra exemplet på konkret judisk fräckhet och detta i Sverige. I en insändare i Dagens Nyheter onsdagen den 21 september 1988 under rubriken Sverige har aldrig bett om ursäkt skriver den från USA importerade överrabbinen i Stockholm, Morton H Narrowe, att det var fräckt och oförsynt av Sveriges utrikesminister Sten Andersson, kabinettssekreterare Pierre Schori och ambassadören på UD Torsten Örn att kräva att Israels regering borde be om ursäkt för Israels mord på FN-medlaren och juderäddaren greve Folke Bernadotte för 40 år sedan.

Observera nu noga, vad den judiska församlingens överhuvud i Stockholm, överrabbinen Morton H. Narrowe verkligen säger, ty det är så obetalbart i sin judiska fräckhet att man bara inte tror att det kan vara sant: en judisk rabbin, importerad från USA för att styra den judiska församlingen i Sveriges huvudstad, läxar upp ledande representanter för Sveriges regering för att de ger uttryck åt sitt - och svenska folkets - stora bestörtning över att den judiska staten Israel i TV släpper fram Folke Bernadottes mördare som inte bara stolt bekänner att de utfört mordet utan sedan också förklarar att dessa mördare utfört - vad de kallar - en vällovlig avrättning, därför att de anser att ett sådant mord skall upprepas, om FN försöker att genomdriva en delning av Israel, så att de sedan 1967 av Israel ockuperade Västbanken, Gaza och östra Jerusalem skulle utgöra en palestinsk stat - och Israels nuvarande regering har tigit och därmed samtyckt. Lägg märke till, att Israels regeringschef, premiärministern Yitshak Shamir var en av dem som gav order om mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte! Denne Shamir har aldrig straffats, tvärtom har han gjort lysande politisk karriär och innehar den judiska statens högsta ämbete! Och nu jämrar sig överrabbinen i Stockholm över att den svenska regeringen finner anledning att rikta en allvarlig förebråelse till Israels regering! Kan fräckheten gå längre? Jo, då, vänta bara! Det är inte slut med detta!

Överrabbinen Narrowe tar nu Sverige i upptuktelse för att Sverige inte har, som denne fräcke jude har mage att säga, bett om ursäkt för att Sverige för ett halvt århundrade sedan inte tog emot alla judar från Tyskland, eftersom Sverige bad de tyska myndigheterna att stämpla ett J i de tyska judarnas pass, så att de svenska myndigheterna kunde skilja agnarna från vetet eller judar från icke-judar. Överrabbinen Narrowes fräckhet består däri, att han rimligtvis måste känna till vad hans företrädare som överrabbin i Stockholm, Marcus Ehrenpreis och andra samtida judar då - för 50 år sedan - krävde, nämligen ett stopp för den judiska invandringen till Sverige från Tyskland. Det var alltså en direkt uppmaning från ledande judiskt håll i Sverige till den svenska riksdagen och regeringen som var orsaken till att Sverige fattade beslut om att stoppa ytterligare judisk invandring från Tyskland och att svenska regeringen i sin tur bad Tyskland att stämpla ett J i de tyska judarnas pass. Och nu kommer den fräcka från USA importerade Morton H. Narrowe och säger i DN att "Sverige var delansvarigt för tusentals mördade judar som dog på grund av att dåtidenssvenska regering aktivt ingrep i ett historiskt skeende", när det verkliga förhållandet var den svenska regeringen då rättade sig efter judiska krav. Om någon är medskyldig till att tusentals judar dog, så är det självfallet de ledande svenska judarna med den dåvarande överrabbinen Marcus Ehrenpreis i spetsen! Alltså, också de som följer judiska uppmaningar anklagas för medskyldighet till andras brott, när det så passar judarna! För övrigt är det inte alls fastställt att några tusentals judar dog därför att de inte fick komma till Sverige - lika litet som det är dokumentärt fastställt att sex miljoner judar mördades i gaskammare som den sionistiska propagandan ideligen trumpetar ut som ett slags medlidandeargument för att de sionistiska judarna skall ha rätt att lägga beslag på palestiniernas land, Palestina.

För att till sist återvända till överrabbinen Narrowe, så märker man hur den monumentala judiska fräckheten hos honom - på ett mycket typiskt sätt - blandas med inställsamt smicker. Så här säger överrabbinen i sitt inlägg i DN den 21 september 1988:

"Bernadotte får inte glömmas. Han var en stor hjälte, men han var också endast en enskild person för vars död en ursäkt utfärdats av dåvarande Israels regering, även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll."

Observera här hur denne hale och alltigenom falske judiske överrabbin med glidande formuleringar söker försvara det skändliga mordet på den högt respekterade svenske FN-medlaren Folke Bernadotte:
För det första säger överrabbinen, att Bernadotte - som han typiskt nog berövar sin fulla identitet genom att utesluta hans förnamn Folke - "endast var en enskild person". Men detta är ju just vad han inte var: Folke Bernadotte var ju FN-medlare och representerade sålunda de Förenta Nationerna och faktiskt även den då nyligen utropade judiska staten Israel.

För det andra söker överrabbinen dölja att Folke Bernadotte kallblodigt och mycket avsiktligt mördades. Istället talar överrabbinen om hans "död" som om han förolyckades! För det tredje påstår överrabbinen Narrowe att det judiska mordet på Folke Bernadotte ledde till att "en ursäkt utfärdades av dåvarande Israels regering" och tillägger "även om mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll". Därmed vill överrabbinen säga att den dåvarande isreliska regeringens ursäkt, som var uteslutande rent formell, och som kom först efter påstötningar från FN och en enad världsopinion, i själva verket skulle ha varit mycket generös och egentligen obehövlig. Att hävda något dylikt är en gränslös fräckhet. Förargligt nog för överrabbinen Narrowe är det att samma dag som hans insändare publicerades i DN, den 21 september 1988, så var på DN:s utrikessida en artikel införd av tidningens Israelkorrespondent, Nathan Shachar med rubriken Kraftigt angrepp på Shamir, där ett referat ges av en artikel i den israeliska tidningen Ha'aretz, där denna israeliska tidning bland annat skriver:

"Låt vara att Shamir inte alls är upprörd över bekännelserna (i israelisk TV) om hans medverkan, men han vilseleder allmänheten när han säger att mordet på Bernadotte utfördes 'under den underjordiska tiden'. Mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst, en stat vars rättsapparat hade kunnat döma dem (Shamir och kompani) till livstids fängelsestraff om man hade haft tillgång till dessa bekännelser." - Ett tidningshopkok, säger Shamir föraktfullt om allt detta! "Denna likgiltighet för lagen, för människoliv och för moraliska värden är på väg att bli vår undergång.", avslutar den israeliska tidningen Ha'aretz' ledarskribent Joel Marcus.

Vad säger väl Stockholms överrabbin Morton H Narrowe om denna svidande vidräkning med Israels premiärminister Yitshak Shamir, en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare? Vill kanske överrabbinen beskylla den israeliska tidningen Ha'aretz ledarskribent för avskyvärd "antisemitism"? Man bör här lägga märke till att överrabbinen talar om att "mordet begicks av en extrem terrorgrupp som stod utanför den israeliska regeringens kontroll" när det i själva verkat var så - som den israeliska tidningen Ha'aretz säger - att "mordet ägde rum fyra månader efter staten Israels tillkomst" och att denna judiska terrorgrupp, Sternligan, hade medlemmar som ingick i den israeliska folkförsamlingen, knesset, och dessutom har bevisats agera i mordet på Folke Bernadotte med den dåtida israeliska regeringens samtycke. Och en av Sternligans medlemmar och en av dem som mördade Folke Bernadotte, en viss Israel Eldad, säger till DN:s korrespondent i Israel, Nathan Shachar följande:

BEN - GURIONS LIVVAKT

"Till och med David Ben-Gurion, Israels premiärminister 1948 till 1963, skriver i sina memoarer att 'påståendet att Bernadotte var en brittisk agent var inte helt gripet ur luften'. Dov Joseph, den sionistiske arbetarledaren som Bernadotte var på väg till då han sköts, har en liknande formulering i sin självbiografi".

Den man som sköt det dödande skottet mot Folke Bernadotte var juden Yeshayahu Cohen som senare blev mycket god vän med David Ben-Gurion och fick uppdraget som dennes livvakt sedan Ben-Gurion dragit sig tillbaka från posten som Israels premiärminister, uppger Roni Shaked i den israeliska tidningen Yediot Aharonot, enligt DN:s reporter Nathan Shachar.

DN:s man i Israel berättar också att Folke Bernadottes israeliske förbindelseofficer, kapten Moshe Hillman, hade känt igen mördarna, men att denne jude utsattes för utpressning att tiga om saken. Dock hade denne Hillman underrättat den sedermera så beryktade Moshe Dayan om saken och denne hade då sagt till Hillman:
"Bry dig inte om det här, vi har inte sett något och vi har inte hört något."

Och Hillman höll också tyst om saken. "Idag", säger Hillman, "är jag säker på att deras avsikt var att döda mig också, så att jag inte skulle kunna ange dem."

Sammanfattningsvis är saken helt klar: den judiska staten Israel är skyldig till mordet på Folke Bernadotte. Den judiska terrorgrupp som bär det direkta ansvaret för mordet på FN-medlaren Folke Bernadotte hade hela den dåtida judiska statens ledares samtycke. Och man bör observera att vad som så starkt upprört den svenska regeringen och självfallet den svenska opinionen idag är inte bara själva detta mord på en aktad svensk och en av FN utsedd medlare för fyrtio år sedan, utan att mördarna öppet framträder i TV och hotar med att begå liknande illgärningar ännu en gång mot varje ny FN-medlare och dessutom att en av FN-medlaren Folke Bernadottes mördare var Yitshak Shamir, densamme som idag är Israels premiärminister! Om det gällde ett annat land, så skulle en väldig proteststorm resas och Sverige skulle markera sitt starka ogillande genom att kalla hem sin ambassadör för konsultationer och därmed avbryta de diplomatiska förbindelserna. Men när det gäller den judiska staten Israel med dess starka lobbygrupper, som inkluderar de judiska församlingarna och bland annat överrabbinen i Stockholm Morton H Narrowe, en från USA importerad israelisk agent, så visar man en häpnadsväckande medgörlighet och det största överseende med den monumentala judiska fräckheten!

Efter överrabbinens insändare i DN den 21 september 1988 torde det stå klart att denne är en fräck judisk lögnare och bluffmakare liksom att han är den judiska inkräktar - och ockupationsstaten Israels agent i Sverige liksom den israeliske ambassadören! Bevisen för detta är ju som jag här har visat överväldigande!

Mer om den judiska fräckheten avslöjas och analyseras i boken "Vad är Israel?" [Från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen: Akt. B8-4-89.]

ISRAELS STRATEGI

Ständigt ondgör sig Israel och sionisterna i västvärlden över att skriften Sions vises protokoll fritt får saluföras i de muslimska arabstaterna och att man bland arabiska muslimer uppfattar denna skrift som intressant och informativ för att förstå sionismens starka grepp om politik och opinionsbildning i västvärlden. Jag ställer nu en central fråga som jag så förutsättningslöst och sakligt som möjligt skall söka besvara:
Är verkligen Sions Vises Protokoll en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan som sionisterna ständigt påstår? Eller är det också här fråga om en alltför vanlig sionistisk lögnpropaganda?

Först bör följande fastslås: Sions Vises Protokoll utger sig vara ett hemligt protokoll vid Sionistiska Världsorganisationens första kongress i Basel i Schweiz år 1897. Det var hemligt därför att det endast var avsett för en trängre krets av sionistiska ledare och inte avsett för offentligheten, allra minst för icke-judar.

I detta hemliga Sions Vises Protokoll redogöres mycket ingående och cyniskt för hur judiska ledare i olika länder samverkar för att splittra, söndra och undergräva samhällsordningen i alla länder, särskilt i de kristna länder med betydande judiska minoritetsbefolkning, för att på sikt skapa ett judiskt herravälde; för övrigt helt i överensstämmelse med vad som framgår mycket klart i den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, till exempel hos den judiska profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet, där det i verserna 10, 11 och 12 heter: "Och främlingar skola bygga upp dina murar, och deras konungar skola betjäna dig. Ty väl har jag slagit dig i min förnöjelse, men i min nåd förbarmar jag mig nu över dig. Och dina portar skola hållas öppna beständigt, varken dag eller natt skola de stängas, så att folkens skatter kunna föras in i dig, med konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås, ja, sådana folk skola i grund förgöras."

Ett judiskt världsherravälde där andra folk skall underkuvas och vid motstånd förgöras eller förintas är sålunda inget lögnaktigt och förrycktpåstående av illasinnade antisemiter eller judefiender, utan det är en trosföreställning och idé i judarnas egen heliga skrift, i deras Bibel framförd av den störste och flitigast åkallade av deras judiska profeter, av profeten Jesaja.

Också i Torah, judendomens allra heligaste bok, de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet möter vi ofta denna trosföreställning om ett kommande judiskt världsherravälde, så t ex i Femte Moseboken, 33:e kapitlet, vers 29:

"Säll är du, Israel: ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom Herren, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder. "

[Aktb.10,p49] Förhärligandet av judarnas grymhet möter vi också i judendomens heligast skrift, Torah, t ex i Fjärde Moseboken, tjugoredje kapitlet, verserna 22, 23 och 24:

"Det är Gud som har fört dem ut ur Egypten; deras styrka är såsom vildoxars. Ty trolldom båtar intet mot Jakob, ej heller spådom mot Israel. Nej, nu måste sägas om Jakob och om Israel: Vad gör icke Gud! Se, det är ett folk som står upp likt en lejoninna, ett folk som reser sig likasom ett lejon. Det lägger sig ej ned förrän det har ätit rov och druckit blod av slagna män."

Den blodiga hämnden och att Israel skall utså split och tvedräkt hos ett främmande folk lovprisas också på flera stället i judendomens Bibel, t ex hos den judiska profeten Jesaja, kapitel 19, verserna 2, 3 och 4 - och jag citerar där Herren talar i profeten Jesajas mun till sitt utvalda folk, judarna:

"Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier, så att broder skall strida mot broder och vän emot vän, stad mot stad och rike mot rike. Och egyptiernas förstånd skall försvinna ur deras hjärtan, och deras råd skall jag göra om intet: de skola då fråga sina avgudar och signare, sina andebesvärjare och spåmän. Men jag skall giva egyptierna i en hård herres hand, och en grym konung skall få råda över dem, säger Herren, HERREN, Sebaot".

Och i samma kapitel 19, verserna 14, 15, 16, och 17 heter det vidare om hur judarna skall sätta skräck i egyptierna med Herrens hjälp och välsignelse:

"Herren har där utgjutit en förvirringens ande, så att de komma Egypten att ragla, vadhelst det företar sig, såsom en drucken raglar i sina spyor. Och Egypten skall icke ha framgång i vad någon där gör... På den tiden skola egyptierna vara såsom kvinnor, de skola bäva och förskräckas för Herren Sebaots upplyfta hand, när han lyfter den mot dem. Och Juda land skall bliva en skräck för egyptierna. "

Alltså, av enbart dessa autentiska citat från judendomens Bibel framgår det klart och tydligt att allt väsenligt som sägs i Sions Vises Protokoll om hur judarna med list och moralisk upplösning av de icke-judiska folkens samhällen skall tilltvinga sig ett världsherravälde, allt detta återfinns redan som bärande trossatser i judarnas gamla stamreligion i judendomens egen Bibel. Idéerna i Sions Vises Protokoll bygger helt på judendomens egen bibel och är alltså inget nytt och absolut inget elakt eller ondskefullt förtal av de troende judarnas trosföreställningar och föresatser!

Detta är viktigt att ha klart för sig och hålla i minnet, när sionisterna i sin propaganda ständigt jämrar sig över att Sions Vises Protokoll skulle vara en förfalskning av ondskefulla antisemiter som endast är ute efter att förtala judarna för att skapa hets och hat mot dem. Det ondskefulla och cyniskt makthungriga och grymma som tillskrivs Israels folk eller judarna, det framgår klart av judendomens egen troslära, i judarnas egen Bibel, där de prisar och tyr sig till en fasansfullt grym gud som sin Herre! Judar som klagar och jämrar sig så bittert och högljutt över Sions Vises Protokoll som ondskefull antisemitism, borde först och främst gå till rätta med sin egen troslära och Bibel och avskriva dem som en gammal judehetsande dynghög, annars är de helt enkelt inte trovärdiga utan framstår endast som cyniska hycklare.

Låt oss så övergå till själva Sions Vises Protokoll och frågan om det är en förfalskning som sionisterna hävdar alltsedan denna hemliga skrift blev offentlig och i synnerhet efter en längre rättegång om saken i Bern åren 1934 och 1935. Innan jag berör denna rättegång, låt mig redovisa hur dessa Sions Vises Protokoll tillkom, enligt dem som hävdar att det rör sig om äkta, autentiska judiska skrifter, som utgivits av en rysk lärd S A Nilus. Denne Nilus har uppgivit at han fick en kopia av Sions Vises Protokoll i sina händer år 1901 med inskriptionen "Undertecknad av Sions representanter av 33:e graden", alltså av en judisk frimurarorden.

Den som först innehade denna kopia, översatt till franska, var en viss tsarrysk major och greve och domare vid krigsrätten i Sankt Petrograd, Alexej Nikolajevitj Suchotin, hemmahörande i guvernementet Tula i Ryssland. Nilus bekräftar detta i sin bok "Det stora i det lilla". Också Nilus' son har sedan bekräftat saken i en deklaration år 1936, där han intygar att han var personligen närvarande, när greve Suchotin överlämnade dokumentet till hans far.

En ingift släkting till greve Suchotin, Madame Antonia Porfyrjevna Manjakowskij, född Suchotin och änka efter den tsarryske amiralen Manjakowskij och flykting på 30-talet i Jugoslavien, har bekräftat att hon som ung vid många tillfällen besökte greve Suchotins hem och att år 1895, alltså redan två år före Sionistiska världsorganisationens första kongress i Basel, var åsyna vittne till att en kopia av detta hemliga protokoll utfördes av greve Suchotins syster, Vera Suchotin, och hans systerdotter Olga Visjnevetskij, sedermera gift Lotin.

Vera Suchotin dog i samband med de revolutionära oroligheterna i Ryssland, men Olga, gift Lotin, levde ännu på 1930-talet som änka i Paris, fast sinnessjuk på ett nervhem och otillgänglig för en intervju.

Madame Manjovskij, rysk emigrant i Jugoslavien på 30-talet, skrev två böcker, den ena på engelska med titeln "Waters Flowing Eastward" och den andra på franska "Le Juif Notre Maåtre", i vilka ett brev publiceras från Filipp Petrovitj Stepanoff, som var den heliga synodens prokurator i Moskva under tsartiden, till en amerikansk författarinna Louise Fry. I detta brev till Mrs Fry, daterat den 17 april 1927, hävdar Stepanoff att han redan 1895 hade mottagit en avskrift av Sions Vises Protokoll från major Suchotin och han tillfogar att detta skett genom förmedling av en dam i Paris.

Vem denna dam i Paris var har inte varit möjligt att fastställa, eftersom de berörda - Stepanoff och major Suchotin - lovat att inte yppa hennes namn så länge hon var i livet. Det synes i alla händelser uppenbart att en avskrift av Sions Vises Protokoll fanns i Ryssland redan 1895, två år före sionistkongressen i Basel.

Den första publiceringen av denna avskrift skedde vintern 1902/1903 i Moskva, på förlaget Moskoviskija Vidomosti. Den 28 augusti och den 7 september 1903 publicerade den ryska tidskriften "Snamja" en förkortad version av Sions vises protokoll, och år 1905 publicerade Sergej Alexandrovitj Nilus hela Sions Vises Protokoll i sin bok om Antikrist med titeln "Vellkoje v malom i Antichrist kak bliskaja politisjeskaja vosmosjnost". (Det stora i det lilla och Antikrist som politisk möjlighet inom den närmaste framtiden.) En fjärde upplaga av denna bok utgavs 1917 med en ändrad titel till "Blis jest pri dverech" (Han är utanför portarna).

år 1906 hade den ryske författaren George Butmi publicerat Sions Vises Protokoll i sin bok "Oblitjiteljenja rjetsji, vragi roda tsjelovjetsjeskago" (Tal som avslöjar sanningen, Mänsklighetens fiender). En fjärde upplaga av denna bok utkom 1907 i Ryssland.

I övriga Europa förblev dessa Sions Vises Protokoll i flera ryska böcker och tidskriftsartiklar helt okända. Det var först efter första världskriget och bolsjevikrevolutionen 1917 som ryska emigranter spred kännedom om dessa skrifter, till främst USA och Tyskland och därifrån till andra europeiska länder - med påföljd att ledande judar blev mycket oroade och nervösa. Blotta tanken att det fanns ett sionistiskt protokoll som avslöjade en världsomspännande judisk konspiration måste till varje pris misstänkliggöras som skändliga illdåd och protokollen förklaras vara förfalskningar och påhitt av både sjuka och illasinnande hjärnor, paranoida antisemiter.

Den judiska motoffensiven började med att den sionistiska USA-tidningen The American Hebrew den 25 februari 1921 publicerade en intervju av den judiske reportern Isaac Landman med den tsarryska prinsessan Catherine Radziwill som hävdade att Sions vises protokoll var en förfalskning av den tsarryska hemliga polisen Ohkranan i avsikt att söka rättfärdiga antisemitiska förföljelser.

Den 12 och 13 maj publicerade den i Paris utgivna ryska tidningen Posljednije Novosti (Senaste Nyheter) en artikel i två delar av den franske greven Armand du Chayla, där det också hävdades att Sions vises protokoll var en förfalskning.

Samma år, 1921, den 16, 17 och 18 augusti, publicerade ärevördiga Londontidningen The Times en längre artikel av journalisten Philip Graves, där det också hävdades att Sions vises protokoll var en förfalskning med följande påstående som därefter ständigt gått igen hos sionister och andra tanklösa och okritiska anhängare till sionismen: "Dessa s k Sions vises protokoll är ett grovt bedrägeri, utfört av en skamlös och oskicklig litterär tjuv, eftersom det är fråga om en långtgående kopiering av en bok som år 1864 utkom i Bryssel under titeln Dialoger i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu. Denna satiriska pamflett har en viss fransk advokat, Maurice Joly, som författare."

I Times' tre artiklar publicerades flera spalter med parallella paragrafer, hämtade ur de båda böckerna. Alltså dels från Joly's skrift, dels från Sions vises protokoll, för att påvisa överensstämmelsen dem emellan och att den senare utgivna Sions vises protokoll var en kopia av den tidigare skriften av Joly. Vid ett ytligt bedömande syntes det klart att Sions vises protokoll var ett plagiat och därmed en förfalskning.

Times' tre artiklar slutade med att säga:

"Det är endast en önskan att tjäna sanningen som kommit vår tidning att avslöja bedrägeriet, eftersom det är av stor vikt att denna Legend om Protokollen fortast möjligt utrotas. Nu då förfalskningen blivit påpekad och bevisad, måste denna legend nedsjunka i glömskans natt."

Sionisterna triumferade naturligtvis och envisas med att göra det fortfarande, när de ideligen påstår att det skulle vara bevisat att Sions vises protokoll är en eländig förfalskning av allmänt sjuka hjärnor och ondskefulla och fanatiska judehatare. Men så enkelt löses inte problemet. Här ligger, för att använda ett populärt uttryck för skepsis och djupare sanningssträvan, en hund begraven - och faktum är att vidare forskningar efter den verkliga sanningen, inte bara den ytliga, avslöjar mycket av intresse.

Låt oss granska teorin att Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning:

1. Att just den för sin vederhäftighet välkända tidningen The Times så utförligt tog upp problemet och gick i god för att Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning kan sammanhänga med att just vid tiden gör publiceringen, i mitten av augusti 1921 så skaffade sig den mäktiga judiska bankirfirman Samuel & Samuel ett avgörande ekonomiskt inflytande över The Times. Här kan ha funnits vissa ekonomiska påtryckningar som motiv.

2. Times uppgav, att den föregivna förfalskningen skulle ha upptäckts av - vad man kallar - en tillfällighet, nämligen att en av tidningens korrespondenter i utlandet, närmare bestämt i Konstantinopel, av en ren händelse sammanträffat där med en ryss, som önskade vara anonym och därför kallades Mr X. Denne mystiske Mr X skulle ha gett Times' korrespondent en 57 år tidigare i Bryssel utgiven bok, som utkom i en liten upplaga på ett fåtal hundra exemplar. Därefter skulle Times' korrespondent ha insett att Sions vises protokoll var en eländig kopia - ett plagiat. Att en seriös tidning som Times aldrig klart kunde ange vilka dessa två nyckelpersoner för gåtans lösning var - dels tidningens föregivne korrespondent i Konstantinopel och dels ryssen Mr X, tyder på att något är skumt i saken. 3. De överensstämmande citaten från de båda skrifterna är till innehåll och anda identiska men de är inte bokstavligen identiska, utan i ettdera fallet är det fråga om parafraser, vilket inte bevisar att det nödvändigtvis rör sig om en förfalskning i fallet Sions vises protokoll. Att en viss text till innehåll och anda överensstämmer med en annan text betyder ju inte att det är fråga om ett bedrägeri - predikningar som återgår på något ställe i bibeln och förtydligas och vidareutvecklas av en präst kallas vare sig plagiat eller förfalskning eller bedrägeri. Så är inte heller fallet med till exempel tidningsartiklar, där reportern bygger på uttalanden av olika uppgiftslämnare.

Bibelkunniga judar borde veta att hela texten i Första Mosebok 36 kapitlet verserna 31 och 32 är identiskt densamma som texten i Första Krönikeboken första kapitlet vers 43. - Är det då fråga om ett plagiat här eller en förfalskning eller bedrägeri? Är det inte rimligare att här tala om parafraser. Att man vid olika tillfällen och av skilda författare berättar om samma sak? Enligt vedertagen judisk uppfattning skrevs Första Moseboken av Moses medan Första Krönikeboken skrevs av Esra och Nehemja efter den babyloniska fångenskapen och ungefär 860 år efter Mose död. Om rabbinerna och de troende judarna - liksom den judiska staten Israel i en offentlig deklaration av utbildningsministern i koalitionsregeringen Shamir-Peres hävdar att Gamla Testamentet, judendomens Bibel, är skriven av Gud, så måste de i konsekvensens namn medge att även identiskt samma texter inte behöver innebära att en av texterna är ett plagiat, en förfalskning och ett bedrägeri! Och då måste de även medge att de överensstämmande texterna i Joly's bok Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu och Sions vises protokoll därför inte betyder att Sions vises protokoll måste vara en förfalskning, ett plagiat och ett bedrägeri!

4. Men vem var då denne Maurice Joly, författaren till boken Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu? En fransk advokat, uppgavs det i Times! En tysk forskare, Gottfried zur Beck, hävdar att Maurice Joly var av judisk börd och enligt hävdvunnen judisk ritual blev han omskuren under namnet Moses Joel. Han var född 1831 och redan vid 18 års ålder, år 1849, erhöll han en tjänst vid franska inrikesministeriet, enligt memoarer av René Mareuil, som var medlem av Polignacs regering i Frankrike. Maurice Joly, alias Moses Joel, var intim vän med Adolph Isaac Cremieux, den ryktbare grundaren av den stora judiska frimurarorden L'Alliance Israâlite Universelle. Joly skrev diverse pamfletter, men inför eftervärlden kom han alltså att bli ryktbar för sin satiriska skrift Dialog i helvetet mellan Machiavelli och Montesquieu, som egentligen var riktad mot kejsar Napoleon III. Men denna skrift var faktiskt just ett plagiat efter en parafras av en fjorton år tidigare på tyska i Berlin utgiven skrift med samma titel och författad av juden Jakob Venedey, född i Köln i maj 1805 och bosatt i Paris sedan 1835, där även han - liksom senare Maurice Joly - trädde i nära förbindelse med Adolph Isaac Cremieux. Denne Venedey var medlem av den av Cremieux grundade israelitiska världsligan, där det kungjordes att "ett nytt världsligt kungadöme, ett nytt Jerusalem skall härska istället för de störtade kejsarna och påvarna." Alltså, de två skrifter vilkas texter starkt överensstämmer med texten i Sions vises protokoll är båda skrivna av sionistiska judar!

5. Cremieux' israelitiska världsliga i Paris hade en äldre förlaga i Tyskland, nämligen Das Verein für Kultur und Wissenschaft der Juden, där en av medlemmarna var en viss Baruch Levy, som sökte övertyga Karl Marx, själv av judisk börd på både fädernet och mödernet, att ansluta sig. I ett brev till Marx skriver denne Baruch Levy följande:

"Det judiska folket är kollektivt sin egen Messias och skall uppnå herravälde över alla folk genom sammansmältning av andra raser och utplånande av alla gränser - detta är den sanna internationalismen. En universell republik skall upprättas och i denna nya organisation skall Israels folk utgöra det härskande elementet, eftersom just judarna förstår att vägleda och betvinga massorna. Alla folks regeringar skall så småningom halka in i judarnas händer genom proletariatets seger. All enskild förmögenhet skall på så sätt tillfalla Israels furstar - de skall besitta nationernas rikedomar. Detta är uppfyllelsen av en profetia i Talmud, där det heter att vid tiden för Messias' ankomst skall nycklarna till alla folks skattkammare vara i judarnas händer." Det kan här tilläggas att detta överensstämmer helt med vad som sägs hos profeten Jesaja 60:e kapitlet med rubriken Sions kommande härlighet i judendomens bibel, Gamla Testamentet liksom det överensstämmer med huvudinnehållet i Sions vises protokoll.

6. Sions vises protokoll torde först ha nedskrivits på hebreiska och därefter översatts till ryska och franska, innan de kort efter första världskriget väckte sådan våldsam uppmärksamhet. I amerikanen Fry's bok Protokollens författare hävdas att det rör sig om en skrift som i början av 1800-talet utarbetats av Kahal, den hemliga judiska regeringen, och därefter omarbetats av den sionistiske juden Ahad Haam eller Ascher Ginsburg i Odessa i Ryssland. år 1886 grundade denne Ahad Haam ett hemligt judiskt sällskap, Beni Mosheh, Mose söner - och inom denna slutna krets av judar var Sions vises protokoll väl kända. Bland annat har en till USA flyttad rysk jude, Bernstein, intygat 1922 för Henry Fords sekreterare, William Cameron, att han - Bernstein - själv hade läst Sions vises protokoll på hebreiska redan år 1895 i Odessa. Om denna uppgift är riktig, faller det påstående som först framförts av prinsessan Radziwill, att dessa Sions vises protokoll skulle vara en förfalskning av den hemliga tsarryska polisen Ohkranan efter 1905 års revolution i Ryssland.

7. Denna prinsessa Radziwill, vars vittnesmål domstolen i Bern tog för gott, var en synnerligen suspekt person, vilket framkom vid närmare efterforskningar från svarandens sida men som domstolen anmärkningsvärt nog aldrig beaktade. Denna dam som hade gift sig med en prins William Radziwill, skilt sig från honom redan 1914, därefter ingått ett nytt äktenskap med en ingenjör, Karl Emil Kolb, och sedan skilde sig från denne för att ånyo gifta sig, denna tredje gång med en viss Danvin. Denna dams förflutna tyder sannerligen på en milt sagt tvivelaktig karaktär. Omkring år 1900 hade hon inlett ett hastigt förhållande med den stormrike diamantkungen Cecil Rhodes, innan han begav sig till Sydafrika och nuvarande Zimbabwe, som uppkallades efter just denne Cecil Rhodes till Rhodesia. I Cecil Rhodes anda utgav denna dam en tidning, kallad Greater Britain, där hon bl a intervjuade markisen av Salisbury om den politiska situationen i södra Afrika - alltså för 88 år sedan! I denna intervju förklarade Lord Salisbury, att Cecil Rhodes borde utnämnas till den dåtida brittiska Kapolonins premiärminister. Hon visade Cecil Rhodes' privatsekreterare ett skriftligt utlåtande om saken, med Lord Salisburys namnteckning jämte ett telegram som hon skulle ha fått från honom, där han inbjöd henne att intervjua honom. Senare framkom emellertid att telegrammet var falskt; det var prinsessan Radziwill som sänt telegrammet till sig själv. Lord Salisburys namnteckning var en förfalskning och den publicerade intervjun hade aldrig ägt rum.

Men detta var ingen enstaka förfalskningshistoria. år 1901 hade denna dam förfalskat Cecil Rhodes namnteckning på en check till ett värde av 29 000ú sterling, en summa som idag skulle motsvara c:a 10 miljoner svenska kronor efter närmare 90 års inflation eller penningvärdesförsämring. Saken upptäcktes och hon anhölls och dömdes till 18 månaders tvångsarbete för grovt checkbedrägeri - allt detta återges i boken Cecil Rhodes, his private life, by his private secretary, Philip Jourdan, som utkom i London 1910 och i en annan bok, Cecil Rhodes, the man and his work by one of his private and confidential secretaries, Gordon le Seur, vilken utkom i London 1913.

Men väl ute ur fängelset fortsatte denna äventyrliga dam med sina bedrägerier, bl a arresterades hon i New York för två hotellbedrägerier. Skall denna dam, fast hon en kortare tid lyckades gifta sig med en prins, vara ett vederhäftigt sanningsvittne, när hon påstår att Sions vises protokoll är en förfalskning?

8. Beträffande vittnet greve du Chayla kunde svarandesidan i rättegången påvisa att denne hade ertappats som bolsjevikagent hos den vitryske generalen Wrangel och dömdes till döden för förräderi, men benådades efter påtryckningar från franske ambassadören. Bolsjevikgreven du Chaylas vittnesmål om att Sions vises protokoll skulle vara ett bedrägligt hopkok av den tsaristiska polisen måste starkt ifrågasättas enbart av den orsaken att just denna tes om förfalskad konstruktion tillverkad av den tsarryska regimens polis var den, då nya, bolsjevikiska ryska regimens tes - skriften ifråga brändes också av bosjevikregimen i samma veva som denna bolsjevikregim kungjorde dödsstraff för s k antisemitism och den äldre professor S Nilus genomgick en förskräcklig tortyr av bolsjevikernas hemliga polis, Tjekan.

9. Målsägarna vid rättegången i Bern - de som anklagade Sions vises protokoll för att vara en smutsig förfalskning och som väckt åtalet mot dem som spred denna skrift och utgav den för att vara en autentisk judisk skrift - dessa målsägare var i främsta rummet Judiska Förbundet i Schweiz och Berns Judenhet som till sina experter anlitat en professor i straffrätt vid Basels universitet, dr A Baumgarten och en prosionistisk författare C A Loosli. Först i slutet av oktober 1934, ett år och fyra månader efter det att åtalet väckts, kallade rätten 16 vittnen som företrädde de judiska målsägarna, och den 14 maj 1935 fastställde denna rätt att Sions vises protokoll var en förfalskning och dessutom omoralisk litteratur, eftersom rättens ordförande kategoriskt vägrade att ingående granska sanningshalten av prinsessan Radziwills och greve du Chaylas falska uppgifter utan tog dessa för trovärdiga och sanna. Därmed var denna rättegång i realiteten en fars, vilket ytterligare bekräftades av att domstolen vägrade att höra svarandesidans 40 vittnen. De judiska målsägarna kunde ensamma helt dominera denna process.

10. Först två och ett halvt år efter det att domen hade fallit, närmare bestämt den 27 oktober 1937, kunde en av de svarande som dömts 1935, Silvio Schnell, genom sitt juridiska ombud Hans Ruef få resning i målet, då appelationsdomstolen i Bern beslöt att påbörja en prövning av fallet. De båda försvarsadvokaterna Ruef och Ursprung kunde bland annat påvisa att utskrifterna av de vittnesmål som avgivits från de judiska målsägarna aldrig hade bekräftats med vittnenas beedigade namnunderskrifter och vidare, att de ryska dokument som tillställts rätten av M Loosli i realiteten var obestyrkta kopior av originalen och dessutom att ett flertal fatala felöversättningar gjorts till de åtalades nackdel. Allmänne åklagaren Loder erkände till fullo de båda försvarsadvokaternas invändningar som fullt berättigade. Den 1 november 1937 tillkännagav appellationsdomstolen - alltså den högre rättsinstansen - i Bern följande:

"Den åtalade Silvio Schnell frikänns utan skadeersättning då det inte föreligger några bärande sakskäl för den anklagelse som riktats mot honom."

Kort sagt, presidenten för högsta domstolen i Bern tillkännagav därmed att all expertis som kunde intyga att Sions vises protokoll var antingen äkta eller falska saknade all betydelse och därmed framstår det som klart att denna domstol endast gick den politiska propagandans ärende, inte rättens. Och observera, just detta var också de judiska målsägarnas avsikt; att få den lagliga rättsapparaten i ett respekterat neutralt land som Schweiz - vid den tiden säte för dåvarande Nationernas Förbund, FN:s föregångare, i Genéve - så i sina händer att man inför omvärlden kunde förevisa sin egen falska propagandaversion som rättsligt prövad och bekräftad! Att förstå detta är oerhört viktigt för att tillfullo förstå hur stark den judiska och sionistiska makten är genom starka påtryckningar - och detta redan långt före den s k Förintelsen eller Holocaust under andra världskriget, varefter denna sionismens makt ökat ännu mer i Europa och USA!

11. Likväl var den judiska triumfen ingalunda hundraprocentig, eftersom presidenten i högsta domstolen i Bern ändå med kraft underströk, att:

"Domaren i den första instansen inte hade befogenhet att undersöka och sedan fastställa om autenticitet eller falskhet i Sions vises protokoll av det skälet att denna sak var irrelevant, ovidkommande med hänsyn till om det rörde sig om en omoralisk publikation." Alltså, när den judiska och sionistiska propagandan ständigt basunerar ut att det rättsligt kunnat fastställas att Sions vises protokoll är en eländig förfalskning och ett brottsligt bedrägeri av ondsinta antisemiter, så är detta inte bara ogrundat utan även bevisligen felaktigt: den högre rättsinstansen avfärdade ju den lägre rättsinstansens domslut vad gäller dessa protokolls föregivna falskhet! De åtalade frikändes från att ha spridit ett bedrägeri: Sions vises protokoll frikändes från att vara ett bedrägligt falsarium, men inte för att vara omoralisk smutslitteratur - men i detta senare fall återfaller anklagelsen och brottet på dem som skrivit detta alster!

12. Tre ortodoxa judar har gått i god för att Sions vises protokoll är autentiska judiska skrifter. Dessa tre ortodoxa judar var Rudolf Fleischmann, biträdande rabbin och slaktare till yrket, bosatt i den polska staden Skoki och vän med den kristne allmänne åklagaren M Noskovicz, inför vilken juden Fleischmann avgivit en beedigad förklaring om saken redan år 1901. Den andre ortodoxe jude som i sak erkänt att Sions vises protokoll är autentiska är rabbinen Grünfeld från den polska staden Swarzedz. Denne angav följande förklaring, en typisk judisk förklaring, beträffande frågan om Sions vises protokoll är en förfalskning eller autentisk, när han tillfrågades av allmänne åklagaren Noskovicz år 1906:

"Min käre Noskovicz, ni är alldeles för nyfiken och vill veta alltför mycket. Vi har inte tillåtelse att tala om dessa saker. Jag har inte tillstånd att säga någonting, och ni har inte fått tillstånd att veta någonting. För Guds skull, var försiktig, eller ni kommer att sätta ert och era anhörigas liv i fara!"

Den tredje ortodoxe jude som medgivit - direkt eller indirekt - att Sions vises protokoll är en äkta judisk skrift var Savelij Konstantinovitj Efron, som hade flytt från bolsjevikernas Ryssland till Jugoslavien, där en vitrysk officer, också emigrant, vid namn Djepanovitj Gregorij, hade lärt känna honom 1924. Efron hade varit rabbin i Vilna i Litauen under tsartiden, men konverterade till kristendomen och den grekisk-ortodoxa kyrkan, varefter han utbildades till bergsingenjör i dåvarande Sankt Petersburg. Han ägnade sig även åt författarskap och skrev under pseudonymen Litwin, bland annat i en monarkistisk tidning, Ljuset, som han själv redigerade i egenskap av chefredaktör. Vidare medarbetade Efron i den tsarryska tidskriften Budbäraren och gjorde sig relativt känd som författare till ett drama, Smugglarna, där judendomen starkt kritiseras. Till följd av denna sin publicistiska verksamhet utsattes han för judiska hatkampanjer och blev även handgripligen misshandlad av några judar.

När senare bolsjevikerna grep makten och det judiska inflytandet ökade, kände Efron oro för sitt liv och flydde utomlands, till Serbien i Jugoslavien, där han fick fristad i ett kloster nära Petkowitze i distriktet Schabatz, där han dog år 1926. Denne till kristendomen konverterade jude Efron avgav en beedigad förklaring till den vitryske officeren Gregorij, att han - Efron - länge hade känt till innehållet i Sions vises protokoll, långt innan de publicerats i den kristna pressen.

Alla dessa tre judiska vittnesmål om Sions vises protokolls judiska ursprung och autenticitet framlades av svarandesidans advokat Fleischauer inför domstolen i Bern, alltså tingsrätten, men blev som alla andra svarandesidans vittnesutsagor helt nonchalerade av denna domstol. Det har senare även framkommit, att denne Efron år 1921 skrev ett inlägg i den ryska emigranttidningen Obsjtsjeje Djelo (Kommunens Sak), som utgavs i Paris, där han starkt framhöll att Sions vises protokoll är autentiska judiska skrifter, varvid han bl a framhåller en bön som varje trogen jude måste upprepa tre gånger dagligen av följande ordalag. "Schaketz Tischakzenu, Sawe Tissawenu, Ki Cherem, Hu" på hebreiska. Detta betyder i översättning: du skall till det yttersta avsky det (Kristi kors), du skall till det yttersta känna äckel för det, för det är något förbannat, fy! Enligt den till kristendomen omvände juden Efron är judendomens hat till de kristna så inpiskat och starkt, att de troende judarna av sina judiska rabbiner är beredda att tillgripa alla lögner och svekfulla trick för att angripa de troende kristna i första hand, vilket enbart detta skulle förklara den judiska autenticiteten i den hätskt antikristna Sions vises protokoll.

13. Låt mig som exempel citera vad som står i Sions vises protokoll nummer 7 - apropos den ständiga kapprustningen i världen:

"Ändamålet med de intensiva rustningarna. Intensiteten av rustningarna, ökandet av polisstaten - allt detta utgör nödvändiga kompletteringar till de tidigare framförda planerna. Det är nödvändigt att komma därhän, att det utom oss i alla stater finns endast en massa proletärer, några oss tillgivna miljonärer, polismanskap och soldater. Oroligheter, stridigheter och fiendskap i hela världen. I hela Europa och med hjälp av dess förbindelser även på andra kontinenter måste vi åstadkomma stridigheter och fiendskap. Däri ligger en dubbel fördel. För det första vinner vi därigenom respekt i alla länder, vilka vet att vi efter gottfinnande äger makt att åstadkomma oroligheter eller återinföra ordning. Alla dessa länder har vant sig vid att se i oss ett nödvändigt ont.

För det andra trasslar vi till genom intriger alla trådar, dragna av oss till alla regeringskabinett genom politik, ekonomiska avtal eller skuldförbindelser. För att uppnå detta måste vi väpna oss med slughet och ränksmideri under förhandlingarna och avtalen, men i det som kallas det offentliga språket bör vi följa en motsatt taktik och visa oss hederliga och medgörliga. På detta sätt kommer gojernas - ickejudarnas - folk och regeringar, som vi lärt att se endast den ytliga sidan av det som vi visar dem, att betrakta oss som välgörare och människosläktets räddare. Brytandet av gojernas motstånd genom krig och allmänt världskrig. Varje motstånd måste vi vara i stånd att bemöta med krig genom grannarna till det land som vågar motsätta sig oss. Men om även vår fiendes grannar ämnar ställa sig kollektivt mot oss, så skall vi svara med allmänt världskrig.

Hemlighetsfullhet - framgång i politiken. Den huvudsakliga framgången i det politiska livet betingas av hemlighetsfullheten i de politiska operationerna - ordet får inte stämma överens med diplomatens handlingar. Pressen och allmänna meningen. Vi måste tvinga gojim-regeringarna till verksamhet som i stort gynnar vår uttänkta plan, som redan närmar sig slutet, genom den allmänna opinionen, som i hemlighet är inspirerad av oss med hjälp av den så kallade STORMAKTEN eller Tredje Statsmakten - pressen, som på få undantag när helt är i våra händer.

Amerikanska, kinesiska och japanska kanoner. Med ett ord, för att sammanfatta vårt system för tyglande av gojimregeringarna i Europa, demonstrerar vi för en av dem vår makt genom attentat, dvs genom terror, och alla, gojimregeringarna tillsammmans, om man kunde tänka sig den möjligheten att de samfällt reste sig mot oss, så svarar vi med amerikanska, kinesiska eller japanska kanoner." Detta är alltså skrivet redan före första världskriget! Och var och en som läser denna text måste häpna över hur i stort sett allt vad som här sägs har slagit in! Eller är det inte så att sionismen har lyckats tillskansa sig Palestina och där bildat en judisk stat, Israel, som är till ytterlighet krigisk och tyrannisk under demokratisk täckmantel? Och är det inte så att detta sionismens Israel har bundit totalt supermakten USA, oavsett om det sitter en liberal och demokratisk president i Vita Huset eller en konservativ och republikansk president som Ronald Reagan? Och har inte sionismens Israel med sina sionistiska femtekolonnare ett oerhört starkt grepp om de europeiska makterna, också om Sverige, där alla de fyra demokratiska partierna inför valet 1988 har avlagt en trohetsed till Israel via Samfundet Sverige-Israel? Och vidare, har inte sionismen en stor makt i de västerländska massmedia och inom film, video, teater, masslitteratur och annan underhållningsindustri? Är det en tillfällighet att Nordens största dagliga tidning, Expressen, är en så gott som renodlat sionistisk propagandapublikation? Och stämmer det inte - vad som sägs här i Protokoll nr:7 i Sions vises protokoll - att Israel odlar stridigheter och fiendskap mellan olika icke-judiska stater så gott man det förmår, så t ex har Israel bevisligen utnyttjat kriget mellan Iran och Irak till den sionistiska statens fördel liksom de kalla krigsstämningarna emellan de båda supermakterna USA och Sovjet för att få USA:s hjälp med pengar och vapen i kampberedskap mot en förmenad sovjetisk framryckning i Mellanöstern? Och gör inte Israel allt för att på det lömskaste sätt misskreditera PLO som förhandlingspartner och håller därmed krigets låga vid liv? På nära nog punkt efter punkt visar det sig att dessa Sions vises protokoll har bekräftats av verkligheten. Det är viktigt att informera om dessa fakta eftersom denna skrift inte är tillgänglig i Sverige och dessutom i praktiken förbjuden - varför?

[Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktbil 84]

DETTA ÄR

Protokoll nr:1 av Sions Vises Protokoll.

"Låtom oss utan alla fraser tala om betydelsen av varje tanke, låtom oss genom jämförelser och slutledningar belysa varje omständighet.
Därför vill jag formulera vårt system såväl ur våra som gojernas synpunkter.
Vi böra ihågkomma, att människor med dåliga instinkter finnas vida mera än goda sådana; därför uppnås de bästa resultat genom deras styrande med våld och skräck och icke genom akademiska resonemang. Varje människa strävar till makt, var och en skulle önska bliva diktator, om han endast kunde det, men då skulle därvid vara förmögna att uppoffra allas väl för att uppnå sitt eget.
Styrkans rätt. Vad är det, som har tyglat de vilda djur vi kalla människor? Vad har lett dem hittills?
I begynnelsen av samhällslivet underkastade de sig den råa och blinda styrkan, senare - lagen som utgör samma styrka, endast maskerad. Härav drager jag den slutledningen, att - enligt naturens lag - rätten ligger i styrkan.
Friheten endast en inbillning. Liberalismen. Den politiska friheten är en idé, men icke ett faktum. Denna idé måste man kunna tillämpa, då det är nödvändigt att genom ett inbillat lockbete draga folkkrafterna till sitt parti, om detta senare har föresatt sig att störta ett annat, som innehar makten. Denna uppgift underlättas, om motståndaren själv smittas av frihetsidén, av den s k liberalismen, och för idéns skull ger efter i sin makt. Här visar sig då vår teoris överlägsenhet: de lössläppta regeringstyglarna gripas omedelbart enligt tillvarons lag och samlas i en ny hand, emedan den blinda folkmakten icke kan existera en enda dag utan ledare, och den nya makten intager endast den gamlas plats, efter det den försvagats av liberalismen.

Guldet. Tron. Självstyrelsen. I vår tid har guldets makt intagit de liberala styrelsemännens plats. Det var en tid, då tron styrde. Frihetsidén är ouppfyllbar, emedan ingen kan begagna sig av den med måtta. Giv åt ett folk, om ock för en kort tid, självstyrelse, och denna skall övergå i självsvåld. Därefter uppstå inre stridigheter, vilka snart övergå till sociala slaktningar, i vilka staterna förbrinna och deras betydelse förvandlas till aska.
Kapitalets despotism. Utmattas riket i egna, inre konvulsioner eller överlämna de inre stridigheterna detsamma i händerna på yttre fiender, i vardera fallet kan det anses vara oåterkalleligen förlorat: det är i vår makt. Kapitalets despotism, som helt och hållet är i våra händer, räcker det ett räddande halmstrå, vid vilket det måste hålla sig fast emot sin vilja, i annat fall störtar det i avgrunden.
Den inre fienden. Jag frågar den, som i sin liberala anda skulle säga, att ett sådant resonemang vore omoraliskt: om ett rike har två fiender och om det gentemot den yttre fienden är tillåtligt och icke anses vara omoraliskt att begagna vart stridssätt, som t ex att icke meddela fienden sina krigsplaner, att anfalla honom om natten eller med övermakt, så varför kan man kalla dylika medel i förhållande till den farligare inre fienden, försötraren av allmän ordning och välstånd, otillåtliga och omoraliska? Folkmassan. Anarkin. Kan det sunda, logiska förnuftet räkna på att med framgång leda folkmassorna med tillhjälp av förnuftiga förmaningar och övertalningar under möjlighet av motsägelse, om ock förnuftsvidrig, men vilken kan förefalla det ytligt resonerande folket behagligare? Under inflytande av låga passioner, fördomar, seder,traditioner och snetimentala teorier hängiva sig människorna åt massorna och massornas individer åt partisplittringar, som förhindra varje överenskommelase t o m på basen av fullt förnuftig färmaning. Vart folkmassebeslut beror på en tillfällig eller hopagiterad pluralitet, som iföljd av okunnighet om de politiska hemligheterna fastställer ett absurt beslut, som sätter fröet till anarki i styrelsen.
Politiken och moralen. Politiken har ingenting gemensamt med moralen. En regent, som låter leda sig av moralen, är därför icke säker på sin tron. Den, som önskar regera, bör tillgripa list och hyckleri. Ädla folkegenskaper - uppriktighet och hederlighet - äro brister i politiken, emedan de störta regenter från tronen bättre och säkrare än den starkaste fiende. Dessa egenskaper kunna vara attribut för gojim-regeringarna; vi skola i intet fall ledas därav. Den starkes rätt. Vår rätt ligger i styrkan. Ordet "rätt" är ett abstrakt begrepp, en på intet sätt bevisad tanke. Detta ord betyder endast: giv mig det jag önskar, på det jag därigenom får bevis på att jag är starkare än du! Var börjar rätten? Var slutar den? I ett rike med en dålig organisation av makten, värdelösa lagar och en svag regent, försvagad genom en mängd rättigheter, som uppstått tack vare liberalismen, hämtar jag en ny rättighet - att med den starkes rätt störta mig över och nedslå alla existerande förordningar och föreskrifter, lägga vantarna på lagarna, omskapa alla institutioner och göra mig till herre över dem, som överlämnat åt oss sin styrkas rätt, i det de avstått den frivilligt, liberalt.
Den frimurar-judiska oövervinneligheten. Nu, då varje välde vacklar, kommer vår makt att bliva oövervinneligare än varje annan, emedan den kommer att vara osynlig, tills den blir så fast, att ingen slughet är i stånd att undergräva den.
Ändamålet helgar medlen. Ur det tillfälliga onda, som vi nu är tvungna att utöva, uppstår det goda i en orubblig regering, vilken återupprättar den regelrätta gången i folkexistensens mekanism, störd av liberalismen. Resultatet helgar medlen. Låtom oss fästa vår uppmärksamhet vid våra planer, icke så mycket vid det goda och moraliska, som vid det nödvändiga och nyttiga. Framför oss ligger en strategiskt utstakad plan, från vilken vi i intet fall bör avlägsna oss, utan att riskera tillintetgöra många seklers arbete.
Folkmassan är blind. För att utföra ändamålsenliga handlingar bör man taga i betraktande massornas låghet, ombytlighet, deras oförmögenhet att hålla ord och att förstå och högakta sitt eget livs villkor, sitt eget välstånd. Man bör ha klart för sig, att massornas makt är blind, oförnuftig, oresonlig, lystrande till höger och vänster. En blind kan icke leda blinda utan att föra dem till avgrundens rand. Alltså, massornas individer, uppkomlingar av folket, om ock genialiskt kloka, men utan insikter i politiken, äro icke förmögna att uppträda som massornas ledare, utan att bringa hela nationen på fall. Politikens ABC. Endast den, som från barndomen uppfostrats till självhärskare, kan tillfullo fatta de ord, som äro skrivna med politiska bokstäver.
Partikivet. Folkmassan, överlämnad åt sig själv, dvs åt uppkomlingar ur sin egen mitt, tillintetgör sig själv genom partistrider, som uppväckas av maktbegär och popularitetsjäkt samt genom därav uppstående oordningar. Är det ens möjligt, att folkmassorna skulle kunna lungt, utan rivalitet bedöma eller reda sig med landets affärer, vilka icke få förblandas med personliga intressen? Äro de i stånd att försvara sig mot yttre fiender? Det är icke ens tänkbart, ty en plan, som är fördelad i så många delar, som det finns huvuden i folkhopen, förlorar sin enhetlighet, och därför blir den obegriplig och outförbar.
Den mest ändamålsenliga styrelseformen är självhärskarväldet. Endast under ett sådant kunna statsplanerna utarbetas vidlyftigt tydliga, i ordningsföljd, fördelande allt i statsmaskinens mekanism. Härav måste man draga den slutsatsen, att en ändamålsenlig styrelse, som skall vara till nytta för landet, bör koncentreras i händerna på en ansvarig person. Utan absolut despotism kan en civilisation icke existera, genomförd, icke av massorna, utan av deras ledare, vem han än må vara. Folkhopen består av barbarer, som visa sitt barbari vid varje tillfälle. Så snart folkmassan bemäktigar sig friheten, förvandlas den till anarki, vilken i sig själv är höjden av barbari..
Sprit. Klassicism. Liderlighet. Betrakten de av sprit överlastade djur, som förlorat förståndet av vin, vars obegränsade förtärande är givet samtidigt med friheten! Icke kunna vi tillåta oss att de våra gå därhän ... Gojim-folken äro bortkollrade genom spritdrycker, och deras ungdom har blivit förslöad av klassicismen och tidigt liderligt leverne, vartill våra agenter lockat dem - informatorer, lakejer, guvernanter i rika familjer, bodbetjänter och alla våra kvinnor i gojernas förlustelseinrättningar. Till dessa senare räknas s k "damer ur societeten". frivilliga föregångerskor i liderlighet och lyx.
Den frimurar-judiska styrelsens princip och regler. Vår paroll är - makt och hyckleri. Endast styrka segrar i politiska saker, i synnerhet om den är dold i de talanger, som äro nödiga för statsmän. Våld bör vara principen och list och hyckleri - reglerna för regeringar, vilka icke ärna nedlägga sin spira inför fötterna på någon ny makt. Detta onda är det enda medlet att uppnå målet - det goda. Därför böra vi icke rygga tillbaka för mutor, bedrägeri och förräderi, då de kunna tjäna till att föra oss till målet. I politiken bör man kunna taga annans egendom, utan att vackla, om man därigenom vinner undergivenhet och makt. Terrorn. Vårt rike, som följer den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta krigets fasor mot mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar till underhållande av en terror, som tvingar till blind lydnad. Rättvis, men obeveklig stränghet är den verksammaste faktorn i statsmakten; icke endast för fördelens skull, utan även i pliktens namn, för segerns skull, böra vi hålla oss till ett program av våld och hyckleri. Beräkningens doktrin är lika så stark, som de medel den begagnar sig av. Därför är det icke så mycket genom själva medlen, som genom stränghetens doktrin vi komma att segra samt underlägga alla regeringar vår överregering (jmfr AC Schmakoff, "Den internationella hemliga regeringen".) Det är nog att man vet, att vi äro obevekliga, för att varje olydnad skall upphöra.
Frihet. Jämlikhet. Broderskap. Redan i forntiden utslungade vi bland folken orden: "frihet, jämlikhet, broderskap", ord, otaliga gånger sedan dess upprepade av de själlösa papegojor, som från alla håll flyga till dessa lockbeten. Med dem har välståndet i världen, den verkliga personliga friheten, förr så skyddad mot massornas tryck, förintats. Man skulle icke tro, att kloka, intelligenta gojer icke skulle klargjort för sig den abstrakta beskaffenheten av de uttalade orden, att de icke skulle märkt motsägelsen i deras betydelse och i deras förhållande till varandra, att de icke skulle sett, att det i naturen icke existerar någon jämlikhet, icke kan finnas frihet, att själva naturen har fastställt olikhet i förstånd, karaktär och anlag ävensom beroendet av dess lagar, att de icke skulle insett, att massan är en blind kraft, att uppkomlingar, valda av och ur massan för att styra, på politikens område äro lika blinda som den själv, att en invigd, om också enfaldig kan styra, varemot en icke invigd, vore han ock ett geni, begriper intet i politiken - allt detta har förbisetts av gojerna.
Principen i en dynastisk regering. Och det oaktat har den dynastiska regeringen grundat sig därpå; fadern anförtrodde åt sonen kännedomen om de politiska affärernas gång, så att ingen skulle känna den utom medlemmarna av dynastin och därför icke heller kunna yppa den för det styrda folket. Under tidernas lopp har emningen med det dynastiska överlåtandet av politikens verkliga innebörd gått förlorad, vilket har länt vår sak till framgång.
Tillintetgörandet av gojim-aristokratins privilegier. På alla håll i världen hava orden "frihet, jämlikhet och broderskap" ställt i våra led, genom våra blinda agenter, hela legioner, vilka med jubel burit våra fanor. Likväl äro dessa ors maskar, som undergrävt gojernas välstånd, överallt tillintetgjort fred, lugn, solidaritet, i det de förstört alla deras rikens grundvalar. Framdeles fån I se, att detta har bidragit till vår triumf: detta har givit oss möjlighet bl a att få den viktigaste triumf på hand - upphävandet av privilegierna eller m a o grunden för gojimaristokratin, vilken var folkens och staternas enda försvar mot oss.
Den nya aristokratin. På ruinerna av den forna bördsaristokratin hava vi ställt i spetsen för all intelligens-aristokrati - penningens. Denna nya aristokratis värdesättning hava vi lagt i den av oss beroende rikedomen samt i den av våra vise utbildade vetenskapen.
Psykologisk beräkning. Vår seger har underlättats ännu därigenom, att vi i relationer med för oss behövliga personer alltid spelat på det manskliga väsendets känsligaste strängar - på beräkning och begär, på människans omättliga materiella behov, och de uppräknade mänskliga svagheterna äro, till och med tagna var för sig, i stånd att döda initiativet, i det de utlämna människan till den, som köper hennes verksamhet.
Frihetens abstraktion har gjort det möjligt att övertyga massorna om att regeringarna icke äro annat än förvaltare hos landets ägare - folket, och att man därför kan byta desamma som man byter handskar.
Statsöverhuvudenas avsättlighet har överlämnat dem i våra händer och gjort dem till våra lekdockor."

ISRAELS POLITISKA FILOSOFI

Detta är alltså protokoll nummer ett, från Sions Vises Protokoll! Låt oss rekapitulera huvudteserna här i detta Protokoll nummer ett i tur och ordning och pröva om dessa huvudteser eller grundtankar överensstämmer med dels judedomens och den på judendomen grundade sionismen, dels med den judiska staten Israels politik:

Den första huvudtesen eller grundtanken lyder: "Rätten ligger i styrkan." I den bibliska judendomens Torah eller Lagen, alltså i de fem Moseböckerna, är just detta det mest kännetecknande: att rätten ligger i styrkan, eftersom man tillber en gud som inte bara är starkare än alla andra gudar, utan som också kan besegra och krossa alla andra folk och göra sitt utvalda folk, som judarna anser sig vara, till ett härskarfolk, ett herrefolk. Det var ju med styrkans makt och rätt som Israels folk, trots numerär underlägsenhet och i så kallad träldom, krossade Farao och egyptierna och rövade alla egyptiernas dyrbarheter - det är ju denna händelse som judarna håller i minnet varje år och firar som sin Påsk eller Pésach, som betyder att Herrens mordängel gick förbi judarnas hus där de hade målat dörrarna med blod.( Se andra Mosebok, kapitel 12!) Och sedan erövrade ju Israels folk Kanaans land, det nuvarande Palestina eller Israel, genom att deras Gud gav dem styrkan att förinta eller förslava de folk som bodde i Kanaans land och i grannländerna. Låt oss här endast citera vad Israels Gud säger i sin profet Moses mun i andra Mosebok, 23 kapitlet, vers 27:
"Förskräckelse för mig skall jag sända framför dig och vålla förvirring bland alla de folk som du kommer till och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig." (Se även femte Mosebok 11: 23, 24 och 25).
Och har sedan kanske inte den politiska sionismen och dess stat Israel i handling visat just att ingen annan moral gäller för sionisterna än just att rätten ligger i styrkan? Är det inte i kraft av sina överlägsna stridskrafter genom stöd från supermakten USA tack vare de sionistiska eller judiska lobbygrupper som den judiska staten Israel anser sig ha rätt att existera i det från palestinierna rövade landet? Och har inte Israel visat detta med sina talrika krig mot de arabiska grannarna? Och har inte Israel genom sitt innehav av hemliga kärnvapen ansett sig ha rätt att föra en hänsynslös politik mot palestinierna genom att skrämma de arabiska grannstaterna till passivitet eller eftergivenhet? Och åsidosätter inte Israel just genom sin militära överlägsenhet all internationell lag och alla FN:s deklarationer och resolutioner, när dessa är riktade mot den judiska staten? Och anser inte Israel att just denna styrka ger Israel rätt att hänsynslöst härska? Visst stämmer det. Sions Vises Protokolls första grundsats - att rätten ligger i styrkan överensstämmer helt med både den bibliska judendomen och med sionismen och Israels politik!
Den andra huvudtesen eller grundtanken i protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll lyder: "I vår tid har guldets - eller penningens - makt intagit de liberala styresmännens plats."

Låt oss först se om detta kan överensstämma med en bibliska judendomen. Vi kan då först konstatera att judendomens Gud, JHV eller Jahve som man vanligen säger, är fullständigt besatt av just guld. Han kräver en särskild tribut eller skatt av Israels folk, nämligen en Ark, som sedan kallas för Den heliga Arken, och denna ark skall vara försedd med guld nära nog alltigenom, vilket ingående skildras i andra Mosebok kapitel 25. Denna guldark skulle byggas av ett nomadiserande folk i öknen, innan man ännu hade dragit in i Kanaans land! Denna guldbesatthet kan inte bara tolkas symboliskt, utan guldet beyder den materiella välmåga som skall ge judarna världsherrevälde. Detta framkommer mycket klart hos den judiske profeten Jesaja i judendomens bibel, Gamla Testamentet, nämligen i kapitel 60 som har rubriken Sions kommande härlighet och är en vision just om ett världssionistiskt världsherrevälde, grundat på penningens eller guldets makt. Låt oss här citera från Jesaja 60: 10,11 och 12:
"Och främlingar skola bygga upp dina murar och deras konungar skola betjäna dig ... Och dina portar skola hållas öppna ständigt, så att folkens skatter kunna föras in i dig med deras konungar i hyllningståget. Ty det folk eller rike som ej vill tjäna dig skall förgås; ja, sådana folk skola i grund förgöras."
Men har då också denna andra huvudtes eller grundsats i Sions Vises Protokoll någon förankring och tillämpning i sionismen och Israels politik? Ja, i hög grad. För Israel betyder guldets - eller pennigens eller kapitalets - makt i främst USA och andra västländer i Europa, allt: Israels tillblivelse, existens och överlevnad beror uteslutande på att denna judiska stat kan pressa ut pengar från främst USA genom mäktiga judiska lobbygrupper som påverkar eller tvingar USA:s regering att skänka stora bidrag till Israel liksom från Västtyskland genom så kallad gottgörelse för de lidanden som det nazistiska Tyskland vållat judarna under andra världskriget. Inalles har bara Västtyskland genom sionistiska påtryckningar förmåtts skänka Israel över 150 miljarder D-mark eller drygt 500 miljarder kronor. Det är även genom guldets eller kapitalets makt som sionisterna kan verksamt styra en opinionsbildning till Israels fördel - genom massmedia, bokutgivning och läromedel, dels genom att i många länder äga viktiga massmediaföretag, dels genom att utsätta andra massmediaföretag för hot om att dra in annonser från alla judiskt ägda och sionistiska företag, vilket kan kullkasta tidningars och etermedias ekonomi, när dessa är helt eller delvis privatägda. Sionismens makt vilar på en kombination av kapital - guldets makt - och målmedveten sionistisk organisation. Vad stora judiska organisationer som Världssionistiska organisationen och Världsjudiska kongressen bestämmer i samråd med Israel, det styr sedan de nationella och lokala sionistorganisationerna i Sverige liksom i alla länder med en judisk befolkning.
Alltså, både den bibliska judendomen och sionismen liksom den judiska sioniststaten Israel lever helt på guldets - eller kapitalets - makt.

Den andra huvudtesen eller grundsatsen i Sions Vises Protokoll överensstämmer sålunda med både den bibliska judendomen och med sionismens Israel i dess politik!

Den tredje huvudtesen eller grundtanken i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll lyder:
"Politiken har ingenting gemensamt med moralen ... den som önskar regera bör tillgripa list och hyckleri."
Låt oss först undersöka om detta kan överensstämma med den bibliska judendomen att man där skulle rekommendera denna förvända moral som vanligen kallas machiavellisk, uppkallad efter en cynisk maktfilosof Niccolo Machiavelli i Florens på 1400-talet.
Vi måste då se efter i judendomens Torah eller Lag, som omfattar de fem Moseböckerna i judendomens bibel, Gamla Testamentet. I andra Mosebok 23: 27 står följande:
"Förskräckelse för mig skall jag - (Jahve, judendomens Gud) - sända framför dig - (Israels folk eller judarna) - och vålla färvirring bland alla de folk som du kommer till och jag skall driva alla dina fiender på flykten för dig." Lägg märke till vad judendomens Gud lovar sitt utvalda folk, Israels folk, judarna: att han skall hjälpa dem att "vålla förvirring bland alla de folk som du, alltså judarna, kommer till." Att vålla förvirring bland folk, det är ju just att med list och hyckleri eller med bedräglighet och falskhet skapa osäkerhet, fruktan och t o m ångest hos andra för att vilseleda dem och därigenom lättare kunna styra och behärska dem! I dessa bibelord framlägger judendomens Gud Jahve i sin profet Moses mun den fullständigt cyniska maktfilosofin, som helt överensstämmer med den tredje huvudtesen eller grundtanken i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll.
Men vägleds också sionismen och den sionistiska staten Israel av denna cynismens förvända maktmoral att den som önskar regera bör tillgripa list och hyckleri? Ingen som sakligt och förutsättningslöst följt Israels politik under hela dess fyrtiåriga existens kan förneka att den utmärks av just list och hyckleri eller dubbelmoral. Det är med just list som sionisterna bundit upp först Storbritannien och sedan USA till att judarna skulle få tillskansa sig Palestina, där det i den s k Belfourdeklarationen 1917 hette att Palestina skulle bli "ett judiskt nationalhem", inte en judisk stat, och att palestiniernas nationella rättigheter aldrig skulle få kränkas, medan de sionistiska judarna bara lade ut listens dimridåer för att föra britterna bakom ljuset. Det var hela tiden en judisk stat som sionisterna eftersträvade. Och det var just list som sionisternas ledare Chaim Weizmann använde när han lovade och bedyrade, bland annat i sin självbiografi Ett liv i kamp för Israel, att det i den judiska staten inte skulle få finnas ens en tendens till olikhet eller diskriminering mellan judar och palestinier (se sid. 556 i C Weizmanns självbiografi), för hela tiden var det de sionistiska judarnas avsikt att skapa en judisk stat Israel där palestinierna är just diskriminerade som förtryckta och utsugna slavarbetare, när de inte med terror och våld dödas, lemlästas eller fördrivs!
Och det är list, när Israel kallar sina skändliga övergrepp mot folkrätten och FN-deklarationen om De mänskliga rättigheterna för "ordningens upprätthållande och kamp mot terrorism." Liksom det just är list och hyckleri, när sionisterna kallar Israel en demokrati, när det är fråga om en rasistisk inkräktar - och våldsstat som förtrampar alla de mest elementära demokratiska rättigheter för den palestinska ursprungsbefolkningen, när Israel vägrar att låta de fördrivna palestinierna återvända till sitt hemland samtidigt som detta Israel låter hela världens judar automatiskt få israeliskt medborgarskap i denna inkräktar - och våldsstat!
Kort sagt: vad som står i Sions Vises Protokoll, nummer ett, den tredje huvudtesen att, "Den som önskar regera bör tillgripa list och hyckleri", överensstämmer helt med både den judiska bibeltron och med sionismen och den judiska staten Israels politik och med den sionistiska propagandan! "Vår paroll är - makt och hyckleri", heter det i Sions Vises Protokoll, protokoll nummer ett - och detta stämmer sålunda helt överens med både den bibliska eller mosaiska judendomen liksom det helt överensstämmer med sionismen och Israels politik!

[Aktb. 10, p2. Sändes deb 7/10/88] Den fjärde huvudtesen eller grundtanken i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll är en hyllning till terrorn, och den lyder:
"Vårt rike, som följer den fredliga erövringens väg, har rättighet att förbyta krigets fasor mit mindre märkbara och mera ändamålsenliga dödsdomar till underhållande av en terror, som tvingar till blind lydnad."
(Citat från fjärde huvudtesen i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll!) Att detta stämmer helt överens med den bibliska judendomen, med vad som klart och tydligt sägs i judendomens Torah, närmare bestämt i femte Mosebok 20: 10-17, är helt uppenbart. Här i judendomens Torah, den judiska Lagen, är det ännu brutalare och ohyggligare:
"När du kommer till någon stad för att belägra den, skall du först erbjuda den fred. Om den då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar för dig, så skall allt folkket som finns där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina slavar. Men om den inte vill ha fred med dig, då skall du belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din hand, skall du slå allt mankön där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finns i staden, allt rov du får där, skall du hava såsom ditt byte: och du må då njuta av det rov, som Herren, din Gud, låter dig taga från dina fiender. Så skall du göra med alla de städer som är mer avlägsna från dig, och som icke höra till dessa folks städer. Men i de städer som tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke låta något som anda har bliva vid liv, utan du skall giva dem alla till spillo ..." (Citat från judendomens Torah eller Lag, femte Mosebok 20: 10-17)
Alltså, medan Sions Vises Protokoll inskränker sig till att i allmänna ordalag förorda ett sionistiskt terrorvälde, så beskriver judendomens lag ett detaljerat skildrat terrorvälde som en från Gud anbefalld plikt, där våldtäkter, plundringar, massmord och hela folkmord påbjudes judarna! Judendomens Bibel, därtill dess allra heligaste avsnitt, är alltså långt värre än Sions Vises Protokoll! När judar förfasar sig över att Sions Vises Protokoll skulle vara en fruktansvärd antisemitisk smädesskrift för att lögnaktigt förtala judarna, så är detta rent och skärt hyckleri, eftersom judendomens Bibel, just dess Torah, i så fall är en vida värre antisemitisk smädesskrift och ett mera skamligt förtal av judarna. [Sthlms tingsrätts utskrift, Akt B8-4-89, Aktb. 131] Men hur kommer det sig då att de troende judarna är så varmt fästade vid sin Bibel och så ömt och kärleksfullt vårdar sina Torah-rullar, där dessa hemska saker står om vad deras Gud befaller dem att göra?
Och går vi så till sionismens nutida judiska stat Israel, tillämpar denna stat Första Protokollets fjärde huvudtes om: "underhållande av terror, som tvingar till blind lydnad."? Nog är i allafall Israels avsikt just denna, när israeliska soldater utkommenderas mot de vapenlösa palestinierna och dödar dem med skarp ammunition, svårt livsskadar dem med höghastighetsammunition, misshandlar dem med battonger och torterar dem i sina israeliska koncentrationsläger eller när israelerna flygbombar palestinska flyktingläger med napalm i Libanon eller när israelerna sänder ut dödsskvadroner till avlägsna länder som Tunisien för att mörda PLO-män!!! Våld och terrorns välde, det är Israels kännetecken, som väl fått sin kulmen när denna lilla banditstat i hemlighet tillverkar kärnvapen och vägrar varje inspektion från FN:s atominspektion!

Så kommer vi till den femte huvudtesen eller grundtanken i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll, nämligen att de icke-judiska folkens bördsaristokrati har ersatts av en penningaristokrati eller kapitalistklass som är i judarnas händer och gör den liberala friheten till en illusion:
" Statsöverhuvudenas avsättlighet har överlämnat dem i våra händer och gjort dem till våra lekdockor."
Låt oss först se om det kan finnas någon motsvarighet till denna cyniska tanke i judendomens Bibel i Torah, judendomens Lag, i de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet. Redan i första Mosebok berättas om den judiske patriarken Josef, son till Jakob eller Israel, sonson till Isak och sålunda sonsons son till ärkepatriarken Abraham. Denne Josef var en slug och listig person. Han lyckades ställa sig in hos Farao, stormakten Egyptens härskare, och fick företräde hos honom för att tyda dennes drömmar och uppmanade därvid Farao att utse honom, Josef, till Egyptens verklige styresman. I första Mosebok 41: 33.34 heter det:
"Må nu alltså Faraoutse en förståndig och vis man, som han kan sätta över Egyptens land. Må Farao göra så; må han även förordna tillsyningsmän över landet och taga upp femtedelen av avkastningen i Egyptens land underde sju ymniga åren." Och Farao, som föll för Josefs listiga försåt och snaror, lät göra vad Josef föreslog. I verserna 39 och 40 heter det:
"Och Farao sade till Josef: 'Eftersom Gud har kungjort för dig allt detta, finns det ingen som är så förståndig och vis som du. Du skall förestå mitt hus och efter dina befalningar skall allt mitt folk rätta sig: endast däri att tronen förblir min vill jag vara förmer än du'."
Stormakten Egyptens mäktige furste, Farao blev helt som en lekdocka i juden Josefs händer - och juden Josef utnyttjade också sin makt som stormakten Egyptens verklige härskare genom att sko sig på det egyptiska folkets nöd och elände. I första Mosebok 47: 12, 13 och 14 heter det:
"Och Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin faders hus och gav var och en underhåll efter antalet av hans barn. Men ingenstans i landet fanns bröd, ty hungersnöden var mycket svår, så att Egyptens land och Kanaans land försmäktade av hunger. För den säd som folket köpte samlade Josef till sig alla penningar som funnos i Egyptens land och i Kanaans land."
Och fortsättningen i verserna 15, 16, 17 och 19 lyder:
"Men när pengarna tog slut i Egyptens land och i Kanaans land kom alla egyptierna till Josef och sade: 'Giv oss bröd, inte vill du att vi ska dö i din åsyn? Vi har ju inga pengar mer! Josef svarade, För hit er boskap, så ska jag ge er bröd i utbyte mot er boskap, om ni inte har några pengar!' Då förde de sin boskap till Josef och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, fäkreatur och åsnor ... Så gick detta år till ända. Men följande år kom de åter till honom och sade:'Pengarna är slut och den boskap vi ägde har kommit i min herres ägo, inget annat finns nu kvar än våra kroppar och vår jord. Inte vill du väl att vi skall förgås inför dina ögon, vi med vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så vill vi med vår jord bli Faraos trälar, ge oss bara utsäde, för att vi må leva och icke dö och för att jorden icke må läggas öde. Då köpte Josef all jord i Egyptens land åt Farao."

Ett annat exempel på hur judiska ledare härskar över främmande furstar och styresmän finner vi i judendomens Bibel i Esters bok i Gamla Testamentet, nämligen hur den sluge juden Mordokai skaffade sig totalt herrevälde över perserkonungen Asveros genom att låta sin fosterdotter Ester bli den persiske konungens favorithustru. Därom kan man läsa i Ester kapitel 9 och 10, där det berättas hur judarna fick perserkonungens tillstånd att mörda 75 000 perser och denna berättelse avslutas på följande sätt:
"Ty juden Mordokai var konung Asveros närmaste man och han var stor bland judarna i Perserriket och älskad av alla sina bröder, eftersom han sökte sitt folks bästa och lade sig ut för alla sin alandsmän till deras välfärd."
I judendomens Bibel, Gamla Testamentet, ser vi att sluga och lovprisade judar som Josef och Mordokai får total makt över främmande stormakters furstar och styr genom utsugning och terror av folket för att uteslutande gagna sitt eget folks, judarnas, intressen! Och det är ju själva kärnan i den femte huvudtesen i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll.
Och när vi förflyttar oss till vår tids verklighet, så ser vi ju att just sionismen i den sionistiska judestaten Israels tjänst arbetar efter samma grundprincip med sin sionistiska propagandas målmedvetet energiska påtryckningar att främmande makters ledare skall stödja Israel. I USA är detta mest uppenbart och påtagligt där varje ledande politiker och i synnerhet varje presidentkandidat från de båda partierna, demokraterna och republikanerna, noga granskas och förhörs av AIPAC och den sionistiska spionageorganisationen ADL eller Antiförtalsligan, innan de får judiskt godkännande att politiskt göra karriär. Detta redovisas ingående i förre senatorn, för republikanska partiet, Paul Findleys bok They Dare To Speak Out.
Sammanfattningsvis: Alla de fem huvudteserna i Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll visar sig överensstämma med både den bibliska judendomen och sionismens Israels politiska gärningar. att rätten ligger i styrkan, att kapitalet intagit de liberala styresmännens plats, att list och hyckleri bör tillgripas av dem som önskar regera ... att terror bör ske för att skapa lydnad, och att de judiska eller sionistiska ledarna skall styra viktiga staters regeringar - allt detta kegitimeras i judendomens bibel och allt går igen i sionismens Israel med dess sionistiska lobbygrupper och sionistiska infiltration av viktiga opinionsmedia! Därav kan vi dra slutsatesen att åtminstone Protokoll nummer ett i Sions Vises Protokoll är äkta judiskt! [Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktb. 131]

JUDENDOMEN

Istället för att lösa den så kallade "judiska frågan" så har man förvärrat den genom att göra det palestinska folket till offer för det judiska utvalda folket. Folkmordet på palestinierna ses, av många, som en terapi för att behandla det judiska sjukliga komplexet.
BG Montgomery var en framstående svensk jordbrukare av skotsk familj och dessutom storpolitiskt väl bevandrad och författare till flera böcker. Dessa böcker utgavs i den engelskspråkiga världen under mellankrigstiden och väckte betydande uppmärksamhet främst i England. år 1943 utgav Montgomery en bok i Sverige med titeln "Närmare stormcentrum". Den boken behandlar storpolitiska frågor under det pågående andra världskriget. Där behandlas, i ett särskilt kapitel, judefrågan med rubriken: "Judeproblemet", som än idag är av största intresse. Inte minst därför att denna fråga bara aktualiserats mer och mer med Israels tillkomst och dessutom att den judiska eller sionistiska makten ökat ända dithän att hela saken blivit offentligt tabubelagd. I åsikts - och yttrandefrihetens namn fortsätter vi här i Radio Islam att belysa judefrågan och läser därför upp Montgomerys analys som har rubriken "Judeproblemet":

JUDEPROBLEMET

"Den som förnekar judeproblemets existens är en humbug, säger den kände engelske författaren Hilaire Belloc i sin bok om judarna. Enligt hans mening dikteras en sådan inställning antingen av konventionella hänsyn, skenhelighet eller fruktan; det finns ingen parallell till judeproblemet, ty det historiska och sociala fenomen, som skapat detsamma, är enastående; det är ett problem, som vi lika litet kan undkomma som föregående generation lyckades i sina försök härvidlag; det kommer inte att minska i betydelse genom någon slags helande inverkan av tiden; tvärtom ökar dess betydelse mitt framför våra ögon; problemet kräver en lösning, omedelbart och utan omsvep.
Det är onekligen intressant att jämföra detta uttalande av en av Englands främsta experter på området med de åsikter, som förfäktas av vissa författare i en på Bonniers förlag utgiven broschyr med titeln "Mot Antisemitismen". Denna samling av uppsatser hör till ren propagandalitteratur. Den utgör en veritabel gruva av halvsanningar, ensidiga exempel, missvisande uppgifter och direkt felaktiga påståenden. Vi kan icke här ta upp till behandling de många synpunkter, som där framläggs, utan måste inskränka oss till några få.
'Att kalla bolsjevismen judisk är en grov lögn', skriver Lydia Wahlström, som påstår att det ursprungliga Sovjet inte räknade med mer än två heljudar och att den ryska regeringen 1937 hade en enda jude.
Belloc ser litet olika på saken. Revolutionen var, säger han, en judisk rörelse, men ingalunda en för alla judar gemensam rörelse. Belloc, som är synnerligen väl informerad om vad som verkligen hände i Ryssland, beskriver utvecklingen sålunda:
'I praktiken sattes givetvis inte upp en proletärregering, ännu mindre någonting så meningslöst och motsägande som en "proletariatets diktatur". Det hela kallades för republik av arbetare och bönder. I själva verket var det ingenting ditåt. Det var helt enkelt despotism utövad av en ledande klick, som exporterats från Tyskland för att omöjliggöra vidare militära insatser från rysk sida. Alla dessa ledare utan undantag var judar eller ryssar, som genom sina familjeförbindelser representerade judarna. Den förnämste av de förstnämnda var en Braunstein, som dolde sig under der tagna namnet Trotsky. Ett fruktansvärt terrorregemente uppsattes, under vilket otaliga ryssar ur de ledande skikten massakrerades. På detta sätt utplånades hela den ryska staten. Bland de mördade var ett stort antal präster, mot vilka de judiska revolutionärerna hyste ett särskilt agg. Den gamla sociala organisationen sopades bort och ett helt nytt ekonomiskt system skapades under den judiska despotismens välde. I städerna infördes kontroll och ransonering av födoämnen och andra nödvändighetsartiklar, varvid kroppsarbetarna erhöll de största ransonerna. De som ej arbetade för det nya systemet och dess herrar fick ingenting alls. Jordbruket nationaliserades i teorin, men i praktiken kunde städernas judekommittéer icke genomdriva detta, utan bönderna tog hand om jorden. De judiska kommittéerna var dock tillräckligt starka för att företa raider i jordbruksdistrikten och lägga beslag på skörden för trupperna och stadsbefolkningens behov.' Så långt Belloc.
Det torde icke kunna bortresoneras, att den ryska revolutionen organiserades och finansierades av judar för att tillvarata judiska intressen och tillfredsställa judiskt hämndbegär. Kommissarierna, som bestämde vilka som skulle mördas (likvideras) var till allra största delen judar.
Skulle Dr Wahlström, efter att ha tagit del av ovanstående, fortfarande insistera på den "grova lögnen" kanske vi får tillgripa andra hjälpmedel. Vi får väl då hänvisa till, att judarna själva oförblommerat erkänner sin andel i den ryska revolutionen. Detta framgår bl a av en artikel av juden Marcus Eli Ravage.
Skulle även detta bevis anses otillräckligt må vi hänvisa till ett yttrande av Winston Churchill. I sitt tal i Dundee den 24 september 1921 uttalade han sig om den ryska revolutionen i följande ordalag:
'Denna fruktansvärda katastrof framkallades av en relativt liten klick yrkesrevolutionärer, flertalet av dem judar, som har plågat det olyckliga ryska folket under dettas svaghetsperiod.'
Vi hoppas att den lärda författarinnan inte vill påstå, att hon är bättre underrättad än Winston Churchill. Han har dock litet "inside information".
Beträffande judeinslaget i den första sovjetregeringen tror jag vi kan lita på Bellocs uppgifter, att alla revolutionsledarna utan undantag var judar eller representerade judiska intressen. Trotsky var juden Braunstein, Sokolnikov var juden Brilliant, Sinoviev var juden Apfelbaum, Kamenev var juden Rosenfeldt, Jakob Moses Sverdlov och Moses Uritzki var judar. Av de återstående fyra var Bubnov ryss, Lenin kvartsjude och gift med judinnan Krupskaja, Dzerjinski polack, Stalin georgier och sedermera gift med en dotter till juden och patriarken Lazar Kaganovitj. Stalin är högtidligen intagen i de ryska judarnas samfund. Bland övriga kända revolutionsfigurer må nämnas Radek, som var juden Sobelsohn, Borodin som var juden Grusenberg, Litvinov som är juden Finkelstein, samt judarna Maiski, Losovski, Mechlis, Sjvernik och Berija, alla i främsta linjen. Molotov är gift med judinnan Sjemtsjusjina.
Dessa fakta måste dr Wahlström tydligen ha förbisett. Det är litet betänkligt, när man uppträder med sådan pretention och för huset Bonniers talan.

LENINS "REVOLUTION"

Redan 1890 öppnades i Förenta Staterna särskilda skolor för utbildning av ryska revolutionärer. Dessa bekostades av mångmiljonären Jacob Schiff, en från Tyskland utvandrad jude. Undervisningen planlades i samförstånd med den judiska orden B'nai B'rith, judarnas broderorganisation till Frimurarorden. Kull efter kull av väl utbildade revolutionärer sändes över till Ryssland eller väntade i angränsande länder på tillfälle att få i praktiken omsätta sina av judarna i Amerika inhämtade lärdomar. De rysk-japanska fredsförhandlingarna 1905 skedde under den med stor majoritet valde presidenten Theodore Roosevelts välvilliga auspicier. Ledare för den ryska delegationen till fredskonferensen var greve Witte, gift med en judinna, och Roosevelts representanter var den ovannämnde Schiff samt Adolf Krause, stormästare i B'nai B'rith. Den senare förklarade helt oförblommerat, att judarna skulle släppa lös revolution i Ryssland, om icke tsaren beviljade de ryska judarna fulla medborgerliga rättigheter. I oktober bröt revolten ut, och tsaren tvingades till eftergifter i demokratisk anda. Alltjämt fortsatte strömmen av revolutionärer från USA till Ryssland. En del ryska judar hade beväpnat sig med amerikanskt medborgarskap och amerikanska pass. Situationen i Ryssland blev alltmer kritisk, och regeringen fann sig till slut föranlåten att vägra erkänna återvändande ryska judars rätt till amerikanskt medborgarskap. Då slog Amerikas judar åter alarm, och president Taft gick till motåtgärder. I december 1911 uppsades det rysk-amerikanska handelsavtalet för judarnas skull.
Under tiden har kampen gått vidare i Amerika. Judarna har konsoliderat sin ställning. Jacob Schiff blev direktör för den stora bankirfirman Kuhn, Löeb & Co och kontrollerade förutom sina järnvägs - och telegrafbolag de stora bankerna Union Pacific, National Bank of Commerce, National City Bank och Columbia Bank. När Lenin och Trotsky exporterats till Ryssland 1917 försåg dessa väldiga bankföretag sina meningsfränder med pengar. Saken var sedan länge väl förberedd. De ryska revolutionärerna hade i god tid försetts med enorma ekonomiska resurser och strödde omkring sig pengar. Det råder inget tvivel om, att detta i hög grad underlättade deras vettvilliga, men samtidigt målmedvetna kamp. General Hoffman, som praktiskt taget dikterade fredsvillkoren i Brest-Litovsk, skriver om dessa revolutionärer (citerad av Kurt Stechert i "Tyskland och Sovjetunionen" sid.16):'Bolsjevikledarna betraktades då endast som extremt socialistiska fantaster. Den tyska riksledningen hoppades att de efter sin ankomst till Ryssland ytterligare skulle stegra förvirringen därstädes och att Ryssland till följd härav skulle kunna tvingas till fred inom en ej alltför avlägsen framtid. Ingen ansåg det för troligt, att bolsjevikledarna skulle kunna slå under sig makten för någon längre tid. Det stod inte i mänsklig förmåga att förutse, att dessa revolutionärer från kaféerna i Schweiz, skulle vara i stånd att bemäktiga sig Ryssland, lyckas behålla makten genom blodigt skräckvälde, vartill historien aldrig skådat maken, och bli ett hot mot allt som människoanden under århundraden skapat.'

JUDISKA FINANSENS MAKT

Tyska regeringen hade ingen aning om vilka enorma ekonomiska resurser, som stod revolutionsledarna till buds, att de hade bakom sig praktiskt taget hela världsjudendomens finanser, och att de redan från början kunde påräkna obegränsad hjälp vid organisationsarbetet av åtskilliga miljoner intelligenta, skolbildade och fanatiska ryska judar. Detta blev för Tyskland en synnerligen oangenäm överraskning. De stora finanshusen i USA var mycket säkrare informerade om saken.
I detta sammanhang kan det vara på sin plats att påpeka, att orden B'nai B'rith, världsjudendomens kamporganisation, öppnade skallet mot Hitlers Tyskland, och att det var denna organisation, understödd av finanshuset Kuhn, Löeb & Co med underlydande storbanker, som finansierade krigshetsen i Amerika och England.
Sven Stolpe vistades före krigsutbrottet i Tyskland i och för moralisk upprustning under den s k oxfordrörelsens auspicier - denna rörelses namn utgör inom parentes sagt en ren förfalskning, vilket experten på den verkliga oxfordrörelsen, biskop Brillioth, torde kunna intyga.Den är snarast att betrakta som en slags affärsrörelse i religion, och den offentliga bikten utnyttjas säkerligen på sina håll som internationell informationskälla. Stolpe vann under sin tysklandsvistelse många vänner bland nationalsocialisterna, som tydligen givit honom vissa förtroenden. Dessa återges nu i hans uppsats, men eftersom citaten är ordagranna är källorna inte namngivna. Det är vanskligt med anonyma referat, som lätt förfalskas, då den som citerats inte har möjlighet att försvara sig. För vår del har vi den bestämda uppfattningen, att här föreligger ett fall av avsiktlig förvrängning. Den saken kanske Stolpe bäst utreder med sitt eget samvete.

[Aktb. 10, p 11. Sändes 21/10/88] Saken ligger istället så till: Ingen ärlig person, inte ens judarna själva, förnekar den kolossala maktställning som den judiska finansen för närvarande intar i världen. Vidare är det ett obestridligt faktum, att judarna före den nationalsocialistiska omvälvningen utövade ett mycket hårt regemente i Tyskland. Alla samhällsklasser drevs till ruinens brant, medan judarna, delvis med hjälp av utländskt kapital, inhöstade enorma vinster.
Vi skall däremot inte alls bestrida, att de tyska nazisterna genom sin judehets drivit fram en masspsykos och gjort politiskt kapital av judefrågan. Det sätt på vilket judarna behandlats i Tyskland är för oss svenskar främmande och i hög grad motbjudande. Men vi skall icke förty hålla oss till sanningen och se judefrågan i dess rätta ljus.
En jude som står på gammaltestamentlig grund och följer Talmuds anvisningar är en farlig medborgare, i vilket land det än vara må, och vi får inte glömma, att de stora världsomspännande judiska organisationerna: den judiska världskongressen, comité des délégations juives, union des associations culturelles de France et d'Algérie, Anglo-Jewish Association, Board of Deputies of British Jews, American Jewish Committee, American Jewish Congress, Anti-Nazi-League, American Jewish Joint Distribution Committee, American Jewish Consultive Council and American Joint Reconstruction Foundation, den sionistiska världsorganisationen och orden B'nai B'rith står på gammaltestamentlig grund. Bakom dessa stora organisationer skymtar de judiska bankhusen i Wall Street och Lombard Street med sina omätliga tillgångar, även om ledarna av de senare snarast kan betraktas som ateister.

ENGBERG:

Den bästa framställning av judefrågan, som presterats på vårt språk, har till författare Arthur Engberg och publicerades i tidningen Arbetet den 12 mars 1921. Vi skall här citera några rader ur detta märkliga aktstycke:
'I sin erövring av världen har judendomen fullföljt en målmedveten raspolitik. Man har opererat på två linjer. å ena sidan har en stamrenhet bevarats, som står utan motstycke i historien. Det har sörjts för att en frisk obemängd och äkta kärna av gammaljudisk ras vårdats och bevarats unders segt fasthållande vid stammens fäderneärvda traditioner. å andra sidan har man detacherat vissa element att beblanda sig med andra nationaliteter och skapa dessa semitiska blandningstyper, som alltmer och mer börjat inpyra den nationella folkstocken. Den rena stammen har varit och är bärare av den judiska andens bästa och starkaste kultur. Den är judendomens kraftkälla genom tiderna. Men hand i hand med dess betydande inflytande över de nationella kulturerna har gått det systematiska underminerandet av de övriga raserna. Det ligger i denna expansion judendomens hela kynne att vara cell-byggare, att fräta sönder, inifrån uppluckra och förbränna ...
Judendomen har varit och är den indo-ariska folkstammens mistel. Den kräver en ädel ras som näringskälla, och det vore orättvist att färneka, att den har säker blick för det bästa och livsdugligaste.'... Detta meddelas givetvis inte som någon kritik av "rasblandning".

[Aktb. 10, p 12. Sändes 21/10/88] Landshövding Engberg är ingalunda ensidig i sitt bedömande av judefrågan. 'Få inslag av mänsklig dumhet och brutalitet äro vidrigare än den organiserade antisemitismen.', säger han. Detta hindrar emellertid icke, att man bör vara på sin vakt mot judarnas samhälsskadliga verksamhet. Herr Engberg uttrycker sin mening härvidlag i följande pregnanta satser:
'En annan sak är, huruvida humanitetens och toleransens bud skall kräva den passiva självuppgivelsen. Det finns en antisemitism, som varken är dum eller brutal utan helt enkelt ett uttryck för naturlig kulturell självhävdelse. Den räknar kallt med det faktum, att den judiska infiltreringen skapar en mestizprodukt, som representerar en upplösning av den inhemska rasens djupaste och bästa egenart. För närvarande är det faktiskt så, att våra barn får läsa sin nationella litteratur genom Mose brillor. Vår litteraturhistoria behärskas av hel -, halv - och kvartsjudar.'

JUDARNA FÖLJER SITT EGET VÄSEN - SVENSKEN GLÖMMER ATT HåLLA På SITT

Det är skarpa ord, men de kommer ur hjärtats djup. De grundar sig på inte bara vittomfattande historiska och litteraturhistoriska studier utan även på stor personlig erfarenhet. Det är intressant att notera herr Engbergs iakttagelse, så tidigt som 1921, att den svenska unghögern redan då var på glid i av judefinansen önskad riktning. Han skriver därom: 'Man har icke kunnat undgå att märka, att den tongivande nationalistiska unghögern i vårt land fått en allt påtagligare hebreisk accent.' Herr Järte i Svenska Dagbladet hade redan då vunnit en del proselyter.
I sitt slutomdöme gisslar herr Engberg* svenska folket för dess ointelligenta inställning till judarna: 'Judarna följer sitt eget väsen, och därom är intet att säga. Men svensken glömmer lätt att hålla på sitt eget. Det är som om någon slags indolens hindrade honom från att slå vakt om sin innersta och bästa egendom. Den företagsamme semiten tar hand om den, tolkar och utlägger den, och vi beskedliga svenskar fylls av nationell stolthet över våra judars bedrifter.'
Det skulle göra författarna till förlaget Bonniers bok mot antisemitismen gott att läsa dessa rader.
Låt oss återgå till huvudtemat, judarnas inställning till samhället. Klarast ser vi saken, om vi låter en jude framlägga sin ståndpunkt, låter honom sätta in attacken och även leverera kritiken. I januarinumret av Century Magazine 1928 gör den judiske skriftställaren Marcus Eli Ravage ett våldsamt angrepp mot hela den kristna världens inställning till judendomen. Det är en kort stridsskrift, briljant och medryckande, till hänsynslöshet djärv. Det finns intet spår av mindervärdighetskomplex, där är det herremannen, som tar till orda och vet vad han talar om.
Han förlöjligar de kristna, som på grund av konventionella hänsyn ej vågar stå för sin ståndpunkt i judefrågan." [Från Sthlms tingsrätts utskrifter av de fällda radioprogrammen. Akt B8-4-89 Aktb. 72]

Arthur Engberg (1888 - 1944) var socialdemokratisk politiker och publicist. Han var chefedaktör för den socialdemokratiska dagstidningen Arbetet i Malmö mellan 1918 och 1924 och för Social-Demokraten i Stockholm 1924 till 1932. Han var ecklesiastikminister i ministären Per Albin Hansson mellan 1932 och 1939 (med undantag för sommaren 1936). Som ecklesiatikminister tog Engberg bland annat initiativet till lösningen av extralärarproblemet, reformeringen av folkundervisningen, psalmboksfrågans lösning och upprättandet av Riksteatern. Engberg var akademiskt utbildad. frispråkig, rakryggad med ett stort civilcurage. Den judiska "religiöst" legitimerade rasismen provocerar och framkallar en europeisk spegelvänd nationalism som Engberg, med sin tid språkbruk, uttrycker. Om man hyller den judiska rasistiska nationalismen (sionismen) så finns det ingen anledning att fördöma Engbergs svenska nationalism. åtminstone, för att vara svensk, behöver man inte vara exklusivt kristen, muslim eller jude. Och det finns ingen religion som heter "svenskdom" eller "svenskism"! Sionismen har för övrigt förklarats av FN 1975 som en form av rasism.

JUDENDOMEN ÄR PERVERS

I TV-aktuellt torsdagen den 27 oktober framträdde den 64-årige sektledaren, som omtalats i mängder av stora reportage i pressen på senare tid. Efter det att det uppdagats, att han har utsatt flera småflickor för de mest vedervärdiga sexuella övergrepp, maskerat som någon slags mystisk, psykologisk terapi. Nu fick den svenska allmänheten i TV se honom, höra honom och vi fick veta att han heter Hans Scheike och är grafolog. Han berättade själv att han uppfattar sig som ett slags Jesus och att han är av judisk härkomst. Detta sade han uppenbarligen för att fösöka vinna sympati eller medlidande. Man fick även se honom då han steg ut ur sin cell i korridoren i häktet och ömt omfamnade en av sina indoktrinerade kvinnliga "medhjälpare". Det hela var tydligt arrangerat för att framkalla en känslosam medlidandekult kring hans fall. Men vad i hela världen har nu denne vedervärdige, judiske sektledare, som specialiserat sig på rituella, sexuella övergrepp på småflickor, med palestinakonflikten att göra? Det kan ju en och annan lyssnare kanske fråga sig. Men det här fallet har faktiskt med den judiska staten Israel att göra, fast inte direkt förstås utan snarare indirekt. För det första är det knappast någon tillfällighet att denne sektledare råkar vara av judisk börd. Det finns en stark sexualbesatthet i judendomen, vilket var och en som är en smula förtrogen med den judiska bibeln - Gamla Testamentet - och Talmud väl känner till. Att återge citat här skulle föra för långt och bli ett långrandigt föredrag på flera timmar, kanske uppemot ett dygn. Men för den bibelintresserade kan vi här i korthet nämna några exempel på lämpliga ställen att läsa. T ex andra Mosebok 22:5, första Mosebok 38: 8-10, andra Krönikeboken 11:21, andra Konungaboken 23:13, 14, Hesekiel 16:17, andra Konungaboken 9:30-33, Ester 2:12, Jesaja 23:17, 18, andra Samuelsboken 13:2, 14 och 15, Jesaja 23:16, andra Samuelsboken 13:1, 22, 28 och 29, första Mosebok 19:1-11, Hosea 4:14, första Samuelsboken 18:27, andra Samuelsboken 6: 14, 20 och 23, Jeremia 5:8, Hesekiel 23:11-17, Hosea 3:1-2, första Mosebok 39:6-7, Jeremia 29:22-23, andra Konungaboken 23:4-7, andra Samuelsboken 11: 2-4, första Mosebok 38:13-18, Hesekiel 23:2-4 och 25, andra Samuelsboken 15:16 och 16:21-23, Hosea 1:2-3, första Konungaboken 11:1-3, Job 21:23, 24, Domarboken 19:16-24, första Mosebok 38:18, 19:23, 35, och 20:12, 38:16-18 och 11:27, 29, andra Mosebok 6:20 osv, osv.

[Aktb. 10, p 18. Sändes 29/10/88] Om vi går till senare tider - till vårt århundrade - så finner vi att så gott som alla mer eller mindre perversa sexualteorier har lanserats av och drivs av övervägande judar. Den mest kände av alla dessa är självfallet Sigmund Freud. Freuds sexualbesatthet, som utövat ett oerhört inflytande inom konst, litteratur, teater, film och förstås psykologi, är så allmänt känd för bildade personer, att vi inte här behöver påminna våra lyssnare om det. Eftersom den 64-årige judiske sex - och sektledaren uppenbarligen är mycket starkt påverkad av Freuds mycket judiska sexualteorier, så kan vi här läsa upp ett citat från Freuds "Neue Folge der Vorlesungen zur Einführung in die Psykoanalyse", sidan 167 och lyder: "Man har ju tillfälle att se små flickor utan att märka att de är besatta av penisavund, men den invändningen träffar inte prick. Man kan se tillräckligt mycket hos barn, om man vet hur man ska iaktta dem. Dessutom måste man betänka hur föga barnet kan ge medvetna uttryck åt sina sexuella önskningar och hur det än mindre förmår meddela dem. Därför är vi i vår fulla rätt, när vi senare studerar spåren och följderna av dessa emotionella upplevelser hos vuxna neurotiker." Vad är det Freud säger här egentligen? Han säger, att "det finns ett alldeles speciellt sätt att iaktta små flickor" - inte det vanliga sättet utan "om man vet hur man skall göra". Ja, kanske det.
Men även om man gör sina iakttagelser på detta speciella sätt, så finns det faktiskt föga att se. Det vi istället skall göra, säger Freud, det är att studera " de senare spåren och följderna av dessa emotionella upplevelser hos vuxna neurotiker", liksom "manifestationer av infantil sexualitet hos vuxna". Men hur pass tillförlitliga är de? Sedan håller Freud på med detta ämne och mal sida upp och sida ned i flera av sina verk om sin judiska sexualbesatthet. Grundtanken hos Freud är, att sexualiteten ligger bakom allt. Alla drömmar är i grund och botten sexuella. Alla psykiska svårigheter ska vara ett utslag av hämmad sexualitet. Alla pojkar vill ha sexuellt umgänge med sin mor. Barnets liv är i grunden sexuellt. Också barnens lekar är sexuella. Han säger också att "de impulsbegär som föds på nytt med varje människa är incestbegär, kannibalism och mordlust."
Var i judendomens bibel finner vi denna perversa föreställning som ett bjudande hot från judendomens gud, Jahve? I femte Mosebok 28:53, 54 och 55 heter det följande: "Och då skall du nödgas äta din egen livsfrukt, köttet av dina söner och döttrar, dem som Herren, din Gud, har givit dig. Sådan nöd och sådant trångmål skall dina fiender försätta dig i. En man hos dig, som levde i veklighet och stor välmåga, skall så missunnsamt se på sin broder och på hustrun i sin famn och på de barn han ännu har kvar, att han icke skall vilja åt någon av dem dela med sig av sina barns kött, ty han äter det själv."
Sexualbesattheten och de perversa fantasierna och fixeringarna är alltså något typiskt judiskt. I så måtto har detta med den judiska staten Israel att göra, att troende judar ser staten Israel inte bara som det av deras gud utlovade landet utan även som en moderlig jord att ständigt befrukta och som inte får besudlas av de orena, alltså de icke-judiska palestinierna eller av andra folk. Israel är alltså ett slags sexualbesatthet.

JUDENDOMEN UNDERGRÄVER MORALEN I SVERIGE

För det andra har den 64-årige judiske sex - och sektledaren Hans Schejke att göra med Israel genom att, medvetet eller omedvetet, undergräva moralen i Sverige. Det är ett sionistiskt intresse att moralen upplöses och att allmän dekadens utbreds i icke-judiska stater och det är med den avsikten att judarna då som sionister lättare kan få ett grepp om den icke-judiska staten och lättare manipulera de icke-judiska folken till att låta sig toppridas eller styras av sionister. Utan stöd från de i förfall stadda kristna västliga demokratierna kan Israel inte överleva, vare sig ekonomiskt eller politiskt. Det ska vi utförligare redovisa i samband med uppläsningen av och kommentarer till "Sions Vises Protokoll". Låt oss här endast avslutningsvis tillägga att alla dessa mängder av mer eller mindre perversa och moralupplösande sekter självfallet inte tillåts i staten Israel. Istället är det en liberal och judisk rättighet i icke-judiska stater. Bara detta borde väl vara en tankeställare. [Aktb. 10, p 19. Sändes 29/10/88] Apropos denne judiske sex - och sektledare Hans Schejke vars ohyggligt skändliga, sexuella övergrepp på småflickor väckt stor publicitet, så har man i massmedia nogsamt undanhållit att dessa vedervärdiga sexuella sadistorgier, mot vuxna liksom mot minderåriga, har sina rötter dels i judendomens Talmud och dels i den judiske psykoanalytikern Sigmund Freuds läror, som ju vunnit så allmän spridning.

TALMUD OM SEX - KVINNAN:ETT STYCKE KÖTT FRåN SLAKTAREN

Låt oss här börja med några citat från Talmud (den judiska heliga skriften - tolkningar och förtydliganden av Gamla Testamentet). I Mo'ed Katan 17A står det följande: "När någon märker, att han grips av onda lustar, må han bege sig till en ort där han inte är känd, klä sig i svart och följa sina lustars ingivelse." Och i Nedarim 20 A, B och E i Talmud står det följande: "Mannen kan göra med sin hustru som det behagar honom. Han kan behandla henne som ett stycke kött som kommer från slaktaren, och äta efter sin smak; saltat, stekt, kokt, såsom fisk från torget. En dag kom en judinna och sade till en rabbin:'Rabbi, jag hade dukat bordet för min man, men han har vräkt omkull det.' Och rabbinen svarade: 'Min dotter, lagen har offrat er. Vad kan väl jag göra för er?'" Och i Joma 18 B och E står det följande: "Rabbi Nachmann hade för vana att utropa, då han inträdde i Sékanzib,'Vilken kvinna vill tillhöra mig för en dag?'" Ett av de vidrigaste ställena i judendomens Talmud återfinns i Nidda 47 B och lyder på följande sätt: "En flicka på tre år och en dag må du skända." Det fortsätter sedan, men det som där följer är alltför vedervärdigt för att återges i svensk översättning, varför jag läser det stycket ur judendomens Talmud på latin. På latin lyder det: "Filia trium annorum et diei unius desponsator per coitum, si autem infra 3 annos sit porrinde est, ac si quis digitum inderet in oculum id est reus laesae virginiatis quia signaculum iudicator recrescere."

Man kan gott förstå varför judedomens ledning så ivrigt undanhåller oss (icke-judar) sin Talmud i översättningar. Att massmedia också förtiger detta, tyder på den judiska makten att censurera. Hos Freud är sexualdriften bakom allt hos människor - också hos barnen - som med alla medel måste utlevas. I Freuds sista bok, som hade titeln "An outline of Psychoanalysis", säger Freud på sidan 85 följande:
"Neuroserna skulle kunna undvikas, om barnets sexualitet fick fritt utlopp, såsom det förekommer bland många primitiva raser." Observera, att de mest vanvettiga fantasier och barbariska utlopp bejakas av Freud som fullt mänskliga. Jag fortsätter att citera: "Föreställningen att bli uppäten av fadern tillhör den typiska, primära uppsättningen av barndomsföreställningar." Det säger Freud på sidan 34 i sin skrift som har titeln "The problem of anxiety". Kannibalism är alltså en typiskt mänsklig ångest, enligt Freud, vilken endast kan frigöras genom påtvingad sexuell utlevelse. Vid ett annat tillfälle, återgivet i Freuds samlade skrifter på engelska, del V sidan 266, säger Freud följande: "Fruktan att bli uppäten har jag hittills endast funnit hos män. Denna fruktan hänför sig till fadern men är sannolikt resultatet av omvandlingen av aggressiva, orala tendenser riktade mot modern. Den person barnet vill uppsluka är modern, som har närt det."

Dessa fullständigt vanvettiga, alltigenom perversa vanföreställningar av mardrömskaraktär har, genom juden Freud, förvandlats till inte bara vetenskapliga teorier, utan även - och detta är det värsta - till idéer genom vilka psykiskt störda eller sjuka människor skall botas genom dyrbar och förstörande psykoanalys.

Det är inte underligt att många kvasibetonade psykologer och terapeuter, som förläst sig på Freud och ofta skolats i hans lära, blir genompyrda av ångestfyllda, sadomasochistiska föreställningar, som de sedan utsätter sina patienter för - också de värnlösa barnen.
Här har vi sekt - och sexledaren Hans Scheike och dennes kvinnliga assistenter i ett nötskal. Samhällsmoralens fortskridande förfall och upplösning kan fortgå fullt legitimt ända tills de värsta orgierna avslöjas och de ansvariga kan dömas. Men hur ofta ertappas verkligen de skyldiga? Vi här på Radio Islam säger, att dessa perversiteter verkligen har med Israels vanvettiga rov och övergrepp mot palestinierna att göra, för palestinierna och Palestina är det skändade barnet dagligen. Judendomen är politiskt och moraliskt pervers. Denna judiska perversitet drabbar icke-judar palestinierna och andra folk.

Varför tala om Scheike?

I två korta inslag tog vi upp fallet med den i pressen mycket uppmärksammade sektledaren och sadisten Hans Scheike och sammankopplade hans judiska börd med den judiska sionismens Israel och dess våldförande av det palestinska folket.
Vi vill påvisa hur judendomen - som lära - är pervers och hur den legitimerar perversa teorier som bidrar till dekadensen.
1 - Det var denne sadistiske sektledare själv som i TV-aktuellt uppgav att han var av judisk börd, inte vi här på Radio Islam.
2 - Han framförde detta som både en förklaring och som ett urskuldande. Uppenbarligen framförde han detta mycket avsiktligt, bland annat för att därmed inhämta sympati och förståelse för sina illgärningar, när han överklagar domen på åtta års fängelse: att han, som jude, skall kunna påräkna särskild förståelse och särskild välvilja, eftersom människor i Sverige har utsatts för en så långvarig propaganda och indoktrinering från sionistiskt håll, att just judar har drabbats av särskilt svåra förföljelser och lidanden i historien. När Bonnier olagligt smugglade pengar till Lichtenstein, sade han också i tingsrätten att det var för att hjälpa förföljda judar.
3 - Direkta eller indirekta krav på denna särbehandling av judar måste uppmärksammas och tillbakavisas i jämlikhetens och rättvisans namn. Därför fanns det skäl att ta upp detta fall med den sadistiske judiske sektledaren Hans Scheike i Radio Islam. Allt vad judarna begår av grymheter mot palestinierna ursäktas idag p g a att de är judar.
4 - Det var faktiskt ingen tillfällighet att denne sällsynt sadistiske sektledare var av judisk härkomst, som många okunniga personer vill tro, då de säger att en sådan kan vara av vilken härkomst och nationalitet som helst. Detta har inget med ras eller etnisk tillhörighet att göra. Det är här en fråga om ett visst kulturellt mönster - och just därför framhöll vi att det i judendomen, den gammaltestamentligt bibliska liksom i judendomens Talmud, finns starka inslag av sadistisk liksom sadomasochistisk sexualbesatthet, vilket ju ingår i det traditionella judiska kulturmönstret. Enligt den judiska religionen är det så att: en jude som dödar en icke-jude har gjort en god gärning! Till detta kommer, som vi också påpekade, den mycket speciella och dominerande judiska psykologin, vars främste företrädare är den judiske Sigmund Freud och dennes psykoanalys, som är i hög grad besatt av sexualpatologiska föreställningar. Freud och hans psykoanalys har i särskilt hög grad attraherat judiska psykologer och omtolkare liksom även judiska patienter, vilket kan konfirmeras av alla undersökningar om denna sak.
5 - De utpräglat sexualpatologiska våld - och skräckfilmerna, av vilka de allra värsta saluförs på video, är genomgående judiska produkter från USA eller distribuerade av judiska företagare, vilket även framgår av alla undersökningar som gjorts i denna sak. Det råder ganska stor enighet i Sverige om att denna snuskiga skräpfilmproduktion är skadlig och egentligen borde straffbeläggas, men att man av missriktad iver här om yttrandefriheten inte vill förbjuda dessa, för unga sinnen särskilt skadliga, alster. När därför ett sällsynt vämjeligt fall av sexövergrepp på små flickor avslöjas, kan det inte vara annat än riktigt att de den fulla informationen som våra massmedia föredrar att förtiga. Ingen i Sverige har försökt analysera den ideologiska grunden till sexledarens skandal!
6 - Att många unga människor lockas till extremt övervåld eller till extrema sekter, beror till stor del på att de har påverkats av den perverst råa skräpkulturen, av pornografiska våldsfilmer på video men öven filmer på biograferna, liksom ibland i TV. Dessa är genomgående av amerikansk produktion. Då judiskt ägande och judiskt författande och producerande av dessa filmer är så påfallande dominant, kan det vara av stort informativt värde att upplysa om detta, liksom att informera om att denna sexualfixering är ett typiskt inslag i både den judiska gammaltestamentliga bibeln och i judiska Talmud. Att upplysa om detta är inte att förfölja judar som människor utan att befria alla människor från eländet.

EN JUDINNA SOM SKÄMS!

"Jag skäms över mitt land." Det säger Svenska Dagbladets israelkorrespondent Cordelia Edvardsson i en stor rubrik i en helsidesartikel i Aftonbladet lördagen den 29 oktober 1989. Men hur är det? Är då verkligen Israel hennes land? hon lever visserligen där sedan 1973, men hon bekänner själv, att hon inte är israelisk medborgare. Det svenska medborgarskapet passar henne bättre. Cordelia Edvardssons son, Simon, är emellertid israelisk medborgare och i Aftonbladets vördnadsfulla artikel om henne heter det så här: "Som alla andra israeliska mödrar får Cordelia finna sig i att hennes son är inkallad mellan en och två månader per år." Hur är det nu egentligen? Är Cordelia israeliska, därför att hon bor där sedan 15 år och därför att hennes son är israelisk medborgare, eller är hon trots allt svenska, eftersom hon ändå har svenskt medborgarskap och skriver för Svenska Dagbladet på - och det bör erkännas - utmärkt svenska? (Skulle man kunna säga t ex om en svensk korrespondent sedan 1973 i Irak, att hon är irakisk och att hennes son gör värnplikt i Irak?) Vet hon ut eller in? Här har vi den judiska kluvenheten i sin prydno, vilken ju tillkommit genom de sionistiska judarnas rov av Palestina och utropandet av den judiska staten Israel för över 40 år sedan. En schizofren situation, som lägger ytterligare börda på judarna och som de inte gärna kan skylla ifrån sig på de andra folken, för vad de brukar kalla antisemitism.
Så här säger Cordelia Edvardsson vidare i Aftonbladet: "Alla judar, var de än befinner sig i världen, vill se Israel som en del av sig själva. Därför förnekar de eller försöker hitta försvar för det som händer där nu." Det uttalandet är intressant att notera av två skäl. För det första är det ett erkännande av den sionistiska kardinalsatsen, dvs att alla världens judar, var de än bor och vilket medborgarskap de än har, är en del av Israel och kan därmed självfallet inte vara lojala till de stater där de har medborgarskap, om dessa stater på ett eller annat sätt skulle frondera sig mot Israel, som Sverige gör t ex mot Sydafrika för apartheidsystemet. Om Sverige skulle - vilket vore både logiskt och rättvist - fördöma Israel för dess judiska rasism och genomföra bojkott mot Israel, så skulle judarna i Sverige kraftfullt protestera och ta Israels parti mot Sverige. Alla vet detta men man håller tyst om det. Nu erkänner den respekterade, judiska journalisten Cordelia Edvardsson, att det förhåller sig just på det sättet.
För det andra erkänner Cordelia Edvardsson, att judar överallt i världen antingen försöker hitta ett försvar för de oerhörda och ständiga, israeliska våldsövergreppen mot palestinierna eller också helt enkelt förneka dem. Alltså: judarna försvarar Israels flagranta illgärningar som nödvändiga och rättfärdiga eller också förnekar man det - det som är uppenbart. Det är ett mycket intressant medgivande av Cordelia Edvardsson. Tyvärr går hon inte ett steg längre och frågar sig: hur kommer detta sig? Hon ger emellertid en antydan till svar, när hon citerar ett känt uttalande som lyder: "Det är lättare att ta juden ur ghettot än att ta ghettot ur juden." För just däri ligger en del av förklaringen, nämligen att judarna sitter kvar i ghettot, som de själva byggt och ingalunda påtvingats av andra. Detta har den förre sionistledaren Nahum Goldmann öppet erkänt i sin bok som har titeln "Den judiska paradoxen" och utkom på svenska 1978. Den var från början inte avsedd för en icke-judisk läsekrets. Ghettot har judarna själva byggt för att isolera sig från andra folk och för att inte bli "förorenade" av andra folk, dvs gojerna. Inom sina ghetton hade judarna i århundraden och årtusenden egen självförvaltning och den var en bedrövelse och en pina för det stora flertalet judar. Därom får man en liten inblick i den judiske författaren och nobelpristagaren Singers romaner.

ISRAEL

Med Israel har så judarna skapat ett nytt ghetto och där sitter de fast i sin hatiska misstro och fruktan för omvärlden och beter sig som hysteriska vettvillingar, när de med väpnad militär skjuter barn, kvinnor, åldringar och män bland vapenlösa palestinier och när de i s k vedergällningsaktioner företar den ena flygraiden efter den andra och bombar värnlösa civila - palestinier liksom libaneser - i byar och flyktingläger. I sin krönika, publicerad i samma nummer av Aftonbladet, skriver tidningens chefredaktör, Gunnar Fredriksson, mot slutet av sin artikel följande: "Efter alla år är det nu bara med viss tankspriddhet som jag följer politiken i Israel. Man kan lika gärna läsa Bibeln för att försöka förstå något." Just det. Därför har vi här i Radio Islam så ofta sökt upp just den judiska Bibeln, Gamla Testamentet, och citerat ur den. För då förstår man en hel del om vad Israel är och varför Israel är så våldsfixerat och så uppfyllt av fruktan, ångest och hat och aldrig vare sig vill eller kan försona sig med sina grannar. Som det utvalda Herrens egendomsfolk anser sig judarna också vara överlägsna alla andra folk och ha rätt att röva grannfolkens land och förinta eller förslava grannfolken. Vi ber att få påpeka, att detta är inga judefientliga eller antisemitiska påhitt, utan det är vad judarna själva säger i sin heliga Bibel, där deras gud, Jahve, befaller dem just att förinta eller förslava alla de folk som han ger i judarnas våld.
Eftersom det kanske finns en och annan ny lyssnare i vårt program idag, så får vi väl återge ännu en gång ett belysande citat från den judiska bibeln, t o m från dess allra heligaste avsnitt, nämligen Torah, den judiska Lagen, femte Mosebok 7:16 där det står följande: "Och alla de folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota. Du skall inte visa dem någon skonsamhet." Om detta hade sagts av en vansinnig och maktgalen banditledare eller av någon stackars mentalpatient, som lider av svårartad tvångsneuros och förföljelsemani, då hade man ju lugnt kunnat avfärda saken, men nu råkar det stå i Bibeln, i judendomens Bibel, i judendomens mest heliga Lag, Torah och det är deras gud, Jahve, som befaller detta till sitt utvalda folk i sin främste profets, nämligen Moses mun. Då blir saken genast viktig och alls inte ointressant. Inget som man bara kan gå förbi eller rycka på axlarna åt. Allra minst kan palestinierna nonchalera detta. Det folk som berövats sitt land just av judarna och som sedan dagligen och stundligen utsätts för de grövsta övergrepp av dessa väpnade, israeliska judar. Därför protesterar de våldsamt och vill väcka vår uppmärksamhet på denna vanvettiga och grymma orättvisa. För att förstå något om palestiniernas lidanden och oupphörliga förnedring har Aftonbladet i samma nummer - alltså lördagen den 29 oktober - på ett helt mittuppslag en artikel med följande rubrik: "De mördade min bästa vän". Där berättas det att tvååriga palestiniern H. tillhörande en palestinsk flyktingfamilj i Södertälje, gråter nu när hon just fått veta att hennes bäste vän, en fyraårig palestinsk pojke, Dia, skjutits ihjäl av israeliska soldater. Rena barnamordet alltså. Vad är väl detta om inte rena hysteriska barbariet? Palestinier som vi har kontakt med här på Radio Islam, ber oss att försöka åskådliggöra hur palestinierna verkligen upplever det judiska tyranniets Israel.

OM TENSTA BOMBAS ...

Tänk er, alla svenska lyssnare, att några baltiska flyktingar i Sverige i desperation dödar några sovjetiska officerare på besök i Sverige vid en militärmanöver och att Sovjet till följd av detta skulle företa en rad s k repressalieaktioner och dåna hit till Sverige med ett massivt uppbåd av bombplan och bomba några flyktingläger här och där i Sverige och på vägen släppa kvarvarande bomber över Tensta, Rinkeby och Södertälje. Där det bor ganska många flyktingar även om det inte är så många baltiska. Och att Sovjet skulle upprepa dessa repressalieaktioner tre gånger inom loppet av en vecka. Dessutom skulle Sovjet bomba sönder alla de svenska kärnkraftverken, eftersom Sovjet misstänker att det nog kan tillverkas atombomber där.Vad skulle det svenska folket och den svenska regeringen och de svenska oppositionspartierna säga om detta? Och vad skulle svenska folket tycka och tänka? Skulle man stillatigande och helt passivt och undergivet finna sig i allt detta och hysa den största och varmaste förståelse för andra länder som sade till Sverige: 'Visst är det djupt beklagligt vad som händer er, men ni får förstå, att Sovjet inte kan acceptera den terrorism som utövas från svenskt territorium och vi ber er svenskar att inte låta våldets spiral öka för det leder ju ingen vart.'

OM SVERIGE OCKUPERAS ... TITTA I TELEFONKATALOGEN

Vi kan ta ett mera konkret jämförande exempel. Låt oss tänka oss, att Sovjet bara tar hela den svenska kustremsan och alla kustlandskapen från Skåne upp till Norrbotten - alltså utmed Östersjön, ålands hav och Bottniska viken - och att Sovjet med våld driver iväg alla svenskar till de västra landskapen. Ungefär hälften av Sveriges befolkning kommer då att fördrivas. Kvarvarande svenskar skulle degraderas till andra klassens medborgare och på inga villkor få sina anhöriga, som flytt eller bott i de sovjetockuperade delarna, att återvända samtidigt som sovjetiska medborgare (och alla kommunister) fritt skulle få strömma in i dessa delar av Sverige. Skulle svenskarna då finna sig i detta och hysa den allra största förståelse, om övriga länder förmanade svenskarna att inte göra motstånd och inte sträva efter att återfå sitt eget land i dess helhet? Samtidigt skulle de svenskar som ändå gör motstånd ock kallas "terrorister", utsättas för ständiga övergrepp och små svenska barn, gamlingar och kvinnor skulle utsättas för ockupationsmaktens soldaters grymma order, som går ut på att knäcka deras ben, skjuta med ömsom skarp ammunition på dem och ömsom plastkulor, som antingen dödar eller invalidiserar dem.
På nätterna skulle ockupationsmaktens soldater och väpnade horder av inkräktande s k "bosättare" tränga in i svenskarnas hus eller forsla iväg dem till koncentrationsläger (utan dom eller rannsakan), där de skulle utsättas för dem mest vedervärdiga tortyr. Skulle svenskarna finna sig i detta och säga: 'Ack, vi måste erkänna realiteterna. Sovjet (och alla kommunisterna) har en särskild gud, som lovat sovjetfolket (och komnmunisterna) Sverige som en del av sitt heliga och utlovade land. Det måste vi böja oss för. Sovjet är ändå världens första och största, socialistiska stat och det är något mycket fint och respektabelt som vi borde förstå att böja oss för.' Skulle svenskarna finna sig i detta? Skulle de säga så verkligen? Nej, naturligtvis inte.

SVENSKARNA ÄR INTE FEGA

Sådana trälar och fega, ynkliga kräk, som böjer sig för den brutala och orättfärdiga övermakten, det är inte svenskarna. Det är inte palestinierna heller. De skulle bjuda motstånd ända tills inkräktarna och deras mordiska "religion" hade körts ur landet. Eller hur? Men varför ska då inte palestinierna få bjuda sitt yttersta motstånd mot den sionistiska inkräktarstaten Israel? Vi frågar oss: varför?? Att bekämpa orättvisan och våldets övermakt är en bjudande rätt och plikt för alla folk - för palestinierna liksom för svenskarna. Ska övermaktens arrogans kunna bekämpas här i världen, så måste vi hålla ihop och visa vår solidaritet med dem som bekämpar orättfärdigheten och våldets arrogans. Palestinierna för en sådan kamp och de väntar på vår solidaritet - en solidaritet, som måste avkrävas de olika politiska partierna i Sverige liksom i andra länder i världen för att påverka regeringarna att gemensamt ställa allt starkare krav på Israel att gå in i fredsunderhandlingar. Till att börja med underhandlingar om att dra sig tillbaka från de sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gaza, liksom göra hela Jerusalem till en internationell stad, öppen för alla tre religionerna kristendom, Islam och judendom - under FN-kontroll.

DET MÅSTE BLI EN DEMOKRATISK STAT

Därefter får det bli en förhandlingsfråga, när Israel ska upplösas som en rent judisk rasiststat och övergå till en demokratisk palestinsk stat med lika rättigheter för judar och palestinska araber, kristna och muslimer, lika rättigheter för alla trosriktningar - judendom, Islam och kristendom. Någon exklusivt judisk stat på ett erövrat palestinskt land kan aldrig bestå i längden. Ju förr de israeliska och, i utlandet bosatta, judarna inser detta, desto bättre för freden och samförståndet. Till sist: visst är det bra, att Cordelia Edvardsson skäms över Israel för dess övergrepp - man är ju tacksam för litet, när det gäller de israeliska judarna - men Cordelia måste gå ett steg till och skämmas över hela Israel, från dess början för över 40 år sedan. Det började med fördrivning och massmord på palestinier och rövandet av palestiniernas land. Det bör Cordelia skämmas över (eftersom dagens judiska folkmord på palestinierna bara är ett resultat av Israels existens). För gör hon inte det, utan börjar skämmas först i och med det palestinska folkupproret, intifadan, för drygt 11 månader sedan, då är hon inte trovärdig. Förtrycket mot palestinierna har pågått hela tiden och det är israelerna, de sionistiska judarna, som har begått förtrycket - inte några fantomer. Att stjäla ett annat folks land, driva iväg trekvarts miljon av detta folk och sedan fortsätta att topprida och plåga detta folk, det är något att skämmas över från första början. Cordelia Edvardsson med sina skamkänslor för vad judarna gör är rent hyckleri och inte trovärdigt.

SKA HISTORIEN VARA EN HELIG BIBEL?

Revisionister, det är sådana som i ljuset av nya eller förbisedda fakta omprövar vedertagna uppfattningar. Alla seriösa historiker går emot opportunism och propaganda och därför är de naturligtvis obekväma sådana som makten vill tysta ned när man inte kan likvidera dem eller spärra in dem. Det måste särskilt framhållas att den s k revisionistiska historieuppfattningen om andra världskriget, alltså där man starkt ifrågasätter den ständigt återkommande sionistiska propagandatesen, att 6 miljoner judar, och ytterligare ett okänt antal miljoner andra, kallblodigt mördades av nazisterna - huvudsakligen i gaskammare, det måste framhållas att denna revisionistiska historieuppfattning inte avfärdas i den muslimska arabvärlden som vanvettig, vilket är fallet i Sverige och i övriga västvärlden på grund av det synnerligen starka sionistiska greppet om opinionsbildningen. I den muslimska världen, som omfattar bortåt 900 miljoner människor, större delen av tredje världen, utanför Kina alltså, har man frigjort sig från den sionistiska maktapparaten. Där är man sunt skeptisk till sionistiska judar och deras propaganda, väl medveten om att de ljuger alltför ofta i egen sak och använder sig av skamlöst förtal mot sina meningsmotståndare. Av bitter erfarenhet vet man i den muslimska världen att den sionistiska staten Israel och hela den världssionistiska organisationen som stöder denna inkräktarstat är byggd på lögner. Därför menar man, i de muslimska arabstaterna, är det inte alls på något sätt osannolikt att sionisterna ljugit när de ständigt talar om att det nazistiska Tyskland under andra världskriget förintade 6 miljoner judar. Varför skulle de tala sanning om det, när de bevisligen ljuger om så gott som allt annat? Också sioniststaten Israels egna dokument har ju visat hur sionisterna har ljugit. Om det inte skulle räcka med vad vi i den muslimska arabvärlden ideligen kunnat påvisa och även flera seriösa västerländska forskare har påvisat. Detta är ju skälet till att vissa seriösa västerländska revisionisters verk ges ut fritt i arabländerna och där läses och studeras med intresse. Liksom att man också läser Sions Vises Protokoll för att bättre förstå de sionistiska maktsträvandena i hela världen. I den muslimska världen förekommer ingen sionistisk inpiskad censur och inga sionistiska pekpinnar om vad man skall tycka eller bli upprörd över. Man beklagar endast att västvärlden med sin betydande kultur och avancerade vetenskap på många områden har sjunkit så i djupaste förnedring, att man där låter sionistiska propagandacentraler styra människornas åsiktsbildning med massor av lögner och fantastiska uppgifter om hur miljoner judar skall ha viljelöst, likt beskedliga får förts till gaskammare i tron att dessa skulle ha varit duschrum. Att de därefter skulle ha förintats i krematorieugnar utan att de väntande judarna anat något ont. Och sedan att många av dem, över etthundratusen enbart i Israel, skulle ha överlevt enbart från ett av dessa s k förintelseläger, nämligen Auschwitz.
Vi i arabvärlden som gärna berättar sagor om de mest fantastiska levnadsöden och mirakulösa räddningar undan faror och försåt - man kan bara tänka på Tusen och En Natt vi tycker att det hela verkar minst sagt föga trovärdigt. Därför tycker vi att det är intressant när vissa västerländska revisionister i grunden avslöjar denna gigantiska sionistiska propagandasvindel. Vi blir inte förvånade. Vi får bara bekräftat vad vi från början starkt misstänkte, nämligen att här var det en hel del skumma saker begravda redan från början. Det stank lögner och bluff om det hela och vi kände lukten i våra näsborrar - den sionistiska propagandans illaluktande stank.

FRåGOR OM HOLOCAUST

När vi här i Radio Islam nu ingående har redovisat den revisionistiska kritiken av sionistpropagandans tal om den s k förintelsen eller Holocaust, så har vi alltså valt att återge den i Australien välkände och respekterade juristen och medborgarrättskämpen John Bennetts sammanfattande uppsats (publicerad i boken Israels makt i Sverige av Ahmed Rami, Sthlm 1989, sid 461-482) jämte den därpå följande kompletterande redovisningen av historierevisionisternas kritiska granskning.Var och en som, utan förutfattad mening, uppmärksamt lyssnat på dessa anföranden (och vi hoppas att flera av våra lyssnare har bandat dessa anföranden, då vi nu sänt dem i repris)
[Aktb. 10, p 27, 11/12/88] alltså var och en måste rimligtvis inse att den s k nazistiska massutrotningen av 6 miljoner judar och flertalet i gaskammare - är ingen annat är än en väldig propgandabluff, som de sionistiska judarna kunnat mångla ut på grund av sin oerhörda makt över västvärldens opinionsförmedling, i undervisning och utbildning, liksom i massmedier, press och radio, TV, filmindustri och i hela underhållningsindustrin. Denna makt utövas med moralisk, psykologisk och även social terror. Det innebär att den, som inte tror på det otroliga och osannolika, avfärdas som moraliskt onskefull, psykologiskt farlig eller sjuk och blir helt totalt socialt utfrusen. Denna vedervärdiga och ytterst försåtliga terror (som beskrivs ingående i Sions Vises Protokoll) och med genialt kuslig skarpsynthet beskrevs av den framlidne engelske författaren, George Orwell, i dennes välkända bok "1984", måste vi alla ovillkorligen frigöra oss ifrån, annars är vi inte fria människor och vår demokrati är då bara ett narrspel av en demokrati, en demokrati endast till namnet. I själva verket endast en rädslans och fruktans skendemokrati, där människorna aldrig vågar tänka fritt och ännu mindre vågar tala ut och stå för sin åsikt. Ett samhälle med medborgare som är antingen totalt okritiska och osjälvständiga eller som är alltför rädda att utöva sitt kritiska intellekt och stå för sin uppfattning. Att ett sådant samhälle inte är en fullmogen demokrati utan bara en skendemokrati, det inser nog var och en efter en stunds eftertanke. Låt oss erinra på nytt om några av de viktigare frågorna som John Bennett ställt.
1 - Varför skall vi tro på något som aldrig har bevisats utan bara på partsinlagors påståenden. Ingen domstol i ett rättssamhälle fäller en misstänkt för t ex mord utan att bevis föreligger mot den åtalade misstänkte förövaren att han verkligen begått mordet. Faktum är att när det gäller ett så gigantiskt brott som att ha mördat 6 miljoner judar och dessutom ytterligare ett antal miljoner andra människor, som den tyska statsledningen skulle ha begått under andra världskriget, så föreligger det faktiskt inga bevis, endast påståenden och vissa indicier som aldrig skulle ha varit tillräckliga för en fällande dom i ett rättssamhälles domstol. Det bör tilläggas att segermakternas tribunal i Nürnberg, som dömde den nazi-tyska statsledningen, inte var en opartisk domstol och heller aldrig framlade några bevis.
2 - Det finns inga dokument på att den nazistiska ledningen gett order om att avliva judar enbart därför att de var judar. Ändå beslagtog de allierade segermakterna efter kriget hundratals ton av tyska dokument som visar att all ordergivning i Tyskland var skriftlig. Chefen för judiskt dokumentationscentrum i Tel Aviv, dr Arjek Probovi, medgav i samband med Eichmann-processen i Jerusalem 1960 i den judiska tidningen La Terre Retrouvée, i Paris den 15 december 1960, följande: "Det finns inget dokument, undertecknat av Hitler, Himmler eller Heydrich, som talar om utrotning av judar. Ordet utrotning eller förintelse finns inte i de brev från Göring till Heydrich beträffande den slutliga lösningen i judefrågan." - Varför? - Det enda rimliga svaret är att Tysklands ledning aldrig hade gett någon order om judarnas fysiska likvidering eller förintelse.

PROPAGANDA ISTÄLLET FÖR BEVIS

3 - Inför detta dilemma försöker den sionistiska propagandan intala oss att Hitler skall ha gett en order muntligt om judarnas förintelse till Göring och att denne i sin tur till SS-ledaren Heinrich Himmler skulle ha gjort detsamma. Varefter denne skulle ha muntligt gett vidare denna order till sina underlydande hela vägen ned till varje SS-man och att den s k Wannsee-konferensen i Berlin kallade denna order om judarnas fysiska förintelse för "förflyttning av judarna österut i avvaktan på krigets utgång". Protokollen från denna Wannsee-konferens den 30 januari 1942 finns bevarade och där används detta uttryck. Nu påstår den sionistiska propagandan att detta var ett kodord för att inför omvärlden dölja vad man egentligen ville och också genomförde - dvs det gigantiska massmordet på judarna. Men hur skulle detta kunna vara genomförbart när det gällde en så enormt stor operation utan någon skriftlig order. Vilken fientlig agent som helst skulle ju kunna under sådana förhållanden sprida de mest fantastiska rykten till SS-officerare och säga t ex: 'Döda alla försvarsmaktens generaler. Det är en muntlig order från Führern (underförstått som det är strängt förbjudet av sekretesskäl att efterforska och den som inte lyder order avrättas ögonblickligen. Hela idén om en muntlig order från Hitler är här fullständigt idiotisk. Så fungerar bara inte en välordnad auktoritär stat, allra minst i krig. Det säger minsta eftertanke. Men detta begär man alltså att vi skall tro på.
4 - Hur kommer det sig att de tyska motståndsgrupperna mot Hitler och hans regim, motståndsgrupper som omfattade flera högt kvalificerade generaler med nära kontakt med Hitler och hans stab, däribland chefen för den tyska försvarsmaktens underrättelsetjänst, amiral Wilhelm Canaris - hur kommer det sig att de inte kände till denna gigantiska operation att mörda flera miljoner judar och att de inte inhämtade bevis som genast kunde ha stoppat massmorden eller i varje fall givit de allierade bevis? Svaret på den frågan ger sig själv - det förekom aldrig något planmässigt gigantiskt massmördande av alla judar och inte heller av andra människor.
5 - Hur kom det sig att inte heller Vatikanen, den katolska kyrkans ledning, kände till denna gigantiska massmordsoperation på judar och andra i de tyska koncentrationslägren i det ockuperade Polen med en polsk befrielserörelse som hade kontinuerliga kontakter med Vatikanen? Varför kände inte internationella Röda Korset i Genäve till denna väldiga massmordsoperation? Sedan internationella Röda Korset 1944, efter ihärdiga rykten från judiska organisationer, sände en särskild inspektionsdelegation till det tyska koncentrationslägret Auschwitz i det ockuperade Polen, kunde man endast från Röda Korsets sida konstatera att det förekom rykten om massmord - men inga som helst bevis. Svaret är väl här lika givet - man kunde inte finna några som helst bevis på någonting som faktiskt inte förekom annat än i den sionistiska propagandans upphettade och hatiska hjärnor.

EN JUDISK "RELIGIÖS" MYT:HOLOCAUST

SVAR SOM FÖDER HUNDRATALS FRåGOR!

Det är oerhört viktigt, att den gigantiska förintelsemyten avslöjas, dvs den sionistiska svindeln att 6 miljoner judar skulle ha gasats ihjäl under andra världskriget. Radio Islam har här gjort en ovärderlig insats. I Radio Islam har en lång rad förhållanden redovisats, vilka vart och ett, för sig, vederlägger den så omhuldade myten om Holocaust. Var och en av dessa punkter kräver en ingående analys. Här skall bara en grundläggande fråga beröras.
Efter krigsslutet 1945 hävdades det att alla - eller i varje fall de mer betydande - tyska koncentrationslägren hade varit utrotningsläger, där judar hade avlivats i gaskammare eller liknande inrättningar.
Denna linje drevs också vid Nürnbergrättegångarna. Tusentals s k bevis, vittnesmål och framför allt bekännelser från tyska SS-män stödde synbart denna tes om massmord på judar i alla koncentrationslägren. SS-män och andra tyskar dömdes på löpande band för dessa s k krigsförbrytelser. Många av dem dömdes till döden och avrättades. Under åren som följde kom emellertid nya fakta i dagen, som visade att underlaget för domarna i Nürnberg var minst sagt bräckligt. Bevismaterialet var värdelöst eller fabricerat. Vittnesmålen var helt irrelevanta eller motstridiga. Bekännelser från SS-männen hade pressats fram under svår tortyr. Det finns t o m fall, där torteraren öppet framträtt och skrutit med att han torterat den senare dömde och avrättade fången. Detta gäller t ex i Höss', kommendanten i Auschwitz, vittnesmål. Således det mest avgörande vittnesmålet av alla. Behöver det sägas, att hela Nürnberg-processen var en sionistisk affär? På 60-talet hade så mycket fakta kommit i dagen, att situationen blivit ohållbar för sionisterna. De tvingades erkänna felaktigheterna. Men nu komer ett av dessa fullständigt häpnadsväckande sionistiska lappkasten. Jovisst, sade de, allt som sagts om utrotning av judar i gaskamrar i läger inom de områden som idag ligger i de tyska staterna samt Frankrike och Österrike, det var fel. Men - och nu kommer det häpnadsväckande - allt som sagts om dödsläger, vilka låg inom det område som idag tillhör Polen, är sant!!
Sionisterna erkänner således att allt i krigsförbrytarprocesserna, som berörde nuvarande västländer, var ren humbug. Liksom att rader av oskyldiga människor dömdes, därav många till döden och avrättades,med denna humbug som grund. Samtidigt ska vi då tro, att det som gäller områden under senare sovjetisk kontroll är oemotsägbara fakta. Det sionisterna kräver av oss är ju fullständigt absurt. I många fall gällde ju anklagelserna, mot en och samma person, i Nürnberg påstådda brott begångna såväl i öst som i väst. Hur ska vi kunna tro att samma procedur leder helt rätt beträffande öst, när den gick helt snett vad gäller väst? Sionisternas ståndpunkt föder hundratals frågor, som kräver svar. Att vi ska tro, att allt som gäller nuvarande Polen är korrekt, innebär det t ex att den sovjetiska rättvisan vore långt överlägsen den västliga? Vi skall alltså förbehållslöst tro på Stalintidens sovjetiska rättsapparat - detta efter allt vad vi idag vet om Stalins skådeprocesser, t ex i Moskva mot sina motståndare strax före kriget, liksom liknande tillställningar efter kriget i Östeuropa. Bl a blev ju många judar offer för denna stalinistiska inkvisition. Ingen vettig människa, vare sig inom eller utom kommunistländerna fäster ju någon som helst tilltro till Stalins s k rättsväsen.

SIONISTERNA HAR SJÄLVA REVIDERAT DELAR AV EGNA PROPAGANDATESER

Men då det gäller tyskar, som anklagas för s k krigsförbrytelser, då skall vi se denna sovjetiska rättsapparat som plötsligen ofelbar. Situationen är ju helt fantastisk. När det gäller den tidigare påstådda judeutrotningen i gaskamrar utanför det nuvarande Polen, har ju sionisterna själva konstaterat , att påståendena var falska. Om det nu är utslag av antisemitisk hitlerism att ifrågasätta förekomsten av gaskamrar för systematisk judeutrotning, är då inte dessa sionister själva antisemitiska hitlerister? De har ju förklarat, att allt tal om gaskamrar i de områden som bildar nuvarande Tyskland, var ren bluff. Alla auktoriteter - judiska såväl som icke-judiska - är ense om att påståendena om gaskamrar för människoutrotning i nuvarande Västtyskland saknar grund. Varför är det då absolut förbjudet att ifrågasätta samma sak beträffande påstådda gaskammare i nuvarande Polen? I Västtyskland är det ett lagbrott att ställa en sådan fråga och man frågar sig onekligen varför. Om sionisterna försöker slingra sig undan alla andra besvärande frågor om sin Holocaust, så måste de ändå förklara sin egen omsvängning från tidigare hävdade ståndpunkter.
När det gäller att avslöja de sionistiska myterna om den s k Holocaust, har ett pionjärarbete gjorts i USA av ett forskningsinstitut med namnet "Institute for Historical Review (IHR). IHR ger ut tidskriften "The Journal of Historical Review. Framstående forskare från olika delar av världen har där i artiklar i denna tidskrift fullständigt demolerat myten om den s k förintelsen. The Journal of Historical Review, liksom annan grundläggande litteratur i ämnet kan beställas på adress: Institute for Historical Review, PO, box 1306, Torrence, California, 90 505 USA.
Allt fler seriösa historiker och andra forskare menar att historieskrivningen om den s k förintelsen måste omprövas, dvs revideras. Dessa forskare kallas vanligen revisionister. Finns det då något försök från sionistisk sida att på ett sakligt sätt bemöta avslöjandena om Holocaust? Svaret är entydigt: nej! Inte på någon enda punkt har sionisterna kunnat tillbakavisa de hundratals fakta, som avslöjar Holocaustbluffen. Allt man har åstadkommit är en bok med titeln "The Holcaust Denial". Den är utgiven på ett judiskt förlag i England. Författaren Jill Seidel, är varken historiker eller jurist och saknar varje porfessionell kunskap inom relevanta områden. Stilenligt är Jill Seidel lärare i "discourse studies", något som kan översättas med debatteknik eller på ren svenska - ordvrängeri. Boken, som han skrivit, gör inte ens en ansats att sakligt bemöta de fakta, som slår hål på Holocaustmyten, utan är en osammanhängande tirad om antisemitism och hemska nynazister. Sanningen är, att sionisterna aldrig försökt bemöta de revisionister, som framför tvivel på gaskammarmyten, med sakliga argument. Däremot söker man hysteriskt att tysta alla dessa röster även i de många fall då det är fråga om tidigare aktade och respekterade forskare. Smädeskampanjer, fysiskt våld och misshandel, t o m mordbrand, hör till dessa judiska kampgruppers arsenal. Givetvis försöker man och lyckas vanligen med att få revisionisten sparkad från sitt arbete. En omtyckt metod är att släpa sina motståndare inför domstol och där få dem dömda till oerhört höga bötesbelopp. Det kan röra sig om miljontals kronor. Något som givetvis ruinerar den drabbade. Sionisterna har dock aldrig i sak lyckats med att visa att deras motståndare skulle ha fel. Rättegångarna mot revisionisterna brukar utvecklas till svidande nederlag för sionisterna moraliskt och i sakfrågorna. Men en sionist ger sig ju inte så lätt. Genom diverse juridiska finter och fabricerade anklagelser har man fått revisionister fällda för helt andra brott än dem de stod anklagade för. Den som vill studera litet juridiskt finteri, kan i sitt Nya Testamente, studera hur det judiska Stora Rådet förfor mot Jesus. Det kanske förvånar Radio Islams lyssnare, att juridiskt tricksande mot revisionister också förekommer här i Sverige.

De revisionistiska författarnas slutsatser efter 30 års forskning är följande:
1 - Hitlers gakamrar har aldrig existerat.
2 - Folkmordet, eller försöket till folkmord, ägde aldrig rum. Med andra ord - Hitler gav aldrig order om att någon skulle dödas på grund av sin ras eller sin religion.
3 - Lögnen om det påstådda folkmordet och de påstådda gaskamrarna är en och samma lögn.
4 - Denna lögn är av sionistiskt ursprung och har möjliggjort ett gigantiskt politiskt och finansiellt bedrägeri och det är Israel som skördat frukterna av detta bedrägeriet.
5 - De främsta offren för denna lögn och detta bedrägeri är det tyska folket, men inte de tyska ledarna, samt hela det palestinska folket.
6 - Den officiella sionistiska informationstjänstens enorma makt har hittills lyckats säkra detta bedrägeris framgång mot dem som försöker bekämpa det.
7 - Bedrägeriets tillskyndare vet, att dess dagar är räknade. Därför förvränger de avsikten med den revisionistiska forskningen. De sätter på den etiketter som "pånyttfödd nazism" eller "förfalskning av hsitorien". De sätter sådana etiketter på det som i själva verket är sanningskärlek och värn om den historiska sanningen och rättvisan. [Sthlms tingsrätts utskrifter av de fällda radioprogrammen. Akt B8-4-89, Aktb. 125]

ANDRA VARELSER DRABBAS AV JUDENDOMEN

KOSHERSLAKT, EN PERVERSITET SOM DRABBAR DJUR OCH MÄNNISKOR

Solidaritet bör sträcka sig till alla varelser, inte bara till människan. Alla har sett både i TV och i tidningarnas bilder hur de judiska soldaterna i Israel med njutning rituellt krossar ben och armar på bundna försvarslösa palestinier. Hur de judiska soldaterna begraver palestinier levande. Hur de judiska, sadistiska kriminella soldaterna stoppar en levande palestinier i hans egen bakugn för att brännas till döds. Vi har här i Radio Islam tagit upp många exempel på sådana judiska grymheter. I solidaritet, inte bara med det martyriserade palestinska folket, utan helt enkelt i solidaritet med människan och med mänskligheten. Varje människa känner sig förödmjkad, förnedrad och förtryckt när hon ser en palestinier förödmjukas, förtryckas och slaktas. Men också som levande varelser känner man medlidande och solidaritet med alla andra varelser som delar med oss den naturliga rätten att leva på vårt gemensamma jordklot. Sionisternas grymma och barbariska lära drabbar inte bara människan i palestinierna utan också djuren.
Radio Islams tar, i följande inslag, upp den judiska rituella grymheten mot djuren. Vi hoppas att alla djurvänner och djurskyddsorganisationer och helt enkelt alla medmänniskor hjälper till att dra uppmärksamheten till och väcka debatt om den sionistiska grymheten mot djuren. Det kräver en betydande självövervinnelse för att ta upp ämnet judisk kosherslakt. Detta av två skäl.
1 - Varje normalt utrustad människa blir oerhört känslomässigt upprörd av denna motbjudande företeelse och får svårigheter att hålla diskussionen på ett sakligt och intellektuellt plan.
2 - Många lyssnare som saknar närmare kunskaper om judendomen kommer helt enkelt inte att kunna tro att sådana grymheter mot djur är möjliga i vår tid.
För att bli trodd vore det därför av taktiska skäl klokare att utelämna de mest frånstötande faktauppgifterna om kosherslakten. Lögner och förvrängning av verkligheten har vi dock tillräckligt av i dagens samhälle. Så, även om det vore aldrig så taktiskt, så skall här inte lämnas några ytterligare bidrag i den vägen, utan den nakna sanningen om judisk kosher skall återges fullt ut. Vad är då judisk kosher? Går man till de läroböcker som används i våra skolor eller till den bild massmedierna tillåts ge, så framstår kosher som en samling matrecept dvs regler för vilken mat judarna får äta och hur den skall tillagas. I verkligheten handlar kosher om ritualslakt. Bakgrunden finns i Gamla Testamentet där judarna i femte Mosebok 12:21, 23 och 24 anbefalls denna slaktmetod och förbjuds att förtära blod. I Talmud tas den rituella slakten (skäktning) upp i Mishna. En hel traktat ägnas detaljerade bestämmelser härom. Kosherslakten går till så, att det helt obedövade djuret leds fram till slaktplatsen, där en knivförsedd rabbin väntar. Denne skär ett djupt snitt i djurets hals varefter djuret lämnas att förblöda. Här ska vi inte närmare gå in på den fasansfulla scen som därefter följer. Det av smärta och ångest överväldigade djuret faller och gör upprepade försök att åter resa sig tills det slutligen dukar under av utmattning och blodförlust. Synen är fruktansvärt motbjudande, även för personer med slaktvana. Så vägrade t ex de organiserade slakteriarbetarna vid Stockholms stads slakthus att befatta sig med den barbariska judiska slakten innan denna slutligen förbjöds i Sverige år 1938. Medan kosherslakten ännu var tillåten fick oorganiserad arbetskraft inkallas för att sköta hanteringen.
Det kanske förvånar att en rabbin fungerar som slaktare, dvs hanterar den kniv, vilken tillfogar djuret det dödande snittet. Men vid närmare känndom om judendomen är detta emellertid inte på något sätt ologiskt. Judendomen skiljer sig ju radikalt ifrån kristen tillbakadragen fromhet. Den judiska rabbinen är inte en stilla bönemumlande munk eller eremit utan snarare en politisk ledare och agitator. Det får vi ju ständiga påminnelser om i dagens Israel. Se t ex på bosättarnas ledare eller rabbinen Meir Kahane. Den till Stockholm från USA importerade rabbinen Narrowe agiterar ständigt och aggressivt inte för en religion utan i solidaritet med banditstaten Israel. För en sådan människas hand känns inte slaktkniven främmande. Kosherritualen har således en djup religiös innebörd för judarna. Många iakttagare som på olika sätt lyckats bevittna judiska slakter, kan också vittna om den högst påtagliga upphetsning med nästan sexuella övertoner som griper de närvarande efter det att rabbinen utfört sitt dödsbringande snitt och det skräckslagna djuret genomlider sin hopplösa dödskamp, allt medan det röda ångande blodet forsar fram och stänker ut över omgivningen och ger denna sin magiska färg. Man har även lyckats göra filmupptagningar som tydligt visar den extas som tycks gripa dem som samlats kring det vilt kämpande djuret.

ÄR SADISTISK SLAKT HUMAN OCH BEDÖVNING PLÅGERI?

Mot slutet av 1930-talet hade opinionen växt sig så stark att myndigheterna såg sig föranlåtna att göra en grundlig utredning. Denna konstaterade att kosher var en form av djurplågeri, varför hanteringen förbjöds år 1938. åren därefter fann sig de flesta judar i att äta kött från djur som slaktats enligt moderna, humana metoder (dvs bedövats före blodavtappningen). Djuret besparas därmed smärta och ångest. Mot slutet av 1970-talet hade emellertid den nya fundamentalismen inom judendomen vuxit sig så stark att man på nytt förde fram kravet på kosher i Sverige. Argumenteringen var av det mest häpnadsväckande slag som bara sionister är mäktiga. Man hävdade att bedövning var djurplågeri och därmed förbjuden enligt judendomens bud. Påståendet är så sjukligt förvridet att ett bemötande saknar mening. Man frågar sig bara hur en rabbin kan unna sig bedövning hos tandläkaren, om nu smärtlindring är ett så svårt brott. Något stöd för sin nya tes i de gamla skrifterna har man heller inte kunnat förete, men judarna hävdar dock bestämt kravet på att bedövning av djuret inte får ske vid kosherslakt.
Vad är då det verkliga skälet till det judiska förbudet mot bedövning av djuret före slakt? Påståendet att bedövning är djurplågeri och det således skulle handla om att bespara djuret lidande, är ju rent nonsens. Skälet måste vara något helt annat. Vi måste fråga oss, kan det verkligen finnas något annat skäl än att djuret verkligen skall uppleva smärta samt gripas av panik och ångest vid slakten? Är det inte just dessa djurets reaktioner som utgör grunden för den väl omvittnade upphetsade stämning som kringgärdar kosherslakten? Vid en normal slakt med humana metoder, där djuret bedövas, inträder ju ögonblicklig medvetslöshet. Djuret ger då således inte ifrån sig några som helst reaktioner, vilka skulle kunna smitta av sig på härför mottagliga personer. Vid en normal slakt ges således inget underlag för uppjagande av en exalterad stämning. Hur är det, rör vi inte här vid något centralt inom judendomen? Andas inte de judiska skrifterna en märklig, ja rentav pervers fixering vid våld? Löper inte denna våldsfixering som en röd tråd från Torah till Talmud och vidare till Sions Vises Protokoll? Är det samma fixering vid våld, skräck och ångest som vi i tusentals varianter möter i floderna av spel - och videofilmer från Hollywood, i massmedierna, liksom i böcker, teaterpjäser och i popmusikens alster. Vi har ju också de tusentals vittnesmålen från personer som blivit utsatta för misshandel och tortyr av judar i olika skepnader. Dessa vittnesmål kommer från tillfångatagna tyska soldater under andra världskriget, från engelska soldater i dåvarande Palestina på 40-talet. från libaneser och givetvis från palestinier. Vi kunde ju nyligen se i TV hur exalterade judiska soldater närmast rituellt massakrerade en tillfångatagen palestinsk pojke. Finns här ett samband? En djupt liggande innebörd? Kan vi inte se ett större sammanhang från Boerkriget, då krigföringen för första gången främst riktades mot civilbefolkningen och koncentrationslägren uppfanns? Från hungerblockaden mot den tyska civilbefolkningen efter det första världskriget och terrorbombningen av den tyska civilbefolkningen under det andra världskriget. Dresden, denna verklighetens Holocaust, där mordgalna amerikanska piloter inte nöjde sig med att förinta kvinnor, barn och åldringar utan också angrep djuren i stadens zoologiska trädgård. Idag vet ju alla vilka verkliga makthavare som låg bakom dessa inte uppdiktade brott mot mänskligheten och för vanliga människor ofattbara grymheter. Bakom presidenten i USA fanns män med namn som Henry Morgentau och Harry Devait och bakom Churchill i England fanns t ex lord Sheerwell vars tidigare namn var Fredrik Lindeman. Också bakom atombomben, som släpptes över Hiroshima fanns tillskyndare som Einstein och Oppenheimer. När det gäller vår tids massakrer, som Sabra och Shatila, liksom de dagliga orgierna av våld mot palestinierna kan ju inte ens den mest rabiate sionist förneka fakta. Finns det inte en ideologisk grund för allt detta våld och all denna mordlust? Är det dessa exstatiska lustkänslor som får sitt utlopp i kosherslakten? Vi har rätt att ställa dessa frågor till dess vi får ett begripligt svar på frågan: varför kan inte judarna tillåta bedövning av djuret vid sin kosherslakt? Varför måste djuret åsamkas uppsåtligt lidande?

KOSHERSLAKT I SVERIGES RIKSDAG

Men hur gick det då med försöket att få utföra judisk ritualslakt i Sverige? Jo, man fick kraftfullt stöd från ett visst parti, folkpartiet. Och här har vi ett av de mest förbluffande exemplen på sionistisk falskhet och dubbelspel. En folkpartistisk riksdagsledamot, Kerstin Anér, hade i god tid infiltrerat djurskyddsrörelsen. Till 1982-83 års riksdag lämnade Kerstin Anér in inte mindre än tre motioner om åtgärder syftande till humanare behandling av djur. Men, och här kommer det häpnadsväckande, samtidigt lämnar Anér in en fjärde motion där hon kräver att den judiska ritualslakten skall tillåtas. Skälen som hon anför är att bedövning av slaktdjuret är djurplågeri och att det strider mot grundlagens bestämmelser om religionsfrihet att förbjuda den av judendomen påbjudna slakten. Man frågar sig stilla om Kerstin Anér också vill förbjuda bedövning för oss människor vid tandläkarbehandling och vid medicinska operationer. Det är ju bara att konstatera att sionisterna lever i en värld skild från vår. En enkel rundringning till våra djurskyddsföreningar visar att Kerstin Anér inte är den enda infiltratören i dessa led. Kerstin Anérs motion ledde till att lantbruksstyrelsen fick i uppdrag att utreda frågan. Bl a studerades kosherslakt på platsen i USA. Rapporten från denna studieresa, här hänvisar vi till lantbruksstyrelsens reserapport från 1983 (den 25/7). Den rapporten är oerhört intressant. Här läggs fakta fram i klara vetenskapliga termer och resultatet är entydigt: "kosher är djurplågeri och oacceptabelt från djurskydssynpunkt".
Riksdagen avslog även motionen med hänvisning till att den judiska ritualslakten är oförenlig med svensk rättsuppfattning och svensk djurskyddslagstiftning. Det rättsliga förhållandet i USA i denna fråga är intressant. Deras lag heter Human Message of Slaughter Act och är från 1978. I den lagen görs undantag för viss ritualslakt. Kosher anses således inte humant och är därmed egentligen förbjudet men tillåts ändå på politiska grunder. Det hör till saken att det inte går att få några skriftliga officiella besked i frågan. Det hela handlar om en uppgörelse mellan makthavarna utanför offentlighetens ljus. Har vi inte här den sioniststyrda staten i sin prydno? Judiska angelägenheter står över lagen och är inget för vanliga gojer, dvs icke-judar, att befatta sig med. Enligt judarna är kosher en oförytterlig del av den mosaiska tron. Vad lagstiftaren, i såväl USA som Sverige, har kommit fram till är då inget mindre än att judendomen är oförenlig med ett modernt, på humanitära grunder baserat, samhälle. Beslutet att inte upphäva förbudet mot kosherslakt i Sverige möttes förstås med illvrål från judiskt håll. Nu var det ju aldrig fråga om att förhindra tillgång på kosherkött. Judarna har hela tiden kunnat importera kött från t ex Danmark utom då importförbud rådde p g a, t ex, mul - och klövsjuka. Men judar tänker ju så gärna i pengar och det fanns en liten importavgift på köttet. Så enligt Judisk Krönika av år 1984 säger man: "Efter ett idogt arbete från de judiska församlingarna och många internationella organisationer har regeringen äntligen insett och beslutat att ånyo befria importerat kosherkött från importavgift." Judarna fick således sitt kosherkött subventionerat. Det bör noteras att, enligt Judisk Krönika, "många internationella organisationer" intervenerat. Det finns tydligen starka internationella krafter att ta till då man inte får som man vill. Alla är således tills vidare nöjda. Lösningen är ju så svensk. Judarna får sitt subventionerade kosherkött och Sverige har skjutit den moraliska frågan över gränsen.

HUR SER ISLAM PÅ KOSHER?

Hur ser man då på kosher inom Islam? Det måste erkännas, att detta hör väl inte till ett område där man tidigare haft så mycket att yvas över. Islam uppstod ju ur en kulturkrets som har gemensamma rötter med den ursprungliga judiska. Men stora skillnader finns. Att åsamka djur onödigt lidande är för muslimen en helt främmande tanke och att samlas i någon slags religiös extas kring ett plågat och skräckslaget djur, ses av muslimen enbart som utslag av sjuka sinnen. Utvecklade muslimska länder tillämpar idag bedövning av slaktdjuren. Något som givetvis är en självklarhet vid muslimsk slakt här i Sverige.
Här skall också nämnas den konferens som den internationella föreningen mot plågsamma djurförsök, IIAPEA, höll i London 1984. Företrädare för de stora religionerna var representerade vid konferensen. På frågan om plågsamma djurförsök var berättigade svarade den judiske representanten "ja", medan företrädare för buddhismen, hinduismen, jajinismen, den anglikanska kyrkan och Islam förklarade att inga plågsamma djurförsök kunde rättfärdigas.
Av europeiska länder är det intill senare tid, vid sidan av Sverige, endast Norge och Schweiz som motstått de judiska påtryckningarna om kosherslakt. De svenska judarna förefaller för närvarande att ligga lågt i frågan. Det är inte så svårt att se orsaken till denna passivitet från judiskt håll. I hela EG är kosher tillåtet. När man om ett par år smusslat in oss i sitt EG löses ju frågan, så att säga, av sig själv. Vid ett EG-inträde tvingas ju Sverige att släppa på kosherförbudet. Förlorare är samhällsmoralen och de små kalvar som vi ser beta på våra ängar.[Från Sthlms tingsrätts utskrifter av de fällda radioprogrammen. Akt B8-4-89. Aktb. 127]

JUDENDOMEN - VÄRRE ÄN NAZISMEN

De flesta västerländska journalister rapporterar från det av judarna ockuperade Palestina om hat hos de förtryckta. förödmjukade och ockuperade palestinierna, kristna och muslimer. Frågan är nu, varför hatar de kristna palestinierna de judiska ockupanterna?
Vi har här i Radio Islam flera gånger fäst uppmärksamheten på de fundamentala skillnaderna mellan judendom och kristendom. Bland annat har vi, för över ett år sedan, ingående behandlat detta ämne med utförliga autentiska bibelcitat, vilket så till den grad väckte anstöt bland flera sionistiskt organiserade judar att de anmälde detta långa program i Radio Islam till justitiekanslern och lät en särskild statsvetare, Svante Hansson, författa en stridsskrift mot Radio Islam med den sedvanliga beskyllningen mot oss att bedriva s k antisemitisk propaganda. I boken Vad är Israel? har Radio Islams ansvarige utgivare, Ahmed Rami, bland annat återgivit dessa angrepp åtföljda av ingående bemötanden.
Nu skall vi här återge en längre uppsats av en svensk filosof, vid namn Richard Hejll, om just detta ämne. Uppsatsen har titeln "Judendom och kristendom" och publicerades i Hejlls tidskrift "Den enskilde" i april 1960. Richard Hejll var en litterärt högt bildad filosof, väl hemmastadd i de stora filosofernas verk, av vilka han översatte flera, t ex Arthur Schopenhauer, Friedrich Nietsche, Francis Bacon och Jean-Jaques Rousseau. Av Richard Hejlls egna skrifter kan bl a nämnas hans bok "Filosofien och människan", som utkom på Bonniers förlag 1927.
Hejll var särskilt starkt påverkad av Platon och Schopenhauer och den store danske artonhundratalsfilosofen Sören Kirkegaard, som allmänt räknas som en av förra århundradets mest betydande filosofer, upphovsman till existensialismen.
Hejll som själv hade judiskt påbrå, var, liksom Kirkegaard, en övertygad kristen och en skarp motståndare till judendomen, särskilt den fariséiska variant som dömde Jesus till döden och som Jesus i så skarpa och bittra ord fördömde. Att vi här i Radio Islam än en gång tar upp detta tema, dvs judendom och kristendom, beror förstås på att det är judendomen som ligger bakom sionismen och den sionistiska staten Israel med dess erövrings - och våldspolitik mot palestinierna. I förlängningen är ju sionismen, med dess starka grepp om supermakten USA och en stor del av den övriga västvärlden ett hot mot världsfreden, vilket vi här i Radio Islam ständigt påtalat. Här följer nu filosofen Richard Hejlls uppsats med titeln "Judendom och kristendom":
"Jag vill här efter bästa förmåga och samvete uppvisa, varför det judiska folket enligt min mening i alla tider blivit föremål för hat och förföljelse från andra folks sida. Det är alltså uteslutande fråga om en rent vetenskaplig undersökning - icke om något försök till "hets" el. dyl. för vilket jag tror mig vara helt främmande. Men Sanningen måste ju komma i dagen, även om den är obehaglig. Judarna har icke något prerogativ på att vara bättre än andra folk eller raser. Men det är just detta de gör anspråk på att vara då de såsom "Guds egendomsfolk" (2 Mos. 19:5-6) anse sig stå högt över alla andra folk och vara predestinerade till att besitta hela jorden. Detta är icke någon fabel, då det ju står att läsa på flera ställen i GT (1 Mos. 28:13; Dan. 7:27; Jes. 60) och alltjämt utgör judarnas fasta övertygelse . En sådan inbillning vittnar ju om en gränslös självförhävelse och högmod, som knappast är ägnade att väcka någon sympati för detta folk. Här har vi i själva verket en av de förnämsta orsakerna till det allmänna hat, som de i alla tider dragit över sig. Sålunda skriver den tyske teologen G Hollman (i sin till svenska översatta lilla skrift: " Vilken religion hade judarna då Jesus uppträdde?) -: "Just denna propaganda var det som jämte judarnas exklusivitet och anspråk på religiös och sedlig överlägsenhet uppväckte den antisemitiska stämning, som stegrades ända till lidelsefulla judeförföljelser och genom grekiska och romerska skriftställare är oss välbekant. Tacitus har i femte boken av sin historia givit oss en välbekant skildring av judarna. Han karaktäriserar dem rent av som det vidrigaste folk, de mest föraktliga bland de underkuvade, och i hans framställning klingar en till den grad föraktfull ton, att vi i den har den bästa mätaren av den tidens förbittrade stämning. Judendomen uppfattades nästan som en hotfull makt" (sid 17).
Så skrev en tysk teolog år 1904 och ingen kan väl betvivla hans vederhäftighet eller vilja beskylla honom för "antisemitisk hets". Men när man i våra dagar får läsa hysteriska och vettlösa utgjutelser av kända författare, där "antisemitismen" beskrivs som en abnorm och sjuklig företeelse, som med alla medel måste bekämpas - ja, då vet man knappast vad man skall tro om vederbörandes vederhäftighet! Tacitus var som bekant en alltigenom objektiv skriftställare och han var ingalunda den ende, som fördömde judarna. Dit hörde även män som Luther, Kant, Goethe, Schopenhauer, Schleiermacher, Kierkegaard, Nietsche, Swedenborg, Viktor Rydberg, Strindberg, Ekelund m fl., vilka man väl ändå ej kan beskylla för "ovederhäftighet"! Snarare finns väl goda skäl att beskylla våra judevänner för detta fel.
[Aktb 43, p 6, sändes 6/1/89] Hur är då detta märkliga folk beskaffat, som i alla tider framkallat alla folks avsky och förbittring,utan att man som rimligt skäl härtill kan ange något annat än judens egen motbjudande karaktär? Det är ej svårt att övertyga sig härom genom att studera den bok, som går under namn av "Gamla Testamentet", men som i själva verket icke är något annat än judarnas egen bibel, den enastående urkund vari detta folk med fullkomlig uppriktighet, för att inte säga naivitet, blottlägger sitt innersta, sitt gränslösa högmod och egenrättfärdighet, sin besynnerliga "fromhet" och moralitet, som i kristen skepnad förgiftat hela Europa. Man behöver ju endast läsa en av "Davids psalmer", som de kallas, för att övertyga sig härom. Ty man måste i sanning vara förblindad av den gängse "kristliga" propagandan för att se något äkta kristligt i dessa egenrättfärdiga lovsånger. "Hör, Herre, rättfärdigheten, akta till mitt rop, lyssna till min bön, som icke går från falska läppar! Min rätt skall utgå från dig; dina ögon skåda vad rättvist är. Du prövar mitt hjärta, besöker det om natten, rannsakar mig och finner intet; någon ond tanke av mig går icke över min mun". Osv (17 ps.). Judarnas religion är och har alltid varit den renodlade Materialismens "religion" - om man nu kan tala om en sådan! I själva verket saknar de all religion, som ju städse är riktad på det ideella och översinnliga. "Mitt rike är icke av denna världen", sade Jesus. Judarna däremot känner icke till något annat rike än denna världen och dess härligheter. "Judendomen är enligt fariséisk uppfattning en hänsidesreligion (!), en religion av denna världen", (Marcus Ehrenpreis). Judens hela diktan och traktan går ut på att förvärva jordisk makt och rikedomar samt i sista hand herraväldet över hela jorden. Om han förkastar Jesus som den utlovade Messias, så beror det endast därpå, att denne aldrig lovat dem något sådant. När juden ber till sin gud Jahveh Zebaoth (Härskarornas gud!) så gäller hans böner uteslutande jordisk välfärd och det blott för det egna folket. Alla andra folk är honom likgiltiga eller värda avsky.
[Aktbil 43, p 9, 6/1/89] Det har aldrig någonsin funnits en sådan fulländad EGOISM på denna jord som judens. Men "Tio Guds bud" och Lagen, säger man - de utgör väl ändå ett bevis för sann fromhet! - Jo, jag tackar! Nej, de var ingenting annat än rent världsliga föreskrifter, ofta nog av den mest motbjudande karaktär, vittnande om en otroligt rå karaktär, sådana varje civiliserat folk håller sig med, men har ingenting med religion att göra. För juden däremot var de den enda "religionen".
När den "troende" juden tillbeder Jahveh och lovprisar hans makt och härlighet, så är det i själva verket sig själv och sitt folk han tillbeder. [Aktbil 43, p 10, 6/1/89] Här har vi att söka roten till det gränslösa övermod och andliga högmod, som i alla tider utmärkt juden. "Jahveh, du är den högste över hela jorden; du är upphöjd över alla gudar". (Ps. 97:9) Det bör väl vara tydligt för varje tänkande människa, att ett sådant sinnelag är raka motsatsen till det, som Jesus ville lära oss. Det finns inte någon som helst beröringspunkt dem emellan. Judarnas gud, även kallad Jahveh eller Jaho (Delitsch), var och är uteslutande judarnas nationalgud och intet annat folks - allra minst då "mänsklighetens", som för dem utgör föremål för allra största förakt . Med kristendomens Gud har denne Jahveh intet som helst att göra. Att man på kristet håll ännu i denna dag icke förstått detta - utom vissa undantag - tillhör de vidunderligheter, som den mänskliga Dumheten tycks vara begiven på. Man säger sig tro på Kärlekens Gud - men samtidigt har man ingenting emot att dyrka Egoismens gud - ty man är ju i allafall en jordisk varelse! Att det ena icke låter sig förenas med det andra, det begriper aldrig medelmåttan, fastän den enklaste logik säger oss det.
Ett belysande exempel på den judiska "fromheten" utgör den även av våra kristna högt beundrade Jobs bok. I denna får man som bekant stifta bekantskap med en förmögen jude, som drabbats av åtskilliga motgångar och som fördenskull högljutt beklagar sig inför Jahveh. Att hans motgångar kunnat vara självförvållade, kan inte ett ögonblick falla honom in -: han är rättfärdig och oskyldig i sina egna ögon. "Till dess jag dör låter jag ej min oskuld tagas ifrån mig. Vid min rättfärdighet vill jag hålla mig fast och den släpper jag icke". (kap. 27)
- [Aktbil 43, p11, 6/1/89] En äkta jude! Och sådana högfärdiga kräk beundras av våra kristna! En annan egenskap, som enligt Schopenhauer alltid varit utmärkande för juden, är hans totala brist på Verecundia (anständighet, blygsamhet). Att detta har sin riktighet, kan säkerligen icke bestridas. Men denna skamlöshet, som juden visserligen stundom söker dölja, utgör ett otvetydigt tecken på en alltigenom lågsinnad och simpel karaktär och har utan tvivel mer än något annat bidragit tilld den avsky, som redan antikens folk kände för den judiska rasen.
Att man under sådana förhållanden kunnat göra judarnas bibel till en "kristen" urkund, under namn av "Gamla Testamentet", hör till de vidunderligheter, som vi dessvärre ännu måste dras med. Det är måhända i viss mån förklarligt om de första kristna, som ju till stor del var judar, funnit detta vara i sin ordning, eftersom de blivit uppfostrade i denna "religion", men att de i våra dagar så envist kan hålla fast vid denna orimlighet är mer än underligt. Inte alla har dock låtit lura sig av denna absurda hopblandning av två absolut väsensskilda religiösa urkunder som GT och NT. Redan i andra århundradet efter Kristus uppträdde en man vid namn Marcion med krav på GT:s skiljande från det Nya Testamentet och som fick så många anhängare, att hans kyrka utgjorde en verklig fara för den ortodoxa. I vår tid har män som Kant, Schleiermacher och Harnack m fl yrkat på detsamma - naturligtvis utan resultat! Den mänskliga DUMHETEN är som bekant outrotlig. Säkert är, att inte förrän detta har skett, kommer Jesu evangelium om Guds rike aldrig att bli känt av människorna.
Vad ville då denne underlige man från Nazareth i Galiléen, som hans anhängare kallade för "Guds son" och den utlovade Messias (Christos), men som i verkligheten var en människa liksom alla andra (Joh. 8:40), om än utrustad med säregna andliga gåvor, som höjer honom över alla andra. "Ich beuge mich vor ihm, als der göttlichen Offenbarung des höchsten Prinzips der Sittlichkeit" (Goethe). Jesus tillhör dessa ensamma och oförstådda andar, som den stora Massan aldrig någonsin kan förstå och vilka, om de alltför hänsynslöst uppreser sig emot Massans konventionella fördomar, med livet får plikta för sin djärvhet. Därför kan ju intet vara tokigare än att vilja av Kyrkan lära sig vad Jesus av Nazareth ville, ty denna vet det minst av alla, eftersom just den är den vedertagna och fastslagna Sanningens beskyddare. Men vad frågade väl Jesus efter det vedertagna och fastslagna! (Matth. 9:13, 9:17) Det var just detta, som han var kommen för att bekämpa! (Mt. 10:39) Vad frågade väl han efter Mose lag och profeterna, eller vad brydde han sig om dessa "objektiva sanningar" och "eviga trossatser", som de skriftlärda och professorerna söka inbilla oss vara till för vår eviga salighet, medan de i verkligheten endast tjänar till att tillfredsställa deras fåfänga och ärelystnad. "Ve eder, skriftlärde och fariséer, I skrymtare, att I tillsluten himmelriket för människorna!" (Mt. 23 kap.) Med dessa ord har Jesus icke bara vänt sig mot sin tids "skriftlärde" utan lika mycket mot våra dagars professorer och biskopar etc vilkas skrymteri och andliga högfärd är minst lika stor som de förutnämndas.
Att en sådan gud som judarnas nationalgud för Jesus måste vara rena rama Styggelsen, ja Lögnens fader själv -: det bör vara klart för envar, som äger någon förmåga att tänka. Men det är som bekant sällan fallet. [Från Sthlms tingsrätts utskrifter, Akt B8-4-89, Aktb 124]

JUDENDOMEN UTGÖR HETS MOT FOLKGRUPP

Hela judendomen och sionismen är i sig hets mot alla icke-judiska folkgrupper, ja mot hela mänskligheten. Judendomen och dess sionism är i teorin och i dagens tillämpning en kriminell rörelse och ideologi. Massakrer på palestinierna, (kristna och muslimer) är bara en illustration av judendomens och sionismens kriminella lära, politik och strategi. I Palestinas tragedi ser man klart hur den judiska makten i sin nakenhet är i verkligheten och i handlingen. I andra länder kan de judisk-kontrollerade massmedierna kamouflera och dölja den judiska maktens dominans och ockupation av icke-judar och av icke-judiska stater och samhällen. Den judiska makten utanför Israel opererar som en maffia. I Israel är det staten Israel själv som är den stora maffioson. Shamir, Israels premiärminister, har mördat t ex Folke Bernadotte och tusentals palestinier och därför är han bäst lämpad att vara Israels premiärminister, alltså premiärmaffioso. Den judiska, sionistiska utrikes-handelsministern Anita Gradin, sade nyligen i ett tal i den judiska församlingen i Stockholm följande: " Vi har mycket att lära från Israel." Anita Gradin utnämndes också nyligen av den sionistiska världsorganisationen till årets sionistiska kvinna. Att en sionist är minister i en svensk regering är förstås en stor sionistisk succé och ett stort svenskt nederlag. Grattis, Anita Gradin, årets sionistiska kvinna!

MAFFIAN

Hela judendomen och sionismen är i sig hets mot alla icke-judiska folkgrupper, och mot hela mänskligheten. Judendomen och dess sionism i teorin och i dagens tillämpning är en kriminell rörelse och ideologi!
Massakrerna på palestinierna (kristna och muslimer) är bara en illustration av judendomens och sionismens kriminella lära, politik och strategi! I Palestinatragedin ser man klart hur den judiska makten i sin nakenhet är i verkligheten och i handlingen.I andra länder kan de judisk -kontrollerade massmedierna kamouflera och dölja den judiska maktens dominans och ockupation av icke-judar och av icke-judiska stater och samhällen!
Den judiska makten, utanför Israel, opererar som en maffia. I Israel är det staten Israel själv som är den stora maffioson! Shamir, Israels statsminister, har mördat t ex Folke Bernadotte och tusentals palestinier och därför är han bäst lämpad att vara Israels premiärminister, alltså premiärmaffioso!
Den judiska, sionistiska utrikes - handelsministern, Anita Gradin, sade nyligen i ett tal i den judiska församlingen i Stockholm, "vi har mycket att lära oss från Israel..."! Anita Gradin utnämndes också nyligen av den Sionistiska Världsorganisationen till årets sionistiska kvinna! Att en sionist är minister i en svensk regering är förstås en stor sionistisk succé! Och ett stort svenskt nederlag!
Grattis Anita Gradin, årets sionistiska kvinna!
Maffian! Få begrepp lär väcka så många motstridiga reaktioner hos nutidens människor: skräck, beundran, nyfikenhet eller romantisk nostalgi. Ingen seriös person kan idag förneka maffians existens eller att den har ett oerhört inflytande, särskilt i USA och Italien, men inte bara där.
En, som förnekade Maffians existens, var emellertid Edgar Hoover, i åratal chef för USA:s federala polis, FBI. Hoover var således den, som hade huvudansvaret för Maffians bekämpande. Skälen till detta förnekande av uppenbara fakta blir begripligt om man närmare studerar vilka intressen, som byggt upp, och i verkligheten styr Maffian.
Det är välkänt att maffiabossar, efter ett strävsamt liv av våld och politisk utpressning, drar sig tillbaka till någon plats i solen. Vanligen är Florida målet för dessa pensionärer. Någon gång ställs kosan till Sicilien. Italien har ju ett grundmurat rykte som maffians hemland.
Att se män med italienskt ursprung, som maffians härskare, har vi fått lära oss i otaliga romaner, filmer och massmediareportage. Och förvisso finns en livskraftig organiserad brottslighet i Italien. Men något, som de sionistiska manusförfattarna aldrig förklarar, är varför så många maffiabossar har namn, som inte alls klingar italienskt. Namn som Meir Lansky, Jack Silberger eller Yiddy Bloom. Och hur kan det komma sig att så många toppfigurer från den organiserade brottsligheten har så goda kontakter med Israel? Ja, så starka band att de pensionerar sig i detta land? Den som vill skaffa sig mer information om dessa maffiapensionärer i Israel rekommenderas att läsa den amerikanska tidskriften Newsweek av den 29 november 1971.
[ Aktbil 43, p 13, 20/1/89] Sanningen är den, att sionistiska judar har haft, och har, ett avgörande inflytande över den organiserade brottslighetens uppbyggnad. Den nu avlidne juden, Meir Lansky, ses allmänt som maffians finansielle arkitekt, och ansågs vara den verklige gudfadern. Under årens lopp förmedlade han miljardbelopp till den sionistiska staten Israel. Israelerna tackade genom att, vid behov, ge Lansky en skyddad reträttplats i landet.
Forskare och journalister, som söker kartlägga maffian, stöter på oöverstigliga svårigheter. Som jag nämnde tidigare, förnekade man länge på högsta ort Maffians själva existens. Den, som söker blottlägga maffians verkliga maktcentra, utsätts för häftiga attacker, t ex smutskastningskampanjer med den rutinmässiga anklagelsen för antisemitism. De få, som framhärdat, har blivit fysiskt hotade - ett hot, som inte bara är tomma ord. Personer, som utsatts för allt detta, säger att Maffians verkliga ledare är till synes oförvitliga medborgare, som använder religionen som täckmantel. Spåren till den organiserade brottslighetens reella maktcentra leder till religiösa inrättningar, som är skyddade för myndigheternas insyn. Här kan inflikas att de förbrytarband, som bosatt sig på Västbanken och i Gaza i Palestina, leds av judiska rabbiner med bakgrund i USA.
Borde vi inte ha varit mer misstänksamma inför detta totala utlämnande av personer med italienskt ursprung i alla massmedia? Om dessa amerika - italienare nu verkligen haft en sådan maktposition, så skulle de väl knappast ha tillåtit att de själva blivit så utpekade? Nej, sanningen är ju den, att det är de judiska sionisterna, som har makten över medierna. Det vi ser här är bara den vanliga sionistiska verklighets- och historieförfalskningen, där sionisterna genom mytbildning främjar sina egna intressen.
Vad är då verkligheten bakom maffians uppbyggnad? Vilken är de italienska maffiosos verkliga roll? Jo, de syditalienska banditerna var idealiska redskap för sionisterna. Med sin hänsynslöshet inför våldet, och sin inre sammanhållning, passade de italienska hårdingarna perfekt för grovjobbet på gatan. Visst har den italienska maffian byggt upp en fasansfull makt i sitt eget hemland, men för att bygga upp ett världsomspännande finansiellt imperium, krävs andra erfarenheter. Ingen har väl heller på fullt allvar trott, att dessa teatraliska maffiosi, med bakgrund i Siciliens herdekultur, skulle mäktat den bedriften. Att sedan en och anna maffiaboss i USA tillåts spela rollen av operettfurste är ju helt i linje med sionisternas teaterföreställning. Sionisterna har ju länge lanserat den organiserade brottslighetens våld, som vore det fråga om någonting romantiskt, ja, nästan drömskt och overkligt.
Jag har tidigare redogjort för hur våldet, som metod, anbefalls i de judiska urkunderna, Torah och Talmud. Liksom hur Sions Vises Protokoll drar upp riktlinjerna för agerandet i vår egen tid. Talmud anger att ett brott - även de allvarligaste sådana - mot gojer (icke-judar), är en Mitzva. Mitzva är i judendomen en god gärning, utförd till guden Jahves ära.
Har vår tids organiserade brottslighet samband med de gamla historiska urkunderna? Ja, det är en fråga som givetvis inte helt lätt låter sig besvaras. Vad vi kan göra, är att studera de historiska vittnesbörden. Hur ser då dessa vittnesbörd ut? Ja, här är samstämmigheten överväldigande. Bland historiska personligheter, som kommit i kontakt med judarna och judendomen, finns knappast något undantag. Alla - statsmän, författare, filosofer och religiösa ledare är förbluffande överens i sina ofta nedgörande omdömen. Ja, veterligt går det knappast att hitta något undantag från denna samstämmighet bland antikens och senare kristna och muslimska politiska och andliga ledare. Och detta är, märk väl, historiska fakta, som ingen kan förneka. Här skall bara nämnas att såväl Muhammed som Jesus och Martin Luther uttrycker sig minst sagt kritiskt mot judarna och judendomen.
Det intressanta är att vad man, i historisk tid, vänt sig mot är just företeelser som är kännetecknet för dagens organiserade brottslighet, bl a ocker och utpressning.
En vanlig anklagelse är att judarna sägs underblåsa stridigheter, konflikter och krig. Så att de därigenom skall kunna "njuta krigets frukter". Detta är ju något som har starkt stöd i judendomens Torah. Det har t ex varit fråga om att följa i de härjande soldaternas spår och som hälare köpa upp krigsbytet. Sådana skildringar, i senare tid, finns från amerikanska inbördeskriget och från den franska främlingslegionen. Det har också varit fråga om att tillhandahålla soldaterna kvinnor i utbyte mot deras sold. Här kan nämnas att den så uppburna familjen Rothschild härstammar från en tysk-judisk bordellägarklan i Frankfurt. Den största av alla "krigets frukter" är vår tids Holocaustmyt, vilken ligger till grund för sionisternas pågående gigantiska utpressning mot hela västvärlden.
Våld, pornografi och könshandel är ju den organiserade brottslighetens kännetecken. Det är ett ovedersägligt faktum att de judiska urkunderna, Torah och Talmud, formligen svämmar över av uttryck för bestialiskt våld och perverterad sexualitet. Denna vålds - och sexualfixering går också igen, som en röd tråd, hos många senare judar, t ex Sigmund Freud. Ja, det är fråga om ett tema, som bokstavligen exploderat i utbudet av filmer, böcker, teaterföreställningar osv från dagens sionistkontrollerade mediaindustri. För sanna muslimer och kristna är dessa uttryck fullständigt främmande och mycket motbjudande. En spekulation, om orsaken till denna judiska fixering vid våld och sex, är därför befogad. Kan förklaringen ligga i rötter djupt nere i historiens härläger, marknadsplatser och bordellkvarter, med dessas orgier i våld, schackrande och könshandel?
Under antiken ansåg sig forskare ha spårat judarnas ursprung till det gamla egyptiska rikets förbrytarkoloni.
Den framstående judiske författaren Arthur Koestler lade på 1970 - talet fram ett arbete som på ett epokgörande sätt kompletterar frågan om judarnas ursprung. Koestler visade att de europeiska judarna, askenazerna, härstammar från kazarerna. Kazarerna var ett turkiskt folk som vid mitten av det första årtusendet bebodde trakterna kring nedre Volga i nuvarande Sydryssland. Västvärldens judar, som också grundat staten Israel, är således inte ättlingar till Bibelns hebréer och inte heller ett semitiskt folk. För diskussionen om den organiserade brottslighetens ursprung, är det av intresse hur de forntida kazarerna uppfattades av sin samtid: Khazarerna beskrivs som ett förtryckarfolk och som våldsverkare och utpressare. Men också som den österländska marknadsplatsens virtuoser i schackrandets konst. Detta folk antog av fri vilja judendomen. Ser vi här två historiska flöden som sammansmält i sionismen?
Det hör inte till vanligheten att västvärldens sionistkontrollerade massmedier berör den organiserade brottslighetens koppling till sionismen. Så görs emellertid i Newsweek av den 5 januari 1981, i ett stort upplagt reportage om maffian. Här nämns faktiskt Lansky m fl, dock utan att man får veta att det är fråga om sionistiska judar. Vad, som fått Newsweek att ta upp den känsliga frågan, är den oro man känner för att den traditionella, så att säga riktiga, maffian börjat tappa fotfäste. Nya brotssyndikat har börjat göra sig breda. Ligor som inte följer den oskrivna lagen om att skona vissa intressen. Det är fråga om nya företagare i brottets värld med ursprung i Ostasien och Sydamerika. Men det som verkligen upprör Newsweek är en ny judisk maffia, som byggts upp av israeler. Israeler som dessutom angriper judar i USA. Denna nya israeliska maffia sägs utmärkas av en ovanlig brutalitet. Inte ett dåligt betyg för att vara i maffiasammanhang! Det kan noteras, att nu, då det är fråga om våld som riktas mot judar, görs inga som helst försök att romantisera hanteringen. Newsweeks artikel bör läsas av alla, som vill ha litet inblick i maffians anatomi.
Man kan således konstatera att det finns ett starkt samband mellan sionismen, staten Israel och den världsomspännande organiserade brottsligheten. I denna belysning framstår kanske senare tids internationella terrordåd som mer lättförklarliga.
Många science fiction - skildringar har skrivits på temat om en uppdiktad förbrytarorganisation, vilken förfogar över kärnvapen och som, med detta terrorhot, övar utpressning mot hela världen. Är detta hot idag bara science fiction? Eller är det den verklighet vi alla lever under - dag och natt? Den judiska Maffiastaten Israel lagrar idag hundratals atombomber som redan idag utgör ett utpressningshot inte bara mot palestinierna, (muslimer och de kristna), utan också mot hela världen och världsfreden.

1 - Sions kommande härlighet

2 - Judendomen - en politisk ideologi

3 - Häxjakten mot Radio Islam

4 - Uttalande från Folket i Bild

5 - Den svåra toleransen (Schöier)

6 - Principfråga om yttrandefrihet (Cohn-Bendit)

7 - När ska yttrandefriheten försvaras? (Chomsky)

8 - Att säga sanningen (Grenz i Tehran i Times)

9 - Om tryckfrihetsförordningens principer (Myrdal)

10- Västerlandets möte med främmande kulturer (Myrdal)

11- De fällda åtalspunkterna

12- Brev från Sigbert Axelsson till JK

13- Brev från Sigbert Axelsson till JK

14- Professor Jan Hjärpe kommenterar Ramimålet

15- Jan Hjärpes vittnesmål

16- Professor Bergmans vittnesmål

17- Kampanj mot min person (Bergman)

18- Jan Bergmans metod korrekt (Axelsson mm)

19- Den judiska maktens fräckhet (prof Ragnar Holte)

20- Skrivelse från docent Berglie, prof Bäckman, lektor Droblin

21- Överrabbinen Morton Narrowes vittnesmål (granskning)

22- Plikten att vittna (adv Jan Axelsson)

23- Professor G Kleins vittnesmål (granskning)

24- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 1

- Professor Jörgen Weibulls vittnesmål (granskning) del 2

25- Biskop Krister Stendahls vittnesmål (granskning)

26- Lagen om hets mot folkgrupp (från Nils Beckman m fl)

27- Domen mot Ahmed Rami

28- När en svensk åklagare utbildar sig

29- Alliansen mot Radio Islam

30- "Kastrera flyktingar" (domen mot Herrmann för jämförelse)

31- Anmälan mot Satansverserna för hets mot folkgrupp

32 - JK friar Rushdies bok

33- "...araber förödmjukar kvinnor..." JK-beslut

34- Wiesenthals hets till folkmord

35- Ett justitiemord (talan mot domen)

36- Skrivelse till Svea Hovrätt (22-12-89)

37- En åklagare eller en sionistisk politisk kommissarie?

38- Historieskrivning (antal döda i Auschwitz och Holocaust)

39- Lögner som påbjudna sanningar

40- Ett falskt vittne: Elie Wiesel (R Faurisson)

41- Leuchterrapporten (historikern D Irving)

42- David Irving vittnar

43- Shahak avslöjar

44- "Kärleken till Israel förenar"

45- "Vem som är antisemit - det bestämmer vi"

46- "Varje jude är en representant för Israel"

47- Ockupanter som känner sig ockuperade!

48- "Nästa år Jerusalem"

49- "Ett enhetligt biologiskt underlag": en rasistisk religion

50- Sionistledare kräver alla judars lojalitet till Israel

51- Vad är Rothschilds makt?

52- Judisk finansmakt i Nordamerikansk inbördeskriget

53- Sionisterna drev USA i 1:a världskriget

54- B'nai B'rith och dess ADL

55- Vad är B'nai B'rith's ADL?

56- Brev till statsministern om B'nai B'rith i Sverige

57- Hårdporren i USA