|
9
BÖR
GAMLA TESTAMENTET FÖRBJUDAS?
Följande
anmälan gjordes till JK den 19 september
1987:
Till
Justitiekanslern
Box 2308
103 17
STOCKHOLM
Från judiskt och
sionistiskt håll i Sverige har riktats
grundlösa beskyllningar mot Radio Islam, för
farlig judehets och kränkande antisemitisk
propaganda. Avsikten med dessa vettlösa påhopp
på Radio Islam, som bl a ägnat sig åt
att kritiskt granska den israeliska ockupationsmaktens
sionistiska propaganda i både själva Israel
och även i övriga delar av världen,
är uppenbarligen att driva fram en opinion för
att strypa den demokratiska yttrandefriheten. Vi vill
här kraftigt understryka, att vi också tar
avstånd från den rasism som drabbat och
alltfort kan drabba judarna som folkgrupp, den klassiska
s k antisemitismen, som bör fördömas och
bekämpas.
Mot denna bakgrund
önskar undertecknade anmäla det skriftliga
upphovet till verkligt judehat och judeförakt,
nämligen Gamla Testamentet, (den judiska Bibeln)
så att denna samling fruktansvärda
hetsskrifter mot judarna må förbjudas
såsom stridande mot lagen om hets mot
folkgrupp.
Det är sannerligen
hemska och djupt vanhedrande anklagelser som riktas mot
folkgruppen judar i denna "Den Heliga Skrift". Judarna
skildras där som gränslöst högmodiga,
bottenlöst svekfulla, oerhört grymma och
sadistiska, dessutom som sataniska massmördare,
begivna på plundring, barnamord,
kvinnoskändningar och landrov, det s k heliga landet
rövades från andra högre civiliserade
folk [kananéerna (dagens palestinier)].
Kort sagt, i deras egen heliga skrift skildras judarna
som en gangstermaffia och ett rövarband av allra
värsta slag inför vilket sentida motsvarigheter
i Amerika och annorstädes förbleknar som
skäligen harmlösa söndagsskolegossar vid
en jämförelse, ja, i historien möter vi
motsvarigheter endast i en Attilas eller en Djingis khans
vilda horder av mordbrännare och folkmördare,
så t ex hos de stora judiska ledarna Mose och
dennes arvtagare Josua liksom hos den judiske
"hjältekonungen" David. Och alla dessa ohyggliga
skändligheter begås med förbundsgudens
välsignelse och stränga uppmaningar!
Låt oss erinra oss
om vad som verkligen står i denna judarnas egen
heliga skrift om judarna:
1.
att Gud har ingått ett förbund med judarna och
därmed blivit "Herrens egendomsfolk", "ett heligt
folk", alltså ett herrefolk gentemot alla andra
folk (2 Mosebok 19:
5-6) - vad är
väl detta om inte ett gränslöst judiskt
högmod som överträffar varje annan
trångsynt och skrytsam nationalism och chauvinism?
Att utse sig själva till Guds särskilda
folk!
2.
att Gud har givit judarna rätt att mörda och
plundra andra folk på deras egendom - den judiska
påsken firas ännu till åminnelse av alla
hemska plågor som hemsökte Egypten (Farao) och
sedan massmorden på alla "förstfödda i
Egypten" (2 Mosebok
12: 29), varefter
plundringarna vidtog: "Och Israels barn hade gjort
såsom Mose sade: de hade av egyptierna begärt
deras klenoder av silver och guld, så ock
kläder. Och Herren hade låtit sitt folk finna
nåd för egyptiernas ögon, så att de
gåvo dem vad de begärde. Så togo de byte
från egyptierna." (2
Mosebok 12: 35-36)
3.
att Gud har givit judarna rätt att röva andra
folks land: "När nu Herren, din Gud, låter dig
komma in i det land som han med ed har lovat dina
fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig - stora
och vackra städer, som du icke har byggt, och hus
fulla med allt gott, vilka du icke fyllt, och uthuggna
brunnar, som du inte har huggit ut, vingårdar och
olivplanteringar, som du icke har planterat - och
när du äter och blir mätt, så tag
till vara att förgäta Herren, som fört dig
ur Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud,
skall du frukta, och honom skall du tjäna och vid
hans namn skall du svärja... Och du skall göra
vad rätt och gott är i Herrens ögon,
för att det må gå dig väl, och
för att du må komma in i det goda land som
Herren med ed har lovat åt dina fäder, och
taga det i besittning, därigenom att han driver
undan för dig alla dina fiender, såsom Herren
har lovat." (5
Mosebok 6: 10-13, 18-19)
4.
att Gud har givit
judarna rätt att begå folkmord, att totalt
förinta de folk vilkas land de har gudomlig
rätt att röva: "Och alla de folk som Herren,
din Gud, giver i din hand skall du utrota: du skall icke
visa dem någon skonsamhet."
(5 Mosebok 7:
16)
5.
att Gud har givit judarna rätt att lura andra folk
med lögnpropaganda tills dessa blivit fullkomligt
sinnesförvirrade och därmed
lättfångna byten att förinta: "Herren,
din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända
stor förvirring bland dem till dess att de
förgöras." (5
Mosebok 7: 23)
6.
att Gud har givit judarna rätt att utplåna
alla misshagliga folk från historien, att
"Förintelsen" är ett judiskt påfund
från förbundsguden att verkställa: "Och
han (Herren) skall giva deras konungar i din hand, och du
skall utrota till och med deras namn, så att de
icke mer finnas under himmelen. Ingen ska kunna stå
dig emot, till dess att du har förgjort dem."
(5 Mosebok 7:
24)
7.
att Gud har givit judarna rätt att förslava
andra fredligt sinnade folk: "När du kommer till
någon stad för att belägra den, skall du
först erbjuda den fred. Om den då giver dig
ett fridsamt svar och öppnar sina portar för
dig, så skall allt folket som finnes där bli
arbetspliktigt åt dig och vara dina
tjänare." (5
Mosebok 20: 10-11)
8.
att Gud har givit judarna rätt att våldta och
skända kvinnor och barn efter eget gottfinnande:
"Men om den - en belägrad stad - icke vill ha fred
med dig, utan vill försvara sig mot dig, så
må du belägra den. Och om Herren, din Gud,
då giver den i din hand skall du slå allt
mankön med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen
och boskapen och allt annat som ännu finnes i
staden, allt rov du får där, skall du hava som
ditt byte; och du må då njuta av det rov som
Herren, din Gud, låter dig taga från dina
fiender. Så skall du göra med alla städer
som äro mer avlägsna från dig och som
icke höra till dessa folks städer: Men i de
städer som tillhöra dessa folk och som Herren,
din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke
låta något som anda har bliva vid liv, utan
du skall giva dem alla till spillo..."
(5 Mosebok
20:12-17)
9.
att judarna under sina plundrings- och
erövringståg i "det utlovade landet" -
alltså i våra dagars Israel - verkligen lydde
sin förbundsguds uppmaningar och begick massmord och
folkmord, så t ex under Josuas ledning vid
erövringen av Jeriko: "Och de gåvo till spillo
allt vad som fanns i staden, både män och
kvinnor, både unga och gamla, så ock oxar,
får och åsnor, och slogo dem med
svärdsegg." (Josua
6: 21) Se även
förintelsen av Ais alla
innevånare
(Josua 8: 24-29)!
10.
att "Förintelsen" inte alls var något
nazistiskt påfund mot judarna utan något som
deras egen förbundsgud gladde sig åt att
verkställa: Hitler och de andra nazistledarna
verkställde bara Guds straffdom mot sitt eget folk:
"Och det skall ske, att likasom Herren förut
fröjdade sig över eder, när han fick
göra eder gott och föröka eder, så
skall Herren nu fröjda sig över eder, när
han utrotar och förgör eder. Och I skolen
ryckas bort ur det land dit ni nu kommit för att
taga det i besittning. Och Herren skall förströ
dig bland alla folk, ifrån jordens ena ände
till den andra, och där skall du tjäna andra
gudar, som varken du eller dina fäder hava
känt, gudar av trä och sten. Och bland de
folken skall du icke få någon ro eller
någon vila för din fot: Herren skall där
giva dig ett bävande hjärta och
förtvinande ögon och en försmäktande
själ. Och ditt liv skall dig synas liksom hänga
på ett hår; du skall känna fruktan
både natt och dag och icke vara säker för
ditt liv." (5 Mosebok
28: 63-66)
11.
att skändliga barnamord besjungs i den judiska
sång- och böneboken Psaltaren som
hämndens ljuvhet: "Dotter Babel, du
ödeläggelsens stad, säll är den som
får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.
Säll är den som får gripa dina späda
barn och krossa dem mot klippan."
(Psaltaren 137:
8-9)
12.
att föraktliga
och nesliga omdömen om judarna som
sinnesförvirrade och galna brottslingar får
sin legitimering genom judarnas främste profet
Jesaja redan i kapitlet, Botpredikan för det
avfälliga Juda: " En oxe känner sin ägare
och en åsna sin herres krubba, men Israel
känner intet. Ve dig, du syndiga släkte, du
skuldbelastade folk, du ogärningsmäns
avföda. I vanartiga barn, som haver övergivit
Herren, föraktat Israels Helige och vikit bort
ifrån honom! Var skall man slå eder, då
I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet
är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt."
(Jesaja 1:
3-5)
13.
att judarna har sin förbundsguds välsignelse
att njuta av andra folks plågor och
förnedring: "Och Edom skall bliva ett
föremål för häpnad: alla som
gå fram där skola häpna och vissla vid
tanken på alla dess plågor."
(Jeremia 49: 17)
"Ty för mig
själv har jag svurit, säger Herren, att Bosra
skall bliva ett föremål för häpnad
och smälek: det skall förödas och bliva
ett exempel som man nämner när man
förbannar; och alla dess lydstäder skola bliva
ödemarker för evärdlig tid."
(Jeremia 49:
13)
14.
att judarna har rätt att påtvinga sina fiender
den yttersta förnedringen, tvångskannibalism.
Så här säger judarnas störste
profet, Jesaja, i förbundsgudens namn: "Ja, jag
skall tvinga dina förtryckare att äta sitt eget
kött och av sitt eget blod skola de bliva druckna
såsom av druvsaft. Och allt kött skall
då förnimma att jag, Herren, är din
frälsare, och att den Starke i Jakob är din
förlossare." (Jesaja
49: 26)
15.
att judarna än idag årligen firar sin
Purimfest, så är detta till åminnelse av
judiska massmord på 75 000 perser: "Och judarna
anställde med sina svärd ett nederlag
överallt bland sina fiender och dräpte och
förgjorde dem och förforo som de ville med sina
motståndare... Och de judar som voro i Susan
församlade sig också på fjortonde dagen
i månaden Adar och dräpte i Susan tre hundra
män... Och de övriga judarna, de som voro i
konungens hövdingadömen, församlade sig
till försvar för sitt liv och skaffade sig ro
för sina fiender, i att de dräpte sjuttiofem
tusen av dessa sina motståndare... Därför
fira judarna på landsbygden, de som bo i
landsortstäderna, den fjortonde dagen i
månaden Adar såsom en glädje-,
gästabuds- och högtidsdag, på vilken de
sända gåvor till varandra av mat de hava
tillagat." (Ester 9:
5, 15-16, 19)
16.
att judarnas kung Salomo byggde det första templet,
vigt åt förbundsgudens ära, med
slavarbetare från främmande folk: "Och Salomo
lät räkna alla främmande män i
Israels land, likasom hans fader tidigare anställt
en räkning av dem. Och de befunnos vara ett hundra
femtiotre tusen sex hundra. Av dem utsåg han
sjuttiotusen till att vara bärare, åttiotusen
till att hugga sten i bergen och tre tusen sexhundra till
att hava uppsikt över folket och hålla det i
arbete. Och Salomo begynte bygga Herrens hus i
Jerusalem." (Andra
Krönikeboken 2: 17-18, 3: 1)
Alltså, judarna
byggde inte ens sitt eget tempel!
17.
att judarnas omskrutne "hjältekonung" David i
själva verket inte alls var någon hjälte
utan en lömsk och feg mördare, som besegrade
sin ryktbara motståndare, filistéiske
"jätten" Goliat på följande sätt:
"Och David stack sin hand i väskan och tog
därur en sten och slungade och träffade
filistéen i pannan; och stenen trängde in i
pannan, så att han föll omkull med ansiktet
mot jorden. Så övervann David filistéen
med slungan och slog filistéen till döds,
utan att David hade något svärd i sin hand.
Sedan sprang David fram och ställde sig invid
filistéen och fattade i hans svärd; och
när han hade dragit det ur skidan gav han honom
dödsstöten och högg av hans huvud
därmed." {Första
Samuelsboken 17: 49-51)
18.
att det mest bestialiska folkmord begicks av judarna
under kung Davids ledning, när man
sönderstyckade hela folks lik och sedan brände
upp dem i eld, en veritabel "förintelse" långt
före nazisternas: "Då församlade David
allt folket och tågade till Rabba och angrep det
och intog det. Och han tog deras konungs krona från
hans huvud; den vägde en talent guld och var prydd
med en dyrbar sten. Den sattes nu på Davids huvud.
Och han förde ut bytet från staden i stor
myckenhet. Och folket därinne förde han ut och
lade dem under sågar och tröskvagnar av
järn och bilor av järn och
överlämnade dem åt Molok (som krävde
människo-offer i eld). Så gjorde David mot
Ammons barns alla städer. Sedan vände David med
allt folket tillbaka till Jerusalem."
(Andra Samuelsboken
12: 29-31) Ordspråksboken,
som tillskrivs Davids son, kung Salomo, rekommenderar
sönderstyckandet av fiendens kvarlevor: "En vis
konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en
kastskovel och låter tröskhjulet gå
över dem." (Ordspråksboken
20: 26)
19.
att i den judiska sång- och böneboken,
Psaltaren, besjunges och lovprisas fiendens
förintelse: "Din hand skall nå alla dina
fiender; din högra hand skall träffa dem som
hata dig. Du skall låta dem känna det
såsom i en glödande ugn, när du
låter se ditt ansikte. Herren skall
fördärva dem i sin vrede: eld ska
förtära dem." (Psaltaren
21: 9-10) Och
detsamma möter vi i judendomens torah, "läran"
och "lagen", i Femte Moseboken, i Moses
avskedssång, då han talar i Herrens namn och
med dennes mun: "Ty eld lågar fram ur min
näsa, och den brinner ända till dödsrikets
djup; den förtär jorden med dess gröda och
förbränner bergens grundvalar."
(5 Mosebok 32:
22) En vision av ett
kärnvapenkrig...!
20.
att judarna anser sig ha gudomlig rätt att
tillämpa rasåtskillnad, dels i Torah, dels
genom de bibliska lagstiftarna Esra och Nehemja: "Du
skall icke befrynda dig med dem (andra folk); dina
döttrar skall du icke giva åt deras
söner, och deras döttrar skall du icke taga
till hustrur åt dina söner."
(5 Mosebok 7:
3) "Och prästen
Esra stod upp och sade till dem: - I haven varit otrogna,
i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor
och därmed ökat Israels skuld. Men
bekännen det nu, Herren, edra fäders Gud till
pris och gören hans vilja: skiljen eder från
de andra folken här i landet och från de
främmande kvinnorna. Då svarade hela
församlingen och sade med hög röst: -
såsom du har sagt, så tillkommer det oss att
göra." (Esra 10:
10-12) Också
lagstiftaren Nehemja förbjuder i förbundsgudens
namn all ras- eller folkbeblandning för judarna,
så att de må hålla sitt blod rent: "Och
jag besvor dem vid Gud och sade: I skolen icke giva edra
döttrar åt deras söner, ej heller skolen
I av deras döttrar taga hustrur åt edra
söner eller åt eder själva."
(Nehemja 13:
25)
Dessa tjugo exempel med
åtföljande citat torde klart och tydligt visa
att judarnas egen Bibel, Gamla Testamentet,
innehåller "antisemitiska" eller judefientliga
smädelser och förtal av värsta
slag.
Det är ju här -
i själva den judiska och även kristna Bibeln -
som antisemiter i alla tider har hämtat näring
och stoff till hets mot judarna som folkgrupp: att judar
är särskilt arroganta eller högmodiga, att
de är bottenlöst svekfulla, giriga, krasst
materialistiska, mordlystna, tyranniska och
fullständigt hänsynslösa och rovgiriga
gentemot andra folk som inte blint underkastar sig deras
herravälde. Bara en sådan berättelse - i
Första Moseboken - om hur patriarken Jakobs son
Josef som Faraos uppsyningsman utsög de egyptiska
bönderna för att berika sig själv och sin
släkt har naturligtvis givit upphov till det
seglivade talet om judarnas brutala snikenhet, och att
judarna skulle vara redo att i alla länder sko sig
på den inhemska befolkningens bekostnad.
Om man verkligen
från grunden vill gå till rätta med
judeföraktet och judehatet måste ovillkorligen
Gamla Testamentet förbjudas och inte bara moraliskt
fördömas som en farlig samling antisemitiska
smädesskrifter, vilka kan fresta många
bibelläsare till tankar och gärningar som
strider mot lagen om hets mot folkgrupp.
Därmed
hemställer undertecknade att JK
förutsättningslöst och allvarligt må
pröva om Gamla Testamentet helt eller delvis
må betecknas som skändlig förtals- och
smutslitteratur och tas i beslag.
Stockholm 14 september
1987
Kommittén för
solidaritet med Israels
offer.
Ahmed Rami
Nästa
sida
|