Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
38
SIONISMEN
LEGITEMERAR ANTISEMITISM
Denna grundinställning, som man möter
ideligen hos de ledande sionisterna, t ex hos den moderna
sionismens grundare Theodor Herzl,
överensstämmer helt med den
klassiska antisemitismens
inställning till judarna. Detta insåg tidigt
några framstående SS-män, däribland
Leopold von Mildenstein, som med SS-ledaren
Heinrich Himmlers samtycke, for två
gånger - 1933 och 1934 - i sällskap med
sionistiska funktionärer till Palestina, varefter
han i den nazistiske propagandaministern Joseph
Goebbels tidning "Der Angriff" skrev flera reportage
om de judiska bosättningarna och sionismens
kampvilja i de mest hänförda ordalag.
Förbrödringen mellan de ledande nazisterna och
de aktivistiska sionisterna var stor och hjärtlig:
nazisterna såg en fin möjlighet öppnas
att skeppa i väg sina judar och sionisterna
såg naturligtvis en möjlighet att få
fart på invandringen till Palestina samtidigt som
de kunde få bättre kontroll över
motspänstiga judar som betraktade sig som
tyskar...
Den 23 december 1935 publicerade Goebbles
tidning "Der Angriff" en intervju med ordföranden
för den tyska statssionistiska föreningen,
Georg Kareski, där denne sionistledare i varma
ordalag hälsade de nazistiska Nürnberglagarna
välkomna som en uppfyllelse av sionismens
önskemål. Särskilt glad och tacksam var
Kareski över att Nürnberglagarna strängt
förbjöd sexuella förbindelser mellan
"arier" och "judar", eftersom blandrasigt folk är
ett sådant otyg och en sådan olycka. Det
hör till saken att den kanske mest aggressiva av
alla nazistiska antisemiter, Julius Streicher -
densamme som senare dömdes för brott mot
mänskligheten i segermakternas Nürnbergprocess
till döden genom hängning - ägnade ett
helt nummer av sin tidning "Der Stürmer" åt
att prisa de antisemitiska Nürnberglagarna av
år 1935 som en uppfyllelse av "judiska
önskemål" genom att citera långa
passager från de judiska lagstiftarna Esra och
Nehemja i Gamla Testamentet.
Den ledande tyske antisemiten och den ledande tyske
sionisten var sålunda hjärtligt överens.
Också Alfred Rosenberg - han hängdes
också för brott mot mänskligheten i
Nürnbergprocessen - uttryckte sin förtjusning i
sin bok "Blut und Ehre", en av nazismens kampskrifter
"Sionismen", förklarade riksledaren Alfred Rosenberg
med kraft, "måste i handling understödjas
för att vi årligen skall kunna få i
väg ett visst antal judar till Palestina eller
över huvudtaget få i väg dem över
gränserna."
SIONISMENS NÄRA
SAMVERKAN MED NAZISTISKA SS
År 1933 slöts ett särskilt avtal
mellan den tyska nazistregeringen och den sionistiska
centralorganisationen, den så kallade
Haavara-överenskommelsen, där alla judar
som var villiga att utvandra från Tyskland
erbjöds att utföra ur Tyskland en större
del av deras förmögenhet till just Palestina.
För detta ändamål inrättade det
nazityska finansdepartementet i Berlin en särskild
Palestinabyrå, kallad Paltreu, vilket ledde till
att den judiska utvandringen från Tyskland till
Palestina steg så brant, att många araber
började allvarligt misstänka att Hitler
själv var jude och förtäckt sionist.
I slutet av februari 1937 sammanträffade
Feiwel Polkes, en representant för
Haganah, den största sionistiska kampgruppen
som utgjorde kärnan till den israeliska
armén, med Leopold Mildensteins efterträdare
Herbert Hagen och dennes medarbetare inom SS, en
viss Adolf Eichmann. Mötet ägde rum
på en vinrestaurant Traube i Berlin under
hjärtlig samvaro, varvid främst diskuterades
hur man bäst skulle kunna överlista de
brittiska mandatmyndigheternas stränga lagliga
inskränkningar i invandringen till Palestina.
Polkes föreslog att den judiska utvandringen
från Tyskland skulle uteslutande ske till
Palestina, inte till något annat land. Som
motprestation erbjöd sionistiska Haganahs
representant Polkes att förse SS:s
säkerhetstjänst, SD under chefskap av Himmlers
förtrogne Reinhard Heydrich med "alla
tänkbara hemliga uppgifter och samtidigt i hela
Främre Orienten verksamt främja Tysklands
intressen". På hösten samma år -
alltså 1937 - begav sig Hagen och Eichmann till
Kairo för att fortsätta förhandlingarna
med Haganahs representant Polkes. Att
förhandlingarna strandade berodde främst
på att flertalet tyska judar föredrog att
utvandra till andra länder, vilket sionisterna
ogillade.
Det kan dock vara av intresse att nämna,
att SS:s ledande organ, veckotidningen "Das Schwarze
Korps" av den 15 maj 1935 skrev på ledande plats:
"De dagar är inte långt avlägsna
förrän Palestina kommer att hälsa
välkomna sina förlorade söner. Vi
önskar dem lycka till, och den nya tyska statens
välvilja är med er!" (Litteraturen om detta
ämne är redan ganska omfattande, utöver
skrifter av Klaus Polkehn, Heinz Höhne och Jakob
Agus kan nämnas Andreas Bliss: "Der Stopp der
Endlösung", Seewald, Stuttgart 1966, och Jörg
von Uthtmann: "Doppelgänger, du bleicher Geselle",
Seewald 1976).
Det står utom varje skymt av tvivel att
nazismen och sionismen inte bara är ideologiskt
nära befryndade utan de har även politiskt
samverkat för gemensamma mål: att
särskilja judar från sina frändefolk i
olika länder och att upprätta en särskild
judisk stat i Palestina! Alltså, när sionismen
i sin propaganda söker framställa sig som
nazismens värsta fiende är detta bara en av
sionismens många
historielögner och försök att blanda bort
korten.
SIONISMEN ÄR
VÄRLDSOMSPÄNNANDE KONSPIRATION MOT
SAMFÖRSTÅND OCH FRED
22. Radio Islam
erinrar om att sionismen inte endast är en intern
nationell angelägenhet för den sionistiska
staten, detta Israel som med list, våld och terror
har lagt beslag på palestiniernas land. Sionismen
är världsomfattande med Världssionistiska
Organisationen, Judiska Världskongressen och talrika
sionistiska underorganisationer i olika länder.
Sionismen är Israels förlängda arm som
ständigt utövar påtryckningar på
allmänna opinionen och på partier och
regeringar i olika länder. Sionismen
eftersträvar sionistiskt herravälde i
världen, inte blott i själva Israel. Denna
konstanta sionistiska inblandning i andra staters interna
angelägenheter utgör en fara.
23. Radio Islam
hävdar att den sionistiska propagandan är en
ständig utmaning mot fred och samförstånd
mellan folken och olika stater, främst
därför att sionismen kunnat tillskansa sig ett
grepp om supermakten USA:s högsta ledning som i
stort för sin utrikespolitik efter israeliska
agenters och inhemska amerikanska sionisters diktat.
Därför måste den sionistiska propagandan
blottställas inför opinionen i Sverige liksom i
alla länder, så att sionismen kan
oskadliggöras och Israel isoleras som ett hot mot
världsfreden.
SIONISMENS
MÅLGRUPPER
24. Radio Islam vill
fästa uppmärksamheten på att sionismen i
sin propaganda vänder sig främst till två
viktiga opinionsbildande
målgrupper i Sverige liksom i andra
västerländska demokratier: den religiösa
bibelpropagandan till de kristna, och den moraliska och
politiska propagandan till de skuldtyngda liberalerna,
vari ingår både de partilösa och
personer från alla de etablerade demokratiska
partierna. I Sverige är folkpartiet sionismens parti
framom alla de andra partierna. De sionistiska
propagandisterna har insett att om de kan dupera de
viktiga målgrupperna, så har sionismen ett
fast grepp om det demokratiska samhället. Resultatet
blir att Gud, Moralen och Demokratin står på
Israels sida och att sionisterna och deras proselyter
framstår som oförvitliga och
aktningsvärda, att den sionistiska staten Israel
blir okränkbar. Denna propagandamyt måste
avslöjas.
25. Radio Islam
hävdar att den sionistiska propagandan har lyckats
indoktrinera flertalet opinionsbildare att acceptera
så gott som alla sionismens grundsatser om judarna
som ett Guds herrefolk eller ett överlägset
folk som alltid måste visas särskild beundran
och ett särskilt överseende. Den sionistiska
propagandan och dess eftersägare framhåller
eller antyder ständigt följande:
1) Judarna är
ändå "Guds folk", "Biblens folk" och "Jesus
var jude" - och eftersom Jesus enligt kristen tro var Gud
i människogestalt, måste väl judarna vara
nära Gud, rentav just "Guds folk".
Att kritisera judarna är att kritisera Gud,
en hädelse. Och än värre är det
då att ifrågasätta judarnas rätt
till en egen stat, det är ju att kullkasta Gud, hela
Skapelsen! - Detta bitande argument är
förstås särskilt avpassat till de fromt
kristna, de bibeltrogna. Men
även de kristet påverkade sekulariserade
människorna, de som är ljumma i tron,
påverkas ändå något av detta tal
om judarna som "Guds folk" och "Bibelns folk". Ock de
tror att Israel skulle vara Guds löfte.
Nästa
sida
|