Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
71
HUR
DEN JUDISKA
LOBBYN
SKAFFAR SIG
MAKT
Får man säga att sionistiska intressen till
stöd för den sionistiska inkräktarstaten
Israel utövar stor makt och har stort inflytande
över svensk opinionsbildning utan att man då
genast skall avfärdas som "antisemit" och
"jude-hatare"?
Frågan är: Vad är sanning? Är det
sant eller osant att sionistiska intressen har stor makt
och stort inflytande över svensk opinionsbildning?
Det är denna fråga som sionisterna och Israel
söker dölja - till varje pris. Opinionsbildning
utövas av skola, massmedia och litteratur
(bokutgivning).
I den svenska skolans läromedel, som rättar
sig efter Skol-överstyrelsens allmänna
direktiv, försvaras Israel som en kämpande
demokrati med "rätt att existera som stat för
det judiska folkets strävan efter en egen stat". Att
det verkligen förhåller sig så,
går lätt att övertyga sig om efter en
granskning av skolans läromedel under de senaste 30
åren. I skolan är sålunda undervisningen
genomgående proisraelisk och prosionistisk,
även om visst utrymme ges för palestiniernas
trängda situation på Västbanken och Gaza.
Men att hela det nuvarande Israel är en
erövrarstat, en judisk stat som lagt beslag på
palestiniernas land med våld och terror, det
framgår inte klart i flertalet av skolans
läromedel.
Vad så gäller massmedia - Sveriges
Television, Sveriges Riksradio och tidningspressen -
så kan man tryggt påstå att massmedia i
stort ställer sig bakom själva den judiska
staten Israel som något rättfärdigt och
nödvändigt men att Israels ockupationspolitik
på Västbanken och i Gaza ofta kritiseras. Att
Israel är en rasistisk stat som systematiskt och
målmedvetet diskriminerar palestinierna också
i själva Israel som ett led i den sionistiska
ideologin och politiken, det framgår endast
sällan i svenska massmedia,
utan skylls på vissa s k högerpolitiker
som tidigare Begin och numera på Shamir och Sharon,
tillhörande likudblocket. Att också de ledande
israeliska socialdemokraterna alltifrån Ben-Gurion,
Golda Meir och till Yitzhak Rabin och Shimon Perez
också är av denna uppfattning, det söker
man vanligen förtiga.
De största dagliga tidningarna i Sverige som
Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet och Expressen
är i stort mycket Israelvänliga, även om
man inför kritiska reportage, åtminstone i DN
och Svenska Dagbladet. Någon djupare analys av
sionismen och den sionistiska staten Israels verkliga
avsikter och karaktär ger man dock inte -
uppenbarligen för att skydda staten Israel som
sakrosankt och även för att inte såra
Israels röststarka och ytterst känsliga
vänner inom den sionistiska lobbyn i
Sverige.
Israels verkliga ansikte, sådant det
framträder i den hebreisk-språkiga pressen -
inte i den för utlandet avsedda
engelsk-språkiga Jerusalem Post - förmedlas
sällan eller aldrig i den svenska pressen eller i
svenska etermedia. Grundaren och ledaren för De
Mänskliga Rättigheternas Kommitte i Israel,
professor Israel Shahak, är så gott som helt
okänd i Sverige, trots att han är en ytterst
flitig författare som dokumenterat vad han kallar
"nazifieringen av hela det israeliska
samhället".
Faktum är att i stort är den judiska pressen
i Israel mera frispråkig och kritisk till sionismen
och det israeliska samhället än vad den svenska
pressen är.
Om vi så vänder oss till litteraturen i
ämnet, så kan man konstatera att den
palestinska litteraturen - som blommar i exil -
sällan eller aldrig utges, medan de svenska
bokförlagen utger mängder med judisk och
israelisk litteratur. En lärd och skarpsinnig
palestinsk författare som Edward Said, professor i
USA och utbildad vid amerikanska universitetet i Beirut,
är okänd i Sverige. Kända antisionistiska
judiska författare som Israel Shahak, Moshe Menhuin,
rabbinen Elmer Berger, Alfred Lilientahl, Maxime
Rodinsohn och Walter Lehn är också okända
i Sverige och har aldrig fått
sina böcker översatta och utgivna i
Sverige. Alfred Lilientahls magnum opus, det över
800 sidor väldokumenterade verket The Zionist
Connection, som i detalj redovisar den sionistiska
lobbyns omfattande och hänsynslösa verksamhet i
västvärlden, främst i USA, är inte
bara outgiven i Sverige, inga av våra
debattörer tycks känna till verket och
förstår därför inte varför
supermakten USA nära nog reservationslöst
stöder Israel. Det är också typiskt
för den proisraeliska stämningen i svenska
media, att man senare även förbigick med total
tystnad den amerikanske kongressmannen Paul Findleys i
USA uppmärksammade bok om den judiska lobbyn They
Dare To Speak Out - De vågar tala ut - ända
tills DNs mångårige
Mellanösternkorrespondent Åke Ringberg i sin
bok Blodet i Beirut nyligen berättade om Findleys
bok - och typiskt är också att Expressens
utrikesredaktör Ernst Klein därmed
avfärdade Åke Ringberg som "antisemit". Att
bara omnämna fakta, att det finns en mäktig och
inflytelserik judisk lobby som verkar för Israel
räcker för att Klein skall brännmärka
vederbörande som "antisemit". Som Per Gahrton
tidigare sagt här i Radio Islam är detta
fullständigt absurt och ett gement försök
att strypa åsiktsfriheten och
informationsfriheten.
Även om den judiska lobbyn i Sverige inte är
lika stor och omfattande som i USA, så är den
ändå mycket aktiv och inflytelserik. Varje
försök att analysera och fastställa vad
sionismen verkligen är, en judisk nazism,
väcker alltid samma våldsamma protester och
anklagelser för "antisemitism" och en "vilja att
ånyo förinta judarna" - med påföljd
att massmedia blir skrämd från vettet och
rättar sig i stort efter sionisternas
önskemål. Varje försök att
klarlägga att den judiska staten Israel är en
brutal rasistisk stat av samma skrot och korn som
rasåtskillnadens Sydafrika väcker samma
våldsamma protester från sionistiskt
håll, varvid massmedia tonar ned kritiken och
nöjer sig med att tala om "beklagliga israeliska
övergrepp som dock inte får leda till att vi
överger Israel som har rätt till säkra
gränser", alltså precis som sionisterna
önskar, då de är livrädda för
sanningen om sionismen och Israel, eftersom detta kan
leda till en framväxande opinion som kräver
bojkott av Israel på samma sätt som opinionen
mot Sydafrika lett till en världsomfattande bojkott
av Sydafrika.
Nästa
sida
|