49
SVERIGE OCH
ISRAEL
Hur kommer det sig att den judiska
staten Israel inte får ifråga-sättas i
Sverige, i den dominerande svenska opinionen, av den
socialdemokratiska svenska regeringen liksom av
oppositionspar-tierna?
Har man inte kunskap om att hela
Israel - och inte bara de sedan 1967 av Israel
erövrade, ockuperade Västbanken och Gazaremsan
- är det av sionistiska judar erövrade
Palestina, ett från palestinierna rövat
land.
Och om man vet detta, hur kommer det
sig då att man accepterar detta? Inser inte hela
det svenska politiska ocN opinionsskapande
etablissemanget att det i så fall även drabbar
Sverige, att en främmande makt invaderar och
erövrar Sverige från svenskarna och att o m
världen skall acceptera det likso m Sverige
accepterar att sionistiska judar invaderat Palestina och
erövrat Palestina från
palestinierna?
Låt oss här
försöka besvara den första och centrala
frågan hur det kan komma sig att Sverige har
accepterat den sionistiska inkräktarstaten Israel
som skapats genom massinvasion, terror och
massfördrivning av landets ursprungliga
invånare, palesti-nierna! Sverige tillhörde de
stater som i FN genast erkände den judiska
inkräktarstaten Israel och alltsedan dess konsekvent
hållit fast vid, som det heter, Israels rätt
att existera inom säkra gränser.
Svaret är att Sverige - liksom
andra stater både i väst och i öst som
erkände den judiska staten Israel i FN - föll
för den sionistiska propagandans huvudtes,
nämligen att judarna måste få en egen
stat i Palestina för att kunna undgå
förföljelser och även massmord i andra
länder där de lever! Sionisterna blåste
upp till enorma dimensioner i massmedia nazisternas
grymma judeförföljelser och judemord, det
talades och utbasune-rades om sex miljoner
ihjälgasade judar i de nazistiska s k
förintelselägren - och denna propaganda har
fortsatt med oförminskad styrka år efter
år i ledande massmedia och ingår som
historiska fakta inom all undervisning i Sverige liksom i
hela den sionistiskt infekterade västvärlden.
Inför denna massiva sionistiskt styrda
propagandakampanj kapitulerade man: det var så
fruktansvärt synd om judarna. Nazisterna och alla vi
kristna folk i Europa har vållat judarna så
mycket ont och hemsökt dem så grymt och
orättvist.
Det var helt enkelt genom denna
utpressning i en bred och oerhört intensiv
medlidandekampanj som de sionistiska judarna kunde
få sitt rov av Palestina erkänt av ledande
stater som en judisk stat Israel. Samtidigt var
sionisterna sluga nog att värva Stalins Sovjet och
därmed hela det sovjetiserade och då
stalinistiska östblocket för sin sak genom att
komma med det feta lockbetet: att genom ett förbund
med den nya judiska staten, så skulle Sovjet
få ett visst fotfäste i Mellan-östern
sedan den brittiska mandatmakten över Palestina
tågat ut. Israel skulle medverka till att
påskynda den brittiska avkolo-niseringen i den
östra arabvärlden och åtminstone blunda
för en spridning av kommunismen, via formell arabisk
nationalism, i dessa områden.
Här stod nu två sluga
makter mot varandra, två moraliskt fullkomligt
skrupelfria rörelser, å ena sidan sionismen
och å den andra den stalinistiska kommunismen,
båda eftersträvande världsdominans - och
var och en av dem trodde att de skulle kunna
överlista motparten genom att utnyttja den för
sina egna syften. Den oheliga alliansen mellan
sionisterna och de stalinistiska kommunisterna varade
emellertid inte så länge, men ändå
tillräckligt länge för att sionisterna
skulle kunna bemäktiga sig Palestina. När
Stalin insåg att sionismen upp-ammade judisk
konfrontation mot hans totalitära välde,
så inledde han sina utrensningar av judiska ledare,
främst i vissa sovjetkommunistiska
satellitländer som Rumänien, där den
judiske kommunistledaren Ana Pauker försvann som
genom en fallucka, i Polen, där den judiske
kommunistledaren Jakob Berman hastigt utmanövrerades
och i Tjeckoslovakien, där hela det judiska
ledargarnityret med Gottwald, Rudolf Slansky och flera
andra dömdes i en stalinistisk skenprocess som
"sionis-tiska agenter och imperialismens spioner" och
avrättades - med påföljd att - detta var
i början av 50-talet - ett ramaskri av
förbittring och hat tilltog i den sioniststyrda
propagandan i väst mot Stalin och kommunismen, som
man tidigare hyllat som den gode och trogne
bundsförvanten i andra världskriget.
Efter Stalins död 1953
insåg de sovjetiska ledarna att man hade
förlorat sionisternas fulla stöd, och att
Israel var alltmer uppbundet till USA genom de starka
judiska lobbygrupperna, och i stället satsade Sovjet
alltmer pa att göra sig till vän med de ledande
arabstaterna och markera en antisionistisk
hållning, fast dock inte alls så långt
att Sovjet någonsin ifråga-satte den judiska
statens existensberättigande, eftersom Sovjet
därmed skulle riskera att få hela den
sionistiska opinionen i västvärlden emot sig
och dessutom få sina egna judar i infly-telserika
poster som alltför bångstyriga fiender. Sovjet
ville dra fördel av sionisternas flammande hat till
s k reaktionära antisemiter i väst som
ansågs ha varit delaktiga i nazisternas
judeförföljelser och judemord.
Sammanfattningsvis: Sverige som en
neutral eller alliansfri stat mellan öst och
väst, mellan det starkt sionistiskt infekterade USA
och det Sovjet som ändå hjälpt Israel att
komma till med sina vapensändningar från det
kommunistiska Tjeckoslovakien till sionisterna, detta
klämda Sverige kunde självfallet inte
våga gå sin egen väg i
Palestinakonflikten och frankt förklara att Israel
inte har vare sig någon moralisk eller
folkrättslig rätt att existera som en judisk
inkräktarstat, eftersom Sverige därmed skulle
frondera mot både östblocket lett av
supermakten Sovjet och mot västblocket lett av
supermakten USA!
Detta är i stora drag den
historiska och politiska bakgrunden till att Sverige
erkände och alltjämt erkänner den judiska
inkräk-tarstaten Israel. Kanske skall man inte
moralisera över detta utan bara lugnt konstatera att
det i vår bristfälliga värld där
varje stat måste överväga vad som
bäst gagnar dess egna intres-sen så fann
Sverige det vara den enda möjliga utvägen att
erkänna denna banditstat, även om man väl
visste att det var fråga om en sannskyldig
banditstat som roffat åt sig palestinier-nas land!
Om Sverige hade varit ett muslimskt land och legat i
Nordafrika eller i Västasien, så hade saken
varit helt annor-lunda. Men nu ligger Sverige där
det ligger och tillhör den västliga
demokratiska gemenskapen med kristna rötter och
åtar sig gärna kristliga skuldkänslor
för alla de brott som judarna säger sig ha
varit utsatta för i den kristna världen,
eftersom det ligger i den kristna moralen att - som Jesus
säger i sin Bergspredikan - om någon
slår dig på ena kinden, så vänd
också den andra till. Vi muslimer har ingen
sådan masochistisk,
själv-förstörande moral med
skuldkänslor för alla möjliga brott och
försyndelser som judarna med sådan oblyg
fräckhet påstår sig ha varit utsatta
för i hela sin historia och som andra folk skall
sona genom att gå judarna till mötes i allt
vad de begär.
Därför är det - detta
lär oss historien dagligen vad gäller
Palestinakonflikten - endast muslimerna som är
beredda att kämpa för rättvisans sak mot
det sionistiska tyranniet, detta
världsomspännande tyranni som maskerar sig som
någon slags demokratisk humanism, eftersom
sionisternas fariséska hyckleri är
gränslöst, vilket dock Jesus - och det hedrar
honom evinnerligen - klart insåg när han gick
till rätta med de skamlösa och hycklande
judiska fariséerna som han liknade vid "huggormars
avföda"!
Nästa
sida
|