Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
1
INLEDNING
En tabu
!
= Sionismen, judendomen
och den judiska staten Israel
Det ämne som behandlas i denna bok är i
Sverige - liksom i andra västländer -
tabu: sionismen, judendomen och den judiska staten
Israel med dess falska skendemokrati.
Att detta ämne blivit ett tabu som inte
tillåts överskridas i massmedia och den
offentliga debatten framgår av följande som
var och en är väl förtrogna med:
Vi får diskutera, kritisera och även
förkasta de kristna dogmerna, kapitalismen och de
marxistiska grundteserna. Vi får fördöma
Sovjetunionens, USAs och Sydafrikas samhällssystem
och regimer. Vi får agitera för anarkistiska
eller t.o.m. monarkistiska styrelseskick eller
upplösning av alla styrelseskick och
samhällsnormer - utan annan risk än att vi blir
motsagda i en polemik eller debatt. Men det finns ett
undantag: om man analyserar sionismens rötter och
ifrågasätter sionismen som ideologi och
praktiskt fungerande politik med herravälde
över Palestina i den sionistiska staten Israel,
då har man överträtt ett gällande
tabu och begått något otillåtet och
oanständigt, ja, rentav begått ett brott. Man
förflyttas till en annan värld, från det
polemiskt ideologiska och politiska området till
det rättsliga.
Som demokratisk antisionist utsätts man inte bara
för personligt förtal med de mest groteska
misstänkliggöranden, utan man råkar
också i klammeri med rättvisan och hotas att
fällas inför domstol som en brottsling och
därtill som en sjusärdeles ful bov. Den i varje
demokrati legala samhällskritiken har
förvandlats till något skumt, illasinnat och
kriminellt, paradoxalt nog till ett hot mot dom
demokratiska värden som man just försvarar,
eftersom sionismen är i både teori och
praktisk politik en antidemokratisk företeelse:
extrem chauvinism, rasism och ett våldförande
på ett annat folk än det utvalda som lagt
beslag på palestiniernas land.
Författaren till denna samlingsvolym kan av egen
erfarenhet vittna om anklagelser för att bedriva
"hets mot folkgrupp", för ständiga
beskyllningar i JK-anmälningar att vara "rabiat
antisemit" och t.o.m. "av samma skrot och korn som
de nazistiska
judebödlarna". Att en kritisk granskning och ett
skarpt avståndstagande till en i grunden rasistisk
herrefolksideologi och en inkräktar- och
ockupationsstat som Israel skulle vara detsamma som att
vilja "förinta judarna", är det
ständigt återkommande temat i den sionistiska
skräckpropaganda som så många
opinionsbildare fallit offer för.
Det är som om man kastades tillbaka flera
århundraden i tiden, till korstågstiden eller
till det stora religionskrigens tid när
människor och hela folk var som besatta av
religiös fanatism och i varje "otrogen" eller
"kättare" eller "papist" såg en
förkroppsligad djävul som måste
oskadliggöras, med omvändelse vid
tortyrkamrarnas sträckbänkar eller nedhuggas
på fläcken med svärdshugg.
Hur har detta kunnat bli så här i vår
tid, som vi gärna kallar den upplysta, en tid
där förnuftet förklaras vara allas
vår ledstjärna och vetenskapen står
så högt i rang och rådfrågas i
nästan alla uppkomna tvistefrågot som
skiljedomare?
Varför har just en stat, den judiska staten
Israel och dess bärande ideologi, den
gammaltestamentligt judiskt sanktionerade sionismen (som
alltså inkluderar den bibliska judendomen med dess
dogmer om "det utvalda folket" och "det
utlovade landet") blivit sakrosankta och
förbjudna att kritiskt penetrera och förkasta?
Varför har just Israel och dess sionism (som är
en i hela den demokratiska väst- världen
omfattande rörelse) skaffat sig monopol på
uttryck för en aldrig offentligt ifrågasatt
vördnad och tillbedjan? Och hur är detta
förenligt med politisk klarsyn för konstruktiva
lösningar i den inflammerade Palestinakonflikten?
Och hur är det förenligt med den demokratiska
yttrandefriheten och med den alljämna respekt
för den enskildes okränkbarhet som vi eljest
håller så starkt på som motvikt till
all försåtlig totalitarism och andlig
konformism?
Det är just dessa frågor som tas upp till
behandling i denna bok. Om det här och var
förekommer åtskilliga upprepningar i
anförda fakta och tankegångar, så har
detta att göra med att denna bok innehåller
inslag i Stockholms närradiosändare Radio Islam
vid olika tillfällen (mars 1987 - april 1988),
vilket vi ber våra läsare om överseende
med.
Jag vill här tacka alla de som ställt upp i
intervjuer för Radio Islam och stimulerat debatten,
bland dem Algeriets legendariske revolutions- ledare
Ahmed Ben Bella, ärkebiskopen Bertil Werkström,
biskop Krister Stendahl, Syster Marianne;
riksdagsledamöterna Evert Svensson, Karin Ahrland
och Maria Leissner; SSU-ordföranden Anna Lindh,
professor Jan Hjärpe; författarna Per Gahrton,
Jan Myrdal, Jan Guillou, Torbjörn Säfve;
journalisten Björn Erikssson; skådespelaren
Sven Wolter och konstnären Lars Hillersberg för
hans förträffliga teckningar om Israelmaffian,
samt Lars-Gösta Hellström och Christer
Hedin.
Ahmed Rami
Nästa
sida
|