Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

37 PARTILEDARNA OCH ISRAEL   De svenska partiledarna har uttalat sig om den judiska staten Israel i pingströrelsens Israelvänliga organ Dagen:s specialbilaga om Israel i samband med sionismens ominösa 40-åriga existens, 1988 - och det är, sorgligt att säga, en beklämmande läsning. Alla de tillfrågade partiledarna utom Miljöpartiets sakkunnige Per Gahrton och i någon mån VPKs Bertil Måbrink uttalar sig positivt om inkräktar- och våldsmakten Israel och betygar den judiska inkräktarstaten sin djupa och underdåniga vördnad - och partiledama talar här på sitt partis vägnar! Om vi - lite bakvänt - går från höger till vänster, så har vi först moderaternas Carl Bildt som säger: "Vårt stöd till staten Israel är en demokratisk självklarhet. På kort tid och under yttre svårigheter har Israels folk lyckats bygga upp en stat som inger respekt och beundran i vida kretsar." Detta är ju som direkt hämtat från den sionistiska propagandans broschyrer, försedda med färgglada bilder av skrattande och dansande judar, med eller utan den lilla kalotten på hjässan. Man frågar sig: På vad sätt är stödet till en inkräktar- och banditstat som erövrat ett annat folks land och på det skändligaste plågar och trakasserar det palestinska folket, landets rättmätiga invånare, på vad sätt är detta stöd en demokretisk självklarhet? Demokrati är ju vad det militanta och rasistiska Israel i n t e står för. Och man frågar sig vidare v i 1 k a vida kretsar som respekterar och beundrar denna judiska stat, nät det även för de tidigare mest okunniga och förblindade blivit uppenbart med vilken brutalitet och arrogans som detta Israel uppträder gentemot det palestinska folket liksom gentemot FN, vilkas stadgar och resolutioner den judiska staten fullständigt struntar i och bryter mot...? Umgås Bildt och partitoppen inom moderata samlingspartiet uteslutande bland sionister? Eller är det så, som Bildts svärfar och företrädare som moderatledare Gösta Boman en gång sa till mig, som ansvarig utgivare för Radio Islam, att Palestinakonflikten är alltför känslig för att man skall kunna uttala sig i den. Därför - var andemeningen - är det bäst och klokast att vörda Israel för att inte väcka de lättretade och snarstuckna sionisternas vre-de...? Bildts sionistiska propagandafraser får nog ses som ett rent valtaktiskt inslag: moderaterna vill ha judarnas röster, helt enkelt. Sionisternas traditionella parti i Sverige är ju eljest folkpartiet och dess ledare Bengt Westerberg skrapar lika vördsamt på foten som Carl Bildt för Israel och säger: "Inför staten Israels 40-årsdag vill vi ge uttryck för vår önskan att det judiska folket skall fa leva i fred och frihet med sina grannar. För oss är Israels rätt att leva i frihet inom säkra och erkända gränser av grundläggande betydelse Vi kan ha en annan uppfattning än den israeliska regeringen. Detta rubbar inte vår vänskap för Israel och vår tilltro till den israeliska demokratin." Också denna deklaration visar en häpnadsväckande förblindelse, en total verklighetsförnekelse. Folkpartiets ledare har antingen inte fattat att Israel är en inkräktarstat som stulit ett annat folks land och sedan utövar en systematisk terror mot detta folk, palestinierna, vilkas land de sionistiska judarna erövrat, eller också vet Bengt Westerberg detta men låtsas inte om det i en falsk kurragömmalek, helt på sionisternas propagandavillkor. I båda fallen är det lika fatalt: den totala okunnigheten eller den totala samvetslösheten är självfallet lika katastrofala för en politisk ledare och för ett politiskt parti som säger sig företräda liberalism, humanitet och allmänpolitisk kompetens i en upplyst demokrati i vår tid! Olof Johansson för centern kan vi här gå förbi, eftersom han ändå uttrycker en klar medvetenhet om de israeliska övergreppen mot palestinierna och är allvarligt oroad för detta. Vi kan även gå förbi det obetydliga lilla KDS och dess ledare Alf Svensson, som är en stolle i denna fråga, en fanatisk och förblindad Israelanhängare i den enfaldiga tron att, som Svensson, sionismens nyttiga idiot, säger "Israel önskar och söker fred". Så kommer vi då till socialdemokraternas ledare, statsminister Ingvar Carlsson, som säger bland annat: "Det var under svensk socialdemokratisk regering som Sverige aktivt bidrog till FNs beslut att upprätta staten Israel" Detta är faktiskt en synnerligen tvivelaktig historieskrivning. Den dåvarande socialdemokratiska svenska regeringen spelade en skäligen obetydlig och dessutom mycket vacklande roll för att få en nödvändig två tredjedels majoritet i FNs dåvarande generalförsamling att förorda en delningsplan av Palestina i en judisk stat och en arabisk-palestinsk stat. Detta framgår, fatalt nog för Ingvar Carlsson och hans parti, av en god sammanfattande artikel i samma specialnummer av tidningen Dagen, nämligen artikeln Sverige hade en nyckelroll när Israel bildades av TTs medarbetare Stefan Hjerten. Så här heter det bland annat i denna TT-artikel: "Sveriges dåvarande utrikesminister Östen Unden hade ett svalt intresse för Palestina." "I den nya FN-debatten om Palestina företräddes Sverige av landshövdingen och socialdemokraten Richard Sandler, som "uttalade tvivel på delningen och varnade för obegränsad judisk invandring som enligt honom bara kunde väcka de arabiska invånarnas fiendskap". " Mot slutet av november 1947 drog det ihop sig till slutomröstning i generalförsamlingen i FN om Palestinas delning. Den erfarne svenske diplomaten Gunnar Hägglöf, som hade lett en kommitté med ansvar för Jerusalem, inskärpte att internationella polisstyrkor måste sändas till staden och tillfogade "en helig stad som i fortsättningen också är Förenta Nationernas stad". Hägglöf uppmanades i FN av den judiska agenten, sionisternas huvudorgan, att inte anstränga sig för mycket med Jerusalems internationella status." "Sverige röstade till sist för delningen av Palestina - men utrikesminister Und6n tog beslutet mest på känn, och Gunnar Hägglöf kände starka tvivel på det folkrättsligt korrekta i att skära sönder ett land som hade anförtrotts FN." Kort sagt, det var inte alls någon välgrundad och målmedveten beslutsamhet från den dåvarande svenska socialdemokratiska regeringen att verka för den judiska staten Israels tillblivelse. Ingvar Carlsson är illa påläst i sitt eget partis och lands historia rörande FN-beslutet om Palestinas delning. Ingvar Carlsson säger vidare: - "De band som knutits mellan svensk arbetarrörelse och Israels folk bygger på solidaritet med ett förföljt och utsatt folk, på beundran av vad som uppnåtts i det israeliska samhällsbygget och på förhoppningar om ett samhälle som utvecklas i fred och harmoni med sig självt och sina grannar." Detta är delvis riktigt, men delvis och framför allt endast och allenast tomma fraser och ett uttryck för en verklighetsfrämmande illusion, som ytterst bottnar i bristande vilja till den enklaste klarsyn, nämligen oviljan eller möjligen oförmågan att fatta vad sionismen, Israels ideologi, egentligen är och vill: att Israel från första början var en inkräktarstat som på det mest bestialiska sätt, med skoningslös terror, våldförde sig på ett annat folk och dess land, Palestina, och att Israel med denna djupa orättfärdighet bär sin egen katastrof, och oförmåga att se klart på vad sionismen eftersträvar, dvs inte bara skapandet av en judisk inkräktarstat i Palestina utan också en världsomspännande rörelse som eftersträvar dominans i världen genom judiska eller sionistiska intressen liksom för den terroristiska staten Israel att krossa palestinierna och terrorisera grannländerna. Det är som om Ingvar Carlsson - liksom de borgerliga partiledarna -och alla deras partikanslier inte vill eller inte kan fatta innebörden och syftet med Israels våldsgärningar och arroganta trots mot FN, trots att allt detta utspelas inför nyhetsmedierna dag för dag! Om man kunde förmå partiledarna eller åtminstone deras partisekreterare och utrikespolitiska rådgivare att läsa och begrunda den bok som jag utgivit, Vad är Israel?, så kanske det skulle gå upp ett förklaringens ljus för dem, ty allt tyder på att de lever i mörker eller åtminstone i det skumma dunkel som sionistpropagandan svept in dem i beträffande Israel och Palestinakonflikten. Eller - och den möjligheten föreligger dessvärre - är det så illa ställt att våra partiledare utsätts för en stark sionistisk press, ett så hårt tryck, att de helt enkelt inte vågar se verkligheten sådan den är och ta ställning därefter?     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: