72
ISRAEL - EN
SKAM
"Jag skäms över mitt land",
säger Svenska Dagbladets Israel-korrespondent
Cordelia Edvardson i en stor rubrik i en helsides-artikel
i Aftonbladet lördagen den 29 oktober 1988. Men
är då Israel hennes land? Hon lever
visserligen där sedan 1973. Men hon bekänner
själv att hon inte är israelisk medborgare -
det svenska medborgarskapet passar henne bättre.
Corderlia Edvardsons son Simon är emellertid
israelisk medborgare - och i Aftonbladets
vördnadsfulla artikel om henne heter det:
"Som alla andra israeliska mödrar
får Cordelia finna sig i att hennes son är
inkallad mellan en och två månader per
år".
Hur är det egentligen? Är
Cordelia israeliska därför att hon bor där
sedan 15 år och därför att hennes son
är israelisk medborgare? Eller är hon, trots
allt svenska, eftersom hon ändå har svenskt
medborgarskap och skriver för Svenska Dag-bladet
på - det bör erkännas - utmärkt
svenska? Vet hon vare sig ut eller in?
Här har vi den judiska
kluvenheten i sin prydno, som ju tillkommit genom de
sionistiska judarnas rov av Palestina och utropandet av
den judiska staten Israel för över 40 år
sedan! En schizofren situation som lägger
ytterligare börda på judarna - och som de inte
gärna kan skylla ifrån sig på de andra
folken, på vad de brukar kalla
"antisemiterna"!
Så här säger Cordelia
Edvardson i Aftonbladet:
"Alla judar, var de än befinner
sig i världen, vill se Israel som en del av sig
själv. Därför förnekar de eller
försöker hitta försvar för det som
händer där nu."
Detta uttalande är intressant att
notera av två skäl:
För det första är det
ett erkännande av den sionistiska kardinalsatsen:
att alla världens judar, var de än bor och
vilket medborgarskap de än har, är en del av
Israel! Alltså, att alla judar är primärt
lojala till den judiska staten Israel och kan därmed
självfallet inte vara lojala till de stater där
de har medborgarskap om dessa stater på ett eller
annat sätt skulle frondera sig mot Israel som
Sverige t ex gör mot Sydafrika för
apartheidsystemet. Om Sverige skulle - vilket vore
både logiskt och rättvist - fördöma
Israel för dess judiska rasism och genomföra
bojkott mot Israel, så skulle judarna i Sverige
kraftfullt protestera och ta Israels parti mot Sverige!
Alla vet detta. Men man håller tyst om det. Nu
erkänner den respek-terade judiska journalisten
Cordelia Edvardson att det förhaller sig just
så.
Dessutom legitimerar judendomen
gettoisering, rasism, egoism, rov av andra folks land
samt arrogans, aggression och idéen om att judarna
är överlägsna alla andra folk och har
rätt att röva grannfolkens land och
förinta eller förslava grann-folken. Vi ber att
få påpeka att detta är inga
judefientliga eller antisemitiska påhitt, utan det
är vad judarna själva säger i sin heliga
bibel där deras gud, Jahve, befaller de m att just
förinta eller förslava alla de folk som han ger
i judarnas våld. Här är ett belysande
citat från den judiska bibeln, t o m från
dess allra heligaste avsnitt, Torah, den judiska lagen,
nämligen i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16,
där det står:
"Och alla de folk som Herren, din Gud,
giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem
någon skonsamhet:"
Om detta hade sagts av en vansinnig
och maktgalen bandit-ledare eller av någon stackars
mentalpatient som lider av svårartad
tvångsneuros och förföljelsemani,
så hade man lugnt kunnat avfärda saken. Men nu
råkar det stå i Bibeln, i juden-domens bibel,
i judendomens heligaste lag, Torah, och det är deras
Gud, Jahve, som befaller detta till sitt utvalda folk i
sin främste profet Moses mun - och då blir
saken genast viktig och alls inte ointressant. Inget som
man bara kan gå förbi och rycka på
axlarna åt. Allra minst kan palestinierna
nonchalera detta, detta folk som berövats sitt land
just av judarna och so m sedan dagligen och stundligen
utsätts för de grövsta övergrepp av
dessa väpnade israeliska judar. Därför
protesterar de våldsamt och vill väcka
vår uppmärksamhet på denna vanvettiga
och grymma orättvisa - och för att något
förstå palestiniernas lidanden och
oupphörliga förnedring har Aftonbladet i samma
nummer, alltså lördagen den 29 oktober 1988,
på ett helt mittuppslag en artikel med
följande rubrik "De mördade min bäste
vän", där det berättas att
tvååriga palestiniern Hanin, tillhörande
en palestinsk flyktingfamilj i Södertälje,
gråter när hon just fått veta att hennes
bäste vän, en fyraårig palestinsk pojke
Dia skjutits ihjäl av israeliska soldater - rena
barnamordet! Vad är väl detta om inte rena
hysteriska barbariet!
Palestinier som vi har kontakt med
här på Radio Islam ber oss att
försöka åskådliggöra hur
palestinierna verkligen upplever det judiska tyranniets
Israel. Tänk er, att några baltiska flyktingar
i Sverige i desperation dödar några sovjetiska
officera-re på besök i Sverige vid en
militärmanöver - och att Sovjet till följd
av detta skulle företa en rad s k
repressalieaktioner och dåna hit till Sverige med
ett massivt uppbåd av bombplan och bomba
några flyktingläger här och där i
Sverige och på vägen släppa kvarvarande
bo mber över Tensta, Rinkeby och
Södertälje där det bor rätt
många flyktingar, även om det inte är
så många baltiska flyktingar just där -
och Sovjet skulle upprepa dessa repressalieaktioner tre
gånger inom loppet av en vecka. Dessutom skulle
Sovjet bomba sönder alla de svenska
kärnkraftverken, eftersom Sovjet misstänker att
det nog kan tillverkas atombomber där. Vad skulle
svenska folket och svenska regeringen och de svenska
oppositionspartierna säga om detta? Och vad skulle
svenska folket tycka och tänka? Skulle man
stillatigande och helt passivt och undergivet finna sig i
allt detta och hysa den största och varmaste
förståelse för andra länder som sade
till Sverige: Visst är det djupt beklagligt det som
hände er, men ni får förstå att
Sovjet inte kan acceptera den terrorism som utövats
från svenskt territorium och vi ber er svenskar att
inte låta våldets spiral öka, för
det leder ju ingen vart!
Vi kan ta ett mera konkret
jämförande exempel: Låt oss tänka
oss att Sovjet bara tar hela den svenska kustremsan och
alla kustlandskapen, från Skåne upp till
Norrbotten, alltså utmed Östersjön,
Ålands hav och Bottniska viken, och att Sovjet med
våld driver iväg alla svenskar till de
västra landskapen, ungefär hälften av
Sveriges befolkning fördrivs. Kvarvarande svenskar
skulle degraderas till andra klassens medborgare och
på inga villkor få sina anhöriga som
flytt eller bott i de sovjetockuperade delarna att
återvända samtidigt som sovjetiska medborgare
fritt skulle strömma in i dessa delar av Sverige.
Skulle svenskarna då finna sig i detta och hysa den
allra största förståelse, om övriga
länder förmanade svenskarna att inte göra
motstånd och inte sträva efter att
återfå sitt eget land i dess helhet?
Samtidigt skulle de svenskar som ändå gör
motstånd utsättas för ständiga
övergrepp och små svenska barn, gamlingar och
kvinnor skulle utsättas för ockupationsmaktens
soldaters grymma order som går ut på att
knäcka deras ben skjuta med ömsom skarp
ammunition på dem, ömsom med plastkulor som
antingen dödar eller invalidiserar dem. På
nätter-na skulle ockupationsmaktens soldater och
väpnade horder av inkräktande s k
bosättare tränga in i svenskarnas hus och
våningar, köra ut dem och spränga
sönder deras hus eller forsla iväg dem till
koncentrationsläger utan dom eller rannsakan
där de skulle utsättas för den mest
vedervärdiga tortyr! Skulle svenskarna finna sig i
detta och säga: Ack, vi måste erkänna
realiteterna, Sovjet har en särskild gud som lovat
sovjetfolket Sverige som en del av sitt heliga och
utlovade land, och det måste vi böja oss
för. Sovjet är ändå världens
första och största socialistiska stat - och det
är något mycket fint och respektabelt som vi
borde förstå att böja oss
för!
Skulle svenskarna finna sig i
detta?
Naturligtvis inte! Sådana
trälar och fega, ynkliga kräk som böjer
sig för den brutala och orättfärdiga
övermakten är inte svenskarna. De skulle bjuda
motstånd ända tills inkräktar-na har
körts ut ur landet. Eller hur?
Visst är det så!
Men varför skall då inte
palestinierna få bjuda sitt yttersta motstånd
mot den sionistiska inkräktarstaten Israel?
Varför?
Att bekämpa orättvisan och
våldets övermakt är en bjudande plikt
för alla folk. För palestinierna liksom
för svenskarna! Och skall övermaktens arrogans
kunna bekämpas här i världen, så
måste vi hålla ihop och visa vår
solidaritet med dem som bekämpar
orättfärdigheten och våldets arrogans.
Palestinierna för en sådan kamp, och de
väntar på vår solidaritet - en
solidari-tet som måste avkrävas de olika
politiska partierna i Sverige liksom i andra länder
i världen för att påverka regeringarna
att gemensamt ställa allt starkare krav på
Israel att gå in i fredsförhandlingar, till
att börja med om att dra sig tillbaka från de
sedan 1967 ockuperade Västbanken och Gaza liksom
göra hela Jerusalem till en internationell stad,
öppen för alla de tre religionerna:
kristendomen, islam och judendomen - under FN-kontroll!
Därefter får det bli en
förhandlingsfråga, när Israel skall
upplösas som en rent judisk rasiststat och
övergå till en demokratisk palestinsk stat med
lika rättigheter för judar och palestinska
araber, lika rättigheter för alla
trosrikt-ningar: judendom, islam och kristendom!
Någon exklusivt judisk stat på ett
erövrat palestinskt land kan aldrig bestå i
längden - ju förr de israeliska och i utlandet
bosatta judarna inser detta, desto bättre för
freden och samförståndet.
Till sist: Visst är det bra att
Cordelia Edvardson skäms över Israel för
dess övergrepp - man är tacksam för litet
när det gäller de israeliska judarna. Men
Cordelia måste gå ett steg till och
skämmas över hela Israel från dess
början för över 40 år sedan - det
började med fördrivning och massmord på
palestinier och rövandet av palestiniernas land. Det
bör Cordelia skämmas för. Ty gör hon
inte det, utan börjar skämmas först i och
med det palestinska folkupproret för drygt 11
måna-der sedan, då är hon inte
trovärdig: förtrycket mot palestinierna har
pågått hela tiden och det är israelerna,
de sionistiska judarna som har begått
förtrycket, inte några fantomer! Att
stjäla ett annat folks land, driva iväg tre
kvarts miljon av detta folk och sedan fortsätta att
topprida och plåga detta folk - det är
något att skämmas över från
första början! Cordelia Edvard-son med sina
skamkänslor för vad judarna gör, är
inte trovärdig!
Nästa
sida
|