|
72
HUR
DEN
JUDISKA
LOBBYN
ARBETAR I USA
Den judiska lobbyn i USA - som ibland kallas
Israel-lobbyn, ibland den sionistiska lobbyn - är
den utan all jämförelse mäktigaste och
fruktade av alla politiska påtryckningsgrupper. Men
i själva verket är den judiska lobbyn
något mycket mer än en vanlig politisk
påtryckningsgrupp eller lobby: den består av
flera samverkande organisationer som opererar på
olika nivåer, både synligt och osynligt,
både öppet och i hemlighet. Den judiska
lobbyns verksamheter sträcker sig över alla
USAs politiska livsformer.
Bland de synliga sionistiska organisationerna finns
främst Amerikansk-israeliska kommitten för
offentliga angelägenheter (AIPAC) och
Anti-Defamation League, antiförtalsligan (ADL). Det
är två mycket stora organisationer med en
årsbudget på flera tiotals miljoner
dollar.
AIPAC upprätthåller ständigt
fortlöpande förbindelser mellan Israels
regering och USAs kongress, motsvarande Sveriges riksdag.
AIPAC påverkar USAs lagstiftare i alla frågor
som är av intresse för Israel, t ex USAs
bistånd till främmande stater, USAs
utrikeshandel och USAs militära bistånd till
allierade stater i världen. AIPAC opererar
ungefär som en konventionell lobby i USA, man bjuder
politiker på middagar och resor, man förser
alla viktiga beslutsfattare med mängder av
propagandaskrifter, s k information, man inbjuder
särskilt utvalda politiker till Israel o s v.
ADL, å andra sidan, arbetar mer som en
spionorganisation i en totalitär stat, som ett
övervaknings- och kontrollorgan. ADL
försöker förhindra varje person som
offentligt ogillar Israels politik eller framför
invändningar mot att USA reservationslöst
stöder Israel att bli vald eller återvald till
något offentligt ämbete i USA. För detta
ändamål förfogar ADL över talrika
agenter över hela USA - och också via
systerorganisationer - i andra länder. Dessa agenter
övervakar alla politiska uttalanden och yttringar
och sänder fortlöpande
in sina rapporter till en central databank i ADLs
huvudkontor i New York och Jerusalem. Om t ex en student
eller en skolelev uttalar sig kritiskt mot Israel till en
kamrat och detta avlyssnas av en av ADLs agenter eller
bara av en jude som har förbindelser med ADLs
agenter, så inrapporteras detta och lagras i ADLs
databank. Flera år senare kanske denne skolelev
eller student kandiderar till ett offentligt ämbete
eller står på en lista till ett politiskt
parti. ADL för då - vad man kallar - en
rutinkontroll i sitt datasystem, varefter han eller hon
utsätts för en närgången intervju av
en ADL-agent. Om han eller hon på ett
övertygande sätt ber om ursäkt för
sin tidigare fientliga inställning till Israel och
visar sig ha en flexibel karaktär, blir det
"grönt ljus", i annat fall blir det svartlistning.
Den lokala judiska kommittén underrättas
liksom massmedia att det här är en
"antisemitisk kandidat". Om detta inte leder till stopp i
karriären, varskos ADLs huvudkontor och en massiv
samverkande propagandakampanj startar med en
störtflod av protestskrivelser och insändare
och motdemonstranter organiseras så fort den
antisemitiske kandidaten gör ett offentligt
framträdande. Inför dessa välorganiserade
propagandakampanjer måste vederbörande helt
enkelt ge upp liksom de som understött honom eller
henne.
Men AIPAC och ADL utgör ändå bara
toppen av isberget. Israel understöds dessutom av
Världssionistiska organisationen, Världsjudiska
kongressen och av en mängd lokala judiska
organisationer i varje västerländsk stat, i
Sverige t ex de judiska församlingarna i Stockholm,
Göteborg och Malmö, vidare Förenade
Israelinsamlingen, Svenska föreningen för judar
och kristna, Svenska kommittén mot antisemitism m
fl. Till alla dessa organisationer, som i USA
uppgår till flera hundra, kommer då Simon
Wiesenthals Center i Los Angeles i USA och densammes
Judiska dokumentations-centrum i Wien, som indirekt
verkar för Israels intressen genom att ständigt
jaga "så kallade tyska krigsförbrytare mot
judar" under andra världskriget för över
40 år sedan i syfte att hålla den s k
Förintelsen levande. Utan att massmedia
ständigt erinrar om denna förintelse skulle
sionisterna inte kunna få den välvilliga
sympati som möjliggör miljarder och åter
miljarder dollar i gåvor och bidrag till den
judiska staten Israel.
En viktig förutsättning för att den
ekonomiskt bankruttmässiga sionistiska staten Israel
skall kunna överleva genom utländska
miljardbidrag är att inflytelserika massmedier i USA
och övriga västvärlden utmålar
Israel som en hjältemodig stat av goda och tappra
judar som är omringade av grymma, barbariska och
krigiska arabstater där särskilt palestinier
och arabiska muslimer kan utmålas som "terrorister"
och fullständigt fanatiska och oförsonliga till
fred. Sedan länge - långt före den
judiska staten Israels tillkomst 1948 - är
också det sionistiska greppet om viktiga
amerikanska opinionsmedia i sionistiska händer. De
två viktigaste amerikanska dagstidningarna New York
Times och Washington Post ägs av judar - New York
Times ägs av den judiska familjen Sulzberger medan
Washington Post liksom vecko-tidningen Newsweek ägs
av Katherine Meyer-Graham, som är dotter till den
stormrike judiske bankiren Eugene Mayer. Den amerikanska
veckotidningen Time står under redaktionell ledning
av juden Henry Grunwald, medan den tredje stora och
politiskt inflytelserika amerikanska vecko-tidningen US
News and World Report står under redaktionell
ledning av juden Marvin Stone. USAs största
veckotidning Parade ägs av den judiska
förlagsfamiljen Newhouse.
Alla de tre stora amerikanska radio- och TV-bolagen
ägs och kontrolleras av judar: ABC av juden Leonard
Goldensohn, CBS av juden William Paley och NBC av David
Sarnoff och dennes arvingar.
Till allt detta kommer att alla de stora amerikanska
bokförlagen också är ägda och
kontrollerade av prosionistiska judar.
Självfallet kan inte alla dessa amerikanska
opinionsmedia hundraprocentigt gå Israels
ärenden, eftersom det ändå finns
många självständigt kritiska journalister
och redaktörer som måste rapportera om
sådant som går den israeliska regeringens
intressen emot i flera uppenbara fall som när
israeliska soldater dödar värnlösa civila
på Västbanken och i Gaza. Men i stort kan man
ändå dölja eller förvränga den
djupare liggande sanningen om sionismens nazistiska
ansikte och Israels brutala ockupations- och
expansionspolitik - och man har
ständigt en oerhörd press på sig
från de sionistiska lobbygrupperna att ta
hänsyn till: alltför frispråkiga
journalister riskerar ständigt att få sparken
och möta svårigheter som svartlistade i ADLs
register att få nya
jobb.
Gäller nu samma förhållanden
också i Sverige? Inte helt och hållet, men
säkerligen delvis - med tanke på den
oerhört starka aktivitet som de sionistiska
grupperna i Sverige visar t ex mot vår lilla
radiosändare Radio Islam, med mängder av
JK-anmälningar mot oss, bara för att vi
här i ett fåtal timmar i veckan i Stockholms
närradio informerar om vad sionismen verkligen
är och bakgrunden till Israels våldsamma
brutalitet och politiska svekfullhet. Dessa sanningar
tål inte sionisterna, de måste stoppas. Trots
att vi inbjudit de mest passionerade sionisterna till
debatt där de fritt får göra sina
invändningar mot oss och rätta till våra
misstag, så föredrar de att skrika om
"antisemitism" och försöker få oss att
sluta med våra sändningar. Frågan
är om de skall lyckas i sitt skumma uppsåt att
strypa yttrande- och informationsfriheten.
Nästa
sida
|