Judisk häxprocess i Sverige
av
Ahmed Rami

14  Professor Jan Hjärpe: Fel att judenheten skall ha orimliga privilegier i Sverige.   I en politisk debatt är det orimligt att en viss intressegrupp, som är engagerad i konflikten, skall ha en privilegierad ställning genom vad som är i praktiken en rätt till censur av motståndarnas inlägg dvs ha rätten att kräva att vissa frågor inte debatteras, eller att kunna skrämma motståndare till tystnad genom hot om repressalier (fängelse, böter). Här publiceras en skrivelse från professor Jan Hjärpe, från Lunds Univesitet, angående rättegången mot Ahmed Rami. Lund 1989-09-06 Professor Jan Hjärpe Virvelvindsv. 4F 222 27 LUND Tel. 046-135567 ________________________ Jag har gått igenom samtliga JK-stämningsansökningar samt brottsbalkskommentaren. Jag tror att det kan underlätta bedömningen av i vad mån mitt vittnesmål är av intresse, om jag här lämnar en skriftlig sammanfattning av mina synpunkter. A. Övergripande 1) Frågan om uppsåt tycker jag är viktig att diskutera. Oberoende av de stötande uttrycken och omdömena i det som framförts i Radio Islam och i Ramis bok (Vad är Israel?) är det väl helt klart att Ramis ärende inte är att angripa judarna/judendomen (folkgruppen) i sig, utan att uppsåtet är att kämpa för palestiniernas sak. Uppsåtet är att göra inlägg i en politisk stridsfråga, där Rami har ett mycket prononcerat ställningstagande. Det primära uppsåtet blir då att angripa Israel och dess politik, också dess roll i världspolitiken. Det är alltså fråga om inlägg i en mycket komplex och kontroversiell politisk fråga (jfr nedre halvan av sidan 235 i BBkommentaren). 2) I en politisk debatt är det orimligt att en viss intressegrupp, som är engagerad i konflikten, skall ha en privilegierad ställning genom vad som är i praktiken en rätt till censur av motståndarnas inlägg (jfr BBkommentaren s.234 andra stycket), dvs ha rätten att kräva att vissa frågor inte debatteras, eller att kunna skrämma motståndare till tystnad genom hot om repressalier (fängelse, böter). 3) Radioinslagen och boken kan knappast, trots de svepande formuleringarna och det anstötliga innehållet, rubriceras som främjande eller uppmaning till rasdiskriminering. Inte heller består de i uppmaningar till våldshandlingar. Det förefaller inte heller troligt att de har haft någon faktisk effekt, eller att de faktiskt visat sig utgöra något reellt hot mot en folkgrupp. 4) Man kan inte komma ifrån att målet gäller yttrandefriheten och dess gränser (FN:s allm. förkl. om de mänskliga rätigheterna av 10 dec. 1948, Art.19) Här kommer också min personliga uppfattning in. Jag är övertygad om att inskränkningar i yttrandefriheten är kontraproduktiva. Sanningen komprometteras om den skyddas genom censuråtgärder. Just den här typen av diskutabla, och rent av anstötliga påståenden som finns här och var i det material som anförs i JK-stämningsansökningarna, gör mycket mer skada om de hindras och inte tas fram i en fri debatt och bemöts där. 5) Jag misstänker starkt att de anmälningar som gjorts mot Radio Islam och mot Ramis bok och som lett till stämningarna, inte är betingade enbart av en farhåga om att det judiska folket/religionen/folkgruppen skulle vara hotad eller riskera att missaktas genom det som sagts eller skrivits. Det förefaller mig troligare att syftet är blandat, eller rentav att det primära syftet är att få tyst på politiska motståndare i den konfliktfyllda palestinafrågan, och att man alltså exploaterar de osmakligheter som förekommit, särskilt från intervjuade personer i Radio Islam. Man bör observera att de exempel som anförs i JK-stämningsansökandena inte bara är vissa svepande formuleringar om judar/judendom, utan att man även, på fullt allvar, pekar på och anför sådant som är rent politiskt-faktiska uppgifter och förmenar att det är "hets mot folkgrupp". Jag påpekar några sådana exempel nedan. (Jag misstror alltså syftet bakom aktionen mot Radio Islam och Ahmed Rami. Det är en viktig anledning till att jag är villig att ställa upp.) 6) Det finns ytterligare en omständighet som spelar viss roll för mig i synen på det här målet. Ahmed Rami och Radio Islam är i viss mån representanter för en grupp människor, muslimer i Sverige, som än så länge tillhör det utsatta skiktet i det svenska samhället. Man har små resurser, materiellt, men framför allt i immateriellt avseende. Man har just inte några framstående intellektuellt sofistikerade talesmän. Mot sig - i palestinakonflikten - har man grupper med förankring i samhällets övre skikt, med tillgång till högt kvalificerade intellektuella, med kunskap och med makt över språket och formuleringskonsten. Kampen är inte på lika villkor. De obehagliga och anstötliga ordvalen och generaliseringarna är hjälplöshetens språk. Jag menar att det ligger något i Jan Myrdals bruk av termen "klasskamp" om den här affären. B. Enskildheter JK-ansökan 1989-03-08 Ex.2 utgör, menar jag ett bra exempel på hur viktigt det är att dessa företeelser inte kvävs genom krav på censur, utan behandlas i en fri debatt. Det är ingen tvekan om att "Bibelbältet" och Moral Majority i USA, tillsammans med de sionistiska lobbygrupperna, verkligen spelar en stor roll i Mellanösternkonflikten. (Jfr tidningen Dagens sätt att bevaka det här målet!). I det anförda exemplet uttrycks detta i konspirationsteorins och den moraliska indignationens enfaldiga form, vilket är illa, men själva saken måste få diskuteras. Ex. 4-6 är Koran-allusioner, och i viss mån Korancitat. Vår religionsfrihet förutsätter nog att sådant får framföras. Det sker ju i god tro. Ex. 9 och följande är tydligen intervjuade personers uttalanden, och inte redaktionellt material. Det är litet påfallande att inslagens ram och genre inte noteras. Det måste rimligen bedömas olika om det är en intervjuad persons uttalande det är fråga om än om det är programmakarens. Ex. 11 är ett bra exempel på "Mellanösternjargong". Den här typen av folkgruppsskämt, folkloristiska skrönor som "förklarar" viss klädedräkt och vissa bruk hos en granngrupp eller liknande, är oerhört vanliga över hela världen i folkliga miljöer (jfr våra Norge-historier), men kanske särskilt i Mellanöstern. Det gör på mig ett egendomligt intryck att förekomsten av sådant i ett intervjuoffers pratande skulle kunna rubriceras som "hets mot folkgrupp". Ex. 14 är ett av de fall som jag syftar på i A5 ovan. Det gäller i någon mån även Ex. 15: Om man bortser från den obehagliga tonen och ordvalet i exemplen, så beskrivs ju faktiska händelser och företeelser, som verkligen borde prövas i en seriös debatt. JK-ansökan 1989-03-20 S.2 ff: Sättet att anföra bibelcitaten hänger nog samman med obekantskapen med den roll som historisk-kritiska synsätt numera spelar: Återigen är detta exempel på ett försök att hindra debatten (t ex genom att kräva att bibelställena inte får citeras!) är rent kontraproduktivt. Ex. 8 (Om Paulus). Temat är ganska vanligt i nutida muslimsk polemik och har förankring i äldre islamisk teologi. Det vore absurt om detta inte skulle få nämnas. (Det är ju dessutom ganska lätt att bemöta). Ex. 15. Här hänvisar jag också till A5 ovan. Tonen i exemplet är anstötlig, men innehållsligt är det fråga om en företeelse som det måste vara legitimt att debattera och ifrågasätta. Det är tveklöst så, att sionistiska grupper, och även Israels regering, politiskt har exploaterat Holocaust. JK-ansökan 1989-04-06 Teserna som här uttrycks om Nya Testamentet som "ersätter" Gamla Testamentet etc är uttryck hämtade från islamisk teologi (nasikh/mansukh, abrogering), och att de teserna får framföras fritt måste därför rimligtvis ingå i religionsfrihetens villkor och förutsättningar. Anmälan av Gamla Testamentet såsom "hets mot folkgrupp" får väl ses som ett skämt, ett inlägg för att söka visa att censurkravet är parodiskt. JK-ansökan 1989-04-10 När det gäller Ramis bok, sägs ju inget nytt i de avsnitt som åberopas. Det finns redan med i radioinslagen, i allt väsentligt. I boken är uttryckssätten mildare och frågetecken står där radioinslagen har punkt. När det gäller sidorna 204-206 förstår jag överhuvudtaget inte hur man kan rubricera detta som "hets mot folkgrupp". Påståendena i texten är diskutabla, och de har också varit uppe i intensiva diskussioner (bl a i Israel), men de är ju inte på minsta vis "hetsande". Återigen hänvisar jag till A5 ovan. Lund 1989-09-06 Jan Hjärpe   Nästa sida

Index över Judisk häxprocess i Sverige: