Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

86 FALLET ELLER FÖRFALLET JAN GUILLOU   Jag ska här bemöta Jan Guillous påhopp på Radio Islam - ett tragiskt fall, eftersom det uppenbarligen är fråga om sionistiska påtryckningar på en etablerad Palestinavän och Israelkritiker. Jan Guillou, känd och uppmärksammad som debattledare i TV-programmet Rekordmagazinet, har i sin krönika i tidskriften Folket i Bild-Kulturfront häftigt angripit Radio Islam och min bok Vad är Israel? för antisemitism - och därvid har Guillou använt ovanligt grova och förolämpande ord och han slutar med att säga följande: "Det är ju lika självklart att bekämpa Ahmed Rami, Radio Islams utgivare, för deras rasism som vore de Ku Klux Klan." Ku Klux Klan är som nog alla vet en utpräglat rasistisk amerikansk organisation, som växte fram i sydstaterna och var särdeles aktiv på 20- och 30-talen med att lyncha svarta, som judarna, i dag, lynchar palestinier i det ockuperade Palestina. Att jämföras med Ku Klux Klan är en fräck oförsynthet som måste bemötas ty för oss muslimer är sionisterna dagens Ku Klux Klan. Guillou gör inget försök att i sak bemöta min grundtes i min bok: att judendomen med Gamla Testamentet och sin Talmud är en primitiv etnocentrisk rasistisk stamreligion som föreskriver utrotning av vissa andra folk, eftersom detta beläggs med adekvata citat som Guillou grundlöst bemött med slag under bältet, d v s med anklagelser för antisemitism. Innan jag här går in på att närmare belysa fenomenet Jan Guillou, ska jag beskriva och analysera företeelsen antisemitism, som de sionistiska propagandisterna och nu även Jan Guillou beskyller Radio Islam för att vara hemfallen åt. En infam beskyllning.   Vad är antisemitism? Det finns två definitioner på begreppet antisemitism: Enligt den första definitionen betyder antisemitism judehat. En antisemit är den som förutsättningslöst och generellt hatar alla judar, oavsett vilka personer de är och oavsett vad de gjort eller gör. Antisemitism är en rörelse eller en företeelse som gör gällande att alla judar av naturen är onda eller farliga och därför måste särbehandlas som en skadlig minoritet antingen genom fördrivning eller genom någon slags likvidering eller utrotning. Detta är den negativa definitionen. Enligt den andra definitionen betyder antisemitism motstånd mot verklig eller inbillad judisk dominans i ett land eller på ett visst socialt område. Enligt denna definition är inte antisemiten generell judehatare utan han är i stället buren av ett rättspatos som vill bryta ett verkligt eller inbillat judiskt herravälde och ersätta detta med ett system av jämlikhet: att judar inte ska privilegieras utan anpassa sig och vara andra gruppers jämlikar. Detta är den positiva definitionen. Det är den första definitionen på antisemitism - ett besinningslöst judehat med åtföljande hets, förföljelser och massmord på judar - som har blivit den allmänt accepterade, åtminstone i västvärlden. Den na definition den negativa, har sedan länge omhuldats av manga judar och av sionisterna, eftersom den är av stort värde för sionismen, en tillgång, eftersom antisemi-tismen därmed kan framstå som något ohyggligt och omänskligt som judar blivit offer för och därför kan utnyttja till deras egen fördel genom att skaffa sig. förmåner eller privilegier, bland annat inom sionismen som ju tillåtits tillskansa sig palestiniernas land för att bilda sin judiska stat Israel och i många mäktiga länder - genom därvarande sionistiska lobbygrupper - erhålla stort ekonomiskt, militärt och politiskt stöd för denna judiska stat Israel. Den andra definitionen - att motverka en verklig eller kanske inbillad judisk dominans - är till sin kärna helt annorlunda än den första definitionen: Här är det inte fråga om något besinningslöst hat till judar utan en demokratisk strävan efter rättvisa och jämlikhet: judar varken hatas eller föraktas för att de är judar utan judiska privilegier angrips, på samma sätt som andra gruppers speciella förmansrättigheter. Eftersom denna positiva definition inte accepteras i Sverige och övriga västvärlden, så är det följaktligen bara den första negativa definitionen som gäller. Därför avvisar jag bestämt att vi här på Radio Islam skulle vara antisemiter och tar anklagelser för antisemitism som den grövsta förolämpning: grundlöst och lögnaktigt förtal. Själva ordet antisemitism/antisemit är mycket vilseledande och olyckligt valt för judehat - i synnerhet för oss araber. När vi araber som ju själva är semiter, beskylls för att vara antisemiter, sa finner vi detta med all rätt vara groteskt: Skulle vi vara emot oss själva, vara självhatare? Det är vi lika litet som vi är emot våra stamfränder, judarna! Dagens verkliga antisemiter är judarna som dagligen slaktar värnlösa palestinier. Men nu har begreppet antisemitism/antisemit blivit hävdvunnet, åtminstone i västvärlden, och får därför accepteras liksom den första definitionen av antisemitism som besinningslöst judehat.   Radio Islam och fördomar Låt oss granska om Radio Islams kritik av judendomen och den därmed sammanhängande sionismen i och utanför Israel har något att göra med antisemitismen som judehat! I sin krönika i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2 1989, säger Jan Guillou att Radio Islams program, återgivna i boken Vad är Israel? "är en häpnadsväckande katalog över klassiska antisemitiska fördomar och dumheter där religion och politik och rasmystik rörs samman till en gröt av oklarheter". Enligt Jan Guillou kännetecknas klassiska antisemitiska fördomar och dumheter av att religion - det vill säga judendomen - och politik - det vill säga sionistisk politik - och rasmystik rörs samman. Det skulle alltså vara en fördom eller förutfattad mening att - enligt Guillou - se ett nära samband mellan judendomen och sionismen, liksom att påtala rasmystik i sammanhanget. I realiteten förhåller det sig faktiskt tvärtom: det är en fördom i ordets verkliga betydelse att i stället förneka detta samband, inte - som Guillou påstår - att påtala detta samband. Gamla Testamentet lovar judarna allt land mellan Nilen och Eufrat. Ledande sionister har hänvisat och hänvisar ständigt till just detta som en lagfart för att erövra Palestina. I Radio Islam - i en serie föredrag som sänts flera gånger i repris och är återgivna i min bok Vad är Israel? - har jag dokumentärt bestyrkt detta samband mellan judendomen och sionismen, eller - om man så vill - mellan judisk religion och sionistisk politik. Jag har bestyrkt detta samband med ett flertal relevanta citat från judendomens heligaste skrift, Torah eller de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet, judendomens bibel - och observera: inte lösryckta citat som ger en falsk eller skev helhetsbild av själva den judiska läran och mosaiska lagen - utan relevanta citat - uttalanden av ledande sionister som Theodor Herzl, Nahum Goldmann och David Ben-Gurion som till fullo styrker det lika nära som oupplösliga sambandet mellan judendomen och sionismen.   Är inte Israel en exklusiv judisk stat? Så här säger Israels förste premiärminister och ledaren för Israels arbetarparti David Ben-Gurion i The Jewish Newsletter den 18 september 1961: "Det nuvarande teokratiska systemet i Israel har kommit för att stanna som en permanent institution." Också mycket blygsamma begåvningar, inklusive Jan Guillou, bör begripa detta uttalande och inse dess betydelse, när det ställs av en ledande sionisti toppbefattning, därtill av en sionist som själv - i sin självbiografi - betygat att han personligen inte tror på Gud! Judendomen är en ultrachauvinistisk, rasistisk lära kamouflerad som religion! Ett annat uttalande av samme David Ben-Gurion, detta från Nahum Goldmanns bok Den judiska paradoxen, lyder så här: "Varför skulle araberna gå med Qå fred? Om jag vore arabledare skulle jag aldrig träffa några överenskommelser med Israel. Det är naturligt: vi har stulit deras land. Visst lovade Gud oss det - men vad betyder det För dem? Vår Gud är inte deras. Vi härstammar från det gamla Israel, det är sant - men För över två tusen år sedan! Och vad betyder det För dem? Det har funnits antisemitism, nazister, Hitler, Auschwitz - men var det deras fel? De ser bara en sak: vi har kommit hit och stulit deras land. Varför skulle de acceptera det? Så här kan en ledande sionist i förtroende tala med en annan ledande sionist, oss judar emellan! Nahum Goldmanns bok Den judiska paradoxen, varifrån detta citat är hämtat, skulle egentligen aldrig ha utgivits utanför Israel - men det råkade inte bli så, bland annat därför att Goldmann, mångårig ordförande för samtidigt både Världssionistiska Organisationen och Världs-judiska Kongressen, mot slutet av sitt liv blev alltmer irriterad på den israeliska regeringens klumpiga politik. Observera särskilt en intressant mening i Ben-Gurions uttalande, nämligen följande: Vår Gud är inte deras." Alltså, med dessa fem enkla ord fastslår Israels förste premiärminister David Ben-Gurion vad som är uppenbart för varje någorlunda upplyst person, nämligen att judendomens Gud inte är andra folks Gud, endast judarnas! Om man håller detta i minnet förstår man också varför sionisterna valde Israel som benämning på sin judiska stat. Det går nämligen tillbaka på ett ställe i den judiska Bibeln, i Gamla Testamentet, ja, i själva Torah, judendomens lag och lära, närmare bestämt i Första Moseboken, 32:a kapitlet, där det omtalas hur patriarken Jakob, son till Isak och sonson till urfadern Abraham, brottades en natt med en okänd man som visade sig vara Gud själv, det vill säga Jahve, judendomens Gud. I vers 28 heter det: "Han sade: - Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och wnnit seger." Genom att kalla sin judiska stat Israel i palestiniernas land som de rövat ville sionisterna markera anknytningen till det gamla bibliska Israel och till själva upphovet av namnet Israel, en stat som kämpar med Gud och i fortsättningen ska vinna segrar över alla andra! Låt oss ta ännu ett citat som också återges i min bok Vad är Israel?, denna gång ett uttalande av den Världssionistiska Organisationens grundare och första ordförande, Theodor Herzl, år 1904 som återfinns i Herzls samlade dagböcker, del 2, s. 711, den engelska utgåvan. Så här säger Herzl där: "Den judiska staten må omfatta områdena från den egyptiska floden Nilen till floden Eufrat:" Detta återgår på ett mycket välbekant ställe i Torah, närmare bestämt i Första Moseboken, 15:e kapitlet, vers 18: "På den dagen slöt Herren förbund med Abraham och sade: - Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod - det vill säga Nilen - till den stora floden Frat." Floden Frat syftar förstås på floden Eufrat i nuvarande Irak. Abraham är nämligen från Mesopotamien, d v s dagens Irak och inte från Palestina. Alltså, redan 1904 - 44 år före den judiska staten Israels utropande - kunde den förste sionistledaren Theodor Herzl i sina dagboksanteckningar klart bekänna att det var en judisk stat - inte något ideellt skyddat judiskt nationalhem - som han eftersträvade och dessutom att denna judiska stats gränser skulle överensstämma med det mytiskt framförda löftet i den judiska bibelns Torah!   KAN DET MOT BAKGRUND AV DESSA UTTALANDEN - bara för att nämna några av hundratals andra - RÅDA MINSTA TVIVEL OM ATT JUDENDOMEN OCH SIONISMEN HÖR IHOP?   Saken är lika uppenbar som att två gånger två är fyra eller att en lämplig blandning av svart och vitt blir grått! Men Jan Guillou har inte begripit ett dyft av detta, vilket även en mycket klent begåvad person borde ha begripit om han verkligen hade läst boken Vad är Israel?. Därav kan man endast dra två slutsatser: Antingen har Jan Guillou inte läst den bok som han uttalar sig så nedsättande och förolämpande om. Eller också är Jan Guillou gravt förståndshandikappad, ett beklagligt lyte som man förstås bör ha överseende med - men i sa fall är det onekligen besynnerligt, för att inte säga obegripligt, att denne man får släppas lös i offentligheten som en uppmärksammad opinionsmakare. Det förra fallet verkar troligast.   Rasmystik Låt oss då se om rasmystik har något att göra med judendom och sionism. Med rasmystik brukar man mena en irrationell, icke förnuftsmässig föreställning om att ett folk av ett visst ursprung inte får beblanda sig med andra folk - eller människor av annan ras - eftersom ett rent och oblandat folk anses vara värdefullare än andra folk som vanligen är uppblandade. Denna rasmystik återfinns just i judendomen, redan i Torah, judendomens lag och lära, närmare bestämt i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, de första tre verserna: "När Herren din Gud, låter dig komma in i det land dit du rw går, för att taga det i besittning, och när han för dig förjagar stora folk - hettiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisséerna, hivéerna och jetmseerna, sju folk, större och mäktigare än du - när Herren, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem näd. Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner." Här möter vi en gudomlig befallning om folkmord och rasism - full rasmystik. Detta kan inte gärna missförstås, inte ens av en surmulen Jan Guillou! Nu beskyller han emellertid Radio Islam för rasism och rasmystik, det är att bita huvudet av skammen, ungefär som när en stingslig furste i antiken lät avrätta budbäraren som framförde dåliga nyheter. Jan Guillou är ju journalist och borde rimligtvis veta att det inte är journalisten som bär ansvaret för de olyckor och brott som han rapporterar om: att det inte är reportern som begår de mord han rapporterar om - åtminstone inte i regel! Men när jag - med autentiska och relevanta citat - berättar om att judendomen är rasistisk liksom att sionismen i praktisk politik utövar rasism mot palestinierna, då är det inte judendomen han kallar rasistisk utan mig - budbäraren! När Jan Guillou inte kan bemöta tesen om judendomens mordiskhet och självförhärligande rasism - eller etnocentrism på fint språk - så försöker han sig på tricket att detsamma kan sägas om också kristendomen och islam; så här skriver Jan Guillou i sin artikel i Folket i Bild-Kuliurfront, nr 2, 1989: "Med hjälp av olika bibelcitat bevisas så den judiska religionens förfärlighet, en inte särskilt sofistikerad teknik som ju lika gärna kan riktas mot kristendomen eller islam." Jan Guillou lever sålunda i vanföreställningen att det inte är några avgörande skillnader mellan judendom, kristendom och islam - djupt obildad som han uppenbarligen är tycks han tro att alla dessa tre religioner är ungefär samma sak: religion som religion, det är något för de troende som får sina TV- eller radioprogram och får vara nöjda med det i vårt sekulariserade blandsamhälle, det borde vara vad denne ytlige journalist och skribent till agentromaner har fattat! Till Jan Guillou och hans likasinnade bör man ställa frågor som dessa: Var i islam eller kristendomen talas det om ett särskilt utvalt folk som av Gud har tilldelats ett särskilt land med rätt att mörda eller fördriva landets egna inbyggare? Det finns bara i den bibliska judendomen! Var i islam eller kristendomen finns det en motsvarighet till den uppmaning från Gud till hans profet Moses, återgivet i Femte Moseboken, 7:e kapitlet, vers 16, som lyder så här: "Och alla folk som Herren, din Gud, giver i din hand skall du utrota; Du skall icke visa dem någon skonsamhet"? Endast i judendomen! 1 islam och kristendomen hävdas alla folks lika berättigande. Bara ett exempel - i Galaterbrevet, 3:e kapitlet, vers 28, säger aposteln Paulus: "Här är icke jude eller grek, här icke träl eller fri, här är icke man eller kvinna: alla är en ett i Jesus-Kristus." Man skulle kunna nämna talrika andra exempel på fundamentala skillnader mellan den extremt nationalistiska judendomen och internationalistiska religioner som kristendomen och islam. Låt oss bara nämna yttertigare ett exempel: judar kallar sig ett folk just därför att de omfattar judendomen, men många olika folk är muslimer liksom kristna. Det finns ingen svenskdom, ingen franskdom, ingen tyskdom, ingen egyptdom, ingen pakistandom eller irakdom: judar är ensamma om judendomen. Inte heller finns det någon kristen sydafrikadom som försvarar apartheid!   Fallet Guillou Detta är väl så uppenbart, att även Jan Guillou bör kunna fatta det - men uppenbarligen vill han inte fatta det därför att sanningen om judendomen som den rasistiska och extremt nationalistiska lära eller "religion" den är, misshagar i hög grad de sionistiska judar som dominerar det opinionsklimat som vi lever i. Den som säger sanningen om judendomen stämplas som judefiende och antisemit och riskerar att utfrysas och inte få spela någon som helst roll i TV och andra massmedia, och agentförfattaren Jan Guillou skulle då heller inte få sina böcker förlagda på något av de större förlagen med stora upplagor, feta honorar och TV-filmer. Det skulle bli slut med sötebrödsdagarna och att stå i massmedias rampljus för Jan Guillou - och så gott är säkert hans förstånd att han begriper detta. Därav hans föraktfulla beljugande av Radio Islam! Genom att instämma med rabiata sionister som Per Ahlmark och Judisk krönikas redaktör Jackie Jakubowski i hysteriska utfall mot Radio Islam som antisemitiskt och rasistiskt försöker den före detta Palestinavänlige och Israelkritiske Jan Guillou rädda sitt anseende; han vill vara kvar i den sköna stugvärmen bland opinionsetablissemanget av sionister och prosionister som till nöds kan acceptera en Palestinavän, bara han samtidigt sparkar riktigt hårt och ilsket på sanningssägarna. Det gäller att tjuta med ulvarna och deklarera på heder och med skamfilat samvete: - Också jag, Jan Guillou, hatar och föraktar de förskräckliga "antisemiterna" i Radio Islam och vill bekämpa dem liksom Ku Klux Klan! Kära judar, jag står på er sida i kampen! Ett fenomen som Jan Guillou har sitt speciella intresse. Många är roade av honom och ser i honom en blandning av busgossen Ruda i Grönköpings Veckoblad och den klassiske hovnarren - en dryg och självbelåten viktigpetter som dock är en sanningssägare. Den som törs säga vad andra humlar om! Själv är han uppenbarligen mycket tilltalad av att spela denna roll, där han sitter i TV-studion och pöser av självbelåtenhet i en T-tröja och låter sina armmuskler svälla så gott det går, medan han med sin släpiga och smått mästrande skolmästarröst ställer sina avsiktligt försåtliga frågor och drar sina egna slutsatser. Det hela garneras med ett socialt patos: att det är de små och av samhället orättvist tilltygade som han försvarar mot översåtlig och kallhamrad byråkrati. Guillou får vara en buffel och knölaktig men hjärtat är "rent" och av glimrande "guld" - det är hela rollspelets idé! En "folkets röst" och en knöl som klär av de välklädda och välartikulerade herrarna inpå bara skinnet! Det är ovisst om Jan Guillou själv fattar att det är ett av hans överordnade arrangerat skådespel, en massmedial show som han agerar i: massmedia lever på att erbjuda underhållning för massan, och en del av underhållningen består av vissa utmaningar, provokationer, inslag som upprör och irriterar åtminstone somliga, för det är ett tecken på att massorna inte tycker att det är tråkigt och somnar eller slår om till en annan TV-kanal, ser någon videofilm i stället, eller rentav gör något själva. Det är inte bara den rena underhållningen - filmer, revyer, schlagertävlingar - med mera - som ska vara underhållande. Även debatter måste vara det så gott det går. De får inte vara för sakliga och korrekta med lite långa och omständliga inlägg av tillkallade experter, där den journalistiske utfrågaren är väl påläst och ställer de relevanta frågorna klart och tydligt för att få ett visst ämne belyst. Nej, sådant får inga stora tittarsiffror och blir inga feta rubriker i kvällspressen dagen därpå - för att vid nästa program locka till sig ännu fler tittare. Massmedias kommersialisering har sina villkor. Det måste vara lite fart och rusch, lite snusk och fusk i samhällsdebatten, dels genom lite sensationella ämnesval, dels genom programledare som är fräcka, påflugna och gärna också allmänt knöliga i sin framtoning. Då väcks den tröga, sömniga massan. Det är här Jan Guillou kommer in i bilden - han har alla förutsättningarna, och han hoppar gärna in med lite extra vågade reportage av typ kvälls- och . veckopressen som när han besöker den judiske sektledaren Hans Scheike och dennes damer som påstår sig vara överförtjusta i att bli piskade på bara stjärten. Inför sitt TV-program om detta bedrövliga och perversa bottenskikt betygade Guillou i kvällspressen att han blivit övertygad om att den judiske sadisten är en i själ och hjärta god man och att kvinnorna som assisterade juden i att skända småflickor är fina människor som man måste visa en särskild förståelse för - allt detta låter ju underbart humant och storslaget men är samtidigt just en provokation, något som retar och väcker nyfikenhet, varpå tittarsiffrorna för Guillous TV-magazinet kan väntas skjuta i höjden. VILKET ÄR MENINGEN!! Men samtidigt för Guillou, "är det ju självklart att bekämpa (den "onda") Radio Islam!" Naturligtvis är inte Jan Guillou dummare än att han begriper det här - men frågan är om han begriper att han spelar med i ett andligt och kulturellt spektakel och medverkar i en destruktiv process för alla positiva samhällsnormers upplösning som bara kan utnyttjas av just de sluga och starka, de totalt hämningslösa profitörerna: att det inte alls är de små och illa tilltygade människorna i samhället som Jan Guillou beskyddar och stöder, utan i stället det cyniska toppskikt som exploaterar dem och hela massan av lättlurade människor för egen snöd vinning. I civilförsvarets tidning sade Jan Guillou, belåtet, att han har utnämnts till general i etablissemanget. Frågan är om han inte utnämnts som etablissemangets nyttiga idiot! Klättra hur långt du vill i etablissemanget, Jan Guillou, men behöver du på din väg trampa på oss muslimer och zigenare? Jan Guillou må vara politiskt radikal, frifräsig vänsterradikal som värnar om de svaga och ivrigt söker slå samhällets kalla och mäktiga stöttepelare på smalbenen i hopp om att de ska falla. Men i sin verksamhet tjänar han - avsiktligt eller oavsiktligt - helt andra syften. Frågan är om inte Jan Guillou är alltför inbilsk för att han ska fullt förstå detta. I alla händelser är han säkert både fåfäng och sniken nog för att delta i spelet. I vilket fall som helst är Jan Guillou ett tragiskt fall på en narr som tror sig tjäna goda, progressiva mål, medan han självbelåtet agerar i en liten show där alla goda intentioner spolieras. Någon vän av rättvisa bland läsarna kanske tycker att jag har varit alltför elak mot Guillou och bedömt honom alltför orättvist - och visst är det möjligt eller i varje fall tänkbart att Jan Guillou inte är den självbelåtne knöl och den fege opportunist som jag förmodat - på som jag tycker goda grunder - med hänsyn till hans synnerligen grova pahopp på Radio Islam där han visat det dåliga omdömet att jämföra mitt engagemang med de förtryckta och fördrivna palestinierna med den rasistiska amerikanska sekten Ku Klux Klan och dess hets mot särskilt de svarta. Eftersom Jan Guillou i sin stort upplagda artikel i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2, 1989, säger sig djupt ångra att han ställt upp en gång i en intervju i Radio Islam och eftersom han säger sig vilja bekämpa Radio Islam som samma onda rasism som Ku Klux Klan, så utgår jag ifrån att han inte vill ställa upp i en intervju i Radio Islam med vissa frågor med anledning av hans påhopp på mig och Radio Islam.   Åtta frågor Följande frågor skulle jag dock vilja ställa till Guillou: a) På vad sätt skulle det vara en antisemitisk fördom, som du säger i ditt angrepp på Radio Islam, att se ett klart samband mellan judendomen och sionismen? Både judendomen och sionismen är ju ideologier och läror, inte raser! b) Vill du då hävda på fullt allvar att sionismens grundare och världssionismens förste ordförande Theodor Herzl och Israels förste premiärminister och israeliska arbetarpartiets ordförande David Ben-Gurion hade antisemitiska fördomar, när de mycket klart deklarerade det nära sambandet mellan judendom och sionism? Prosionisten biskop Krister Stendahl säger själv att 95% av judarna är sionister och att sionismen och judendomen legitimerar varandra. c) Om sionismen är en renodlat politisk rörelse utan samband med eller anknytning till den bibliska judendomen, som du hävdar, hur kommer det sig då att sionisterna så envist och resolut valde just Palestina till sin judiska stat Israel med dess bibliska anknytning och laddade symbolik och att judar från hela världen av den sionistiska propagandan intalats att just detta Iand, Palestina, är deras land, trots att deras judiska förfäder inte bebott landet på över 2 000 år? Judarna härstammar från Abraham som kommer från dagens Irak och inte från Palestina. d) Du har ofta tagit ställning för palestinierna mot Israels långvariga och svåra övergrepp som uttryck för en israelisk herrefolksmentalitet som du även kallat rasistisk - men har du då aldrig reflekterat över varifrån denna israeliska eller judiska herrefolksmentalitet och rasism kommer? Kan du då inte upptäcka just sambandet mellan judendom och sionism, när du hör talas om de judiska bosättarna på Västbanken och deras motivation att slå sig ned i dessa palestinska områden och när du i boken Vad är Israel? med programinslag från Radio Islam blir ständigt påmind om vad som verkligen står i judendomens heliga skrifter, i Torah, de fem Moseböckerna, liksom i skriftprofeterna och i den judiska församlingens sång- och bönebok Psaltaren, alla i Gamla Testamentet, judendomens Bibel? e) Du tycker att det är ett hårresande exempel på antisemitiska fördomar att blanda samman den organiserade judenheten med sionismen och stödet till Israel i olika länder, däribland Sverige - men har du då aldrig reflekterat över att så gott som alla judiska församlingar i världen stöder den judiska staten Israel och att det finns Sionistiska Världsorganisationen och Världsjudiska Kongressen som högsta permanenta organ för den världsomfattande sionismen respektive den världsomfattande judendomen och att båda dessa organisationer intimt samverkar med Israel för dess stöd? Är det antisemitism i betydelsen judehat och judefientlighet att påtala dessa fakta? Fråga judarna och sionisterna själva! Ska vi låtsas att fakta i dessa fall är fiktioner? Låt judarna och sionisterna definiera sig själva! f) Du påstår i din artikel i Folket i Bild-Kulturfront, nr 2, 1989, att det är lika förryckt att tala om världssionismen och dess stöd bland judar i skilda länder till den judiska staten Israel som att påstå att det skulle finnas en vit kristen världs-organisation till stöd för apartheidens Sydafrika bland alla vita i världen - därmed vill du således göra gällande att världs-sionismen är en fiktion en inbillning eller ett hjärnspöke bland antisemiter. Men var någonstans finner du en kristen sydafrikadom med alla kristna kyrkor, trossamfund och församlingar ibland vita som organiserar i samverkan ett stöd för apartheidens rasistiska Sydafrika? Har du aldrig upptäckt att de kristna kyrkorna och församlingarna i stället tar övervägande ställning mot apartheidens Sydafrika? Inser du då inte att din jämförelse är fullständigt grundlös och felaktig? Fråga de kristna församlingarna i Sverige om deras inställning till Sydafrika. Fråga de representativa judiska församlingarna i Sverige om sionismen och Israel. g) Bäste Jan Guillou, varför har du egentligen gjort detta grova påhopp på Radio Islam och boken Vad är Israel? med inslag som sänts i Radio Islam? Vad är dina motiv? Har jag fel, när jag förmodar att det är fråga om opportunism: att du anar att tystnad skulle betyda något slags samtycke med Radio Islams synsätt, vilket skulle kunna skada din fortsatta karriär som TV-journalist och författare, men att en kraftfull markering av ogillande med åtföljande råskäll på Radio Islam i korus med sionisterna kan tjäna dina egna intressen? h) Låt oss emellertid anta, att du är ärligt övertygad om att den fördjupade kritik av sionismen med dess nära anknytning till den bibliska judendomen - och även till den talmudiska judendomen - kan leda till - vad du kallar - klassisk antisemitism och ett farligt judehat som till varje pris måste bekämpas - tror du då att du därmed tjänar upplysningens och sanningens sak? Om man söker undertrycka vissa obehagliga sanningar som kan såra och även äventyra en viss grupp, är man då inte ute i lögnens och mörkrets tjänst och låter en viss grupp behärska opinionen för att tjäna dess syften på alla andras bekostnad? Har du aldrig reflekterat över det, du som gäller för att vara en undersökande journalist och dra fram i ljuset sådant som maktharvare söker dölja? Jag ska ställa dessa frågor till Jan Guillou, om han mot förmodan vill debattera med mig. I alla händelser är frågorna redan ställda så läsarna själva kan dra sina slutsatser om Jan Guillou och hans påhopp på Radio Islam!     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: