|
66
SIONISTERNAS
DUBBELSPEL
I FiB Kulturfront, nr 17, 21/10 t988,
tar 1an Myrdal upp Justitiekanslerns åtal mot tre
tidningar för att de offentliggjort uppgifter i
samband med mordet på Olof Palme. Myrdal
vänder sig med harm mot att ledande svenska
massmediaorgan tiger om detta ingrepp mot
yttrandefriheten här i Sverige. Samma
mediaröster, som gapar i högan sky om
inskränkningar i det fria ordet - då det
handlar om fjärran länder.
Myrdal uttrycker det inte så,
men alla vet ju att den svenska mediakören leds av
sionistiska försångare, och att alla
övriga rösters roll endast består i att
efter anvisning lydigt falla in i den förestavade
refrängen.
När det gäller mordet
på Olof Palme är det ju också så
att vissa spår helt enkelt inte skall följas.
Starka krafter anser uppenbarligen att dessa spår
kan leda åt olämpligt håll.
Polisutredningens uppgift är därför att
lägga ut lämpliga villospår.
Nu är här inte avsikten att
gå vidare in på konstigheterna kring
utredningen av mordet på Olof Palme, utan att ta
fasta på det som Jan Myrdal pekar på: Det
dubbelspel, som bedrivs av vissa kretsar med stark
förankring i massmedierna.
Dagens Nyheter och den danska
tidningen Politiken delar ut ett sk Frihetspris. I
år gick priset till den nu framlidne tjecken George
Theiner. Theiner är av judisk härkomst. Den 22
juli 1988 skrev DN på kultursidan om Theiner: "Han
kom lidelsefullt att arbeta för att ställa
censuren, varhelst den påträffades, vid
skampålen. Tusentals författare, journalister
och intellektuella står i tacksamhetsskuld till
honom för att deras situation,
fångelsevistelser, yrkesförbund och problem
med censuren blivit internationellt kända och
fördömda." 1a, visst låter det fint. Om
man nu inte genomskådat det sionistiska
falskspelet. För hur är det egentligen med DN7
Ställer DN upp för palestinierna, som av den
judisk-israeliska censuren förvägrats varje
form av yttrandefrihet? När far en palestinsk
publicist ett Frihetspris? Inte är det väl
så att denna sionisternas heroiska kamp för
yttrandefriheten bara gäller fjärran och
för judiska intressen oviktiga länder? Visst
brinner väl DN av iver att på hemmaplan
fä visa att man menar allvar med sin
påstådda kamp mot all slags
censur?
Nej, alla vet att det inte är
så. De sionistiska organen ställer bara upp
för yttrandefriheten så länge inte
judiska intressen hotas. Hur har t ex DN agerat på
försöken att tysta Radio Islam? Hur har DN
agerat på kampanjen att tiga ihjäl Ahmed Ramis
bok °Vad är Israel?"? Hur har DN agerat
på judiska ligisters försök att
förhindra bokförlaget Kultur att presentera
"Vad är Israel?° på bokmässan i
Göteborg? Alla vet svaret: DN har inte rört ett
finger för att försvara Ramis rätt till
yttrandefrihet. Tvärtom har DN lagt sitt enorma
inflytande till stöd för censurkrafterna. Och
här har DN gått i förbund med sionismens
alla öppna och dolda verktyg här i
landet.
Också DNs systerorgan Expressen
vinnlägger sig om att framstå som de små
och förtrycktas värnare. Så driver man
sedan länge en kampanj mot apartheidens 5ydafrika,
med en daglig ruta på ledarsidan med exempel
på förtrycket. Men fördömer
Expressen det långt fasansfullare förtryck som
riktas mot palestinierna av deras judiska herrar? Nej,
här står Expressen fanatiskt på
bödlarnas sida! Expressens tal om humanitet är
bara svindel och tomt prat.
För att få bekräftelse
på vilka normer sionisternas mediaorgan verkligen
har att följa, far man gå till deras interna
skrifter. Så, låt oss se vad det sionistiska
huvudorganet i Sverige - Judisk Krönika - har att
säga. Här kan vi citera skriftens
chefsredaktör, Jackie Jakubowski, när han ber
läsekretsen om ursäkt för att han gör
ett undantag från gällande regler och
låter Sigbert Axelson komma till tals. Axelson
är en framstående forskare och
Palestinakännare, som vägrat att följa
judiska diktat i sin forskning och i sina uttalanden. I
Judisk Krönika Nr 1, februari 1988, skriver
Jakubowski om sin publiceringspolicy: "Det har dock
alltid varit skribenter som pga sin omtanke om den
judiska statens bästa funnit vissa inslag i den
israeliska politiken förtjänta av en
konstruktiv kritik. Sigbert Axelson tillhör inte
Israels och det judiska folkets vänner,..." Så
enkelt var det alltså: Yttrandefriheten gäller
"Israels och det judiska folkets vänner." Resten
skall tystas.
Man kan inte annat än
förundras över hur sionisterna hanterar sin
makt över medierna. Med vilken
häpnadsväckande exakthet man följer de
planer, som stakats ut i skriften Sions Vises
Protokoll.
Vi har under hösten fatt erfara
hur familjen Bonnier inte tvekar att bruka sin
ägarmakt. Behandlingen av Syster Marianne är
också belysande. Så länge hon
ansågs främja sionisternas intressen var hon
en av landets absolut mest uppburna mediapersoner,
föremål för förstasi-desreportage
och långa uttömmande intervjuer, osv, osv.
Så, över en natt, förvandlas hon till en
icke-person i hela mediavärlden, samtidigt. Av allt
detta kan vi dra slutsatser: Det finns således
någonstans ett nervcentrum, som fattar beslut och
utdelar order. Vilka ingår i, och kontrollerar
detta order- och informationssystem?
Vi har lätt kunnat konstatera att
de sionistiska organens tal om humanitet och
medmänsklighet bara är bedrägeri och
falskhet. Den oerhört angelägna fråga vi
då måste ställa oss är: Vad är
det då fråga om? Vad är syftet med detta
sedan länge planmässigt organiserade
dubbelspel?
Jo, man vill förleda oss att tro
att vi lever i ett ytterst fritt samhälle. Där
den personliga friheten nära nog saknar gräns.
Vi skall inbilla oss att det under historien aldrig
funnits större frihet och i vår tid inte
heller någon annanstans i världen.
Därför skall vi inte uppfatta och
förstå det förtryck, som försiktigt
och stegvis smygs över oss.
Ägarna till, och ledarna för
massmediaorganen vill framstå, som de främsta
förkämparna för yttrandefriheten, och
dessutom, som de mest förfinade
kulturpersonligheter. På så sätt
framstår deras kritiker, som småskurna,
ondsinta och farliga. Ja, som ett hot mot demokratin. Att
censurera sådana lågt stående individer
framstår som en seger för yttrandefriheten!
Så far man makt över välmenande och
godtrogna västerlänningar, och kan likt den
gode herden leda sin bräkande flock mot
slaktplatsen.
Under hela 1900-talet har den alltmer
sofistikerade massmediatekniken använts som ett
instrument för att vilseleda och desinformera
befolkningen i Västvärlden. Alltmedan dessa
förletts att tro att de blivit ständigt mer
upplysta och fatt nära nog total yttrandefrihet.
Rester av verklig yttrandefrihet finns i dag bara kvar i
massmediavärldens absoluta utmarker.
Nästa
sida
|