Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
17
DÄRFÖR
ÄR RADIO ISRAM "FARLIG"
Sionisterna är inflytelserika i svensk
opinionsförmedling. Det gäller framför
allt tidningen Expressen, Dagens Nyheters ledarsida och
flera av de stora bokförlagen ... Många
frågar varför sionisterna är så
upprörda över Radio Islam. Det är
främst av följande orsaker:
1. Den skarpa kritiken av Israels brutala
ockupationspolitik på Västbanken och i Gaza
kan möjligen tolereras, sådan kritik
framförs ofta också i massmedia. Men att
själva Israel är en ockupationsmakt, en judisk
stat som stulit de palestinska arabernas land, det
är alltför pinsamt, eftersom man därmed
bryter mot Israels rätt att existera som en judisk
stat. Och så långt är Israel en helig
ko.
2. Att sionismen är rasistisk: att den judiska
staten Israel diskriminerar de palestinska araberna
på samma sätt som Sydafrika diskriminerar de
svarta. Tänk om Israel skulle bojkottas som
Sydafrika! Israels nära samarbete med Sydafrika
söker man också förtiga.
3. Att Israel genom ständiga brott mot FN-stadgan
om mänskliga fri- och rättigheter
förverkat rätten att vara en rättsstat i
moralisk mening, och sålunda inte kan räknas
till de västliga demokratiernas krets. Israel
befinner sig i självförvållat permanent
krigstillstånd. Och Israel vägrar att sluta
fred på FNs villkor.
4. Att Israel genom ständiga brott mot
FN-resolutioner om delning av Palestina förverkat
rätten från FN att vara en stat - dessutom att
en majoritet av FNs medlemsnationer i dag aldrig skulle
erkänna Israel som stat. FNs medlemsstater är i
dag mer än dubbelt så många som 1948,
då Israel invaldes med rätt knapp
majoritet.
5. Att de ledande sionisterna som Theodor Herzl,
sionismens grundare, från början samverkade
med antisemiter och ansåg att antisemiterna var
sionismens bästa stöd.
Denna del av sionismens historia har man sökt
förtiga från sionistiskt håll.
6. Att ledande sionister senare även samverkade
med det nazistiska Tyskland och t o m anhöll om
vapenbrödraskap med Hitler mot Storbritannien, den
dåvarande mandatmakten i Palestina. Och detta har
helt mörklagts av prosionistiska massmedia.
7. Att Israel är ekonomiskt - liksom
militärt - helt beroende av enormt stöd
från utlandet, främst från USA genom
starka sionistiska lobbygrupper, men även från
Västtyskland genom skadestånd för de
nazistiska judeförföljelserna och judemorden.
Det rör sig om svindlande belopp, hundratals
miljarder kronor som pumpats in i Israel.
8. Att det sionistiska Israel är ideologiskt helt
uppbundet av den bibliska judendomen med judar som Guds
utvalda folk som av Gud utlovats ett Storisrael
från Nilen till Eufrat - och att Israel aldrig
fastställt sitt lands gränser just för att
ständigt kunna expandera. Att det inte skulle finnas
någon sionism utan den bibliska judendomen. Trots
att detta är så tydligt, vägrar flertalet
att se det.
9. Att den sionistiska erövringen av Palestina i
vår tid i stort motsvaras av den israelitiska
erövringen av Kanaans land som omtalas i Gamla
Testamentet. Också detta vill man blunda
för.
10. Att Israel utgör en fara för
världsfreden, dels genom sin utmanande aggressiva
politik, dels genom sitt hemliga innehav av
kärnvapenmissiler (som konstrueras och utprovas i
samverkan med Sydafrika), dels genom sionistiska
lobby-gruppers starka grepp om USAs politiska
ledning.
11. Att sionismen har ett så relativt starkt
grepp om även svensk opinionsbildning, att den
svenska allmänheten i massmedia inte får en
tillräckligt kritisk rapportering och analys av vare
sig själva Israel eller sionismen som politisk
lobbyrörelse. Att det kaotiska Libanon är en
följd av Israels invasion 1982 och inblandning
framgår klart i massmedia.
12. Att en bredare folklig opinion mot Israel i
Sverige liksom i övriga västländer aldrig
kan effektueras, eftersom sionisterna kan sätta in
så effektiva protestaktioner att massmedierna
faller undan och inte kan stödja en sådan
folklig antisionistisk opinion. Massmedia och politiska
ledare utsätts helt enkelt för utpressning med
hotelser av sionistiska lobbygrupper.
13. Att Sverige liksom andra västländer
för ett dubbelspel om sionismen: Å ena sidan
accepterar man sionismen som israelisk eller judisk
nationalism, men å andra sidan uppmanar man inte
sionisterna att ge sig iväg till Israel, när de
betraktar denna judiska stat som deras stat med
primär lojalitet. Inställningen till sionismen
och Israel är ett enda hyckleri.
14. Att accepterandet av sionismen inte är
någon solidaritet med judar som fullvärdiga
svenska - eller amerikanska, franska, sovjetiska o s v -
medborgare utan i stället ett stöd åt
antisemitismen, eftersom sionismen bygger på tesen
om att judar inte kan leva fredligt med andra folk utan
måste ha ett eget land på palestiniernas
bekostnad. Också detta vägrar man att inse.
Sionismen ger just judehatet legitimitet.
Alla dessa 14 punkter som tagits upp är
synnerligen komprometterande för Israel och
sionismen. Om människor i allmänhet blir
informerade om detta i Sverige och andra
västländer, främst förstås USA,
är det slut med Israel och sionismen spricker som en
uppblåst ballong för ett nålstyng. Detta
vet sionisterna, och därför måste denna
information till varje pris stoppas, med alla till buds
stående medel. Folk måste sväva i
okunnighet om detta, det är enda möjligheten
för Israels fortsatta stöd och överlevnad.
När en liten närradiosändare som Radio
Islam gång på gång förmedlar denna
information är det visserligen bara ett
försvinnande fåtal personer som mottar denna
information, men det är tillräckligt allvarligt
för sionisterna för att de skall känna sig
allvarligt oroade. Tänk om exemplet smittar av sig!
Tänk om motsvarande radiosändare börjar
även i USA, England, Frankrike, Västtyskland m
fl länder, då kan också små men
växande rännilar av antisionistiska opinioner
börja trycka på de
större massmedia. När alltfler människor
samtalsvis får klart för sig att de utsatts
för en falsk och skev propaganda och fått
historien delvis förfalskad, blir de misstrogna och
hela det opinionsskapande etablissemanget kommer i en
allvarlig förtroendekris.
I USA, där sionismen är oerhört stark i
opinionsmedia, har allt tydligare tecken börjat
framträda på sionismens växande kris i
och med att Israels vänner - förutom de
sionistiska lobbygrupperna - sedan en tid främst
återfinns bland de konservativa och inom den
kristna fundamentalismen, den s k Moral Majority.
Tidigare har Israel och sionismen alltid haft sitt
främsta stöd hos vänstern, i USA bland
liberalerna (eftersom socialisterna spelar en underordnad
roll i USA). Men sedan en tid har detta stöd
från liberalerna börjat vackla. Ett intressant
exempel, som helt förbigåtts i svenska media,
är fallet Gore Vidal, en mycket känd
ultraliberal amerikansk författare som bl a skrivit
en roman om Justinianus, den östromerske kejsaren
på 500-talet, och en annan roman om Abraham
Lincoln, den förra är översatt till
svenska, men inte den senare. Denne Gore Vidal medarbetar
regelbundet som kolumnist i tidskriften The Nation, som
har en jämförelsevis liten upplaga men är
mycket inflytelserik bland amerikanska
vänsterintellektuella. I det nummer av The Nation
som utkom den 22 mars 1986 publicerade denna veckotidning
en artikel av Gore Vidal, anspelande på
"femtekolonnare", alltså agenter och
provokatörer för främmande makt. I sin
artikel angrep Vidal särskilt Norman Podhoretz,
redaktör för den inflytelserika amerikanska
tidskriften Commentary, som utges av American Jewish
Committee. Denna tidskrift läses alltid noga av
president Reagan och hans stab. Denne Podhoretz var
prosovjetisk under Vietnamkriget och tillhörde den
aktivistiska nymarxistiska vänstern, men när
sedan Israel var mera betjänt av ett
högerorienterat nationalistiskt USA, sadlade
Podhoretz - allmänt kallad "Poddy" - om och blev
Reagan-anhängare. Gore Vidal skrev:
"Under flera år har Poddy, liksom hans
arbetsgivare A J C, förflyttat sig från
liberala ställningstaganden som traditionellt
omfattas av amerikanska judar (och mig) till den yttersta
högern i amerikansk politik. Orsaken härtill
är mycket enkel. För att få skattepengar
för Israel (förra
året 3 miljarder dollar) måste
proisraeliska lobbygupper se till att ryssarna utgör
ett tillräckligt starkt hot för att
skrämma amerikanska folket att offra enorma summor
på det militära "försvaret", vilket
också innefattar stöd till Israel i dess
aldrig upphörande krig. För att garantera att
så gott som en tredjedel av den amerikanska
regeringens budget går till Pentagon och Israel,
måste de proisraeliska lobbisterna göra
gemensam sak med vår galna höger."
Därefter anklagar Gore Vidal den sionistiske
Podhoretz för att "vifta med vår flagga som en
ränksmidare med sin kaftan" och att han "inte ett
dyft tänker på sig själv som amerikan
utan i stället som jude med enda lojalitet till
Israel". Om Podhoretz fru, Midge Decter, ordförande
för den nykonservativa kommittén för den
fria världen, säger Gore Vidal: "Som de flesta
av våra israeliska femtekolumnister är Midge
inte särskilt intresserad alls för vad gojim
hade för sig före Ellis Island" och tillfogar:
"Jag måste bekänna, jag gillar inte alls ditt
land, som är Israel." Vidal summerar sina
klagomål mot de båda liberala
överlöparna till det konservativa lägret
genom att räkna upp den amerikanska högerns
synder i det förflutna: "Vi (amerikaner) stal andra
folks land. Vi mördade många av dessa
länders invånare. Vi påtvingade
vår religion och vårt herradöme på
de överlevande. General Ulysses S Grant (från
det amerikanska inbördeskriget för över
hundra år sedan) skämdes över vad vi
gjorde i Mexiko, och också jag skäms över
det. Mark Twain (en av de mest berömda amerikanska
1800-tals-författarna) skämdes över vad vi
gjorde på Filippinerna, och det gör jag
också. Men Midge Podhoretz skäms inte,
eftersom i Mellersta Östern ett annat rovgirigt folk
är i full färd med att fullfölja
stölden av ett annat folks land i namn av en
utländsk och främmande teokrati. Hon är en
propagandist för dessa rovgiriga plundrare ..."
Så snart Vidals artikel kom i tryck, "blev det
ett herrans oväsen och taket höll på att
ramla ned på tidskriften The Nations redaktion",
enligt en av tidskriftens medarbetare, som blev
förfärad över den veritabla syndaflod av
sionistisk vrede och ursinnigt hat som östes
över tidskriften.
Norman Podhoretz själv gick i svaromål i de
spalter som står till hans förfogande i en
mängd dagstidningar genom att karaktärisera
Vidals artikel som "en dy av kloakvatten" och som "det
mest skräniga utbrott av antisemitism som
någonsin framförts i en anständig
amerikansk tidskrift sedan andra världskriget". Och
han anklagade Vidal för att "ha uppslukats av de
mest grymma och vildsinta antijudiska känslor" och
att "varje ord hos honom är dränkt i hat till
judar". Andra sionistiska författare stämde in
i denna klagokör. William Safire anklagade Vidal
för att "hetsa mot och smäda judar
urskillningslöst och hätskt". Denne Safire
skriver regelbundet krönikor i New York Times och en
rad andra ledande amerikanska dagstidningar.
Men märkligt nog deltog inga icke-sionistiska
liberaler eller moderater i detta ursinniga skall
på Vidal. De föredrog att ligga lågt och
tiga om saken. Podhoretz organiserade en kampanj med krav
på att alla intellektuella skulle bojkotta The
Nation och hans krav på att denna tidskrift skulle
kasta ut Vidal ledde inte till några
framgångar - endast 20% av de uppvaktade
intellektuella svarade positivt på Podhoretz
krav.
Också i en annan amerikansk tidning i New York
den vänster-orienterade och promarxistiska Village
Voice har på senare tid infört flera artiklar,
där det hävdats att "andra världskrigets
historia har förvrängts av sionister för
att gynna sionistiska intressen" - och naturligtvis har
även detta framkallat våldsamma proteststormar
från sionistiskt håll - men trots allt utan
märkbar effekt.
Kanske är en omsvängning av opinionen
på väg även i USA - och detta är det
viktigaste av allt, ty utan stödet från USA
kan Israel inte fortleva utan går i kvav inom ett
halvår ...
Nästa
sida
|