Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

76 RASISMENS ISRAEL RESPEKTERAS   Varför är den judiska rasismen gentemot palestinierna i det av sionistiska judar erövrade Palestina, alltså i den judiska staten Israel, accepterad, medan den vita rasismen mot de svarta i det kristna Sydafrika är oacceptabel? Sionisterna svarar att det är lögn och ondskefullt antisemi-tiskt förtal att Israel är rasistiskt! Men varför tar man sionister-nas påståenden på allvar och bedömer det som riktigt, när verkligheten klart och tydligt visar att Israel är rasistiskt? För övrigt: den vita ledningen i Sydafrika förnekar också bestämt att Sydafrikas apartheidsystem är rasistiskt. Den vita 5ydafrikanska regimens företrädare hävdar att detta påstå-ende bara är illasinnat förtal. Men ändå tar man inte dessa partsinlagor och försäkringar för gott utan bedömer saken hur verkligheten är: att det råder rasåtskillnad och alltså rasism i Sydafrika. Alltså: när det gäller Israel tar man - d v s regeringen, oppositionspartierna och hela massmedia - etablissemanget -Israels sionistiska anhängare och försvarare i försvar och ansluter sig till deras partsinlaga om att Israel inte är rasistiskt, trots att verkligheten visar att Israel har en rasåtskillnad mellan judar som har alla rättigheter och palestinska araber som särskil-jes och saknar alla eller de flesta medborgerliga rättigheter. Men när det gäller Sydafrika, så bryr man sig inte om vad den härskande regimen och dess företrädare försäkrar och bedyrar utan bedömer saken efter hur det i verkligheten är. Hur kommer detta sig? Varför denna dubbelmoral, detta hyckleri? Det är oriktigt och falskt att krypa bakom FN och säga att FN har fördömt Sydafrika som rasistiskt och att vi - d v s Sverige - därför måste respektera F N-beslut i Sverige. För FN har även - med stor majoritet i generalförsamlingen 1975 -fördömt också Israel och sionismen som en form av rasism och rasdiskriminering och därmed i princip jämställt rasismens Sydafrika med rasismens Israel! FN som beträffande Sydafrika är en förpliktande moralisk och politisk domare förvandlas helt plötsligt, när det gäller Israel, till något som man inte bryr sig om utan helt nonchalerar! FN är alltså bra - men bara när det passar, inte när det är opassande! Att i klara verba fastställa att Israel är vad det är, rasistiskt, är opassande - och för sionisterna är det mer än så, något långt värre: det är en skymf, nära nog en krigsförklaring mot hela det judiska folket: att liera sig med dess fiender! Varför har det blivit så snett och galet? Svaret är sionismen som inte bara är grundvalen för Israel, den för alla israeler gemensamma nationella ideologin. Sionismen är världsomspän-nande och kräver obetingad lojalitet av alla judar, varhelst de bor i världen. Alla judar i världen blir - närhelst de så önskar - automatiskt israeliska medborgare, och Israel gör allt för att få flera judar i världen att flytta till Israel, och så har det varit under hela Israels 40-åriga existens. Med lock och pock ska judar förmås att komma till Israel, också med hjälp av antisemitiska provokationer av israeliska agenter som till exempel i det sönderhärjade Europa efter andra världs-kriget och sedan i arabiska länder och genom intensiv propaganda mot Sovjet för påstådd antisemitism att släppa i väg de ryska judarna till Israel - m en över 90 procent av dessa ryska judar som beviljats utresetillstånd och från USA fått stor dollarhjälp föredrar att i stället bosätta sig i USA eller Västeuropa! Men varför har då sionismen fått ett sådant grepp om opinionen i västvärlden? Svaret på den frågan är att de judar som föredrar att inte bosätta sig i Israel, och det är de allra flesta, intalas av den sionistiska propagandan att ha skuldkänslor som de endast kan sona genom att desto starkare driva en sionistisk propaganda för Israel i sina respektive hemländer. Och dessa judar är väI-organiserade i sionistiska organisationer och lobbygrupper, där de bedriver energisk extern propaganda bland "gojer", icke-judar, bl a genom personliga eller professionella kontakter, vilket leder till att flertalet av dessa gojer blir sionismens medlöpare, ofta sionismens "nyttiga idioter" i allt vidare kretsar, ungefär som de koncentriska cirklar som bildas på en lugn vattenyta efter en kastad sten i vattnet. Det är på så sätt - rent schematiskt - som det sionistiska eller judiska inflytandet i de västliga de mokratierna skapas och fungerar: någon råkar känna en jude eller har på arbetsplatsen en judisk kollega och tycker att det skulle vara okamratligt eller illojalt att inta en ståndpunkt som skulle såra denne judes känslor och därför föredrar denne någon att markera en judevänlig åsikt och blir en sionismens medlöpare i så måtto att denne någon absolut inte skulle kunna officiellt stå för en åsikt som skulle uppfattas som direkt fientlig eller skadlig för Israels intressen! Alltså, med vänskapens och lojalitetens olika band med judar som vanligen är sionister binds stora segment av befolk-ningen i västvärlden till ett slags ofrivillig lojalitet med Israel - ofrivillig därför att det inte är fråga om sympati eller ens välvilja med Israel ufan i stället en social rädsla att stöta sig med känsliga judar som skulle ta synnerligen illa upp, om man intog en hållning till Israel som moraliskt underkände eller fördömde denna stats existens som lika förkastlig som apartheidens Sydafrika! Låt oss övergå till en jämförelse mellan rasismens Sydafrika och rasismens Israel! Här finns likheter men också olikheter - och inte bara olikheter i fråga om de båda ländernas geografi, omfång och befolkningsantal, utan också politiska och sociala olikheter. Sydafrika indelar sin befolkning i vita, färgade och svarta. De svarta utgör den överväldigande majoriteten i landet. Men Sydafrika ser inte på de svarta som ett gemensamt folk, utan som flera olika svarta folk, efter deras afrikanska stamtillhörig-het som utmärks av olika nationella särdrag, med bl a olika inhemska språk. Sydafrika betraktar sig självt som en afrikansk motsvarighet till Europa med olika folk som har var sitt språk och var sin siat men ändå är anslutna till ett slags övernationell gemenskap, EG i Västeuropa, och SEV i Östeuropa. Sydafrika har därför låtit de olika svarta folken få sina respektive hemlän-der där de svarta har full suveränitet, fast de som u-länder och utan erkännande av FN och andra stater i omvärlden är ekonomiskt uppbundna till det rika, vita Sydafrika. Nära hälften av de svarta lever och arbetar emellertid i det rika, vita Syd-afrika som ett slags gästarbetare, där deras politiska rättigheter inskränker sig till de rent lokala, kommunala angelägenheterna i deras speciella bostadsområden. De är inte delaktiga i det rika, vita Sydafrika, eftersom de har sin statliga hemhörighet i sina respektive hemländer. Det är alldeles klart att de svarta i Sydafrika är särbehand-lade, diskriminerade och att de tilldelas genomgående de sämre betalda och mer okvalificerade jobben. Men rättvisan bjuder ändå att erkänna följande: De vita har inte erövrat de svartas land och sedan fördrivit eller förslavat dem, eftersom de ändå har sina egna hemländer. Låt sedan vara att dessa hemländer är tämligen underutvecklade. Som jämförelse kan nämnas att Israel är en stat som byggts upp genom erövring av Palestina och att palestinierna t o m förvägras rätten till egna hemländer i detta Palestina. De vita i Sydafrika låter inte alla vita av boerhärkomst eller av brittisk härkomst strömma in i landet där de automatiskt får sydafrikanskt medborgarskap. Som jämförelse kan nämnas att i Israel får judar från hela världen fritt strömma in i landet där de automatiskt får israeliskt medborgarskap och får stjäla mark från palestinierna, t ex på Västbanken och i Gazaremsan. De vita i Sydafrika låter inte sina vita komma till de svartas hemländer som bosättare genom att stjäla mark från de svarta och spränga deras hus eller hyddor. Som jämförelse kan nämnas att sa sker i Israel och på de av Israel sedan 1967 ockuperade områdena Västbanken och Gazaremsan. De vita i Sydafrika har inte drivit iväg hundratusentals svarta till grannländerna där de bor i eländiga flyktingläger, utan i stället kommer faktiskt hundratusentals svarta från grannländerna för att söka jobb i sydafrikanska gruvor. Som jämförelse kan nämnas att Israel just nu fördrivit inalles bortåt 750 000 palestinier, av vilka flertalet fortfarande bor i eländiga flyktingläger i grannländerna där de mycket ofta utsätts för israeliska flygbombardemang. Sydafrika ger faktiskt avsevärd utvecklingshjälp till de svarta i deras hemländer liksom till de svartas utbildning, medan Israel inte betalar ett enda öre till de fördrivna palesti-nierna. Sydafrika lämnar även visst bistånd till de angränsande svartstyrda staterna och har en omfattande handel med dessa afrikanska stater, trots att det officiellt råder bojkott mot Sydafrika, medan Israel genom sina sionistiska lobbygrupper mottager miljardbelopp och avancerad vapenteknologi, främst från USA. Sydafrika däremot håller sig inte med lobbygrupper i andra länder till stöd för Sydafrika, och kritik mot den sydafrikanska apartheidregimen med krav på att den ska ersättas av en demo-krati med samma rättigheter för svarta som för vita avfärdas inte med ett ramaskri som "hets mot vita" och som uttryck för att vräka de vita i havet eller förinta alla vita som Israel med sina sionistiska lobbygrupper gör när krav reses på att den judiska rasiststaten ska ersättas av ett demokratiskt Palestina med lika rättigheter för judar och palestinska araber och för alla trosriktningar, judar, kristna och muslimer! Kort sagt: Israel är en långt mer grym, sniken och oförsonligt fanatisk rasiststat än Sydafrika. Anledningen till att Israel trots allt detta ändå undgår samma välförtjänta fördömelse som apartheidens Sydafrika är att den sionistiska rörelsen genom den sionistiska världsorganisationen och dess talrika förgreningar är så väl organiserad, så skicklig i hyckleriets och propagandans alla konstknep och så styvt och hänsynslöst spelar på medlidandekänslor och skuldkänslor i den kristna världen. Vi får väl se vad framtiden utvisar: om Sydafrika successivt överger sin rasåtskillnadspolitik och lämnar Namibia och kan upprätta fredliga förbindelser med sin afrikanska omvärld i södra Afrika, medan Israel tjurnackat fortsätter att förtrycka kvarvarande palestinier - då - om inte förr - kanske ett Ijus går upp även för Sverige och det blir självklart och naturligt att kräva en bojkott av Israel för att förmå den sionistiska staten att slå till reträtt och till en början åtminstone erkänna en palestinsk ministat på Västbanken och Gaza - men först måste en världsopinion växa sig starkare och tvinga Israel av rent ekonomiska skäl att överge sin halsstarriga och vanvetti-ga förtryckarpolitik!     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: