|
53
EN SIONIST I DEN
SVENSKA REGERINGEN
Anita Gradin talar inte bara om att
"vi har mycket att lära av Israel i fråga om
omhändertagandet av invandrare" utan också
-när det gäller Israel - om "vårt
gemensamma kulturarv". Detta är ju befängt. Vad
har Sverige, tillhörande den västerländska
kulturen och det kristna tros- och idéarvet,
för gemensamt med den judiska staten Israel som
är en återuppstånden gammaltestamentlig
mytisk statsbildning, en ockrarstat, baserad på en
primitiv och ytterst rasistisk stamreligion? Var och en
med ett minimum av kunskaper i historia,
idéhistoria och religionskunskap vet ju att denna
jämförelse om ett påstått gemensamt
kulturarv är absurd!
Mycket okunniga och halvbildade
personer bland sionister försöker fräckt
inbilla enfaldiga och godtrogna människor att den
judiska inkräktar -och ockupationsstaten Israel
är en demokrati av västerländsk typ som
Sverige och att det därmed skulle finnas ett
gemensamt kulturarv mellan Israel och Sverige - men
så är ju inte alls fallet. Det är
istället raka motsatsen.
För att förtydliga de
fundamentala skillnaderna just ifråga om
kulturarvet mellan Israel och Sverige ska jag ge
några konkreta exempel:
1. Den judiska staten Israels
kulturarv är självfallet judendomen, den
bibliskt gammaltestamentliga och den talmudiska, som
från början särskilde sig ifrån de
stora forntida kulturerna, den egyptiska den sumeriska,
den minoiskt-kretensiska, den attiskt-hellenska, den
greko-rometska och sedan den
kristet-västerländska liksom den
arabiskt-muslimska. Den judiska kulturen var i
årtusenden ett isolat bland de omgivande
kulturerna. Den framstående engelske
1700-talshistorikern Edward Gibbon har i sin
världsberömda bok Romerska rikets nedgång
och fall sammanfattat vad den judiska kulturen egentligen
var:
"När Abrahams släkte hade
mångfaldigats som sandkornen på havets
botten, förklarade sig den gudom, från vars
mun judarna hade mottagit ett system av lagar och
ceremonier, för Israels egen och så att
säga nationelle gud, och med den mest noggranna
omsorg skilde den sitt egendomsfolk från det
övriga människosläktet. Erövringen av
Kaanans land var resultatet av så många
underverk och så mycken blodsutgjutelse att de
segerrika judarna för all framtid kom att befinna
sig i ett tillstånd av oförsonlig fiendskap
till alla sina grannar. De hade fått en gudomlig
befallning att förinta några av de
besvärande grannfolken och verkställandet av
den gudomliga viljan fördröjdes sällan av
mänsklig svaghet. Judarna var förbjudna att
genom äktenskap eller andra förbindelser liera
sig med andra folkslag, och förbudet att ta emot dem
i den egna församlingen, vilket i vissa fall
gällde för all framtid, utsträcktes
nästan alltid till tredje, sjunde eller tionde led.
Att utbreda Mose lära bland icke-judar hade
däremot aldrig intagits som en bestämmelse i
lagen, inte heller var judarna benägna att ta
på sig denna uppgift som en frivillig plikt." Och
Gibbon säger vidare:
"Beträffande antagandet av nya
medborgare tillämpade detta osällskapliga folk
grekernas själviska fåfänga snarare
än romarnas frikostiga politik... Livligare
förbindelser med främmande folk vidgade deras
kunskaper utan att ändra på deras ingrodda
fördomar. Den mosaiska religionen tycktes vara
instiftad för ett speciellt land lika väl som
för ett speciellt folk..."
Och Gibbon framhåller
vidare:
"Också i sitt
förnedringstillstånd förfäktade
judarna sina höga och exklusiva privilegier och
skydde främlingars sällskap istället
för att söka sig till dem.°
Den store engelske historikern erinrar
också om de regelrätta folkmord som judarna
begick:
"Man ryser vid tanken på de
ohyggliga grymheter som judarna begick i Egyptens
städer, på Cypern och i Kyrene, där de
levde i bedräglig vänskap med de intet ont
anande urinvånarna. Och man känner sig frestad
att ge sitt godkännande åt de stränga
vedergällningsåtgärder som de romerska
legionerna vidtog mot denna ras av fanatiker, vars hemska
vidskepelse tycktes göra dem till oförsonliga
fiender."
Dessa citat är alltså
hämtade från Edward Gibbons' bok Romerska
rikets nedgång och fall, i svensk
översättning utgiven på bokförlaget
Forum år 1977 (sid.271, 272 och 351).
Judarna skilde sig alltså
från alla andra folk, bland vilka de levde och
ansåg sig vara dem överlägsna såsom
Herrens utvalda egendomsfolk och utvecklade en
nationalistisk och rasistiska religion, avsedd enbart
för judar. Och judarnas Stora Råd dömde
Jesus till döden och lät sedan lömskt
romarna avrätta honom genom korsfästelse,
för att därmed - enligt judisk eller mosaisk
lag - få Jesus och hans lära för evigt
fördömd. I femte Mosebok 21:22, 23 heter det:
"Om på någon vilar en sådan synd som
förtjänar döden och han bliver dödad
och du hänger upp honom på trä, så
skall den döda kroppen icke lämnas kvar
på träet över natten, utan du skall
begrava den på samma dag, ty en Guds
förbannelse är den som har blivit
upphängd."
Eftersom Jesus just korsfästes
och hängdes upp på trä, vilket ju judarna
yrkade på att romarna skulle göra, så
blev alltså Jesus enligt judisk mosaisk lag
för evigt förbannad - och just i detta ligger
den oförsonliga judiska motsättningen till
Kristus och de kristna.
2. Det finns i alla icke-judiska
länder ingrodda kulturella hedersbegrepp som
gäller alla människor, oavsett deras nation
eller ras, vilket även gäller Sverige sedan man
här övervunnit de särskiljande
landskapslagarna och vi blivit kristna. Men för den
judiska staten Israel gäller inte detta: där
är en jude, var han än bor, en i lagen
respekterad medborgare, medan en palestinier betraktas
som en utböling och är diskriminerad i
lagpraxis, trots att det är palestiniernas land som
judarna har tagit i besittning.
3. Man kan lugnt slå fast att
demokrati som i Sverige har sitt ursprung i det valda
kungadömet och i det gamla tinget där fria
män valde sina byledare och styresmän inte har
någon som helst motsvarighet i den judiska kulturen
med det gamla Israels prästadöme, en renodlad
teokrati, och senare i de absoluta kungadömena under
David och Salomo som de berättas i judendomens
bibel, Gamla Testamentet. Den "demokrati" som finns i det
moderna Israel är en skendemokrati, vilket bland
många andra Israels nuvarande statspresident, Chaim
Herzog, öppet har erkänt.
Nej, sionisten Anita Gradin,
någon gemensam kulturell bakgrund mellan Sverige
och Israel existerar inte!
Nästa
sida
|