|
70
"JUDEN" LARS
GUSTAFSSON
Den 9 december 1988 öppnar
Svenska Dagbladet ledarsidan på vid gavel för
en person vid namn Lars Gustafsson. Gustafsson gör
ett hatiskt utfall mot den svenska regeringen för
att denna bjudit in Yassir Arafat till Stockholm.
Angreppet begränsas dock inte till statsministern
och utrikesministern, Sten Andersson, utan gäller
hela socialdemokratin, även i förfluten tid.
Den mördade Olof Palme utpekas
försåtligt. Sett i sin helhet andas
Gustafssons artikel ett hot mot, och en varning till hela
den svenska nationen. Mot bakgrund av Gustafssons
tidigare skriftställningar skall vi se att allt
detta 'år av mycket stort intresse.
Först några ord om personen
Lars Gustafsson: Lars Gustafsson är bördig
från den ursvenska västmanländska bygden.
Han är akademiker med filosofi som specialitet, och
har utgett ett antal verk med betydande intellektuell
skärpa och på hög litterär
nivå. Hur han blivit försvuren åt
sionismens sak är inte närmare känt.
Måhända har han, som litteratör, insett
att det underlättar, att stå på god fot
med judiska intressen om man vill komma till tals i
massmedia och fa sina verk förlagda. Hur som helst
så genomgick Gustafsson för några
år sedan en rituell konvertering till judendomen.
Västmanlänningen Gustafsson kan således
när han så önskar sälla sig till de
israeliska kolonisternas skara i Palestina - dvs
"återvända" till Israel.
Som förklaring till sin
konvertering orerar Gustafsson mycket om att judendomen
är den enda religion som sätter moralen
över makten. Vilken moral, som står över
den judiska bestialitet i folkmordets Palestina, har dock
Gustafsson inte upplyst oss om. Över huvud taget har
Gustafsson en förunderlig förmåga att
göra sig obefintlig när judiska övergrepp
mot palestinier och andra oskyldiga avslöjas - bara
för att, likt gubben i lådan, dyka upp
när palestinska motståndshandlingar skall
fördömas. En avancerad variant av det indiska
reptricket, således.
De flesta svenskar sätter
förmodligen Per Ahlmark, som den främste
sionistiske/israeliske agenten i landet. Här
måste dock utfärdas en varning. Förvisso
matchades Per Ahlmark tidigare av sionisterna, som deras
skyltdocka i Sverige - bakom vilken de i lönndom
skulle kunna dra i den verkliga maktens trådar. Man
lyckades ju också med den häpnadsväckande
bedriften att placera Ahlmark som vice statsminister i
Fälldins regering. Liksom alla agenter av detta slag
är Ahlmarks uppgift och funktion att likt en robot
reagera på operatörernas minsta knapp -
tryckning, och uppdragsgivare. Lämplig för en
sådan uppgift är en osjälvständig
och inte alltför begåvad person. Det har ju
heller aldrig varit möjligt att tvätta bort den
nimbus av pajas, som alltid vidlådigt herr Ahlmark.
Ahlmark var således påtänkt för
samma roll, som senare decenniers amerikanska presidenter
spelat och t ex Storbritanniens premiärminister
under andra världskriget, Winston Churchill. Denne
senares främsta bedrift lär ha varit, att varje
dag före lunch liggande i sin säng knäcka
en flaska whisky.
Lars Gustafsson är en person av
en helt annan dignitet än Per Ahlmark. Ingen har
någonsin kallat honom pajas. Efter sin konvertering
till judendomen har Gustafsson kunnat rota sig i USA,
där man ordnat hans timliga försörjning
genom en professur vid ett universitet. Hans verkliga
position vet givetvis endast hans uppdragsgivare. Det
är dock uppenbart att han är ytterst väl
insatt i stämningar och diskussioner inom de
högsta judiska kretsarna i USA, och att han
tilldelats uppgiften som någon slags
sambandsofficer gentemot Sverige.
Vad vet vi då om Lars
Gustafssons aktiviteter? Jo, till de uppdrag han
fått hör att försöka borsta upp Per
Ahlmarks söndervittrande anseende. Detta var
tänkt att ske bl a genom att lansera Per Ahlmark som
en kulturpersonlighet, närmare bestämt som
poet. Det måste ha krävts starka
påtryckningar för att förmå
Gustafsson att ge sig in i denna tragikomiska historia.
Givetvis slutade projektet i ett pinsamt fiasko. Efter
ett antal publiceringar, bl a av en brevväxling
mellan Gustafsson och Ahlmark, framstod Ahlmark bara
än tydligare, som den förvuxna gymnasist han
mentalt alltid har varit. De löjeväckande
försöken att lansera Per Ahlmark, som
kulturpersonlighet, fick avbrytas och begravas i tystnad.
Sionisterna tycks nu söka vägar att göra
sig av med Ahlmark, en situation, som
erfarenhetsmässigt måste innebära
betydande personliga risker för denne fd vice
statsminister.
Vi nämnde ovan, att Gustafsson i
sin utgjutelse över Arafats besök, passade
på att även angripa den så tragiskt
bortgångne Olof Palme. Det är här
Gustafssons agerande blir så intressant. Före
lönnmordet på Olof Palme var Lars Gustafsson
nämligen en flitig skribent i svensk press med
hatfyllda inlagor riktade mot socialdemokratin och
Sverige som helhet. Orsaken till dessa attacker på
Sverige var uppenbarligen den förståelse som
från detta land visades de så barbariskt
förtryckta palestinierna. Gustafssons skriverier var
bata ett led i en samordnad kampanj, vilken som bekant
fick sin höjdpunkt då skränande judiska
ungdomar överöste Olof Palme med spottloskor
och okvädningsord i Storkyrkan i Stockholm. Detta
skändande av landets högste ämbetsman i en
kristen helgedom mitt i landets huvudstad är ju i
sig en oerhörd händelse. Vi skall här
påpeka, att de skyldiga judiska ungdomarna, inte
är en lös hop ligister, utan den svenska
filialen av en väl organiserad kår av judiska
stormtrupper.
Förebilden, Jewish Defence League
(JDL), bildades i New York av den senare så bekante
rabbinen Meir Kahane. Kahane är nu verksam i Israel,
där han gjort sig till talesman för den
opinion, som helt sonika vill kasta ut alla palestinier
från Israel. Dessa judiska insatsgrupper är
aktiva i såväl USA som Västeuropa, och
har vid flera tillfållen använts mot personer,
som ansetts stå de judiska intressena emot.
Särskilt utsatta är sk revisionister, dvs
historiker, forskare, universitetsprofessorer och andra,
vilka ifrågasatt den sk Förintelsen eller
Holocaust. På meritlistan finns hot, misshandel,
mordbrand och mord. Vi kan påminna om att enligt
judendomen är dödandet av en goj, således
en icke-jude, en MITZVA, dvs en god gäming till
Jahves ära.
Efter det professionella mordet
på Olof Palme inträffar något
märkligt: Lars Gustafssons hatskriverier upphör
plötsligt! - för att återupptas, då
Arafat åter bjudits in till Stockholm!
Låt oss nu göra klart, att
det finns ingen rimlig anledning att rikta personliga
misstankar mot Lats Gustafsson rörande mordet
på Olof Palme. Nej, hans roll är säkert
en helt annan. Vad som är intressant är att vi
här har att göra med en person, som är
ytterst väl förtrogen med vad som rör sig
i de högsta kretsarna inom USAs judenhet.
Uppenbarligen också en person, som på
uppdrag, lämnar avpassade budskap till Sverige. Hans
senaste artikel i Svenska Dagbladet är ett
skolexempel, och en provkarta på de argument, som
man söker prångla ut från centralt
sionistiskt håll.
Det är många frågor
vi borde ställa oss: Varför tystnade de
sionistiska hatskriverierna efter Olof Palmes död?
Och varför tas de nu upp igen, då Arafat
åter bjudits in till Stockholm? Borde inte detta
vara förhållanden för utredningen om
palmemordet att närmare klarlägga?
Mordutredarna borde väl
också ta sig en titt på vilka, som under
senare år, riktat mordförsök mot
höga ämbetsmän. Försöket att
mörda Libyens president Moammar Gadaffi misslyckades
visserligen, men säger det inte en del att man kan
kommendera ut supermakten USAs krigsmakt för sina
syften? Och mordet på PLOs Abu Jihad är
väl i färskt minne? De, visserligen inte
fysiska, attackerna på Österrikes president
Kutt Waldheim säger väl också
något. Österrike var ju tidigare det land, vid
sidan av Sverige under Olof Palmes tid, som främst
förde fram palestiniernas sak i Europa. Till saken
hör ju också att den ytterst ansvarige
för mordet på FN-medlaren Folke Bemadotte, i
dag, innehar den judiska statens högsta ämbete,
liksom att mördarna i Israel hyllas som
hjältar, för denna sk nödvändiga
avrättning.
Till sist: Sionisterna i USA ser
tydligen allvarligt på utvecklingen i Sverige. Man
har nyligen sänt hit en särskild agent,
formellt i skepnad av rabbin.
Nästa
sida
|