|
38
DEN JUDISKA
"KOMMITÉN"
Som ett led i den sionistiska
propagandan har man också i Sverige bildat en
sionistisk kamporganisation för vad den judiske
kommunistpropagandisten Karl Radek, född Sobelsohn,
kallade nyttiga idioter, alltså enfaldiga gojer
(icke-judar) som tror att de värnar om frihet och
mänskliga rättigheter och demokrati när de
stödjer sionismen och dess banditstat
Israel.
Denna sionistiska kamporganisation
kallar sig Kommittén mot antisemitism, ett typiskt
sionistiskt påhitt. I denna suspekta organisation
har man utnyttjat flera kända svenskar som
förre LO-ordföranden Gunnar Nilsson och
Volvochefen Pehr G Gyllenhammar, Uppsala Universitets
förre rektor magnificus professor Torgny Segerstedt
junior, centerpartistiska riksdagskvinnan och
invandrarministern under den borgerliga
Fälldinministären Karin Andersson med flera
aningslösa personer.
Det var denna Kommittén mot
antisemitism, vars ordförande och galjonsfigur
är generaldirektören för Systembolaget
Gabriel Romanus, som finansierade utgivningen av Svante
Hanssons förvirrade och osakliga stridsskrift mot
Radio Islam.
Nu har denna illustra Kommittén
mot antisemitism gått ut till skolor, institutioner
och sympatisörer med ett cirkulärbrev där
man tigger pengar för att ännu en gång
bekämpa, som man säger, antisemitismen i Radio
Islam.
Om denna Kommittén mot
antisemitism liksom andra sionistiska organisationer,
vari inräknas judiska församlingen, verkligen
vill stoppa allt som man behagar tolka som antisemitism,
så borde man rimligtvis förbjuda mängder
av världslitteraturens stora verk alltifrån
Bibeln, både Gamla och Nya Testamentet,
Shakespeares lysande skådespel om den judiske
ockraren Shylock i Köpmannen i Venedig till
nobelpristagaren Anatole France's mest kända och
lysande roman, Drottning Gåsfot, där en av
huvudpersonerna är den förfärlige gamle
juden Mosaïde, som är en judisk lärd med
ett brinnande hat till alla kristna och i synnerhet till
den älskvärde och vise abbe
Coignard.
Judens olyckliga brorsdotter, Jahel,
förklarar om hans hat till den älskvärde
abbe Coignard följande:
" Mosaïde hatar honom, och han
har en förmåga att hata som en kristen inte
kap göra sig en föreställning om."
(Sid.l47).
Och abbe Coignard säger senare
själv:
"Hatet mot de kristna är rotfast
i judarnas hjärtan och på detta är
Mosaïde ett avskräckande exempel. Jag tyckte
mig i hans rysliga gläfs kunna urskilja någon
del av de förbannelser, som synagogan i förra
århundradet utspydde över en liten jude i
Holland vid namn Baruch eller Benedikt, och som är
mera känd under namnet Spinoza, för att han
grundlagt en filosofi, som för övrigt
nästan vid sin födelse blev vederlagd av
utmärkta teologer. Men det tycktes mig, som om den
här gamle Mordokai hade tillagt många hemskare
förbannelser, och jag tillstår, att jag
kände mig en smula underlig till mods. Jag
tänkte just ta till flykten för att undkomma
denna störtsjö av ovett, då jag till min
olycka råkade in bland törnbuskarna och
fastnade så ordentligt att jag funderade på
att lämna kvar mina kläder..." (Sid.
204).
Att Mosaïdes lärdom bara
är en bluff och att han i själva verket är
en typisk judisk bedragare framhåller abbe Coignard
senare för sin troskyldige lärjunge Jacques
Stekvändare:
"Det är denna oskuldsfulla
läggning som utgör ert behag. Man lurar er utan
allra minsta möda. Man har inbillat er, att
Mosaïde är 130 åt gammal, då han
inte är mer än 60, och att han levat i den
stora pyramiden, medan han i verkligheten höll bank
i Lissabon." (Sid. 260).
Logiskt nog leder den
förfärlige juden Mosaïdes oförsonligt
brinnande hat mot den älskvärde abbe Coignard
till att juden mördar den kristne.
Om denne jude Mosaïde heter det i
Anatole France's klassiska roman
följande:
"Ingen, sade mannen från trakten
av slottet, har kommit ut från slottet utom en
gammal jude, som blivit sedd springande nedåt
träsken med bylten under armen. Han bodde i
skogvaktarepaviljongen och var hatad för sin
härkomst och för de brott som man
misstänkte att han hade förövat. Barnen
sprang efter honom. Och under flykten föll han i
floden Seine. Han blev uppfiskad som död, och han
höll ännu tryckt till sitt hjärta en
svartkonstbok och sex små guldkoppar. Ni kan se
honom på strandbanken, där han ligger i sin
gula långrock. Han ser hemsk ut med vidöppna
ögon." (Sid. 316).
Jag väntar bara på att
Kommittén mot antisemitism ingriper med krav
på förbud mot denna bok, Drottning
Gåsfot av Anatole France, och att denna
Kommittén mot antisemitism uppvaktar Svenska
Akademien med en särskild anhållan om att man
annullerar det nobelpris som författaren Anatole
France erhöll år 1924 - för inte kan
väl författaren till en antisemitisk hetsskrift
ens efter döden få bibehålla sitt en
gång erhållna nobelpris...?
Sionisternas censuriver gör dem
löjliga och borde nog så tydligt kompromettera
sionismen, denna fanatismens, hyckleriets och
inskränkta chauvinismens ideologi!
Nästa
sida
|