65
ENBART "EN PR.
FRÅGA"?
Om den sionistiska propagandataktiken:
Hur den taktiske sionisten söker rädda det
PR-mässigt alltmer skamfilade Israel med intern
kritik inom sionistlägret, mot de PR-mässigt
skadliga konsekventa och kverulantiska sionisterna,
därför att de gör Israel en
otjänst.
Ernst Klein, Expressens
utrikesredaktör, är ett typiskt exempel
på denna taktiska sionism. Klein försöker
förtvivlat få Israels vänner att
framstå som indelade i två grupper: de
sansade mot de sanslösa, de förnuftiga mot de
förstockade och okloka. Naturligtvis räknar
Klein sig tillhöra den förra gruppen, till de
sansade och förnuftiga. Klein är ju sionist och
hans enda tanke och omsorg är att värna om
Israel -Rättvisan, Humaniteten, Sanningen och en
varaktig politisk lösning av Palestinakonflikten
är för honom fullständigt ointressant.
För honom gäller det att få
försvaret av Israel att verka övertygande
för de alltfler svenskar som, enligt en nyligen
företagen opinions- undersökning, förlorat
all aktning och sympati för Israel, nämligen
att läxa upp dumbommarna och de sura
gnällmånsarna i det egna sionistlägret, i
hopp om att enfaldigt och tanklöst folk skall
utropa: - Titta på sionisterna, de har ju olika
åsikter, grälar med varandra och kan till och
med puckla på varandra, i varje fall verbalt med
kraftiga fördömanden! Visar inte detta att
sionisterna är för fri debatt och demokrati? De
reder nog ut saken till allas bästa!
Låt oss här analysera vad
sionisten Ernst Klein säger i sin artikel i
Expressen fredagen den 21 april 1989 med den lovande
rubriken Israel måste tåla kritik. Klein
börjar sin artikel med att konstatera
följande:
"Nästan varje dag dödas en
eller flera palestinier av kulor från den
israeliska armen. Det rapporteras i radio, i TV, i
tidningar i hela världen. Då händer
någonting egendomligt. I Israel och bland
Israelvänner i övriga världen börjar
man diskutera hur orättvist det är att Israel
utsätts för den dåliga PR som denna
rapportering utgör."
Detta är visserligen ett
konstaterande av fakta, men det är
långtifrån ens ett försök att
sammanfatta hela bilden. Det är inte bara så,
som Ernst Klein säger, att "nästan vatje dag
dödas en eller flera palestinier av kulor från
den israeliska armen" som om det vore en fråga om
vådaskott, beklagliga misstag på grund av
vissa alltför odisciplinära tilltag av
alltför skjutglada soldater i den israeliska armen.
Det är i stället så att den israeliska
krigsmakten fått uttryckliga order av den
israeliska koalitionsregeringen att med våld och
alla tänkbara trakasserier kuva palestinierna: att
dag och natt företa ständiga razzior i
palestinska hus, att ofta spränga palestiniernas hus
i småbitar, att låta beväpnade soldater
kasta sig över värnlösa palestinska
kvinnor och bam och misshandla dem fysiskt, att
stänga alla palestinska universitet och skolor, att
mycket ofta införa utegångsförbud
för palestinier, att riva ner palestinska flaggor,
att jaga palestinier in i moskéer och sjukhus och
även beskjuta palestinsk vårdpersonal liksom
palestinska patienter, att ständigt kasta in
gasgranater i palestinska folkmassor, att beskjuta
palestinier med höghastighetsammunition som inte
bara dödar utan mycket svårt invalidiserar och
plågar palestinier - och allt detta sker varje dag
och som sagt på den israeliska
koalitionsregeringens order och sålunda med
uttryckligt godkännande av Israels båda
största partier, det konservativa Likud och det
israeliska arbetarpartiet!
Ernst Kleins formulering som skall
sammanfatta vad Israel gör, den judiska statens
dagliga illdåd mot palestinierna, vilkas land de
aktiva sionistiska judarna erövrat och ockuperar,
då han säger "Nästan varje dag dödas
en eller flera palestinier av kulor från den
israeliska armen" ger sålunda en mycket blek och
långtifrån uttömmande verklighetsbild.
Varje dag dödas ju en eller flera svenskar av bilar
i trafiken! Sådana här fraser är för
att dölja verkligheten, inte för att
tydliggöra den.
Att en del av denna verklighet, de
grymma och systematiskt genomförda judiska
illdåden mot palestinierna rapporteras i radio, TV
och tidningar över hela världen, är
obestridligt - därutöver ofta mycket av den
verklighet som Ernst Klein söker
dölja.
Däremot är det inte alls
egendomligt, som Klein säger, att man "i Israel och
bland Israelvänner i övriga världen
börjar man diskutera hur orättvist det är
att Israel utsätts för den dåliga PR som
denna rapportering utgör." Så hat man alltid
gjort i Israel och bland Israelvänner i övriga
världen: Israel och dess trognaste och mest
fanatiska vänner tål inte något
ofördelaktigt som rapporteras eller sägs om
Israel, eftersom Israel redan definitionsmässigt
är höjt över all kritik: Israel är ju
det utvalda folkets av Herren utlovade landet. Den
judiska staten Israel och dess ivrigaste vänner
följer ju här bara judendomens traditioner att
ständigt framföra klagomål mot de andra,
som i den judiska Bibelns Klagovisor och vid judarnas
Klagomur i Jerusalem, och i Psaltaren, den judiska
församlingens sång - och bönebok än
i denna dag, framförs ju ständiga
klagomål på andra folk och böner riktade
till den judiska guden att han skall förgöra
dem med sin vredes eld. Så till exempel i 79:e
psalmen, verserna 5 och 6: "Hur länge, o Herre,
skall du oavlåtligen vredgas, hur länge skall
din nitälskan brinna såsom eld? Utgjut din
förtörnelse över hedningarna, som ej
känna dig, och över de riken som icke
åkalla ditt namn." Och i 21:a psalmen verserna 9
och 10 i den judiska församlingens sång- och
bönebok Psaltaren heter det: " Din hand skall
nå alla dina fiender, din högra hand skall
träffa dem som hata dig. Du skall låta dem
känna det såsom i en glödhet ugn,
när du låter dem se ditt ansikte. Herren skall
fördärva dem i sin vrede, eld skall
förtära dem." Att kritisera Ismel är en
fruktansvärd chikan, en hädelse mot Israels
gud!
Naturligtvis känner juden och
sionisten Ernst Klein till allt detta, men han vet att
detta måste döljas för de icke-judar som
han vänder sig till med sin artikel i Expressen.
Detta hör till den sionistiska taktiken: det
sionistiska spelet för att inför omvärlden
försvara Israel genom att söka göra denna
inkräktar- och banditstat rumsren.
Låt oss vidare citera från
Ernst Kleins artikel i Expressen fredagen den 21 april
1989, när han i sitt taktiska spel
förebrår Israels förblindade
vänner:
"Menar man verkligen på allvar
att det är en struntsak att priset för fortsatt
israelisk ockupation av Västbanken och Gaza är
att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas skjuta
skarpt mot demonstranter och att många
människor lemlästas och dödas varje vecka
av dessa kulor?"
Observera här att Ernst Klein
säger att israeliska säkerhetsstyrkor tvingas
skjuta skarpt på demonstranter - men vem har
tvingat dem till det? Den saken tiger Klein om. Vidare:
Kan då inte israeliska soldater vägra att lyda
sådana bestialiska order, med stöd av
folkrätten? Jovisst kan de det! Men också
detta förtiger Ernst Klein. Och därmed
förfalskar Klein en viktig del av denna
verklighet.
Låt mig gå vidare och
citera från Ernst Kleins artikel i Expressen den 21
1989 april. Klein säger, med udden mot Israels
vänner:
"I vilket demokratiskt eller
civiliserat land som än något sådant
än skedde (det vill säga beskjutning av civila
demonstranter), skulle det väcka en enorm
internationell uppmärksamhet. Naturligtvis,
fortsätter Klein, finns det antisemiter som
gläds åt att Israel framstår som brutalt
och omänskligt. Men det betyder sannerligen inte att
alla som reagerar mot de ständiga skottsalvorna och
alla andra våldsaktioner som israeliska soldater
ägnar sig åt är Israelfientliga eller
judehatare."
Observera den försåtliga
formuleringen om att det naturligtvis finns antisemiter
som gläds åt att Israel framstår som
brutalt och omänskligt. Det försåtliga
ligger inte så mycket i antagandet att antisemiter
kan vara skadeglada åt att den judiska staten
inför världsopinionen blottställs som
brutal och omänsklig, det försåtliga
ligger i att det bara skulle framstå som om Israel
vore brutalt och omänskligt. Verkligheten ärju
att Israel med sina gärningar är brutalt och
omänskligt: det är ingen show, det som
rapporteras om Israels övergrepp och
illgärningar, det är verkligheten. Men Klein
söker åtminstone delvis få det till
detta: något som inte är utan som
framstår som så! Denna detalj är inte
oväsentlig: en ingående semantisk analys av
Kleins språkbruk är nödvändig
för att man skall förstå hur han
förtvivlat söker dölja den brutala
verkligheten samtidigt som han av taktiska skäl
låtsas vara upprörd över den, en
upprördhet som enbart syftar till att uttrycka oro
över att Israels anseende genom den judiska statens
rapporterade illgärningar är i fara inför
opinionen. Detta framkommer ännu tydligare senare,
när Klein säger:
"Kanske är brutaliteten
oundviklig så länge ockupationen
fortsätter och inga förhandlingar kommer
igång? Jag är benägen att tro att det
är så. Det gör inte situationen
bättre. Det är inte för att visa att de
israeliska soldaterna skulle vara speciellt grymma, som
rapporteringen om vad som händer under den
palestinska intifadan är nödvändig. Det
är snarare för att visa hur grymheten blir
oundviklig också när en demokratisk na6ons
krigsmakt ställs inför ett uppror vars
deltagare inte tvekar inför det yttersta
offret."
Observera hur Klein här för
in en tanke om att Israels brutalitet är, som han
säger, oundviklig så länge den judiska
statens ockupation fortsätter och att inga
förhandlingar kommer igång - men att han sedan
utvecklar den tanken vidare, aldrig besvarar den
fråga som han ställt. Klein besvarar inte
frågor som finns inrymda i hans fråga,
nämligen följande:
För det första: Varför
har Israel ockuperat Västbanken och Gaza, en
ockupation som låter judar ta palestinsk mark i
besittning i dessa områden, de så kallade
judiska bosättningarna?
För det andra: Varför har
Israel ockuperat dessa områden i 22 år, inte
under kortare krigsperiod med grannstaterna (sex dagar
underjunikriget 1967, då Israel lade beslag
på dessa områden)?
För det tredje: Varför har
inga förhandlingar om att återlämna dessa
områden kommit igång? Vilken part i
konflikten är det som vägrar förhandlingar
med palestinierna?
Svaren på dessa frågor
är solklara: Israel har ockuperat Västbanken
och Gaza för att successivt, bit för bit
erövra också dessa palestinska områden,
annars skulle Israel aldrig ha låtit judiska
bosättare komma dit och stjäla palestinska
markområden. Och att orsaken till att inga
förhandlingar har kommit igång är att
Israel vägrar förhandla med PLO, den
palestinska befrielseorganisationen, som är
palestiniernas representativa organ.
Det är alltså på den
judiska staten Israel som skulden helt vilar på
-men detta söker Klein dölja. Liksom han
söker dölja att det är något
speciellt med de israeliska soldaternas långvariga
och utstuderade grymheter mot palestinierna,
nämligen en grymhet som har att göra med
judendomens tro att judarna/israelerna är Herrens
utvalda folk som av sin Gud tilldelats ett utlovat land
som de har gudomlig befallning att ta i besittning och
därvid förinta, fördriva eller
förslava landets inbyggare som är dagens
palestinier. Det är faktiskt något speciellt
med den judiska grymheten mot palestinierna, eftersom den
är religiöst motiverad och - enligt judendomens
tro och läta - sanktionerad av Herren, judendomens
gud. Det är alltså inte här frågan
om en vanlig ockupationsmakt som begår
övervåld och grymheter mot de ockuperade, utan
när det gäller den judiska staten Israel
är det fråga om en erövring av ett annat
folks land som man kallar befriat och anser vara utlovat
av sin gud. Skillnaden är mycket stor. Det vet alla
judar och sionister mycket väl, men inför
icke-judisk publik låtsas man vara helt okunnig om
detta. Vad sionisterna inbördes kan träta om
är hur man på lämpligaste sätt skall
behärska ett visst utlovat område: genom
öppen brutalitet och stegvis fördrivning av
palestinierna eller genom taktiska förhandlingar,
präglade av förhalningar och krav som aldrig
kan accepteras av motparten men ändå kan ge
omvärlden ett sken av förhandlingsvilja. Ernst
Klein tillhör dessa sionistiska så kallade
duvor som förordar det senare alternativet som det
lämpligaste, det taktiskt riktiga. I sak är det
aldrig frågan om från dessa sionistiska duvor
att acceptera förhandlingar på lika villkor
och få ett rättvist resultat som
tillerkänner palestinierna full nationell
självständighet, endast att låtsas
principiellt gå med på förhandlingar
för att, som man säger, testa PLO och sedan
skylla ett sammanbrott på PLOs
omedgörlighet.
Ernst Klein säger vidare: "Det
påstås bland annat av Rädda Barnen att
de israeliska soldaterna avsiktligt skjuter mot barn och
ungdomar." Observera att ingående
undersökningar av inte bara mängder av
journalister utan även av flera organisationer som
Röda Korset, Röda Halvmånen, Amnesty
International och senast Rädda Barnen som klart
kunnat bestyrka att den judiska staten Israels soldater
vid så gott som dagliga beskjutningar av
vapenlösa palestinier avsiktligt skjuter också
palestinska barn för att döda eller skada dem,
detta kallas av Ernst Klein för
påståenden, som om det vore fråga om
subjektiva tyckanden, uppgifter som kan
ifrågasättas: påståenden! Detta
är ett propagandistiskt knep att förneka eller
ifrågasätta en väl dokumenterad
verklighet som misshagar propagandisten.
Ernst Klein fortsätter: "kanske
borde man istället undre varför de palestinska
upprorsledarna låter barnen finnas med i
demonstrationernas frontlinjer. I Europa vore detta
sannolikt otänkbart. Barnens centrala roll i
stenkastningen påminner oss om hur palestinierna
tidigare placerat högkvarter och andra militära
stödjepunkter mitt inne i flyktingläger, ofta i
skolor och sjukhus. Det är en otäck taktik. Den
gör de israeliska soldaternas uppdrag särskilt
svåruthärdliga. Men det är en verklighet
som inte låter sig tänkas bort."
Observera de försåtliga
anklagelserna som Ernst Klein här framför
för att urskulda de grymma övergrepp på
de palestinska barnen som Israels judiska soldater och
judiska bosättare begår! Varför
demonstrerar de palestinska barnen och ungdomarna mot den
israeliska ockupations- och våldsmakten? Jo,
därför att deras skolor har stängts av
Israel, därför att deras fåder har
spärrats in i de israeliska
koncentrationslägren och ofta svårt torterats
av Israels soldater och därför att deras
mödrar har utsatts för ständiga
skymfningar och ofta fysiskt angripits, därför
att de palestinska barnens hem har inkräktats dag-
och nattetid under israeliska razzior och ofta även
sprängts av israeliska bomber, så att de
palestinska barnen blivit hemlösa. Vad begär
egentligen Ernst Klein från sin trygga plats
här i Stockholm: att de palestinska barnen skall
lugnt leka eller studera på någon avskild
plats under uppsyn av sina föräldrar eller
andra vuxna, när han borde veta att det på
Västbanken och i Gaza inte finns några
sådana lugna platser för de palestinska
barnen, allra minst i de flyktingläger som
palestinierna blivit fösta till av Israel för
att de judiska bosättarna skall kunna ta
palestiniernas mark i besittning.
Ernst Klein säger också i
sin Expressen-artikel den 21 april 1989: "I 40 år
har Israel kämpat mot en motståndare som
kompromisslöst krävt den judiska statens
utplåning."
Här återkommer den
sedvanliga sionistiska verklighetsförvansk-ningen
som skall utpeka palestiniernas nationella motstånd
som ett slags fanatisk brottslighet! Verkligheten är
ju den att de sionistiska judarna erövrat
palestiniernas land och med våld och terror
fördrivit halva den dåvarande palestinska
befolkningen - det är därför det finns
palestinska flyktingläger och palestinier i
grannländerna liksom i många andra länder
som flyktingar. Israels utplåning, det låter
ju fasansfullt! Men vad är det egentligen
frågan om? Inte att utplåna judar, utan att
skapa rättvisa - genom att de utvisade,
plågade och ständigt trakasserade
palestinierna skall tillerkännas den rättvisa
som tillkommer alla folk enligt folkrätten, att den
judiska staten Israel skall ersättas av ett
demokratiskt Palestina, ett slut för judarna som ett
Herrens utvalda folk med rätt att förtrycka
palestinierna! Det är detta som det ytterst är
fråga om: Rättvisa och Humanitet! Och det
är detta som sionisterna ständigt söker
dölja. Ernst Klein kan endast lura de mycket
aningslösa eller mycket okunniga.
Nästa
sida
|