|
27
SKALL
VI LITA PÅ
VAD SIONISTLEDARE HAR
SAGT?
Den politiska världssionismens grundare och dess
förste ordförande Theodor Herzl säger i
sin bok Den judiska staten, som först utkom på
tyska i Leipzig 1896, Der Judenstaat, på sidan 25
följande:
"Vårt undre skikt proletariseras till
omstörtare och bildar alla revolutionära
partiers underofficerare och samtidigt växer
vårt övre skikts fruktansvärda
penningmakt."
Den i Paris utgivna judiska tidningen Le Peu le Juifs
skrev på ledande plats den 8 februari 1919,
alltså två år efter bolsjevikernas
Oktoberrevolution 1917, och ett år efter den av de
två judarna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht
ledda Spartakistrevolutionen i Berlin och samma år
som den av judarna Kurt Eisner, Ernst Toller, Erich
Mühsam, Levien och Levine igångsatta
revolutionen i Bayern med upprättandet av en
"rådsrepublik" efter sovjetisk modell och som juden
Bela Kun gjorde revolution i Ungern - då skrev Le
Peuple Juifs följande:
"Världsrevolutionen, som vi nu upplever, är
helt och hållet vårt verk. Denna revolution
kommer att befästa den judiska rasens
herravälde över alla andra raser."
Och den sionistiska världsorganisationens ledare
och sedermera den judiska staten Israels förste
statspresident, Chaim Weizmann, höll år 1920
ett tal i Jerusalem om "Den judiska renässansens
skönhet", som sedan återgavs i den judiska
tidningen Jiidische Rundschau, nr 4, som utgavs i Berlin
samma år.
Där skrev sionistledaren Chaim Weizmann
följande om hur Balfourdeklarationen år 1917
tillkom. Där den engelske utrikesminisiern Arthur
Balfour lovade judarna "ett nationalhem i Palestina".
Chaim Weizmann sade:
"Vi uppnådde deklarationen - alltså
Balfourdeklarationen - inte genom underverk utan genom
ihärdig propaganda, genom
oupphörliga bevis på vårt folks
livskraft. Vi sade till de tongivande politiska ledarna i
världen: - Vi kommer till Palestina antingen ni vill
det eller ej. Ni kan påskynda vår ankomst
eller fördröja den, men det är bättre
för er att hjälpa oss att komma dit, ty annars
kommer vår uppbyggande kraft att förvandlas
till en förödande kraft, vilken kommer att
få hela världen att jäsa."
Alltså, den världssionistiska
organisationens ledare använde sig av exakt samma
metod som alla gangsterledare och maffialedare:
utpressning för att få igenom sina krav. Om
inte dåtidens mäktigaste staters ledare
tillmötesgick sionisternas krav på att
få Palestina, så hotade sionisterna med att
mobilisera den judiska befolkningen i förödande
uppror och revolutionära jäsningar. Att
sionistledarna verkligen menade allvar kunde de senare
visa med Oktoberrevolutionen i Ryssland, revolutionerna i
Tyskland och Ungern, där judar i stor omfattning var
både anstiftare och ledare. Att det verkligen var
övervägande judar och inte ryssar som genomdrev
och sedan till egen fördel utnyttjade
bolsjevikrevolutionen i Ryssland, är historiskt
väl bestyrkt. Robert Wilton, den välansedda
brittiska tidningen The Times korrespondent i Ryssland
sedan många år, uppskattade antalet judar
bland sovjetregeringens ledande kommissarier under Lenins
tid till "över 90%" - Se Wiltons bok Romanoffs sista
dagar, som utgavs i London 1920, sid. 27-28, 81, 118-119,
127, 147-148. Också under Stalin dominerade judarna
bland Sovjets ledare: år 1936 var av 59 medlemmar i
Centralkommittén 56 judar, och alla Sovjets
ambassadörer - utom den i London -var judar. London
Times Europakorrespondent, Douglas Reed, skrev i sin bok
Dårskapens marknad 1938, att Sovjets
censurmyndigheter till hundra procent bestod av judar
ännu år 1935. Fram till slutet av 30-talet var
Sovjet judiskt behärskat.
Till detta kommer att ledande samtida sionister och
sionistiska tidningar som Jewish Chronicle i London den 4
april 1919, The American Hebrew den 9 oktober 1929 och Le
Droit de vivre i Paris den 5 december 1935 på
ledande plats uttryckte sitt fulla stöd för och
gillande av bolsjevik revolutionen och Sovjetsystemet.
Den sionistiska kritiken av Sovjet kom först sedan
den sionistiska staten Israel hade bildats och
konsoliderats och när Sovjet inte ville släppa
alla sina judar till Israel och förlora en
mängd kvalificerade judiska tekniker och andra
högutbildade akademiker.
Fakta är fakta, även när de är
synnerligen obehagliga för sionisterna och deras
propaganda.
Nästa
sida
|