24
K STENDAHL
ALLA JUDAR
ÄR SIONISTER!
Intervju med Biskop
Krister Stendahl
i Radio Islam den 23 maj 1987
Rami: Tar svenska kyrkan parti
för israeliska ockupanter mot rättslösa
palestinier på de ockuperade områdena i Gaza
och i södra Libanon? En tredjedel av palestinierna
är för övrigt kristna araber.
Stendahl: Det är viktigt att Du
säger det där sista och det tycker jag är
väldigt viktigt på Radio Islam. I Sverige, i
allmänhet, identifierar man att alla araber är
muslimer. Palestinierna är ett oerhört
slående exempel på att en mycket stor del, en
tredjedel, kanske mer, är kristna araber och kristna
palestinier. Det finns vad man skulle kunna kalla
för en slags biblisk fundamentalistisk konservativ
kristen sionism av det slaget som ser Israel, staten
Israel, som en direkt uppfyllelse av vissa
gammaltestamentliga profetior. Det är märkligt
att det finns rätt få judiska rabbiner som
tolkar på det sättet. Men det är en
mycket liten grupp.
Vad både frikyrkorna och svenska
kyrkan beträffar så är det tvärtom
så att den stora insatsen både från
Lutherhjälpen och lutherska
världsförbundet och kyrkornas
världsråd har varit med tillsammans med det
som heter The Middle East Council of Churches -
Mellanösterns kyrkoråd - och helt arbetat
bland palestinier och då uppstår väldigt
starka personliga vänskapsband också.
Personligen har jag haft, inte minst under min
Amerikatid, en mycket stark bindning till många
judiska forskare och tänkare och religiösa
ledare. Det är nog så att alla vi
människor i en så här oerhörd
spänd situation har olika vänskapsband. Jag
brukar säga: I en situation som i Mellanöstern
så är det så spänt så att
inte ens en svensk kan vara objektiv. Svenskar tror sig
ju alltid vara neutrala och objektiva. Jag tror ingen i
den här frågan kan vara objektiv. Det är
mycket bättre att vara medveten om var man har sina
starkaste bindningar och sedan vara både
rättvis och självkritisk.
Min egen syn på det här
är att det måste finnas en palestinsk stat.
Den måste ha klara gränser. Man skall
lämna frågan om Jerusalem till sist. Heliga
städer är svårt ur politisk
synpunkt.
Varje gång jag har varit i
Israel har jag också besökt Västbanken
och där blir det bara värre och värre -
liksom i Gaza och i södra Libanon. Det finns ingen
möjlighet att ha ockupation i årtionde efter
årtionde. Det kan bara gå i en riktning och
det är att det blir grymmare och grymmare,
svårare och svårare. Och det där
måste man komma fram till för att det
går inte att sluka upp eller när man
säger på israeliskt håll: "ja, men de
kan ju flytta till Jordanien". Jordanien!? när man
tänker på vad Jordanien gjorde mot
palestinierna i början på 1970-talet. Nej,
palestinierna har blivit, som en gång judarna var,
det vandrande folket, som inte är välkommet.
Och man måste då både bedja och arbeta
fram en lösning på detta.
Rami: Israel vägrar totalt att
acceptera en palestinsk stat.
Stendahl: De har låst fast sig
eller jag skulle snarare vilja säga att de som har
varit de regerande har låst fast sig.
Själv tycker jag att frågan
om Israels säkerhet, precis som en palestinsk stats
framtida säkerhet, är nästan
meningslös att diskutera med tanke på hur
mycket land man behöver. För det är ju ett
så oerhört litet land och det är inga
avstånd. Om det inte finns några
avstånd så finns det ingen trygghet, annat
än om man sluter fred. Hur skall man kunna ta
initiativet här, det är en mycket, mycket
svår fråga. Men jag tycker att den
palestinska frågan, palestiniernas sak, kommer att
bli än mer och mer uppenbart tragisk, tragik och
nödvändighet som säkerligen kommer att
påverka världsopinionen. Då gäller
det inte bara att sätta Palestina mot Israel och
Israel mot Palestina utan då får man
verkligen se att palestiniernas sak är en
rättfärdig sak. Hela frågan om vem som
kom först är en rätt meningslös
fråga när man talar om årtusenden. Och
det är en lång historia som Du vet
här.
Det är, ungefär, som att
tala om "vem som har största anspråket
på Jerusalem". Det är en helig stad för
muslimer, det är en helig stad för kristna, det
är en helig stad för Israel. Då kan man
inte mäta helighet i procent. Den är inte
heligare för den ena eller den andre eller den
tredje. Den är helig, och helgad för alla tre.
Och då är det meningslöst att säga:
vem har mest anspråk?
Rami: Är det inte Israels
styrkeberusning som är ett hinder? Israel bygger
allt bara på styrkan?
Stendahl: Ja, det är klart man
kan säga mycket för att förstå
Israel...
Rami: Finns det
förutsättningar för regelbundna samtal
mellan judar, kristna och muslimer här i Stockholm
och samförstånd mellan Israel, Bibelns folk,
och Ismael, Koranens folk?
Stendahl: Det är också
så att när man ställer den frågan
så bör man komma ihåg att på det
hela taget så har judarna haft det bättre
under Islam än under kyrkan och kristendomen. Det
är ett historiskt faktum. Det har aldrig varit utan
problem, men när den kristna, katolska inkvisitionen
satte in på medeltiden, då fick judarna ta
sin tillflykt till islamiska länder och samspelet
mellan judendom och Islam i Mellanöstern och
på många ställen har historiskt varit
mycket befruktande. Och därför är det
väldigt viktigt att man hittar möjligheter till
ett sådant här
samförstånd.
Och den har sin stora svårighet
just nu i det här som vi talade om förut - i
spänningen mellan hela judenheten, det judiska
folket över hela världen, och palestiniernas
sak, som är både en kristen och en muslimsk
fråga. Och det är ju egentligen den och den
allena, den problematiken som gör att det
råder sådan spänning och den
spänningen skulle jag vilja uttrycka på det
här sättet: på sitt sätt är de
här tre religiösa familjerna olika. De har
mycket tillsammans. Men då måste man
respektera att var och en får definiera sig
själv. Det är den första regeln för
all dialog. Förresten har jag just tittat på
ett material som Du hjälpt till att
sammanställa, av en fransman som heter Roger
Garaudy, och det är bland det bästa jag har
sett skrivet om Islam. Det heter "För Islam i det
tjugonde århundradet". Och jag tycker att den
räcker in i det tjugoförsta århundradet.
Det är bland det bästa som jag har sett skrivet
om Islam. Det är skrivet så att det, efter vad
jag förstår, är autentisk Islam samtidigt
som det är känsligt för hur man skall
hjälpa människor att förstå detta i
den västerländska kulturen. Så jag
lyckönskar Dig och jag skulle vilja, om jag kan
på något sätt, hjälpa till och
sprida den biten av Roger Garaudys arbete. Det är
ett sätt att definiera sig själv. Och den andra
är att man alltid måste jämföra lika
med lika. Man skall inte jämföra sin egen
religion i dess idealiska form med de faktiska uttrycken
för en annan religion, för då vinner man
alltid. Ingen av oss är helt idealisk. Och då
måste man också låta judendomen, det
judiska folket och deltagarna i dialogen, definiera sig
och då skulle jag vilja säga att det finns
nästan inga judar som inte i någon mening kan
kallas sionister. Den här distinktionen, mellan,
inte antisemitism - araberna är också semiter
- men mellan antijudaism, antijudendom, (t ex det
antijudiska draget i den kristna traditionen ) och
antisionism.
Att säga: "det är klart, vi är inte
anti-judendomen, men vi är antisionister",
håller inte om man skall respektera judarnas egen
religiösa självförståelse. Det
här med landet är inte en politisk utväxt
utan det ligger mycket djupt i centrum...
Det betyder inte att Israels
gränser skall vara maximala och att man skall ta upp
de bibeltexter som anger Israels gränser från
Nilen till Eufrat. Det är inte det det handlar om.
Men det där med rötter i landet, det är
nog på något sätt och efter
tvåtusen års exil, har en religiös
giltighet som hör till judendomen.
Rami: Är det inte tusentals judar
som har konverterat till judendomen, t ex många
svarta amerikaner, och på en gång får
de rätt att "återvända"?
Stendahl: Men när man talar om
det här så enkelt; att "det är klart att
vi älskar judendomen, men sionismen är bara en
avart..." Jag tycker att det finns sionistiska uttryck
som är en farlig avart. Men att själva
bindningen till det Heliga landet är en del av den
judiska verkligheten. Det komplicerar. Men man kan inte,
vi kan inte som kristna och muslimer, tala om för
judarna hur de skall uppleva och tänka sin religion.
Då får man ta med det i bilden.
Rami: Skall man då betrakta alla
judar i världen som israeliska
medborgare?
Stendahl: Man måste räkna
med att åtminstone 95 procent av alla judar som
upplever sig som judar - det finns många judar som
liksom glidit ut i assimilation och assimilerats - men
alla judar som upplever sin judiska identitet, 95 procent
av dem, identifierar sig på något sätt
med Israel. Hur man nu skall tolka detta, vad man ska
säga om lagen om omedelbart medborgarskap, Du vet
det här att varje jude har rätt att bli
medborgare och invandrare i Israel. Det är politiska
frågor och det är också en matematisk
ekvation som inte går ihop för att det judiska
folket över hela världen är så stort
så det skulle helt enkelt inte gå. Men att
det finns i judendomen och i sionismen en religiös
bindning till Israels rätt till att ha ett land,
vars gränser förvisso inte kan beskrivas
på det sättet och inte ens att det absolut
kanske måste vara en stat. Men att det skall finnas
en bindning där, antingen skall man kalla det
sionism och säga, att det finns fin och ful sionism,
eller också skall man säga att det här
var egentligen motdraget mot den stora assimilationen
på 1800-talet när det var många judar
som trodde att om de lät sig uppsugas i
samhället , då skulle de bli accepterade.
Då visade det sig att det inte blev så, utan
att anti- judaismen florerade igen. Ungefär så
tänker jag om det.
Nästa
sida
|