Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
22
|
ISRAELMAFFIANS
KAMPSÅNG
På med dom roliga mössorna
grabbar,
nu ska vi garva åt arabernas tabbar,
för Israels sak är vår
och kampen blir varken lång eller
svår.
Israels soldater gör hjältedater,
araberna knatar hem till sin mamma
ryssar och kineser
kan göra detsamma.
- LARS
GUSTAVSSON -
|
JKs
"DOM"
- UTAN RÄTTEGÅNG! 1988-03-30
(KOMMENTARER)
Justitiekanslern säger att bibelcitaten i det
JK-anmälda Radio Islams program den 3 oktober
förra året "används på ett
sådant sätt att lyssnaren skall inges
föreställningen att den till biblisk tid
hänförliga karakteristiken av den judiska
folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten
är giltig även i fråga om nutides judar".
"Härigenom", tillfogar JK, "uttrycks i programmet
missaktning för folkgruppen judar." I P1s Kanalen
den 31 mars säger JK Hans Stark i en intervju att
Radio Islam begått ett lagbrott, men att JK trots
detta underlåter att väcka åtal mot
Radio Islam för rättslig prövning,
eftersom en ny rättegång enligt JK skulle
kunna leda till ytterligare smädelser av judar och
föranleda diverse teologiska tvister om olika
tolkningar av anförda bibelcitat.
Jag protesterar mot JKs egenmäktiga
förfarande och bestrider riktigheten i JKs
godtyckliga omdöme. Låt mig framhålla
följande:
* JK förbigår helt orsaken till att Radio
Islam så utförligt behandlade Bibeln med citat
från Nya Testamentet i den första tredjedelen
av det anmälda programmet. Orsaken var ett
officiellt meddelande från det israeliska
utbildningsdepartementet att Israels regering beslutat
att Nya Testamentet skall utgå från
bibelutgåvor i den israeliska skolundervisningen
och att Gamla Testamentet förklaras komma från
Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av
människor och alltså inte kan betraktas som
likvärdig med Gamla Testamentet.
* Det är alltså Israels koalitionsregering
med dess breda väljarunderlag över
blockgränserna som uttalat en generell
förkastelsedom över Nya Testamentet,
kristendomens heliga urkund, och utrensar den som
mindervärdig eller farlig i den israeliska
skolundervisningen! Tydligen innehåller Nya
Testamentet sådant som väcker svår
anstöt hos stora delar av Israels judiska befolkning
eller anses på något sätt farlig av den
israeliska koalitionsregeringen
* Eftersom Radio Islam - efter måttet av sina
blygsamma resurser - bedriver undersökande
journalistik, fanns det sålunda vägande
skäl att ånyo granska innehållet i Nya
Testamentet för att undersöka vad som där
kan uppfattas som särskilt anstötligt för
också vår tids judar i den judiska staten
Israel. Syftet var alltså inte, som JK hävdar,
att med illasinnat utvalda bibelcitat uttala
"nedsättande omdömen om den judiska
folkgruppen", utan syftet var att efterforska orsakerna
till att Nya Testamentet väcker sådan
anstöt bland Israels judar att den israeliska
koalitionsregeringen utrensar och fördömer Nya
Testamentet ur principiell religiös synpunkt.
Därefter såg Radio Islam som sin uppgift att
påvisa detta med adekvata bibelcitat,
åtföljda av förtydligande kommentarer.
Någon annan metodik står inte till buds
för den undersökande och seriösa
journalistiken.
* JK har uppenbarligen inte med erforderlig observans
studerat Radio Islams programinslag, när han
påstår att de anförda bibelcitaten
skulle åsyfta även "nutidens judar". Redan
från början - efter citaten från
Matteusevangeliet, 23 kapitlet, verserna 23-33, och
Johannesevangeliet, 8 kapitlet, verserna 37 och 44 -
noteras särskilt i den därpå
följande kommentaren: "Alltså, Jesus
fördömer sin samtids judar som hårdnackat
höll fast vid sin judendom ..." Här sägs
sålunda klart att de i dessa evangelietexter
omtalade händelserna och omdömena berör
judarna på Jesu tid och dessutom endast de judar i
det dåtida Judeen som höll fast vid den
judiska lagtroheten och formalismen som Jesus gick till
storms mot. Följaktligen handlar det inte om
vår tids judar som utgör en synnerligen
heterogen befolkningsgrupp spridd i många
länder på flera kontinenter!
* Till yttermera visso betonas detsamma i programmet i
den därpå följande kommentaren: "I alla
de fyra evangelierna i Nya Testamentet omtalas att det
var de ledande samtida judarna som ville döda Jesus
..." Alltså, de ledande judarna på Jesu tid
som befattade sig med honom för över 1 900
år sedan, inte vår tids judar! För
människor med normala
förståndsgåvor finns här inga
möjligheter till missförstånd.
* Alla de följande långa citaten från
evangeliernas texter berättar den välkända
historien om hur Jesus dömdes enhälligt till
döden av judiska Stora Rådet i Judéen
under en storm av smädelser och även
handgripligheter utan att några verkliga bevis
på hans föregivna brott kunde företes,
hur sedan de judiska rådsherrarna sökte
övertala den romerske ståthållaren
Pontius Pilatus att låta romarna verkställa
dödsstraffet genom korsfästelse, hur Pilatus
envetet spjärnade emot men till slut - efter
hotelser att anmäla honom till kejsaren i Rom -
föll till föga och beslöt villfara de
enträgna judiska rådsherrarnas begäran.
Här är det sannerligen inte fråga om
några "ur sitt sammanhang lösryckta citat
för att ge en skev bild av judendomen och den
judiska folkgruppen", som JK gör gällande, utan
här ges i ett adekvat koncentrat en bild av
händelseförloppet sådant det skildras i
evangelierna som torde vara välbekant för varje
litterat och elementärt bibelkunnig person.
* Ett intressant spörsmål är
varför samtidens ledande judar i Judeen (flertalet
judar bodde redan på Jeus tid utanför
Judéen, i Alexandria, på Cypern, i
Mesopotamien, i Mindre Asien, även i själva
Rom) var så ivriga att låta romarna
verkställa dödsstraffet som de själva hade
dömt Jesus till. Varför lät de inte
själva verkställa dödsstraffet, när
de i egna angelägenheter hade autonomi och kunde
verkställa det genom stening som med den förste
kristne diakonen i Jerusalem, Stefanus (vilket omtalas i
Nya Testamentets Apostlagärningarna)? I den
religionshistoriska litteraturen är detta ämne
ganska ofta behandlat, så till exempel i den tyske
religionshistorikern Josef Binzlers även till
svenska översatta bok Dödsdomen mot Jesus
(Diakonistyrelsens förlag, Stockholm 1960, med
förord av Uppsalaprofessorn Harald Riesenfeld, som
var en av experterna i Bibelkommissionens
nyöversättning av Nya Testamentet
häromåret). I Radio Islams program ansluter vi
oss till professor Binzler genom att besvara denna
fråga med hänvisning till ett explikativt
ställe i den judiska lagen, i Femte Moseboken, 21
kapitlet, verserna 22 och 23. Detta är en relevant
förklaring, alls inte någon illasinnad eller
missriktad infamitet riktad mot dagens judiska
folkgrupp.
* Efter denna sammanfattande redovisning av relevanta
texter i Bibeln, främst från Nya Testamentet,
summeras ett svar på själva huvudfrågan
som ställdes i programmets inledning, nämligen
frågan varför Nya Testamentet väcker
sådan uppenbar anstöt bland dagens judar i
Israel att den israeliska regeringen anser sig
föranlåten att ingripa med censur och
fördömande uttalanden som inte bara flagrant
bryter mot religionsfriheten med vederbörlig respekt
för främmande trosbekännare utan även
måste skada Israels ofta redan ömtåliga
relationer med kristna västerländska stater.
Svaret anges i programmet: "Att det föreligger en
skarp motsättning mellan judendomen och
kristendomen, det framgår i alla händelser
mycket klart av Nya Testamentet." (s.8, JKs avskrift) Att
sedan vissa kristna - både enskilda och samfund -
vill se saken på ett annat sätt genom att
lyfta fram vissa andra bibelcitat, må vara
teologiskt mer eller mindre acceptabelt men är
likväl i detta sammanhang skäligen irrelevant
som svar på själva huvudfrågan
varför det officiella Israel förbjuder och
religiöst förkastar Nya Testamentet.
* I slutet av denna framställning om Nya
Testamentet i Radio Islams anmälda program
föregrips JKs anmärkningsvärda "dom" mot
Radio Islam utan väckt åtal och
rättegång, nämligen när vi
säger: "Det återstår att se om Radio
Islam i det kristna Sverige, där man respekterar
religionsfriheten, skall dömas för antisemitism
eller judehets, när vi ordagrant citerar ur de
kristnas bibel, Nya Testamentet. I så fall är
det tydligen den sionistiska makten att tolka lagarna som
gäller i Sverige ... att det är sionisterna som
dikterar villkoren i detta land." Detta är
hårda ord. Men har de inte visat sig vara riktiga i
detta fall? Den sionistiske aktivisten Per Ahlmark
säger mycket belåtet i en intervju i
Sydsvenska Dagbladet den 31 mars efter JKs utfall mot
Radio Islam: "Det är viktigt att få en
myndighet med sig, och JK är ju en tung instans som
nu fått upp ögonen." När JK tidigare helt
friade Radio Islam, var det annat ljud i skällan.
Då förklarade Per Ahlmark i korus med sina
sionistiska meningsfränder att JK var skumögd,
ingenting begrep och en samhällsfarlig dåre.
Men nu har alltså JK fått "upp ögonen"
efter alla de energiska påtryckningar från
framstående sionister, också hitkallade
ända från USA efter Per Ahlmarks
konsultationer i New York med Elie Wiesel och Israels
FN-ambassadör (se Expressen den 20 oktober 1987)!
Kan detta tolkas på annat sätt än att JK
böjt sig för de starka sionistiska
påtryckningarna och därmed satt både
sitt höga ämbete och rättssäkerheten
i fara?
* Det bör tilläggas att också i slutet
av programmets framställning av Nya Testamentet
betonas att bibelcitaten avser de samtida judarna: "Jesus
och aposteln Paulus har sagt så vanvördiga
sanningar om sin samtids judar/sionister". Om vår
samtids sionister - drygt 1 900 år efteråt -
känner sig illa berörda av dessa evangeliska
uttalanden av Jesus och av Paulus i dennes brev i Nya
Testamentet, så måste detta rimligen vara
något som vår tids sionister måste
göra upp med Jesus och Paulus eller möjligen
med de kristna kyrkor och samfund som inhämtar sin
lära och tro från Nya Testamentet och sprider
den bland allmänheten, inte något som dessa
sionister i vår tid kan förebrå Radio
Islam med krav på att nedtysta oss när vi
endast korrekt citerar från Nya Testamentet med
förtydligande kommentarer. Är man ute efter att
utrensa alla misshagliga ställen i Bibeln,
också när de utgör omistliga element och
ledtrådar i Nya Testamentets berättelser,
högspänd dramatik och förkunnelse? Detta
innebär införande av statlig censurmyndighet
med ytterst långtgående befogenheter att
strypa både kulturarvet och åsiktsfriheten. I
totalitära stater förekommer ju sådant,
vilket inte anses vara särdeles
föredömligt ur demokratisk synpunkt.
Själva metoden för dylika utrensningar beskrivs
ingående av George Orwell i dennes lika kända
som skrämmande framtidsroman från 1948,
"1984", i det s k Sanningsministeriet, som i själva
verket är ett Lögnministerium (vilket ingen
får säga högt av rädsla för den
allestädes närvarande STOREBROR). Är det
ett dylikt sanningsministerium som föresvävar
de nitiska JK-anmälarna av Radio Islam och nu
även själve JK. Ett sionismens
sanningsministerium för historie- och
nyhetsförvanskning, också för
vederbörlig utrensning av farliga eller allmänt
misshagliga uttalanden i Bibeln liksom i annan litteratur
också den klassiska som Shakespeares Köpmannen
i Venedig (juden och procentaren Shylock är
osympatisk, även om han
är tragisk), Voltaires Essai sur les meurs et
I'esprit des nations (där judarna avfärdas som
ojämförligt grymma och barbariska), Immanuel
Kants Die Religion inerhalb der Grenzen der blossen
Verruft (där judendomen förklaras vara
"världens pestsmitta"), Schopenhauers Parerga und
Paraltpomena (där judarna blankt avfärdas som
"lögnens stora mästare"), Nietzsches Zur
Genealogie der Moral (där det heter att "judarna
är ett den tillbakaträngda prästerliga
hämndlystnadens folk"), Martin Luthers
förbittrade sista skrifter Vom Scbem Hamphoras och
Die Juden und ihre Lugen och Karl Marx' uppsats Om
judefrågan (där judendomen avfärdas som
en besatthet av guld och girighet) ... Skall all denna
och mängder av annan klassisk litteratur,
däribland Anatole France's mest lovprisade
mästerverk Drottning Gåsfot (där juden
Mosaide skildras som den mest infernaliska skurk),
utrensas ur litteraturen? Eller vad är avsikten?
Det synes uppenbart att judendomens ledande
representanter i dagens Israel betraktar den kristna tron
och läran som djupt anstötlig och farlig -
liksom det är lika uppenbart att Israels
koalitionsregering med dess breda väljarunderlag har
fogat sig därefter och i gärning gjort samma
bedömning. I Jerusalem Post International Edition
(26 February -3 March, 1984, s. 22) rapporteras att
"Israels sefardiska och askenasiska överrabbiner
enhälligt fördömde kristna
missionärer och beslöt att det är
förbjudet för judar att ha något att
göra med sådana". I världspressen har vid
flera tillfällen också rapporterats att
troende judar i Israel, särskilt ortodoxa,
gått till fysiska angrepp på kristna - liksom
ännu oftare på muslimer - och trängt in i
de kristnas församlingshus - liksom i moskéer
- och ofredat de bedjande, i några fall har dessa
judar bränt ned kristna församlingslokaler utan
att drabbas av några straffpåföljder.
Israels premiärminister Yitzhak Shamir höll
på långfredagen i år ett brandtal
utanför Betlehem på den Israelockuperade
Västbanken, där han nedlåtande
förklarade att "de där nere", d v s
palestinierna, "till dem säger vi från denna
höjd och från ett tusenårigt perspektiv
att de inte är förmer än gäshoppor".
Detta vanhelgande förakt av palestinska
medmänniskor (vilkas land man erövrat och vilka
man ständigt skändar och misshandlar) vittnar
om en sådan inhuman arrogans
att det svårligen kan överträffas.
Tidigare har emellertid Israels ÖB, Rafael Eytan,
kallat palestinierna "kackerlackor" (SvD,2 april 1988).
Tidigare har förre israeliske premiärministern,
Menachem Begin, kallat palestinierna för "den
plåga som tidigare omnämnts i Bibeln", varmed
han liksom senare Shamir torde åsyfta de sju
"plågor" som Israels Gud sände över
Egypten, däribland gräshoppssvärmar (2
Mos. 10;12-15). Här har vi i åratal fått
höra, främst av judiska överlevande
från "Förintelsen", att nazisternas
förintelse av judar föregicks av antisemiternas
föraktfulla och hätska språkliga
tillvitelser mot judarna: att den som börjar med att
kalla ett visst folk för parasiter eller ohyra
slutar med att övergå från ord till
handling och utrotar den förment plågsamma
ohyran. Rabbinen och överstelöjtnanten i
israeliska armén, Abraham Avidan, har till exempel
förklarat att enligt gällande judisk lag,
halascha, är det fullt tillåtet för den
israeliska armen att "döda även goda civila
bland icke-judar". (David Shacham: Al-Hamishmar Chotam
supplement, Jerusalem, 28 mars 1975, citerat av prof.
Israel Shahak: Begin and Co., Jerusalem, sept. 1977,
s.70). Rabbinen Schlomo Ritskin, som anses tillhöra
den moderata falangen bland de judiska bosättarna
på Västbanken, sade i sitt hälsningstal
till premiärminister Shamir på
långfredagen: "Vi utkämpar ett trefrontskrig:
mot araberna, mot massmedia och mot antisemiterna." (SvD,
2 april 1988).
* Det synes alldeles uppenbart att den israeliska
regimen har fogat sig efter också de mer fanatiska
rabbinernas påbud och krav och att därmed ett
slags militant judisk teokrati, påminnande om de
krigiska mackabeernas (vilkas grymma och blodbesudlade
herravälde omtalas i Mackabeer-böckerna i Gamla
Testamentets apokryfer), alltmer befästs i vår
tids Israel. Ursprunget och förebilden i Torah, de
fem Moseböckerna i Gamla Testamentet. Det är av
största vikt - och fullt relevant - när man
skall försöka förklara de aktuella
förhållandena i vår tids Israel med dess
skändliga behandling av palestinierna, som är
både muslimer och kristna, att här
framföra skarp kritik mot Israels ingrepp mot
religionsfriheten - och inte bara mot de fysiska
övergreppen. Detta måste vara fullt legitim
samhällskritik och har självfallet inget att
göra med den (övervägande
välassimilerade) judiska folkgruppen i
Sverige. Om vissa medlemmar av denna judiska folkgrupp i
Sverige tar anstöt av denna kritik, kan detta inte
innebära annat än att dessa solidariserar sig
med den fanatiska intoleransens Israel och att de
därmed är principiella fiender till tolerans,
religionsfrihet och upplyst demokrati, vilket måste
stå för dem, inte för Radio Islam som
är anhängare av tolerans, religionsfrihet och
upplyst demokrati!
Vad beträffar den andra avdelningen i det
anmälda programmet i Radio Islam, det som behandlar
De sju dödssynderna och judendomens Torah (den
judiska lagen och läran som omfattar de fem
Moseböckerna i Gamla Testamentet), så upprepas
inledningsvis rapporten från det israeliska
utbildningsministeriet att "Gamla Testamentet kommer
från Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av
människor och att de därför inte är
likvärdiga". (s. 9) Med judendomen avses här
vissa bärande inslag i just Gamla Testamentet,
judendomens Bibel, eftersom allt däri "kommer
från Gud", också enligt den israeliska
koalitionsregeringen, inte endast från vissa
rabbiner eller från en eller några judiska
trossamfund. Israels koalitionsregering, bestående
av de två stora politiska blocken, representerar ju
den övervägande majoriteten av Israels judiska
befolkning.
JK hävdar i sitt fällande utslag mot Radio
Islam att detta närradioprogram är
"tendentiöst: att citaten skapar, lösryckta ur
sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt
min (JKs) mening en skev bild av judendomen och av den
judiska folkgruppen". Denna lika försåtliga
som grundlösa beskyllning måste bestämt
avvisas. De återgivna bibelcitaten är
självfallet tendentiösa i den meningen att de
är valda för att tydliggöra den
bärande förkunnelsen och moraluppfattningen,
vilket är även vetenskapligt fullt befogat. Men
dessa bibelcitat är infe tendentiösa i den
mening som JK här lägger in i ordet: de är
inte valda för att framställa "en skev bild av
judendomen och den judiska folkgruppen", eftersom det i
Gamla Testamentet inte finns några motbilder, inte
finns något som klart och entydigt motsäger
vad som framkommer i de återgivna bibelcitaten -
annat än enstaka uttalanden som endast kan ge just
en skev helhetsbild av den
gammaltestamentliga judendomen. Senare tillkomna
teologiska spetsfundigheter och mer eller mindre
godtyckliga omtolkningar av de bärande
textställen som Radio Islam återgivit är
i sammanhanget irrelevanta ur sanningens synpunkt.
* Radio Islam utmanar härmed JK att återge
relevanta citat från Torah som motsäger eller
bara modifierar de i programmet återgivna citatens
klara innebörd om De sju dödssynderna
(högmod, avund, vrede, lättja, vällust,
girighet och frosseri). Så länge JK inte kan
eller vill besvära sig med att göra detta -
faller hela denna anklagelse mot Radio Islam platt till
marken. För övrigt bör än en
gång betonas att kritiken i Radio Islams
anmälda program gäller judendomen som
sanktionerats av Israels koalitionsregering, inte "den
judiska folkgruppen", som ju omfattar personer av de mest
skilda åskådningar, därav många
ateister för vilka att religion, särskilt
kanske judendomen, är förhatlig eller totalt
främmande och likgiltig. Särskilt
framhålls också i programmet att kritiken
avser "den mosaiska judendomen" (s. 19) och att den
"på Jesu tid förvaltades av
sadducéerna, översteprästerna och
fariseerna och som räknas till den nutida
judendomens läromästare" (s. 20). Ledande
rabbiner i vår tid har betygat detta. Vill och kan
JK gendriva detta, så torde JK komma i konflikt med
judendomens främsta representanter i Israel, USA och
övriga världen, inklusive överrabbinen
Morton Narrowe i Stockholm!
* Eftersom hela Gamla Testamentet och inte bara Torah
(de fem Moseböckerna) sanktionerats av Israels
koalitionsregering ("kommer från Gud"), så
är det helt legitimt att Radio Islam med sitt starka
engagemang för de fördrivna och förtryckta
palestinierna och kritik av ockupations och
världsmakten Israel, kritiskt granskar Gamla
Testamentet, också Psaltaren, den judiska
sång- och böneboken och de s k historiska
böckerna som Gamla Testamentet och Andra
Samuelsboken och därur återger vissa relevanta
citat för att visa hur den i Israel än i dag
lovprisade "hjältekonungen David" for fram mot
ammoniterna ("Ammons barn"), som bebodde Kanaans land,
alltså just Palestina och det nuvarande Israel, i
synnerhet som vår tids palestinier fått
plågsamt och tragiskt erfara
hur vår tids sionistiska judar, som räknar sig
som ättlingar och arvtagare till Davids israeliter:
ammoniterna mördades metodiskt och kallblodigt
för att sedan förintas i eld av Davids Israel
(2 Sam. 12:29-31), medan Ben-Gurions, Begins och Shamirs
Israel har med våld och terror fördrivit
bortåt 750 000 palestinier från deras urgamla
hembygder i samband med den judiska staten Israels
utropande 1948 och sedan diskriminerat, förtryckt,
skändat och misshandlat kvarvarande palestinier. Att
det här finns ett djupgående ideologiskt
samband mellan den sanktionerade gammaltestamentliga
judendomen och det militant sionistiska Israels politik
har ingående dokumenterats av professor Israel
Shahak, som grundat och leder Kommitten för
mänskliga rättigheter i Israel - så till
exempel kan vi hänvisa till Shahaks även till
engelska översatta antologi BEGIN AND C.O. AS THEY
REALLY ARE. I denna dokumentationssamling redovisas hur
många militant ortodoxa judiska rabbiner i stor
omfattning också är högre officerare i
Israels armé och bedriver en rent
bibelfundamentalistisk propaganda för de israeliska
officerarna och soldaterna - detta har vi refererat i ett
annat program i Radio Islam.
Det är signifikant att JK helt
förbigår det senare inslaget i det
anmälda programmet i Radio Islam, där vi
dokumentärt belyser det nära samröret
mellan ledande sionister och antisemiter och även
med det nazistiska Tyskland. Redan den politiska
sionismens grundare och förste ordförande
för Världssionistiska Organisationen, dr
Theodor Herzl, betygade ofta att antisemiterna var
sionismens nyttigaste välgörare. Och redan kort
efter Hitlers maktövertagande 1933 samarbetade
sionister i Tyskland och det dåtida Palestina med
ledande nazister. Så sent som 1941, alltså
under andra världskriget, uppvaktade en sionisisk
deputation den tyske militärattachen i Ankara och
anhöll om ett vapenbrödraskap mellan
sionisterna och det nazistiska Tyskland - för att
bekämpa Storbritannien som då var mandatmakt
över Palestina! Här är det i hög grad
modern historia om sionismen som belyses. Skall JKs
fördömande av Radio Islams program tolkas som
att det är förbjudet att beröra vissa
känsliga historiska fakta, när de på
något sätt kan misshaga sionisterna? Hur
överensstämmer i så fall
detta med JKs bedyranden i bland
annat P1s Kanalen den 31 mars 1988 att "det är
viktigt med en fri och öppen debatt"? Och när
JK manar Radio Islam att undvika att beröra den
på Gamla Testamentet grundade sionistiska ideologin
(Israel skulle aldrig finnas utan Bibelns Gamla
Testamentet), innebär då inte detta att JK
låter JK-ämbetet förvandlas till en
kamouflerad censurinrättning som gör allt JKs
lovprisande av yttrandefriheten till en grym fars?
***
Nästa
sida
|