15
PROTOKOLL
NR:5
En sträng centralisering av
styrelsen. Vilken form av administrativ styrelse kan man
giva samhällen, där besticklighet har
inträngt överallt, där man
förvärvar rikedomar genom skickligt
utförda, skurkaktiga avtal, där
självsvåld härskar, där moralen
uppehålles med straffmedel och stränga lagar,
men icke enligt frivilligt antagna principer, där
känslorna för fäderneslandet och
religionen äro utplånade genom kosmopolitiska
doktriner? Hurudan styrelseform bör man giva dessa
samhällen, om icke den despotiska, vilken jag
längre fram skall beskriva för eder? Vi skola
skapa en sträng centralisering av styrelsen för
att kunna taga alla samhällskrafter i våra
händer. Vi skola reglera på mekaniskt
sätt alla det politiska livets handlingar av
våra undersåtar genom nya lagar. Dessa lagar
skola successivt upphäva tidigare, av gojim medgivna
eftergifter och friheter, och vån herravälde
skall utmärka sig genom en så stort anlagd
despotism, att det blir i stånd att när som
helst och var som helst överrumpla motsträviga
och missnöjda gojer.
Man skall möjligen
påstå, att despotismen, varom jag talar, icke
överensstämmer med den nutida progressen, men
jag skall bevisa eder motsatsen.
De vägar, på vilka
frimureriet tillskansa sig makten. Under de tider,
då folken sågo upp till regenterna som till
den gudomliga viljans rena uppenbarelse, underkastade de
sig utan knot sina självhärskande monarker, men
från den dag vi ingivit dem tanken på egna
rättigheter, hava de börjat betrakta de
regerande som vanliga dödliga. Smörjelsen genom
det Gudomliga valet har fallit i folkets ögon
från konungarnas hjässor, och då vi
berövat folket tron på Gud, har maktens styrka
blivit utkastad på gatan till hopens
förfogande samt upptagen av oss.
Dessutom tillhör oss konsten att
leda massorna och personligheterna genom skickligt
uttänkta teorier och fraseologier, genom regler
för samfundslivet och allehanda andra finter, om
vilka gojerna icke äga något begrepp, genom
det speciella i vår administrativa
förmåga, uppfostrad för analys,
observation och sådana finesser i kombinationer,
vari vi icke hava några medtävlare,
ävensom genom uppgörandet av planer fdr
politiska handlingar och sammanslutningar. Endast
jesuiterna kunde häri tävla med oss, men vi
hava förstått diskreditera dem inför den
korttänkta massan, då deras organ är
synlig, medan vi med vår organisation hava stannat
i skug-gan. För övrigt är det icke
likgiltigt för världen, vem som blir dess herre
-katolicismens överhuvud eller vår despot av
Sions blod?! För oss, det utvalda folket, är
det långt ifrån likgiltigt.
Orsaken varför staterna
icke komma överens. För en tid kunde en
världskoalition mellan gojerna komma till rätta
med oss, men mot detta håll äro vi
säkerställda, tack vare de djupa rötter av
oenighet mellan dem, vilka numera äro omöjliga
att upprycka. Vi hava ställt emot varandra gojernas
personliga och nationella beräkningar, religions -
och rashat, uppammat av oss i deras hjärtan under
loppet av tjugo århundraden. Tack vare allt detta
far icke en enda stat understöd, emedan var och en
kommer att tro, att en sammanslutning emot oss är
ofördelaktig för honom själv. Vi äro
alltför starka - med oss far man ännu göra
upp räkningen. Makterna kunna icke ens ingå
obetydliga överenskommelser utan att vårt
inflytande hemligen spelar in.
Judarna - Guds utvalda. Per me
reges regnant - "genom mig regera konungarna". Och
profeterna hava sagt oss, att vi äro utvalda av Gud
själv för herraväldet över hela
jorden. Gud har förlänat oss geni, på det
att vi måtte kunna fullborda vår uppgift. Om
det skulle finnas ett geni i motståndarnas
läger, skulle han ännu kunna upptaga kampen mot
oss, men en främling går icke upp emot en
gammal inföding: kampen mellan oss skulle bliva
skoningslös, sådan världen ännu icke
skådat. Dessutom skulle deras geni komma för
sent.
Guldet - riksmekanismens drivkraft.
Alla riksmekanismens hjul röra sig genom den
drivkraft, som befinner sig i våra händer, och
denna drivkraft är - guldet. Den av våra vise
uttänkta vetenskapen om den politiska ekonomin
tillerkänner kapitalet härskarvärdigheten
sedan långa tider tillbaka.
Monopolet i handel och industri.
För att kapitalet skall kunna verka utan hinder,
är det nödvändigt att erhålla frihet
för monopol i handel och industri, något, som
redan genomdrives av en osynlig hand i alla
världsdelar. En sådan frihet ger politisk makt
åt industriidkarna, och det länder folket till
men. Nu f6r tiden är det viktigare att avväpna
folken än att sända dem i krig, det är
viktigare att begagna sig av de sjudande passionerna till
vår fördel än att släcka dem,
viktigare att bemäktiga sig och tolka andras tankar
på sitt sätt än att undertrycka
dem.
Kritikens betydelse. Vår
styrelses förnämsta uppgift består i att
försvaga den allmänna meningen genom kritik,
avvänja mänskligheten från allt
begrundande, som framkallar motstånd, och inrikta
dess förståndskrafter på tomma
vältalighetsskärmytslingar.
Inrättningar "för syns
skull". I alla tider hava folken likasom individerna
tagit ord för handling, emedan de nöja sig med
det, som visas, sällan märkande, om i det
allmänna livet uppfyllelse följer på
löfte. Därför inrätta vi allehanda
institutioner för syns skull, vilka vältaligt
skola bevisa sina välgärningar till
förmån för
framåtskridandet.
Leda vid talträngdhet. Vi skola
antaga alla partiers och riktningars liberala fysionomier
samt giva en sådan fysionomi åt folktalarna,
vilka genom outtömlig talträngdhet böra
ingiva människorna leda vid tal och avsky för
talare.
Huru skall man taga den allmänna
meningen i sina händer? För att taga den
allmänna meningen i sina händer, bör man
bringa den i villrådighet i det, man frdn olika
håll framkastar alla möjliga motsägande
tankar, till dess att gojerna fölora sig i denna
labyrint samt inse, att det bästa är att icke
äga någon mening alls i politiska
frågor, i vilka allmänheten icke behöver
vara invigd, emedan endast den bör vara invigd
dädi, som leder samhället. Detta är den
första hemligheten.
Den andra för styrelsens
framgång nödvändiga hemligheten
består däri, att till den grad öka folk -
och samhällslytena - vanor, passioner,
samhällslagar - att ingen blir i stånd att
utreda detta kaos och människorna i följd
härav upphöra att förstå varandra.
Denna taktik förhjälper oss dessutom till att
så kiv och split partierna emellan, splittra alla
kollektiva krafter, vilka ännu icke vilja underkasta
sig oss, och stäcka vart personligt initiativ, som
på något sätt kunde hindra vår
sak.
Betydelsen av det egna initiativet.
Ingenting är farligare än det personliga
initiativet. Om det är genialiskt, kan det göra
mera än en miljon människor, bland vilka vi
utsått split. Vi böra leda uppfostran av gojim
-samhällena så, att i varje fall, där det
kräves initiativ, folken stå modfällda i
hopplös vanmakt. Ansträngningen, som här
flyter ur handlingsfriheten, försvagar krafterna,
då den kolliderar med en främmande frihet.
Härav uppstå svåra moraliska
stötar, missräkningar, motigheter.
Överregeringen. Genom allt detta
uttrötta vi gojerna så, att vi tvinga dem att
erbjuda oss den internationella makten, vilken utan att
nedriva kan omfatta alla statsmakter i världen och
bilda en överregering. I stället för de
nuvarande regenterna komma vi att skapa en
skräckbild, som kommer att nämnas
Överregeringsadministration. Dess armar komma som
gripklor att sträckas åt alla håll, med
en så kolossal organisation, att den icke kan
undgå att kuva alla folk.''
Nästa
sida
|