Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

13 TILL ISRAEL, INTE TILL SVERIGE   Eftersom sionisterna ständigt framhåller att den sionistiska staten Israel utgör den enda garantin för förföljda och hotade judar, har det sitt intresse att se hur sionisterna agerade, när judar verkligen var i trångmål, d v s i det nazistiska Tyskland. Jag skall nu informera om något som är ytterst pinsamt för de svenska sionisterna och som de nogsamt söker förtiga, nämligen att den högsta svenska sionistledningen utövade starka påtryckningar på svenska regeringen 1939, kort före andra världskrigets utbrott i Europa, för att Sverige skulle stoppa judisk invandring till Sverige från det nazistiska Tyskland med dess judeförföljelser. Just det - ni läste rätt - den högsta sionistledningen i Sverige ville inte att tyska, tjeckiska och österrikiska judar - eller överhuvudtaget judar från främmande länder - skulle komma till Sverige. Detta uppger i all fall, efter ingående forskningar, rabbinen Moshe Schonfeld i sin digra bok "The Holocaust victims accuse: Documents and testimony on Jewish war criminals", del 1 (utgiven på det judiska förlaget Naturei Karta i New York, USA, 1977) varvid jag kan hänvisa till sid. 110-111. Jag citerar alltså här från denna bok av en känd judisk rabbin och forskare, utgiven på ett känt judiskt förlag i New York: "År 1939, när förföljelserna mot de tyska judarna starkt tilltog, antog den svenska riksdagen en lag som tillät tiotusentals tyska judar - liksom de med det dåtida Tyska riket införlivade österrikiska och tjeckiska judarna - att få fritt tillträde till Sverige. Detta beslut innebar att de skulle räddas från en säker död. Den svenska riksdagen fattade alltså ett utomordentligt humanitärt beslut. Men så hände något som gjorde de svenska "gojim", icke-judarna, mållösa av häpnad, ej minst judarnas många vänner. Hedersprofessorn och överrabbinen i Stockholm, Marcus Ehrenpreis - han hade varit aktad överrabbin sedan 1914- jämte tre ledare för den judiska församlingen i Stockholm uppvaktade den svenska regeringen med en enträgen begäran att den inte skulle genomföra det av riksdagen fattade lagbeslutet om tillstånd för tiotusentals judar från det nazistiska Tyskland att få komma till Sverige - med motiveringen att dessa judar skulle kunna väcka ett judiskt problem i Sverige som aldrig tidigare upplevt någon antisemitism på grund av det relativa fåtalet judar i Sverige. Dessa ondskefulla judiska ledare lyckades i sina ansträngningar att uppnå det av dem önskade målet, och den svenska regeringen ogiltigförklarade den svenska riks-dagens beslut. Men, fyra år senare, när alla danska judar om natten smugglades in i Sverige, lyckades Ehrenpreis inte förhind-ra denna räddningsaktion, eftersom den kom som en överrask-ning. Här är det lämpligt att framhålla att fruktan för antisemi-tism endast tjänade som en urskuldande förevändning för Ehren-preis att förmå ledarna för Stockholms judiska församling att ansluta sig till hans brottsliga plan. Det verkliga motivet för denne sionistiske veteran - Ehrenpreis hade deltagit redan i den första världssionistiska kongressen i Basel 1897 och kände personligen Theodor Herzl - var något lika anmärkningsvärt som typiskt sionistiskt: Ehrenpreis ville inte att judar, om än aldrig så hotade till livet, skulle söka sin tillflykt i något annat land än i Eretz Israel, hellre fick de förföljas och förintas. Denna sionistiska princip vägledde också de brittiska sionisterna 1942, när dessa förkastade ett beslut från den brittiska regering-en att rädda hotade centraleuropeiska judar till de dåtida brittis-ka kolonierna... Doktor Ehrenpreis var slug nog att inse att för den händelse hans verkliga avsikter skulle avslöjas, så skulle han förlora all auktoritet och det stöd som han åtnjöt både inom den svenska regeringen och inom den judiska församlingen på olika håll i Sverige. Därför valde han att gömma sig bakom det egoistiska anspråket att det var de svenska judarnas välfärd som han hyste omsorg om och belasta svenska folket med potentiellt judehat. Vem annan än Yitshak Greenbaum, som var ordförande för den judiska agenturens s k räddningskommitté i Jerusalem, kunde pejla djupet och skingra dimmolnen hos doktor Ehrenpreis? Han yrkade därför på det bestämdaste att han skulle ansluta sig till denna sionismens räddningskommitté i Sverige. Först 1944 biföll Ehrenpreis Greenbaums begäran..." Den 18 januari 1945 - alltså i andra världskrigets slutskede -fördes en lidelsefull riksdagsdebatt om huruvida Sverige hade gjort tillräckligt för att bistå och rädda hotade människor ute i Europa, främst judar. Protokollen från denna riksdagsdebatt visar att en företrädare för den dåtida svenska samlingsregering-en, den socialdemokratiske socialministern Gustaf Möller fram-höll: "att den svenska regeringen ingalunda hade varit mindre generös än den judiska församlingen i Stockholm". Den liberale tidningsredaktören och riksdagsmannen Knut Petersson instämde i stort och sade bl a följande: "Jag förnekar inte detta. Tvärtom, fakta är här väl kända att vissa ledande kretsar bland judarna här i landet inte var det ringaste intresserade av att bistå eller ens uppmuntra judiska flyktingar. Men jag frågar endast för att besvara vad jag redan nämnt, när vi betraktar dessa problem. Det synes mig som om den svenska regeringens handläggning av flykting-problemet inte bör avgöras från en sådan ståndpunkt - alltså genom att visa hänsyn till sionisternas krav - utan i stället ske med den omsorg om nödställda medmänniskor som vår humanitära tradition och vårt sinne för rättvisa kräver av oss." Regeringens medlemmar godtog detta och tillade att: "Vi bör notera alla omständigheter som har påverkat vår politik." Dessa omständigheter visar just vad sionisterna ljuger om, när de om och om igen påstår att sionismen är judarnas enda trygga värn i en sionistisk stat Israel. Historien visar just tvärt-om: att sionisterna blankt struntade i förföljda och hotade judars olycksöde, de var endast intresserade av att få judar till Palestina för att kunna erövra detta land och där bilda sin inkräktar- och ockupationsstat Israel. Att hjälpa judar till andra länder där de kunde räddas struntade de fullkomligt i.     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: