Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
76
DE
VÅGAR TALA UT:
KONGRESSMAN AVSLÖJAR JUDISKA
LOBBYN
Som numera torde vara väl bekant även i
Sverige finns i USA en mycket stark judisk lobby, som har
mycket stort inflytande på kongressen, senaten och
till och med på presidentvalet. Denna lobby arbetar
för staten Israel genom en organisation som kallas
AIPAC efter initialbokstäverna i organisationens
namn, som är The American-Israeli Public Affairs
Committee. Nyligen har i USA utgivits en bok, som
beskriver denna mäktiga lobby och hur den arbetar.
Boken bestyrker förhållandena med
åberopade dokument och vitsordade fakta och
händelser. Boken har sammanställts av en f d
kongressman Paul Findley. Denne hade i 22 år varit
kongressman för staten Illinois då han blev
utslagen i ett val, där motkandidaten stöddes
av den judiska lobbyn.
Han redogör för hur lobbyn direkt
påverkar arbetet i kongressen och senaten och i bl
a utrikesdepartementet. Det har gått så
långt att han citerar hur lobbyns ledare, en viss
Thomas Dine efter sista valet uttalat, att "nu kan vi
diktera vår egen utrikespolitik." Han beskriver hur
lobbyn infiltrerar amerikanska universitet och motarbetar
professorer och lärare som visar
förståelse för arabiska och islamiska
länder, hur den söker tysta och kritisera
judiska talesmän som Nahum Goldmann, I.F. Stone,
Philip Klutznick m fl när de vågar
ifrågasätta Israels politik, och hur lobbyn
utövar press på massmedias journalister,
tidningar och bokförläggare för att hindra
kritik av Israel.
Han påvisar även hur Israel och dess
underrättelseorganisation Mossad har direkt insyn i
USAs departement, militära myndigheter och
CIA.
Boken har titeln "They dare to speak out", d v s
på svenska "De vågar tala ut". Den har
publicerats av förlaget Lawrence Hill E Company,
Westport, Connecticut.
Vi skall återge ett par avsnitt ur boken, som
visar vilken makt Israel har på utrikespolitiken
när det gäller militärt stöd till
Israel.
Under Yom Kippur-kriget 1973 mot Egypten och Syrien
hade Israel stora förluster i vapen, bl a
stridsvagnar. Landet vände sig till USA för att
få snabbast möjliga ersättning. Kissinger
blev deras hjälpare. Nixon var då inblandad i
Watergateskandalen och skulle snart lämna
presidentskapet men med hans bemyndigande beslöts
att sända ett betydande antal stridsvagnar till
Israel. Dessa togs från alla hål1,
såväl från aktiva förband som
från reservlager och till och med direkt från
tillverkningsleden. Inget fick stå i vägen
för att så snabbt som möjligt stärka
de israeliska
truppstyrkorna.
Israel önskade de modernaste stridsvagnarna som
var utrustade med 105 millimeters kanoner. Men
sådana kanoner fanns endast i begränsad
mängd och USA fyllde då på med 90
millimeters kanoner. Då upptäcktes att det
inte fanns tillräcklig mängd ammunition till
dessa kanoner. Pentagon sökte överallt efter
reservförråd men hittade ingen
ammunition.
En officer vid namn Thomas Pianka, som då
tjänstgjorde vid Pentagon, berättar
följande: "Vi gjorde alla ansträngningar
för att finna ammunition och sökte
överallt, armén, marinen och flottan, men
hittade ingen 90 millimeters ammunition." Pentagon
sände meddelande härom till Israel med
beklagande. Några dagar senare kom ett
svarsmeddelande från Israel med ett
överraskande besked: "Jo, Ni har 15 000 granater i
marinkårens förråd på Hawaii "
Pianka berättar att man då sökte i
förrådet och mycket riktigt hittade
ammunitionen där. De israeliska myndigheterna hade
alltså bättre reda
på de amerikanska förråden
än de amerikanska
myndigheterna.
Richard Helms, som var styresman i CIA under 1967
års arab-israeliska krig erinrar sig en
händelse då viss felaktigt material hade
sänts till israeliska armén. Från
Israel kom då en förnyad begäran om den
önskade materielen tillika med dess hemliga
militära kodbeteckning och ett meddelande med
förfrågan huruvida Pentagon kanske inte
riktigt begripit vad de ville ha. Det var, säger
Helms, ett sätt för dem att visa oss att de
visste vad de ville ha. Han anser att under denna period
fick Israel tillgång till alla viktiga
hemligheter.
Den amerikanske amiralen Thomas Moorer berättar
ett annat drastiskt exempel på den israeliska
lobbyns makt från sin tid som chef för
generalstaben under 1973 års krig. Mordecai Gur var
då militärattaché vid israeliska
ambassaden, han blev för övrigt sedermera chef
för den israeliska krigsmakten. Han uppsökte
amiral Moorer och begärde att USA skulle förse
Israel med flygplan som var utrustade med ett modernt
anti-stridsvagnsvapen som kallades
Maverick.
Moorer förklarade för Gur att USA hade bara
en skvadron sådana flygplan och att han inte trodde
att kongressen skulle godkänna att denna enda
skvadron överlämnades till Israel. Gur hade
bara tittat Moorer stint i ögonen och sagt: "Ni ger
oss flygplanen. Jag tar hand om kongressen." Och det
gjorde han. USAs enda flygskvadron med Maverick-vapen
gick till Israel.
Moorer hade motsatt sig leveransen men order kom
från presidentnivå. President var då
Nixon.
Moorer berättar: "Jag har aldrig sett någon
president vägra israelerna något. De får
allt de önskar. Och de vet hela tiden om allt som
pågår. Till slut blev det så att jag
inte vågade skriva ned någonting. Om
amerikanska folket förstod vilken makt dessa
människor har över vår regering skulle
det göra väpnat uppror. Våra medborgare
har ingen aning om vad som pågår
"
Författaren visar hur de, som kritiserar Israels
politik, utsättes för pinsam och obeveklig
vedergällning, ja till och med förlust av sitt
levebröd genom den israeliska lobbyns aktioner.
Presidenter fruktar den. Kongressen lyder dess
befallningar. Mass-media och militära chefer vacklar
under dess tryck. Hur kritikerna än modererar sin
kritik karaktäriseras de som offer för
oljelobbyn, försvarare av arabiska terrorister och
även antisemiter.
Särskilt anklagelsen för antisemitism
är besvärande. Termen antisemitism har numera
förlorat sin betydelse av etnisk eller religiös
förföljelse utan betecknar i stället varje
vägran att stödja staten
Israels politiska
beslut.
Varhelst anti-israelisk eller proarabisk åsikt
visas kommer den israeliska lobbyns angrepp omedelbart
och kraftfullt. Målet är att skydda Israel
för varje kritik, men metoderna går
utöver de legitima gränserna för
argumentation. De varierar men
är ofta mycket fula: smutskastning och
ärekränkning, anklagelser hos överordnade
chefer, angivelse i offentliga "fiendelistor", hatbrev,
anonyma telefonsamtal, hot mot den personliga
säkerheten och ibland direkt fysiskt
våld.
Nästa
sida
|