HOME

Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

 

66

 

SIONISTERNAS DUBBELSPEL

 

I FiB Kulturfront, nr 17, 21/10 t988, tar 1an Myrdal upp Justitiekanslerns åtal mot tre tidningar för att de offentliggjort uppgifter i samband med mordet på Olof Palme. Myrdal vänder sig med harm mot att ledande svenska massmediaorgan tiger om detta ingrepp mot yttrandefriheten här i Sverige. Samma mediaröster, som gapar i högan sky om inskränkningar i det fria ordet - då det handlar om fjärran länder.

Myrdal uttrycker det inte så, men alla vet ju att den svenska mediakören leds av sionistiska försångare, och att alla övriga rösters roll endast består i att efter anvisning lydigt falla in i den förestavade refrängen.

När det gäller mordet på Olof Palme är det ju också så att vissa spår helt enkelt inte skall följas. Starka krafter anser uppenbarligen att dessa spår kan leda åt olämpligt håll. Polisutredningens uppgift är därför att lägga ut lämpliga villospår.

Nu är här inte avsikten att gå vidare in på konstigheterna kring utredningen av mordet på Olof Palme, utan att ta fasta på det som Jan Myrdal pekar på: Det dubbelspel, som bedrivs av vissa kretsar med stark förankring i massmedierna.

Dagens Nyheter och den danska tidningen Politiken delar ut ett sk Frihetspris. I år gick priset till den nu framlidne tjecken George Theiner. Theiner är av judisk härkomst. Den 22 juli 1988 skrev DN på kultursidan om Theiner: "Han kom lidelsefullt att arbeta för att ställa censuren, varhelst den påträffades, vid skampålen. Tusentals författare, journalister och intellektuella står i tacksamhetsskuld till honom för att deras situation, fångelsevistelser, yrkesförbund och problem med censuren blivit internationellt kända och fördömda." 1a, visst låter det fint. Om man nu inte genomskådat det sionistiska falskspelet. För hur är det egentligen med DN7 Ställer DN upp för palestinierna, som av den judisk-israeliska censuren förvägrats varje form av yttrandefrihet? När far en palestinsk publicist ett Frihetspris? Inte är det väl så att denna sionisternas heroiska kamp för yttrandefriheten bara gäller fjärran och för judiska intressen oviktiga länder? Visst brinner väl DN av iver att på hemmaplan fä visa att man menar allvar med sin påstådda kamp mot all slags censur?

Nej, alla vet att det inte är så. De sionistiska organen ställer bara upp för yttrandefriheten så länge inte judiska intressen hotas. Hur har t ex DN agerat på försöken att tysta Radio Islam? Hur har DN agerat på kampanjen att tiga ihjäl Ahmed Ramis bok °Vad är Israel?"? Hur har DN agerat på judiska ligisters försök att förhindra bokförlaget Kultur att presentera "Vad är Israel?° på bokmässan i Göteborg? Alla vet svaret: DN har inte rört ett finger för att försvara Ramis rätt till yttrandefrihet. Tvärtom har DN lagt sitt enorma inflytande till stöd för censurkrafterna. Och här har DN gått i förbund med sionismens alla öppna och dolda verktyg här i landet.

Också DNs systerorgan Expressen vinnlägger sig om att framstå som de små och förtrycktas värnare. Så driver man sedan länge en kampanj mot apartheidens 5ydafrika, med en daglig ruta på ledarsidan med exempel på förtrycket. Men fördömer Expressen det långt fasansfullare förtryck som riktas mot palestinierna av deras judiska herrar? Nej, här står Expressen fanatiskt på bödlarnas sida! Expressens tal om humanitet är bara svindel och tomt prat.

För att få bekräftelse på vilka normer sionisternas mediaorgan verkligen har att följa, far man gå till deras interna skrifter. Så, låt oss se vad det sionistiska huvudorganet i Sverige - Judisk Krönika - har att säga. Här kan vi citera skriftens chefsredaktör, Jackie Jakubowski, när han ber läsekretsen om ursäkt för att han gör ett undantag från gällande regler och låter Sigbert Axelson komma till tals. Axelson är en framstående forskare och Palestinakännare, som vägrat att följa judiska diktat i sin forskning och i sina uttalanden. I Judisk Krönika Nr 1, februari 1988, skriver Jakubowski om sin publiceringspolicy: "Det har dock alltid varit skribenter som pga sin omtanke om den judiska statens bästa funnit vissa inslag i den israeliska politiken förtjänta av en konstruktiv kritik. Sigbert Axelson tillhör inte Israels och det judiska folkets vänner,..." Så enkelt var det alltså: Yttrandefriheten gäller "Israels och det judiska folkets vänner." Resten skall tystas.

Man kan inte annat än förundras över hur sionisterna hanterar sin makt över medierna. Med vilken häpnadsväckande exakthet man följer de planer, som stakats ut i skriften Sions Vises Protokoll.

Vi har under hösten fatt erfara hur familjen Bonnier inte tvekar att bruka sin ägarmakt. Behandlingen av Syster Marianne är också belysande. Så länge hon ansågs främja sionisternas intressen var hon en av landets absolut mest uppburna mediapersoner, föremål för förstasi-desreportage och långa uttömmande intervjuer, osv, osv. Så, över en natt, förvandlas hon till en icke-person i hela mediavärlden, samtidigt. Av allt detta kan vi dra slutsatser: Det finns således någonstans ett nervcentrum, som fattar beslut och utdelar order. Vilka ingår i, och kontrollerar detta order- och informationssystem?

Vi har lätt kunnat konstatera att de sionistiska organens tal om humanitet och medmänsklighet bara är bedrägeri och falskhet. Den oerhört angelägna fråga vi då måste ställa oss är: Vad är det då fråga om? Vad är syftet med detta sedan länge planmässigt organiserade dubbelspel?

Jo, man vill förleda oss att tro att vi lever i ett ytterst fritt samhälle. Där den personliga friheten nära nog saknar gräns. Vi skall inbilla oss att det under historien aldrig funnits större frihet och i vår tid inte heller någon annanstans i världen. Därför skall vi inte uppfatta och förstå det förtryck, som försiktigt och stegvis smygs över oss.

Ägarna till, och ledarna för massmediaorganen vill framstå, som de främsta förkämparna för yttrandefriheten, och dessutom, som de mest förfinade kulturpersonligheter. På så sätt framstår deras kritiker, som småskurna, ondsinta och farliga. Ja, som ett hot mot demokratin. Att censurera sådana lågt stående individer framstår som en seger för yttrandefriheten! Så far man makt över välmenande och godtrogna västerlänningar, och kan likt den gode herden leda sin bräkande flock mot slaktplatsen.

Under hela 1900-talet har den alltmer sofistikerade massmediatekniken använts som ett instrument för att vilseleda och desinformera befolkningen i Västvärlden. Alltmedan dessa förletts att tro att de blivit ständigt mer upplysta och fatt nära nog total yttrandefrihet. Rester av verklig yttrandefrihet finns i dag bara kvar i massmediavärldens absoluta utmarker.

 

  Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige:

INLEDNING

1 - Förord

2 - Hets mot folkgrupp

3 - Ljuset och mörkret

4 - Problemet och lösningen

5 - Om Israel vore en demokrati

6 - Judendomen - ett falsarium

7 - Svar från Ahmed Rami

8 - Vad är sant och vad är falskt i judendomes legender?

9 - Bör Gamla Testamenet förbjudas?

10- Hur Gamla Testamentet används

11- Svar på Narrowe

12- Överrabinens fräckhet

13- Till Israel, inte till Sverige

14- Israels politik bekräftar Sions Vises Protokolls äkthet

15- Protokoll Nr:5

16- Kommentarer till Sions Vises Protokoll nummer 5

17- Sions Vises Protokoll och Torah

18- Stanley Sjöbers kritik

19- Den judiska läran fördöms i DN 1930. Men försvaras benhårt 1989

20- Vad är sionism och vilka är sionister?

21- Måste vi förbjuda sionismen?

22- Vem är jude?

23- S Axelsson: Vissa "kristna" tror på Israel...

24- K Stendhal: Alla judar är sionister!

25- Marx och judefrågan

26- Marx och judendomen

27- Att avleda uppmärksamheten

28- Den förmenta förföljelsen av judar i Sovjet

29- Judiska "genier"

30- Israel i Sverige

31- Propagandans makt

32- Den sionistiska makten i Sverige

33- Israels makt i Sverige

34- Om judisk fräckhet

35- Klagomuren

36- Den "svenska" kommitén

37- Partiledarna och Israel

38- Den judiska "kommitén"

39- "Svenska" kommitén mot antisemitism

40- Att lura Sverige

41- Hur ett sionistisk företag opererar i Sverige

42- Proventus fräckhet

43- Maffian

44- Sionistisk infiltration

45- Ockupation av Palestinagrupperna

46- Amnesty International

47- Mitzwa

48- Terrorism

49- Sverige och Israel

50- Det makabra israeliska 40-årsjubiléet

51- Israels jubileumsskrift i Sverige

52- Ett tal som borde ha hållits

53- En sionist i den svenska regeringen

54- Gradinskis läxor från Israel

55- Massmedias inställning

56- Bara judiska korrespondenter

57- Inte bara DN

58- Svensk pressbevakning av intifadan

59- Det falska dubbelspelet

60- Sveriges Radio eller Israels?

61- Radiojournalist Inga Rexed: "Beklämmande att man backar"

62- Sionismens rätta ansikte

63- I Danmark också

64- DN, SvD och Israel

65- Enbart "en PR-fråga"?

66- Sionisternas dubbelspel

67- Svar på Gabriel Romanus

68- Judiska nazismen i rumsren förklädnad

69- I Finland om Radio Islam

70- "Juden" Lars Gustavsson

71- En användbar teoretiker

72- Israel - en skam

73- Sionisternas lögner

74- Hur länge ska Israel hyckla?

75- Ben Gurion: Vi har stulit Palestina

76- Rasismens Israel respekteras

77- Sionism och nazism

78- Fakta är inte hets

79- En bit av Ahlmarks hjärta

80- "Liberalens" kärlek

81- "Liberalens" allergi

82- Den hycklande "liberalen" vill förbjuda misshagliga åsikter

83- Vet "liberalen" vad han talar om?

84- Ahlmark - agent för främmande makt

85- Palestinerna behöver inte dödshjälp!

86- Fallet eller förfallet Jan Guillou

87- Falsk varubeteckning om boken 'Vad är Israel?'

88- Fixering vid andra världskriget

89- Frågor om Holocaust

90- Rättegång i Kanada


HOME

© No Copyright - All articles in this Site may be republished as long as Radio Islam where they are located are mentioned.