|
80
"LIBERALENS"
KÄRLEK
Per Ahlmark, han var en gång
folkpartiledare och vice statsminister i den borgerliga
trepartiregeringen Fälldin, därefter
lämnade han med avsmak det partipolitiska livet och
blev poet, pekoralistisk skald men i alla fall skald, och
framför allt fortsatte han sin tidigare verksamhet
som ettrig sionistisk propagandist, i Expressen
förstås.
Naturligtvis är Per Ahlmark ingen
vän av Radio Islam. Föga förvånande
hatar han Radio Islam och ser ivrigt fram mot den dag
då Radio Islam döms för den värsta
av alla förbrytelser, alltså något som
sionisterna kallar antisemitism, och måste
stänga sin verksamhet. Den dagen blir den eljest
så ledsne och bekymrade och djupt oroade Per
Ahlmark glad och upprymd och - det vågarjag
nästan profetiskt sia om - tar fram en flaska
champagne och skålar och skrålar för
full hals om sin lycka och säger till alla sina
sionistiska vänner att denna värld -trots allt
- ändå är den bästa av alla
världar. Mitt i larmet och stojet hemma hos Per
Ahlmark - eller kanske hos någon av hans judiska
vänner - ber lille Per Ahlmark om en liten stunds
andaktsfull tystnad för att alla skall fa höra
Per Ahlmark tala tröstens och den stora
glädjens ord till de församlade.
"Efter över två långa
år av sorger och bedrövelser har ljusets och
hoppets lysande stjärna tänts. Vad vi befarade
och misströstade om har äntligen gått i
uppfyllelse. Den vedervärdiga antisemitismens
giftiga röst i Radio Islam har tystnat - och detta
tack vare en oförtröttlig kamp mot denna
ondskans..."
Sedan kommer rösten att stocka
sig på Per Ahlmark av ömsom hat -vid tanken
på Radio Islam - och ömsom glädjens
tårar. Och alla Per Ahlmarks församlade
vänner - kan jag föreställa mig -
utbrister i skallande jubelfanfarer och uppför en
vild och yr dans under ropen: "Israel, Israel, Israel
segrar!"
Men jag tillåter mig
ändå att ge Per Ahlmark ett gott råd: Ta
inte ut glädjen i förskott! Det kan
nämligen tänkas att rättegången mot
Radio Islam, med mig som ansvarig utgivare, inte
avlöper som Per Ahlmark och hans sionistiska
pådrivare och vänner har räknat ut. Det
kanske rent av blir ett fiasko för dem. Jag skall
här inte tala om hur det kommer att gå. Det
vet jag självfallet inget om, men jag kan ana att
sionisterna far vissa bekymmer med sin aggressiva
strävan att strypa yttrandefriheten och göra
troligt att avslöjanden om Israels barbariska
framfart mot palestinierna inte skall få
fördömas som uttryck för judisk
sionism.
Jag tycker faktiskt synd om Per
Ahlmark. Han har ofta betygat sin stora kärlek till
Israel och att livet utan Israel vore meningslöst
tomt och fruktansvärt. Israel har besvarat Per
Ahlmarks kärlek genom att plantera en skog med hans
namn och försett honom med möjligheter att resa
omkring i världen, så att han kan skriva om
Israel och Israels olyckor och bekymmer. Men det
största av Israels alla bekymmer måste vara
också Per Ahlmarks bekymmer och svår
vånda: nämligen det grymma Israel som bombar,
skjuter och misshandlar och torterar palestinier:
värnlösa män, kvinnor, barn och
åldringar! Israel har i hela världen
börjat få ett dåligt anseende,
också bland tidigare Israelvänner i
västvärlden, ja i själva USA som så
länge gått i Israels ledband och gjort allt
vad Israel begärt!
Det heter att kärleken är
blind: att den förälskade aldrig kan se
något fel eller något andligt lyte hos sin
käresta. Men jag har ändå svårt att
tro, att Per Ahlmark är helt okunnig och omedveten
om att Israel är i fara inte för antisemitemas
skull utan för dess eget agerande: att - med andra
ord - Israel är Israels värsta
fiende!
Hur skall den hopplöst
förälskade Per Ahlmark klara sig ur denna
fatalitet? Om han erkänner att Israel begår
ständiga illdåd och konsekvent bryter mot
både internationell folkrätt och de
mänskliga rättigheterna, så skulle han
svika sin kärlek och alla de sionister som
understöder honom och sluter honom till sitt
bröst och bli utstött och föraktad av dem.
Därför måste han ständigt finna
ursäkter för Israels namnlösa illdåd
och ständiga brott, dels genom att utpeka
palestinierna som fanatiska och farliga för Israels
säkerhet, dels genom att allmänt ondgöra
sig över att alla arabstaterna är diktaturer
och samtidigt försäkra att Israel är
Mellanösterns enda demokrati. Ännu en
möjlig utväg föreligger: att Per Ahlmark
beklagar sig över orättvisor och elände i
andra delar av världen.
Detta är den beprövade
sionistiska avledningstaktiken: att dölja sina egna
illgärningar genom att tala om andras och samtidigt
klaga över världens ondska och bristen på
demokrati i stora delar av världen.
Men den oroade Per Ahlmark måste
söka tröst och stöd hos någon
auktoritet, en person som kan fungera som både
biktfader och psykoterapeut och först och sist som
guru: en andlig vägledare.
Per Ahlmarks guru är Elie Wiesel,
som tack vare Per Ahlmarks energiska lobbyverksamhet i
Sverige, Norge och Danmark fick Nobels fredspris för
2 år sedan, och därmed en aktningsvärd
summa pengar på inemot två miljoner kronor.
Elie Wiesel tackade för tjänsten - skall vi
säga drängtjänsten - genom att grunda ett
pris för Jerusalems försvarare som Per Ahlmark
fick. Det blev alltså en summa på
bortåt 230 000 kronor till Per Ahlmark som
gåva från Elie Wiesel. Ahlmark arbetar inte
gratis för Israel! '
Jag har tidigare talat om Elie Wiesel,
en smart jude som med sitt författarskap
hårdexploaterat den så kallade
Förintelsen och framträder både som
vittne till ett genomlidet helvete och som apostel
för oförsonlighetens och hatets moral att
aldrig glömma, aldrig förlåta och aldrig
upphöra med att plåga mänskligheten med
budskapet om att just judar har lidit och offrat mer
än andra därför att de är större
än andra och att Gud måste ha varit
frånvarande när han tillät att hans eget
utvalda folk förintades.
Faktum är emellertid att enligt
den bibliska judendomen och moaisk tro skall judarna
straffas mycket hårt av sin herre och Gud, vilket
omtalas bland annat i Moses avskedssång, där
det heter:
"du glömde Gud som hade gett dig
livet. När Herren såg detta, förkastade
han dem ty han förtörnades på sina
söner och döttrar. Han sade: - Jag vill
fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se
vilket slut de få ty ett förvänt
släkte är de barn i vilka ingen trohet är.
De hava retat mig med gudar som icke äro gudar,
förtörnat mig med de fåfångligheter
de dyrka. Därför skall jag reta dem med ett
folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt
hednafolk skall jag förtörna dem. Ty eld
lågar fram ur min näsa och den brinner
ända till dödsrikets djup, den förtär
jorden med dess gröda och förbränner
bergens grundvalar. Jag skall hopa olyckor över dem.
Alla mina pilar skall jag avskjuta på dem. De skall
utsugas av hunger och förtäras av
feberglöd, av farsoter och bitter pina. Jag skall
sända över dem vilddjurs tänder och
stoftkrälande ormars gift. Ute skall svärdet
förgöra deras barn och inomhus skall
förskräckelsen göra det, ynglingar
såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med
gråhårsmän." (5 Moseboken 32:a kapitlet,
vers 18 - 25.
Naturligtvis känner den judiske
författaren Elie Wiesel väl till detta -men han
föredrar att förtiga det och i stället
anklaga andra, till och med judarnas egen Gud för
att kanske inte finnas till. Judisk självkritik och
självrannsakan passar absolut inte in, när
Israel skall utså skuldkänslor bland de
kristna för att pungslå de traditionellt
kristna länderna främst Västtyskland och
USA på pengar i en ständigt sinande flod till
Israel!
Det hör till saken att Elie
Wiesel kort efter andra världskrigets slut begav sig
till Palestina och där var aktivt verksam som medlem
av de judiska terroristgrupper som med våld och
terror angrep palestinierna för att driva dem
på flykten.
Sedan fann Elie Wiesel ett mer
lukrativt näringsfång i att ge ut böcker
- fantasiskildringar, så kallad romaner - om
förintelselegenden i de nazistiska
koncentrationslägren först i Frankrike och
sedan i USA, där han alltså är bosatt
när han inte är ute på resor och
läxar upp olika folk och stater för att de inte
ständigt tänker på den så kallade
förintelsen av judarna och ger judar och Israel vad
de vill ha, det vill säga ännu mer medlidande
och framför allt ännu mer pengar och allt
tänkbart politiskt stöd. Efter att ha fatt
Nobels fredspris - tack vare Per Ahlmarks ihärdiga
lobbyverksamhet med stöd av judiska organisationer -
så är Elie Wiesel det orakel som Per Ahlmark
ständigt kan rådfråga - för att
få de svar som Per Ahlmark redan har till hands och
samtycker med, och då blir det märkliga
intervjuer där Per Ahlmark intervjuar Per
Ahlmark!
I en helsidesartikel i Expressen
söndagen den 5 mars 1989 ställer Wiesel och
Ahlmark i korus frågan Varför hatar
människor varandra?, där Wiesel far
tillfälle att ondgöra sig över att
yttrandefriheten kränks med anledning av Salman
Rushdies för muslimerna kränkande roman
Satansverserna där vår profet Mohammed kallas
hund. Men redan dagen därpå, måndagen
den 6 mars, utbrister samme Elie Wiesel till den
ödmjukt lyssnande och samtyckande Per Ahlmark att
Radio Islam måste stängas. Vilket hyckleri!
Men man kan inte vänta sig annat från detta
håll. Med förvrängda uttalanden
fördömer Ahlmark/Wiesel i sedvanlig ordning
Radio Islam för antisemitism och förtal av
judar. Shame them into silence, dvs skräm dem till
tystnad utropar Wiesel och Ahlmark och menar därmed
att inga samtal och ingen debatt skall få äga
rom med oss och andra sionistkritiker. Och dessa personer
säger sig försvara demokrati och
yttrandefrihet!
Det kan tillfogas att Per Ahlmark
konsekvent har avböjt inbjudningar från Radio
Islam att där framföra sina synpunkter och att
han även avböjt att hålla ett
anförande om Palestinakonflikten i Lund när han
fick höra att även Radio Islams ansvarige
utgivare hade inbjudits!
Nästa
sida
|