Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
69
DEN
JUDISKA LOBBYN I USA
För att förstå
hur det sionistiska Israel kan bestå som det
palestinska folkets förtryckare måste man
förstå USAs stöd till detta
Israel.
Kraftfull USA-judisk lobby för Israel styr
politiker och generaler - så lyder rubriken
på en synnerligen intressant artikel i Herald
Tribune av den 7 juli 1987. Där avslöjas hur
ofantligt mäktiga sionisterna är i USA. Svenska
massmedia klarlägger sällan eller aldrig detta.
Så här skriver Herald Tribune i svensk
översättning: Den proisraeliska lobbyn i
Washington har år för år bara blivit
allt större, alltmer utstuderad och allt
mäktigare. Det är den starka kraft som skapar
och dirigerar USAs politik i Mellanöstern.
Denna proisraeliska lobby går under den formella
benämningen American Israel Public Affairs Committee
(AIPAC) eller Amerikansk-Israeliska kommitten för
offentliga frågor. Den bedriver sin verksamhet i
ytterst välbevakade kontor strax norr om Capitolium,
den amerikanska kongressbyggnaden. Organisationen har
tillskansat sig makt att påverka varje
presidentkandidats val av sina närmaste medarbetare
och att stoppa så gott som varje amerikansk
vapenförsäljning till arabiska länder.
Dessutom förmedlar AIPAC de flitiga kontakterna
mellan Pentagon, det amerikanska
försvarshög-kvarteret, och den israeliska
armén.
AIPAC konsulteras kontinuerligt av USAs
utrikesdepartement och av den amerikanske presidentens
rådgivare i Vita huset. Också senatorer,
kongressledamöter och generaler konsulterar
ständigt AIPAC - så att Israels intressen inte
åsidosätts i viktiga frågor.
Det bör observeras att AIPAC är en
amerikansk lobby, inte en israelisk - och det uppges
från AIPAC att dess betydande ekonomiska resurser
kommer från enskilda amerikanska bidragsgivare. Att
denna organisation som helt verkar för Israels sak
kan påräkna ett så omfattande politiskt
stöd i USA beror på det reservationslösa
stödet för Israel inom
Reagan-administrationen, kongressen och den allmänna
opinionen i USA. Därav den avund som konkurrerande
lobby-grupper känner, främst de experter
på Mellanösternfrågor som skulle vilja
stärka banden mellan USA och provästliga
araber.
"AIPAC förvränger så gott som
geramgående sakfrågorna", säger en
talesman för USAs utrikesdepartement. "Folk
besvärar sig inte med att vilja förstå
att det kan föreligga olika ståndpunkter och
valmöjligheter. Har de en gång fastnat i
föreställningen att Israels sak är
rättfärdig, överger de inte denna
ståndpunkt, även om det finns aldrig så
välgrundade skäl att ifrågasätta
denna inställning." En f d högre
tjänsteman i Reagans rådgivarstab i Vita huset
har kommit till en annan slutsats. "Även om AIPAC
var en faktor att ta hänsyn till, uteslöt man
inte att ta andra hänsyn innan man fattade sina
beslut", menar denne. "Jag känner inte till
något fall, när AIPAC fällde
avgörandet, åtminstone inte i den analytiska
fasen. Det större inflytandet tycks vara på
högre nivå."
Den israeliska lobbyn AIPAC laddar upp för fullt
inför 1988 års presidentval. Redan 16
månader före 1988 års val hade
nästan alla presidentkandidater redan
sammanträffat med representanter för AIPAC och
blivit vederbörligen intervjuade om sin
inställning till Mellanösternfrågan och
försetts med en röd, vit och blå
märkning, enligt denna organisations
verkställande direktör Thomas A Dine: - Det
är något som vi tar mycket allvarligt,
säger Mr Dine i en intervju. Det är en del av
det politiska mandatet, tillfogar han. Innan en
presidentkandidat håller ett offentligt tal,
tillfrågar han oss hur detta kan uppfattas bland
judarna, som man under inga omständigheter vill
stöta sig med. Några kontrollerar hur AIPAC
reagerar på folk som kandiderar på
befattningar inom utrikesdepartementet. Dine vill inte
uppge några namn men säger att en av
presidentkandidaterna ringde upp AIPAC och sade: "Jag ska
snart hålla ett offentligt tal och jag är
intresserad av att anställa en viss person som
ledande man i min presidentkampanj, men vill först
veta vad ni anser om honom, innan jag bestämmer mig
för att anställa honom." "Ger ni honom
klartecken?" "Ja", svarade AIPAC-chefen Dine.
Några tidigare högre
regeringstjänstemän anklagar AIPAC för att
föra en alltför hårdhänt taktik. En
av dem (som bad att inte bli identifierad) berättade
om en brevkampanj till ett universitet som inbjudit honom
som talare, där AIPAC och andra judiska
organisationer i USA anklagat honom som fientlig till
Israel. Universitetsledningen utsattes för starka
påtryckningar att förhindra honom att tala men
motstod dessa censurförsök. Några
personer blev illa berörda och fruktade för
sina karriärmöjligheter. Och därpå
fann han det vara lämpligast att avstå
från att hålla sitt tal, eftersom "man
ogärna vill ställa till med obehag för
människor som siktar på sin framtida
karriär".
Kanske överskattas AIPACs styrka och betydelse -
det menar i varje fall en högre tjänsteman i
Vita huset som har nära förbindelser med olika
judiska organisationer.
Många politiker har fått det bestämda
intrycket att denna lobby för Israel avgör
vilka presidentkandidater som är passande och vilka
utrikespolitiska medarbetare de skall ha i utbyte mot de
pengar som kan ställas till deras förfogande.
AIPAC-direktören Dine säger att alla lobbyns
medlemmar - underrättas om de olika
presidentkandidaternas inställning till Israel efter
en graderad skala och att de på grundval därav
vet vilka presidentkandidater som är värda att
ekonomiskt understödja, varvid även med AIPAC
samverkande proisraeliska lobbygrupper
underrättas.
AIPAC har länge haft ett rykte om att stå
bakom den organiserade arbetarrörelsen och
fackföreningarna i USA. Detta framhåller Bob
Beckel, som var den demokratiske president-kandidaten
Walter Mondales kampanjledare i 1984 års
presidentval. Men samtidigt har AIPAC visat sig ha stor
förmåga att få grepp om också
arbetsgivarna och deras intresseorganisationer med
påföljd att en majoritet av både
senatens och kongressens medlemmar tar största
hänsyn till AIPAC. I dag anses dess inflytande vara
större än nagonsin. Under Reagans presidenttid
har den amerikanska regeringsadministrationen
helhjärtat stött Israel, vilket många
betraktar som en stor triumf för AIPACs skickliga
lobbyverksamhet: AIPACs medarbetarstab är ytterst
skickliga och mycket hängivna Israels sak i
välorganiserade PR-aktiviteter,
framhåller en högre tjänsteman
på amerikanska utrikesdepartementet. Detta har bl a
lett till att USA gått miste om en jätteorder
till Saudi-Arabien av de avancerade Maverick-missilerna
som Saudi-Arabien ville köpa. Samtidigt har USA
begärt stöd från Saudi-Arabien om skydd
för trafiken av oljetankers i Persiska viken, en
begäran som Saudi-Arabien visat föga intresse
att tillmötesgå, eftersom USA inte vill ge
Saudi-Arabien nödvändigt eget militärt
försvar. Följden har blivit att USA själv
får svara för det militära skyddet i
Persiska viken och utsätter sig för ökade
risker att komma i direkt konflikt med Iran - allt p g a
den effektiva israeliska centrallobbyn AIPAC.
Israel får årligen omkring 30 miljarder
kronor från USA i militär och ekonomisk
hjälp, långt mer än någon annan
stat - samtidigt som USA alltså går miste om
stora miljardvinster genom att via främst AIPAC,
rätta sig efter Israels krav och
önskemål. Detta har vållat vissa
bekymmer för den amerikanska administrationens
Mellanösternstrateger.
Sedan 1980, då Thomas Dine blev
verkställande direktör, har AIPAC samlat en
mängd experter på moderna vapen och
strategiska analytiker som förändrat denna
proisraeliska lobby till en ytterst sofistikerad
vetenskaplig institution.
AIPAC utger bl a monografier med titlar som "Israels
strategiska värde" och "USAs förmedling av
vapen och tjänster till Israels försvar".
Enbart i Washington uppgår AIPACs expertgrupp till
58 högt kvalificerade akademiska forskare.
Redan under tidigare presidenter alltifrån Harry
Truman var USAs stöd till Israel starkt, nära
nog reservationslöst.
Under Reagan har detta amerikanska stöd till
Israel ytterligare förstärkts och
förbättrats dramatiskt. De proisraeliska
lobbymakarna har sällsynt god tillgång till
all officiell information genom sitt utbredda
kontaktnät. AIPACs medarbetare var 1980 ungefär
9 000, i dag uppgår antalet till drygt 55 000.
AIPACs årsbudget har växt från 1,4
miljoner dollar år 1980 till över 6 miljoner
dollar för i år. Mellan 90 och 95% av
medarbetarna är amerikanska judar och resten
evangeliskt kristna fundamentalister som
reservationslöst stöder Israel som det utvalda
folkets land.
Till spelreglerna hör att AIPACs VD Dine
bestrider att AIPAC är ett språkrör
för Israels regering och att en israelisk diplomat
klagar över att "de sällan rapporterar om vad
de gör och att de inte bryr sig om vad vi
anser".
Nästa
sida
|